Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

2007 Windsor Three Vines

Ur glaset lyfter tydliga fattoner. Doften är fruktig och bärig. Det unga vinet ger ifrån sig en hel vanilj. Doften känns inte så värst spännande, utan mer som en medelbra Bag-in-box. Det enda som möjligen lyfter doften är tonerna av sandelträ.
Smaken är fruktig, ung och bärig. Det trevliga sandelträinslaget hittar jag även här. Annars är det mest ett lättdrucket vin med mjuk och på gränsen till för söt frukt. Det har en enkel struktur och saftiga tanniner, om ens några tanniner överhuvudtaget.



Nej tack. Det här passade inte min gom. Druvmixen består av Syrah, Carignan och Zinfandel.



2007 Windsor Three Vines, USA, SB 6533, 99:-

2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape

Efter starka rekommendationer från Patrik så köper jag en flaska Xavier till Kristoffer. Han är inte sen med att dra ur korken för att göra ett första test.
Ch.-du-Pape brukar alltid leverera gott, och den här hamnade t.o.m i ordinarie sortiment. Där har det endast bara gått och hittat klassiker som Lazaret och Mont-Redon tidigare. Årgången 2007 är högt rankad så det gör inte saken sämre.


I näsan är vinet fruktigt, lite åt söt godis. Toner av unga bär så som jordgubbar och hallon känns trevligt. Lite klassiska franska örter finns där också. En känsla av sadel dyker upp tillsammans med snygga fattoner.
I munnen bär vinet på stram frukt. Vinet är känns syrligt av det friska syran. Fruktiga toner av jordgubb och hallon, samt örter känns igen från doften. Samma känsla av sadel går igen i smaken. Ganska lätt i sin framtoning.

Visst är den god. Känns redan drickfärdig och läskande.


2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape, Frankrike, SB 6267, 199:-

2006 Gigondas Domaine de la Maurelle

Det dricks inte så mycket Gigondas här. Varför? Jag har inget bra svar på det. Har kanske inte fått någon hallelulja-moment av dessa viner ännu. Men för att få det krävs ju att man provar en del också, så det här får ses som ett trendbrott.

Druvblandningen är 60% grenache, 30% syrah och 10% mourvèdre.

Här pratar vi ung doft, med allt som följer det. Bärig, vanilj, knäckig och kola. Fräscht.

Smaken följer samma mönster. Bärig, vanilj och knäckig. Eldigt avslut med mjuka tanniner.

Ett trevligt vin, behagligt att dricka, men inget som kanske skakar om mig. Priset ligger på cirka 12 euro.

2006 Domaine de la Maurelle, Gigondas, Frankrike, ca 12 E.

2001 Domaine L´Aiguelière Côte Dorèe

Sista flaskan av denna syrah. Den förra gick åt i höstas, läs gärna mer om det här. Det var extra kul att dela den här med Jocke eftersom jag uppmanade honom att köpa 2004:an. Jag tror han blev nöjd med resultatet?

Doften är läcker, fylld med nyanser av läder, sötlakrits och animaliska toner. Den underbart komplexa doften innehåller också hallon, jordgubbar och körsbär. Smaken är läckert mogen men skulle lätt klara att ligga några år till. Vinet är komplext med nyans av katrinplommon, körsbär och läder. Mycket gott!

2001 Domaine L´Aiguelière Côte Dorèe, Coteaux de Languedoc, Frankrike,ca 200:-

2003 Ojai Verna´s Syrah

Sista flaskan av en liten husfavorit, Ojai. Läs gärna här om tidigare smakprov från Ojai.

Här kommer lite info om producenten som här hämtad från importörens hemsida:

Adam Tolmach nådde sin maxproduktion redan 1997 med 6.000 flaskor. Dessa är uppdelade på runt tjugo olika viner. Merparten av dem är vingårdsbeteckande viner från vingårdar i Santa Barbara County.Ojai är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara som uttalas ÅHAJ. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenden men började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s. iakttag noggrant och gör ingenting.

