2005 Seghesio Old Vine Zinfandel

I en tid när nästan halva svenska vinbloggsfären provar Bourgogne, drar jag korken ur en mullig Zin. Inte för att jag inte gärna njuter av ett glas Pinot Noir från de franska distrikten med alla de underbara namnen, utan för att jag helt enkelt inte har fyllt garderoben med det. Det kommer det med i framtiden. Nu tillbaka till Napa och Seghesio, som i Old Vine har hämtat in ett urval druvor från egendomarna i Alexander Valley och Dry Creek Valley. De väljer ut druvor som kommer från stockar som är över 60 år gamla och vinifierar dem separat. Vinet får mogna på 75% franska ekfat och 25% amerikanska ekfat, varav 30% var nya. Allt enligt info från importören Johan Lidby.

Doften är stor, kraftfull och mörk. Packad med plommon, björnbär, choklad och tydlig fatkaraktär. Dock inget ekmonster, utan en vän med eken. Jag hittar också en liten läcker animalisk ton. Efter en stund i glaset får jag starka minnen av en brasa, lägereld.

I munnen är vinet tjockt och koncentrerat. Men tyvärr biter alkoholen i rejält. 15,5%. Bakom eldigheten finns en känsla av röda bär mitt bland den mörka plommon frukten. Kan det vara "svarta hallon" ?? Vinet blir absolut inte syltigt utan bärs upp av en skön syra. Avslutet är riktigt långt och väldigt gott.

Jag älskade 04:an av det här vinet, men tyvärr är denna årgång inte lika bra. Det är alldeles för tydlig på alkoholen. Det är fortfarande väldigt gott, men 04:an var nåt speciellt. Jag har provat det här vinet förrut, läs gärna om det här.

2005 Seghesio Old Vine Zinfandel, Sonoma County, USA, 279:-

Min lillebror som var med och provade hade även köpt med sig en flaska. Se där, ett av de allra första vinet som jag bloggade om. Då provade jag 01:an, nu var det 04:an. Tyvärr var det så som jag befarade, som att dricka dillchips. Nej, 01:an minns jag som lite bättre än så här. Visst, långt in på kvällen så finns där en läcker elegans med röda körsbär och jordgubbar bakom dillspadet.
Jag ger inte upp om att få prova bättre Riojor.

2007 Windsor Three Vines

Ur glaset lyfter tydliga fattoner. Doften är fruktig och bärig. Det unga vinet ger ifrån sig en hel vanilj. Doften känns inte så värst spännande, utan mer som en medelbra Bag-in-box. Det enda som möjligen lyfter doften är tonerna av sandelträ.
Smaken är fruktig, ung och bärig. Det trevliga sandelträinslaget hittar jag även här. Annars är det mest ett lättdrucket vin med mjuk och på gränsen till för söt frukt. Det har en enkel struktur och saftiga tanniner, om ens några tanniner överhuvudtaget.



Nej tack. Det här passade inte min gom. Druvmixen består av Syrah, Carignan och Zinfandel.



2007 Windsor Three Vines, USA, SB 6533, 99:-

2007 Seghesio Sonoma Zinfandel

Efter att jag dissade Seghesio Old Vine nyligen så är det extra spännande att prova deras standard zin. Vinet hamnade på tiondeplats på Wine Spectators årslista och fick hela 93 poäng!!
Just nu finns just den årgången, 2007, att hitta på systembolagets hyllor.



Doften är stor och rejält fruktig. Tonerna går åt björnbär, plommon och lite trevliga fikon. I den unga frukten bryter fattonerna fram på ett snyggt sätt. Det här lovar gott.
Smaken är även den rejält fruktig och smakrik. Inte så djupa nyanser men doftens signaler känns igen på björnbär och plommon. Det har tillkommet lite choklad på paletten. Faten upplevs tydligare i munnen än dom gjorde i näsan. Visst är frukten åt det söta hållet, men jag hade inte förväntat mig annorlunda. Avlsutet är faktiskt långt och gott, och självklart lite eldigt. Mycket god.





Mina intryck blir att jag uppskattar den här flaskan framför deras 2005 Old Vine.
Här är andra som uppskattat 2007:an.

2007 Seghesio Sonoma Zinfandel, USA, SB 22562, 175:-

2005 Seghesio Old Vine Zinfandel

För ett par år sedan provade vi -04:an av detta vin och jag föll pladask. Allt satt precis där det skulle, så vi köpte en butelj till och njöt. Så när 05:an kom så var det ett säkert inköp. Men skulle den vara lika charmig som 04:an?

Lite information hämtat från importören:

Seghesio Old Vine Zinfandel kommer från ett urval av familjens egendomar i Alexander Valley och Dry Creek Valley. Man väljer ut druvor som kommer från stockar som är över 60 år gamla och vinifierar dem separat. Druvorna skördades för hand mellan den 28 augusti och 1 oktober. Jäsningen ägde rum på rostfria tankar med daglig ”punch-down”. Ted Seghesio (vinmakaren) anser att det ger den bästa extraktionen av druvornas koncentration. Efter avslutad jäsning (tio dagar) fick vinet mogna tolv månader på ekfat (75 procent fransk ek, 25 procent amerikanska ek) varav 30 procent var nya.

Doften är varmt eldig med tonvis av mörk frukt. Lite söt vanilj och fat känns igen. Vinet uppfattas mustigt och kryddigt. Ok, ingen super doft av den kalibern jag minns från förr.

