Efter ett vackert dop hos brorsan i Gävle så stannade farsan och Kristoffer kvar över natten hos oss. Vi passade förstås på att prova lite goda viner och äta nåt gott. Dom hade tagit med en flaska MontGras Reserva Merlot från Chile. Jag måste i ärlighetens namn säga att jag var lite skeptisk att den skulle vara så bra som de sa. Chile är inget vinland som bringar åska för så värst ofta. Men efter att fått stoppat ner näsan i glaset och sen inmundigat det så förstod jag vad dom menade. Vinet är riktigt gott och till ett pris som gör det till ett förträffligt "husvin".
Hernán Gras, med rötter i Katalonien i Spanien, var vinmakare i Canada och drömde om att starta vinfirma i sitt nya hemland Chile. 1994 stod en toppmodern anläggning klar och hans MontGras Cabernet Sauvignon Reserva 1994 blev utsett till årets vin av Chiles vinjournalister.
Vinet har en stor doft som är fylld med härliga plommon och en hel del vanilj samt en snygg touch med ceder. Smaken är fyllig med lika tydliga plommon som fanns i doften, men här hittas också en hel del mörka bigaråer, plus en fin söt, mogen frukt. Avslutet är gott och har ett inslag av övermogna jorsgubbar.
Tack ska ni ha för den upplevelsen. Till vinet åt vi en riktigt fint marmorerad entrecôte som fick vila på en bädd av rucola, frisé, rose och isberg sallad som fått en skvätt olivolja och en god balsamvinäger på sig. På toppen av det, rikligt med hyvlad parmesan.
Till desserten som är en Tahiti-vanilj och tonkaböns pannacotta med passionsfruktssås dricker vi vinet med det underbara namnet 2001 Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Spätlese Riesling! Tyskarna kan verkligen det här med namn. Men vad gör det när riesling är så sjukt gott. Det verkar mest som det är vi vinnördar som upptäckt denna skatt. Att kunna köpa en sån här juvel för blott 93 riksdaler är sagolikt.
Doften är exrtemt tydlig på petrolium. Det här ska man utan svårigheter plocka som riesling vid blindprovning. Vinet har också en härlig fruktsöt doft.
Smaken är halvsöt och är som att kyssa solstrålar. Tydlig på petrolium. Den höga syran och vinets sötma balanserar varandra perfekt. Med sina 9% är vinet väldigt lättdrucket. Här tar man det i stora klunkar.
Den här sydafrikanen provade vi, jag tror det var sommaren 2006 hos pappa i Göteborg, och tyckte väldigt mycket om det. Jag minns det som ett av den sommarens bästa vinminne. Förra månaden kom nya årgången och den fick blandad kritik av våra vinjournalister. Många tyckte den var too much. Men Kronstam sa så här: själv föll jag pladask, Pelle i botten, hela registret av blodig syrahfläsk och närmast hysteriskt drag i syror och tanniner. Sånt gillar vi som vuxit upp på vischan!
Doften är STOR, druvtypisk med häftiga inslag av rått kött, kalvfond, svartpeppar, rök, ceder, tobak och lite eldig.
Smaken är fyllig och koncentrerad med tunga inslag av fat, rök, gräs och mörka, mörka, mörka bär. Tyvärr blir det här just ikväll för mig too much. Det funkar några glas, men sen blir det nästan jobbigt att dricka. Kan också vara att vi är tokmätta och trötta efter en lång dag. Tack pappa och Kristoffer för ännu en härlig kväll.
2005 Newton-Johnson Syrah Mourvèdré
.JPG)
.JPG)