Detta är andra årgången Adam gör denna cuvée från denna vingård som ligger granne med White Hawk. Klonerna i vingården är 1, 99, 383, 470, 877, Durrell och Estrella. Vingården ligger i Cat Canyon några kilometer norr om Los Alamos i Santa Barbara County. Jorden är sandig och det är ett kallt kustklimat. Vinet har en bra naturlig syra både p.g.a. ett kallt mikroklimat och p.g.a. de nya klonerna. Vinet har vilat 16 månader på 30 % ny fransk ek. En av hemligheterna bakom de jordiga mineraltonerna som balanserar den rika druvsötman i Ojai's viner, är att Adam när det finns 3-4 brix kvar av druvmusten, drar över dem till fat med jästfällningen, som han gör battonage på precis som på vita viner.

Doften är extremt fruktig med massor av mörka frukt toner. En kompott av björnbär och blåbär känns allra tydligast. Men det vilar också en skön animalisk doft över vinet. Vinet doftar bombastiskt och eldigt.

Smaken är kompakt och fyllig. Tydliga fatnyanser med smak av björnbär och mörk frukt. Väldigt eldigt och spritigt. Doften var ok men smaken är svår att dricka.

Dag 2 är mycket bättre. Nu har den fått en rundare ton i smaken och är lättare att dricka. För min del så föredrar jag ung frukt från Verna´s Vineyard.


2003 Ojai Verna´s Vineyard Syrah, Napa, USA, 299:-

Riktigt god korv från Gudmundsgården i Slöinge utanför Falkenberg!!

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

2005 Papa Luna Old Vine Garnacha

Den här såg så ensam ut där den stod på hyllan. Sista flaskan i en annars så välfylld butik. Vet inte om det var av barmhärtighet eller för att det stod Garnacha på etiketten som jag lade ner buteljen i min varukorg. Återkommande läsare har säkert märkt min förkärlek till Grenache/Garnacha. Så lätt upprymd lät jag mig smakas och vilken lyckoträff det blev.....


Doften är riktig god, fylld med jordgubbar och "svarta" hallon. Den är fruktig och inbjudande med toner av vanilj samt lite te. Efter ett tad blommar lite kirsch-drink fram.

Smaken är åt old-school hållet, med inslag av slånbär och björnbär. Vinet är fylligt med fin slank, lite torr, frukt. Avslutet bär på syrliga körsbär och björnbär.


Ok det är inget jättestort vin, men helt klart det bästa under 100-lappen som jag druckit på länge. Jag ska helt klart köpa fler av detta och njuta fler gånger. Roligt!


2005 Papa Luna Old Vine Garnacha, Spanien, SB 2859, 89:-

Rosé plus nå´t gott

Så var det dags för Patriks och min rosé-kväll. Rosé är inget vi dricker annars. Sist jag provade var förra våren, läs här. Patrik köpte en rosé från Gamla Världen och jag en från Nya Världen. Vi provade varandras blint. Vår brist på kunskap inom detta område gjorde att vi inte gissade något ursprung. Vidare tyckte vi även att vinerna blev godare när de var nästan rumstempererade. Så här lät våra utlåtande:

Färgen går åt tegelorange.

Doften är lite diskret, men toner av hallon och smultron kunde ändå hittas. En fin jordig ton likaså. Doften kändes även lite spritig trots sina endast 12%.

Smaken är silkeslen i munnen. Totalt avsaknad av tanniner. Munkänslan ger ett lätt och flörtigt intryck. Extremt tydlig jordgubbskaraktär.

Ett trevligt vin från Bordeaux som passar mycket bra till att bara dricka som det är. Druvblenden är 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc.

2007 Clairet du Château de Lisennes, SB 2243, 79:-

Färgen går åt Fun-light röd.

Doften är trevlig med toner åt röda vinbär. Mycket fruktigare i doften än förra vinet. På något sätt känns doften artificiell.

Smaken är mer sötfruktig än glas nr 1. Vinet har en frisk smak med drag åt röda vinbär som övergår från den sötfruktiga till ett beskt avslut. Näe, det här var inte lika trevligt i smaken som glas nr 1. Däremot växte vinet betydligt till mat. Förrätten med Serrano och grisini lyfte vinet rejält.