Smaken känns sötfruktigt och koncentrerat. Tonerna går åt katrinplommon, körsbär och choklad. Det upplevs kryddigt och faten känns tydligt. Men det är störande alkoholstarkt (15,5%). Det blir till en börda att dricka. Mitt starkaste minne nu är att det är väldigt eldigt och enformigt. Inte alls som jag upplevde 04:an. Tråkigt.

Jag köpte inte 06:an som kom i lördags. Någon annan som redan hunnit provat den?

2005 Seghesio Old Vine Zinfandel, USA, 299:-

2005 Seghesio Cortina

För ett par år sedan blev jag tok förälskad. Ruset tok snabbt slut och jag sprang efter mer. Förälskelsen bestod av Seghesio Old Vine Zinfandel. I väntan på att nåa årgångar skulle släppas av denna kärlek, så fick denna Cortina kliva in som älskarinna.


Här har vi 100% zindandel från Dry Creek Valley i Sonoma. Den dominerande jordtypen i vingården kallas Cortina, därav namnet. Skördeuttaget ligger på 2 ton/hektar. Vinet är lagrat i elva månader på 75% franska och 25% amerikanska ekfat, varav 33% var helt nya.



I glaset finns en klart överlägsen eldighet. Alkoholen ligger på 15,2%. Doften är riktigt stor, åt det murriga hållet. Mörka bär, plommon och en hel del svarta vinbär gör sig till känna. Såklart finns en hel del vanilj runt alla bären. Doften växlar mycket under kvällen, vilket gör det spännande och nästintill omöjligt att låta bli och sticka ner snoken i glaset var femte minut. Plötsligt finns där kvisttomater. Lite senare dominerar ett sorts artificiell jordgubbsdoft. Efter det fylls doften med tobak. Och till slut lite björnbär och massor av choklad. Doften är en riktig höjdare.

I munnen känns tyvärr vinet som eld, därefter lägger sig en aska runt munhålan. Alkoholen gömmer mycket av dom goda svarta vinbären, plommonen, björnbären, vaniljen, tobaken och chokladen. Vinet är koncentrerat och bär med sig starka intryck av fat. Även avslutet är långt men förstärkt av alkoholen.

Doften kan göra mig knäsvag igen. Men den tydliga alkoholen i munnen drar ner mina känslor för denna älskarinna. Nu längtar jag till den stora kärleken Old Vine, som ligger och väntar i skåpet.

( Cortina Vingård, bilden är lånad från Seghesio´s hemsida )

2005 Seghesio Cortina, USA, 294:-

2005 Beringer Old Vine Zinfandel

Va sjutton är jag sugen på? Bourgogne? Sydafrikansk shiraz? Tysk riesling? Näe, det får bli en zinfandel. Efter lite stark indisk tikka masala, så lägger frugan och jag oss i soffan. Njuter av vårt nyrenoverade vardagsrum. Våra nyinköpta möbler blev riktigt bra. Vi sätter på hyrfilmen En spricka i kristallen och jag häller upp ett stort glas vin till mig.
Den här firman startades av två tyska bröder, Jacob och Frederick Beringer, redan 1876! Sju generationer senare säljer dom till Fosters år 2000. Beringer kan stoltsera med det äldsta vineriet i Napa Valley. Druvorna till det här vinet kommer mesta dels från tjugofem år gamla vingårdar, som ligger vid kusten i norra Kalifornien. Här är vädret idealiskt med varma och soliga dagar, och svala vindar från havet på nätterna. I slut cuveén har man även skvätt i lite Petit Syrah och Carignan.




Vinets färg är klart och rött. Ingen tjock sylt här inte.
Doften bär tydliga spår av fatlagringen. En burk blåbär/vanilj sylt är också tydlig. Vinet är fruktigt och efter en kort tid i glaset hittar lite björnbär och gräs fram.
Smaken är medelfyllig och på inget vis syltig. Utan återigen tydlig på fat, blåbär och björnbär. Vinet har en riktigt fräsch frukt och en bra syra. Eftersmaken är inte den längsta. Men slutbetyget blir ändå helt ok, för när det är dags och gå och lägga sig, ser jag att flaskan nästan är helt tömd.




2005 Beringer Old Vine Zinfandel, USA, 100:-

2006 Cline Zinfandel

I en längre tid har jag varit sugen på Zinfandel. Så nu gjorde jag slag i saken. Det fick bli en vardags-zin, annars är djupt förälskad i kraftfulla zins från Ridge, Seghesio och Turley m.m. Men det var det tomt på i källarn, det måste införskaffas vid eventuellt nyhetsutsläpp.



Cline Cellars ingår i dom så kallade Rhone Rangers. En grupp amerikanska vinmakare med förkärlek åt franska Rhone druvor. Vinet har jäst på ståltankar med odlad jäst, och dragits om 2-3 ggr/vecka. Lagringen har skett i amerikanska och franska ekfat, varav 10% var nya.



Färgen är förvånadsvärt ljust. Jag hade nog räknat med lite mörka, blåa toner. Doften ger ifrån sig tydliga toner av plommon och känns fruktig. Även en viss syltighet hittar jag. Smaken är medelfyllig och stor på lakrits. Vinet är lite eldigt. Etiketten säger 14%, antingen är det lite mer än så eller också så är alkoholen i obalans med frukten. Mitten känns även lite vattnig, men vinet kommer igen i eftersmaken, som dock inte är jätte lång. Slutsatsen blir för mig en liten besvikelse. Jag kommer nog inte köpa det här igen.



2006 Cline Zinfandel