2004 Petite Rousse

Det här är den sista flaskan av denna "rödhåriga flicka från Montmartre". Jag har skrivit om henne förrut och om den genialiske/galna Tim Spear. Vinet är en hyllning till Margot Legrand som fascinerade konstnären Renoir. En detalj från hans målning "la lisuese"av henne från 1875 finns också tryckt i korken. Besök gärna Tims hemsida och glöm inte att ha högtalaren på. Jag kan inte låta bli att lite nyfiken på karln. Många roliga bilder på deras barn som gör att man kommer nära familjen.

Doften är fylld av dov och god frukt. Först och starkast kommer den igenkännande hallonsylten. Eller egentligen en reducerad hallonsås. Den är så tydlig på hallon att den kan användas som referens-ex för just hallon. På toppen av det får jag en känsla av cremé fraiche eller grädde. Ett flyktig ton av kaffe kommer på besök då och då. Ett härligt vin.

Smaken går hand i hand med doften. Hallonsås, hallon och återigen hallon. Den gräddiga känslan i doften är nu en hård gräddkaramell med hallonsmak. I munnen är vinet rätt så visköst. Avslutet är långt och bär på en känsla av ren frukt. Trots lite tveksamma inlägg på cellartracker om detta vin, så gillar jag det jättemycket. Det är väl ändå den egna smaken som i slutänden räknas.

2004 Petite Rousse, Clos Mimi, USA, 219:-

2004 Petite Rousse vs. 2003 Ojai Vernas Vineyard

Då var det dags för.....


Flight 2

Två Syrah viner från Kalifornien.

Glas 1

2004 Petite Rousse Clos Mimi, 219:-

Det här vinet var en favorit som Agne och jag hittade på Divines sortimentprovning för ett år sedan. Det finns lite rolig läsning som Gunnar spaltat upp på Divines hemsida. Bl a står det där att Tim och Mimi Spear startade sitt vineri 1996. Tim är helt hängiven druvan Syrah och gör viner från olika små vingårdar i Paso Robles och Santa Ynes. Hela vineriet är målat i olika nyanser av grönt enligt Feng Shui. Tim anser att detta gör att jästen arbetar maximalt. Tim kallmasserar sina druvor länge eftersom det ger tanniner som går längst ut på tungan. Han spelar klassisk musik för druvorna när de jäser. Chopin fungerar bäst tycker Tim. Tim Spears som är vinmakare följer "the witches almanac ( the lunar calender )", för att bestämma när han ska plocka druvorna. Han pressar alltid sina viner när månen blir större och aldrig när den blir mindre. Och med årgång 2004 har han tagit ytterligare ett steg och pressar vid fullmåne.

Ok....?? Låt oss se vad vi tycker om det.

Redan i doften är den tung på koncentrerad frukt som går åt hallon. Det är mycket starka drag åt reducerad hallonsås. Å jag gillar hallon. Det finns en lätt eldighet (14,5%) som hittar fram genom den kompakta frukten. Efter en tid i glaskupan kommer en stor blombukett fram i doften, med betoning på rosor. En lätt parfymerad ton hänger över vinet. Agne nämner en animalisk doft.

I munnen är det en väldigt koncentrerad frukt, tillsammans med starka inslag av reducerade hallon. Alkoholen försvinner bort i den massiva frukten. Eftersmaken är lång, tjock och kompakt eftersmak.

Det här är ett maxat och lite over-the-topp vin fyllt med hallon, och jag gillar det. Jag blev förälskad för ett år sen och kärleken håller i sig. Men... skulle det visa sig, nästa vin var så mycket bättre att det lutar åt skilsmässa och en ny kärlek som stavas Ojai har uppstått.

Glas 2

2003 Ojai Vernas Vineyard, 299:-

Jag provade Ojai Pinot Noir, iallafall en av dom, för inte så längesen. Den var storartad. Kan hans Syrah nå samma climax?

Doften har liknande assiosationer som förra vinet. Hallon, men här är det inte reducerat. Utan här är det mer förfinad vildhallon som gäller. Visst är doften massiv och kompakt. Förförisk är det bästa jag kommer på. En och annan jordgubbe hoppar upp också. Efter sin tid i glaset, letar sig lite underbara gula frukter fram och härlig smörkola. En svag nyans av tobak finns där i bakgrunden. This is magic. Underbart med ett vin som växlar och bara ger mer och mer under resten av kvällen.

Smaken är hög koncentrerad. Väldigt fruktigt. Förföriskt. Mättad. Extremt läcker. Generös. Wow, wow. Här samsas alla vildhallon, körsbär, torkade frukter och tobak i en sinnerlig symfoni.
Tanninerna är tydliga men snygga. Finishen är väldigt lång och kräver en klunk till. Visst är även det här en fruktbomb, men en väldigt snygg sådan. Det finns en lätt eldighet som inte alls stör vinet, men då har det en nivå på 15,5%. Vi pratar Amarone-nivå. Men det är så kompakt frukt att det nästan inte känns.

Återigen ett vin till Årstbästalistan och det är 2:a vinet från Ojai. Här är en producent som jag defenetivt ska köpa mer av. Är väldigt nyfiken på hans Grenache. Men snart har man väl inte råd att köpa dessa viner som ständigt får högre och högre poäng i pressen. Det här vinet var förövrigt kvällens favorit hos alla.

De söta vinerna vi provade kommer snart....