2008 Montes Cherub Rosé of Syrah, SB 96287, 99:-

Till varmrätten som var fransk Vårkyckling fylld med köttet från färsk tryffelsalsiccia lagd på salladsbädd, tog Patrik fram ett bonusvin och lät mig prova blint. Visst kände jag igen det här. Defenetivt Italien och tillslut går tankarna till Toscana. Det här var riktigt bra. Har man någonsin blivit besviken på familjen Mazzei?

Doften sjunger Italien. Mörka, mörka toner av körsbär. Doften är rejält stor. Körsbären går även åt kärnor emellanåt. Mörk bitter choklad finns där också. Tydlig fatkaraktär är uppenbart.

Smaken är klassisk Chianti åt det mörka hållet. Syrliga mörka körsbär med vissa drag åt kärnor. Massor med mörk bitter choklad och en hel del fat. Fylligt vin med långt avslut. Inte alls några tydliga tanniner, utan massor av mogen frukt. Det här var verkligen gott.

2005 Ser Lapo Riserva Chianti Classico, SB 2364, 179:-

Tack Patrik för en mycket trevlig kväll. Nu har vi lagt upp riktlinjerna för vår nya affärsidé. Hur går vi vidare nu?

2006 Enamore

Nu ryker den sista av mina Enamore. Jag har skrivit om den förr. Allegrinis sammarbete med Bodega Renacer i Argentina. "Amarone-tillverkade" 50% malbec, 25% syrah, 22% bonarda och 3% cabernet franc.

DOFT: Drivor med plommon, högar med körsbär, nävar med russin och på toppen av det rökt salami och fat.


SMAK: Läckra lädertoner, friska körsbär och söta russin. Fatigt och eldigt. Massor av katrinplommon! Avslutet är en skål med katrinplommon, ringlat på det, hemmagjord chokladsås.


2006 Enamore, Argentina, 195:-, SB 96053

2003 Ojai Syrah Verna´s Vineyard

Dags att bjuda på en gammal vän, Ojai. Adam Tolmach viner har varit bland de bästa vinupplevelserna för mig det senaste året. Läs gärna tidigare inlägg om hans viner.
Här kommer lite info om Ojai hämtat från importörens hemsida:
Adam Tolmach nådde sin maxproduktion redan 1997 med 6.000 flaskor. Dessa är uppdelade på runt tjugo olika viner. Merparten av dem är vingårdsbeteckande viner från vingårdar i Santa Barbara County.Ojai är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara som uttalas ÅHAJ. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenden men började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s. iakttag noggrant och gör ingenting.



Detta är andra årgången Adam gör denna cuvée från denna vingård som ligger granne med White Hawk. Klonerna i vingården är 1, 99, 383, 470, 877, Durrell och Estrella. Vingården ligger i Cat Canyon några kilometer norr om Los Alamos i Santa Barbara County. Jorden är sandig och det är ett kallt kustklimat. Vinet har en bra naturlig syra både p.g.a. ett kallt mikroklimat och p.g.a. de nya klonerna. Vinet har vilat 16 månader på 30 % ny fransk ek. En av hemligheterna bakom de jordiga mineraltonerna som balanserar den rika druvsötman i Ojai's viner, är att Adam när det finns 3-4 brix kvar av druvmusten, drar över dem till fat med jästfällningen, som han gör battonage på precis som på vita viner.



Nattsvart färg. Stor och extremt fruktig doft. Tydliga inslag av mörka plommon och svarta vinbär samt björnbär. Överhuvudtaget mörk frukt och fat i sin framtoning. God doft.
Smaken är fyllig och rejält smakrikt. Kompakt och totalt överfull med frukt. Tanninerna är mjuka och syran helt ok. Den mörka frukten dominerar även i smaken, plommon, björnbär, svarta vinbär men också lite blåbär. Avslutet är riktigt långt med en lite för hög eldig svans just ikväll. Kvar i munnen finns också en känsla av bittra kärnor.

Ett stort och bombastiskt vin. Just ikväll inte så fantastiskt som jag tyckte förra året. Alla dom underbara hallon hittade jag inte denna gång. Inte heller gula frukter och smörkola, kanske har den nåt sin peak? Jag väntar nog inte mycket längre med den sista kvarliggande flaskan Verna´s.

2003 Ojai Syrah Verna´s Vineyard, Napa, USA, 299:-

2001 Campuget & 2003 Swanson

Då var det dags igen för Patrik att titta förbi med en flaska vin i bagaget. Denna gång tog han även med sig sin Carina. Som brukligt är hade jag dukat upp med lite tryffelsalami, napolisalami, sovrano och chokladtryfflar smaksatt med just tryffel. De fick prova mitt vin blint och jag vice versa. Humöret var på topp när vi intog det första vinglaset, som innehöll vinvalet från min sida.

Doften är först lite anonym. Lite dov, mörk frukt och en del rostade fat. Efter en stund ger det ifrån sig mer. Nu hittar vi katrinplommon, körsbär och sötlakrits. Doften är tydligt eldig, det har dock en effekt att bli lite eldigt i mina Orrefors Difference Primeur glas. Jag har vant mig, men mina gäster störs lite av det. Efter ytterligare en stund har det svängt rejält och doften har blivit riktigt tung på vanilj. Nu känns vinet väldigt sötfruktigt och som sagt övertydlig på vaniljen.

Smaken är eldig och bär på mörk frukt. Mörka körsbär, katrinplommon och fikon kommer fram på våra tungor. Även i smaken växlar den spår vart efter tiden går. Tills slut är även smaken sötfruktig på vanilj och rostade ekfat. Eldigheten finns kvar hela kvällen i smaken. En störande detalj finner vi att vinets mitten parti känns ihåligt. Första attacken i munnen är byggd på frukt, sen kommer den tomma känslan och därefter ett slut som är uppbyggt på alkohol. Det är synd för jag minns det här vinet bättre än så här.

Patrik som är lite påläst och har provat en del genom åren, dikterar högt sina slutsatser. Han är först och snuddar i Italien men blir sen bestämd på att det är Nya Världen. Jag tror han hinner nämna alla vinproducerande länder innan han slutligen landar i Argentina och malbec. Hans sambo som inte alls har läst eller provat det Patrik har, säger bara kort att: Merlot brukar smaka vanilj tycker jag, jag tror det är en merlot! Sådär ja, Patrik jag tycker väldigt mycket om dig men jag tror vi hittat din ersättare i "vingänget".

Nästa vin bjuder Patrik på.

Redan i färgen skiljer sig vinerna rejält Denna har en jolmig nyans i glaset. Doften lovar riktigt gott redan i första anfallet. Vi hittar kaffe, ceder och cigarrlåda. Även en läcker animalisk ton ger sig till känna. Sen blir det lustigare, nu kommer både Patrik och Carina med ordet hav. Det lite salta vattnet blandat med tång. Och ja, efter en stund fattar jag vad de menar. Det finns verkligen en ton av hav i doften. Patrik vidarutvecklar det hela till nåt pappersbruk vid sommarstugan på västkusten, men där hänger jag inte med längre. Kanske för att jag inte varit i deras sommarstuga. Nåväl, senare på kvällen går toner mer åt det brända hållet, för att därefter helt falla ihop och dö. Tyvärr, det höll ett par timmar och under den tiden var det riktigt bra.

Smaken bär på sval frukt och en hel del goda övermogna jordgubbar. Vinet håller ihop snyggt och är gott. Det lämnar en uttorkande munkänsla med sin strävhet, men det gör bara att man blir sugen på en bit mat.

Jag tycker mig känna rätt säker på att det är Frankrike och gissar på Bordeaux, och bara för att nörda till sig säger jag vänsta sidan. Nja inte riktigt va. Visst var det Frankrike men sydösta i Languedoc, närmare bestämt Costières de Nîmes. Gjort på 100% syrah. Patrik har ruvat på dessa flaskor ett tag, jag tror det är årgång 2005 som saluförs nu. Å visst klarar vinet att mogna i butelj, trots att färgen gjorde oss lite oroliga. Sammanfattningsvis två mycket olika viner, där för min del Campuget vann i både doft och smak. Tack Patrik och Carina, det här gör vi om snart.

2003 Swanson Merlot, Napa Valley, USA, 299:-

2001 Château de Campuget La Sommelière, Frankrike, 165:-(årgång 06)

2006 Enamore

Jag har största respekt för Allegrini. Hans viner är riktigt goda och levererar jämn kvalitet genom åren. Här har han börjat ett sammarbete i Argentina med Bodega Renacer. Här har man torkat druvorna före pressning precis som på samma sätt som man gör amarone i Italien. Druvmixen är 50% malbec, 25% syrah, 22% bonarda och 3% cabernet franc. Skördeuttaget ligger på hyvsat låga 35 hektoliter/hektar.

Doften sjunger katrinplommon. En hel del mörka bigaråer finns med i plommonhögen. På toppen av det en trevlig choklad ton. Doften är fräsch och inbjuder till att få smaka.

Smaken är också väldigt fräsch och mer lagd åt elegans än kraft. Det tycker jag att även Allegrinis amarone går åt. Han väljer bort de botrytis angripna druvorna till amaronen och får då inte så "sött" vin. I Enamore får jag samma upplevelse. Tonerna går förstås åt katrinplommon, mörka bigaråer och choklad, men även en tydlig kryddighet. Avslutet är gott och långt med viss eldighet (15%).

Jag kommer på mig själv att flera gånger jämföra vinet med just amarone. Vilket får mig att skämmas lite då jag nyss läst senaste Livets Goda och Anders Enquist inledning. Jag tar mig i kragen och säger till mig själv; Micke, det här är från Argentina och ska inte smaka Italiensk amarone! Visst är vinet gott, och jag är glad att fått prova det. Jag kommer inte köpa fler för att följa utvecklingen på det. Wine Spectator gav vinet 90 poäng för övrigt.

2006 Enamore, Mendoza, Argentina, 195:-

2007 Lomond Syrah

Hittade den här sydafrikanen i hyllan på bolaget. Ingen jag känner igen. För nittio spänn kan det vara värt att pröva, en kväll så här mitt i veckan. Inget seriöst, utan bara rätt ner i glaset och framför TV:n när de små äntligen somnat.


Doften är så där gott rökigt, som sydafrika gör så bra. Annars mest björnbärssylt och svarta vinbär. Någon slags kåda lurar där bak. När jag läser om vinet på bolagets hemsida har dom noterat tallbarr i doften. Jag förstår vad dom menar.

Smaken följer upp i en syltig stil med drag åt björnbär och svarta vinbär. Här återkommer även den rökiga delen och kådan. Lite vanilj kommer upp i tankarna. Vinet är gott, om än opersonligt. T.o.m förs tankarna åt en oäkta smak och industriell stil som inte lockar till fler köp.

2007 Lomond Syrah, Sydafrika, 90:-

2005 Alain Jaume Grande Garrigue

Den sista flaskan från skåpet av denna bonniga fransman. Jag har skrivit om den flera gånger förrut, läs mer här. Just i den här sista flaskan så upplevde jag att namnet på vinet var helt rätt., Grande Garrique. Fick känslan att jag kunde se och känna landskapet där vinrakorna växer. Dess terroir. Dess olika vegetation som bidragit till vinets karaktär. En upplyftande känsla.

Doften sjunger av toner från härliga röda bär med starka drag åt jordgubbspaj, och massor med blandade örter. Det är timjan, rosmarin och dragon. En viss pepprighet spetsar till doften.

Smaken är förvånadsvärd bred. Den håller hela vägen i munnen och smakerna drar förstås åt röda bär. Bären ackompanjeras med vildvuxna örter, timjan och rosmarin. Avslutet är kryddigt och snyggt. Fina tanniner som vävs in i frukten. Visst, det är inget STORT vin, men det får en att slappna av efter en tok-stressig dag på jobbet. Oh, vips så har man nästan druckit upp hela flaskan själv.

Langotto al Barolo Chinato

Förödande goda choklad praliner från italienska Alba. Väl balanserad vinsmak i dess krämiga mitt som möter upp den höga kvalitén i chokladen. Rekommenderas starkt!!

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2003 Fabius

Agne visar sin generositet med att dra ur korken på det här Syrah-vinet från Italien. Producenten Ciacci Piccolomini är av yppersta kvalitét, läs mer här och här. Förra året hamnade 02:an av detta vin på min Årsbästalista. Kanske är återigen mina förväntningar alldeles för höga? Det råder ingen tvekan om att detta är ett mycket välgjort vin och sjukt gott, men just denna kväll saknar det där sista lilla extra, för mig.

I glaskupan är doften fylld med nougat och kola. En massa röd frukt, så som tex hallon tränger upp. Hallontonen övergår senare till en hallonlikör-pralin. Doften ger en känsla av krämighet. Den är charmig och urläcker.

Smaken följer upp tonerna av röd frukt och reducerade hallon. Rätt mycket körsbär uppenbarar sig också. Det krämiga i doften kan i smaken skrivas ner i kola. Frukten känns slank, välbyggd och modern. Avslutet är långt och riktigt gott.

(Sovrano, komjölk och minst 20% buffelmjölk. Cheesus, va gott!)

2003 Fabius, Italien, ca 300:-

2004 Ojai White Hawk Syrah

Ojai har blivit lite av en favorit hos mig. Så när Divine släppte denna Syrah i mitten på november så slog jag till på några flaskor. I Gunnar Nordgrens nyhetsbrev står det skrivet så här om detta vin;
Vingården är planterade på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos. Av den anledningen är stockarna oympade, vilket ger en speciell smak åt vinet. Adam avstjälkar alltid alla druvor. En av anledningarna är att det finns mycket potassium i stjälkarna vilket ger en lite lägre syra, vilket Adam inte gillar. Dessutom har Adam alltid så lågt skördeuttag att de är kraftfulla nog utan att behöva biffas upp med stjälkar. Adam slutade för många år sedan med att sätta till någon syra till sina viner och denna vingård är relativt kall och har naturligt en bra syra. Vingården ägs och brukas av familjen Henley. Den brukas organiskt och "sustainable". För Syrah är klonerna 1 och 6 planterade.



Doften signalerar sötmogen frukt. Stor och extremt fruktig doft. Allra tydligast blir tonerna av hallon och vanilj. Här finns också lite lakrits, hallon-lakrits. Spännande Rhone-liknande inslag av korv och charkuterier. Något animaliskt döljer sig där inne också. Vinet doftar mustigt och murrigt.



Smaken är riktigt stor, koncentrerad och fyllig. Kompakt frukt med tydliga inslag av sötfruktiga hallon fyller min mun. I smakens mitt bränner tyvärr en alltför stor eldighet fram (15,5%). Avslutet är långt och innehåller mängder med lakrits. Ett stort och gott vin, men kanske är mina förväntningar lite för höga just idag. Så jag placerar inte den här flaskan på Årsbästa -09.



2004 Ojai White Hawk Syrah, USA, 319:-

2006 Les Hauts du Castellas vs 2005 Grande Garrique Jaume

När Patrik, Sussanne och Ebba kom över för att äta lite småplock och titta på finalen av detta års Idol, så passade vi på och köra en head to head. Två stycken viner från det Rhone ditriketet Vacqueyras. Jag är ine så mycket påläst om området, men för mig känns det lite som en fattigmans Châteauneuf-du-Pape. Druvblenden är lik, precis som dom korslagda nycklarna på flaskhalsen. Just dom här två har för mig inte riktigt samma kropp som en Ch.d-Pape. Prisbilden är densamma för båda. Les Hauts ligger i ordinarie sortiment medans Jaume kom som tillfällig nyhet i december förra året. Druvblenden är istort densamma.


Först ut är Les Hauts du Castellas.
Doften ger först ifrån sig härliga toner av choklad, och tydliga fat med medföljd vanilj. Glaskupan är fylld med alla sorters röda bär. Tidigt är doften nästan söt bärig, senare en känsla av syrligare slånbär. Smaken ger ett överraskande friskt bett direkt i munnen. Därefter ramlar alla röda bären in. Sen kommer en ganska tydlig eldighet, för att därefter lämna en jordig och lite torr avslutning.

Vi går på Alain Jaume.

Här är det mer av mörka bär i doften. Även en svag ton av örter. Precis som i förra vinet finns här även choklad och fat. Plommon är någonting som kommer upp i sinnet. Smaken följer med doften snyggt med dess choklad, fat, mörka bär och örter. Avslutet här är snyggt och medellångt. Vinet saknar sin motståndares friska bett och den tydliga eldigheten. Vilket är till dess fördel.

För min del var Alain Jaume en klar segrare i denna kamp. Den har jag ju även provat tidigare. Våra gäster föredrog Les Hauts, vilket visar att smaken är som....... Och det är väl tur det.

2006 Les Hauts du Castellas, Vacqueyras, 119:-

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2004 Petite Rousse

Det här är den sista flaskan av denna "rödhåriga flicka från Montmartre". Jag har skrivit om henne förrut och om den genialiske/galna Tim Spear. Vinet är en hyllning till Margot Legrand som fascinerade konstnären Renoir. En detalj från hans målning "la lisuese"av henne från 1875 finns också tryckt i korken. Besök gärna Tims hemsida och glöm inte att ha högtalaren på. Jag kan inte låta bli att lite nyfiken på karln. Många roliga bilder på deras barn som gör att man kommer nära familjen.

Doften är fylld av dov och god frukt. Först och starkast kommer den igenkännande hallonsylten. Eller egentligen en reducerad hallonsås. Den är så tydlig på hallon att den kan användas som referens-ex för just hallon. På toppen av det får jag en känsla av cremé fraiche eller grädde. Ett flyktig ton av kaffe kommer på besök då och då. Ett härligt vin.

Smaken går hand i hand med doften. Hallonsås, hallon och återigen hallon. Den gräddiga känslan i doften är nu en hård gräddkaramell med hallonsmak. I munnen är vinet rätt så visköst. Avslutet är långt och bär på en känsla av ren frukt. Trots lite tveksamma inlägg på cellartracker om detta vin, så gillar jag det jättemycket. Det är väl ändå den egna smaken som i slutänden räknas.

2004 Petite Rousse, Clos Mimi, USA, 219:-

2001 Domaine L´Aiguelière Côte Dorée

Tryffelsvinen är duktiga på att sniffa fram goda sydfransoser. Här ett vin som jag köpte för ett par år sedan. Är lite tveksam på att prova det. Kanske är det ännu för ungt? Kanske är det rejält strävt? Kanske är det i en tunnel? Det enda sättet är väl att helt enkelt dra ur korken och prova!

Enligt importören är vinet gjort på Syrah från 80 år gamla vinstockar. Skördeuttaget ligger endast på ynka 20 hl/ha. På D. l´Aiguelière gör man sina viner i traditionell stil men med moderna metoder. 100% ny ek, ingen filtrering.

Jag häller vinet i karaffen och låter den stå i ca 3 timmar.

Doften är fylld med fikon och läder. Även en hel del mörka körsbär, dock inga syrliga sådana utan solmogna körsbär. Det finns en underbar animalisk doft över vinet. En näve blandade nötter kan jag hitta också. Sen finns det en lite lustig men god ton av pelagon? Det här lovar riktigt mycket. Mums!

Smaken följer doftens linje med fikon, läder och mörka körsbär. Vinet levererar en härlig balans mellan frukt, syra och alkohol. En viss mognad tittar fram i avslutet och tanninerna är nerslipade. Efter yttligare några timmar och det sista glaset byts körsbären ut mot röda vinbär.

Slutsatsen blir att det var helt rätt läge att prova denna godbit. Undra när nästa flaska ska korkas?

2001 Domaine L´Aiguelière, Frankrike, ca 200:-