2006 Angelo Gaja Sugarille Brunello di Montalcino

Ännu ett brutalt gott vin från Gaja, fast nu från hans gård i Toscana och Brunello. Med förväntansfulla ögon och bultande hjärta får jag mig ett glas i handen. Jag vet vad som är i glaset och försöker skruva ner förväntningarna.
Magisk doft med en ljuvliga blommor och söta orientaliska kryddor. Doften är också nyanserad och komplex med lyxiga körsbär samt plommon. Smaken är galet god, komplex och med en djup koncentration fylld med torkade körsbär, torra kryddor, nytt läder och dyr fatbehandling. Finkorniga tanniner som redan nu kan drickas och en sanslöst god eftersmak.
Det här gör inte ont att dricka. Förväntningarna infriades.

SB : r.s.
Pris : 895:-

2001 Brunello Abbadia Ardenga v/s 2007 Julia Wachter-Wiesler

Min gode vän Björn tittar förbi på lantstället och vi ordnar en liten miniprovning. Han tar med sig en flaska valfritt och jag står för en. Som vanligt så provar vi den andres blint, ett roligt sätt att träna på. Vilket jag sannerligen behöver.

Första glaset är vinet från mig. Det är näst sista flaskan av denna Brunello som jag fått av Peter. Jag har beskrivit den tidigare. Jag tyckte att den var på sin topp sist jag provade den och vill inte vänta mycket längre, och det skulle visa sig nu nästan för sent.

Efter en 45 min i karaffen tar vi en första sniff. Åhh, läcker, med massor av röda bär. Små röda bär inbillar jag mig. Fat, utbrister Björn, jajemen. En liten dos läder. Vi skojar till det och får det till nytt kalvskinnsläder. Efter en och en halv timme i karaffen har vinet växlat helt till multna löv och annan undervegetation.

Första delen i smaken visar ett elegant, torrt och smått strävt vin. En stram gentleman som upplevt ett krig fick vi till som liknelse. Här finns också dom små röda bären, som i senare delen då doften ändrat sig uppvisar sura italienska körsbär. Avslutet är ändå gott och läskande samt lämnar en fräsch känsla i munnen.

Ja, det känns som att vinet är på väg utför nu. Det blir inte att vänta med den sista flaskan så länge. Nog för att det är ett gott vin fortfarande så lämnar de inga bestående minnen.

2001 Brunello di Montalcino Vigna Piaggia, Abbadia Ardenga, Toscana, ca 450:-

Andra vinet har då Björn tagit med.

Efter 45 min i karaff så fullkomligen sjunger vinet av ung, bussig frukt. Hallon, vanilj och kola är tre stora komponenter. Doften är otroligt flörtig och charmig. Den påminner mig jättemycket om 07-grenachen i Cha9dP. Den är också så där bussig och rik som doften på det här vinet. En super läcker näsa helt enkelt.

I munnen är det samma unga, bussiga frukt. Likt en gigolo tycker vi. Packad med gräddig hallonkräm eller hallonkola. Det här måste vara grenache, utbrister jag! Avslutet är gott och nästan lite karamelligt. Ett väldigt gott vin som jag absolut vill ha mer av.

Döm om min förvåning när Björn avslöjar flaskan. Rött från Österrike stod inte på min lista, det måste bara ha varit en grenache från Rhone. Så snopet, och så positivt överraskad. Vilket vin! Björn har själv köpt vinet på resa i Österrike. Vinet är en cuvée på 90% blaufränkisch, 5% cabernet och 5% merlot, och har fått sitt namn efter hans dotter Julia som en gåva då hon fyllde arton.

Tack för den upplevelsen, Björn.

2007 Cuvée Julia, Wachter-Wiesler, Burgenland, Österrike, drygt 200:-.

Enkel vinprovning

Agne och Eduardo kommer över på en enkel vinprovning. Upplägget var enkelt. Tag med en valfri flaska vin så provar vi blint. Inget pretentiöst, utan helt avslappnat. Grytan hade jag gjort redan dagen innan, likaså så pannacottan. Vi började med att väcka liv i smaklökarna med litet champagne.

Jag valde mellan Bollinger eller Roederer, det blev det sista. Här förde vi inga anteckningar, utan lätt oss väl smaka. Det som ändå stack ut var den otroligt brödiga tonen. Det är nästan så vi tror att det kan vara något defekt över vinet. Visst har denna NV vilat på hyllan i ett par år, men kan det bli en sån skillnad. Det kom upp att vi tyckte den påminnde om en mogen champagne.

NV Louise Roderer Champagne, SB 7602,

Första vinet av trissen är mitt val. Agne och Eduardo provar blint.

Först en tydlig alkonstinn doft. Väldigt tydlig på korintrussin. Mognadstoner varvas med lagerblad, örter, svarta oliver, Cuba-cola och brända fat.

Smaken sjunger av mogen frukt och komplexitet.. Djup och smakrikt. Även här tydliga korintrussin. Den där mystiska undervegetationen som går åt svamp och skog. En hel del mörka plommon, russin och söta mogna frukter. Avslutet är långt och väldigt spännande. Otroligt gott.

1999 Valpolicella Superiore Giuseppe Quintarelli, N/V, 499:-

Här är det litet svårt att ursprungsbestämma pga mognadstonerna. E var och nämde Rhone men lutade mer åt en mogen Napa Cab. A kände igen sig från en del Aussie men även Napa han med. Nu gjorde jag det inte lätt för dom, med att välja en Quintarelli. I den här flaskan samsas både Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Alla var dock överrens om dess kvalitet och väldigt goda smak.

Nästa vin står Eduardo för.

Här lyfts doften fram av mörk frukt med kaffetoner. Jag hittar en sälta i doften. Tydliga mörka körsbär och en uns blyerts. Allra tydligast är dock kaffearomen.

I munnen agerar vinet stramt och strigent. Fortfarande mörk frukt med mörka körsbär och kaffe, men med tydlig fathantering. Avslutet är ok med fat och mörk frukt.

2004 Brunello di Montacino Val di Suga, SB 42302, 255:-

Här är jag insnöad på Bordeaux. Stramheten och blyertsen fick mig att söka dit. Agne kom väl inte fram till ett beslut, men att det var Europa var han övertygad om. Vinet var är ok, inte det mest spännande kanske. Lite överekat tyckte vi alla.

Nästa vin bjuder Agne på.

Här är doften rejält flörtig och inbjudande. Nästan söt bärig, fylld med mogna, söta jordgubbar. Precis som koncentrerad Önos jordgubbssaft. Vanilj blandas med parfymiska inslag. Den är har en förförisk doft.

I smaken är vinet litet knutet och blommar inte ut lika mycket som doften. Friskt och medelfylligt med toner av jordgubb, röda körsbär och en lätt touch av fat. Avslutet är tyvärr i dagsläget alldeles för kort och lämnar en känsla av att blivit snuvad på konfekten.

2003 Brunello di Montalcino Ciacci Piccolomini, N/V, ca 330:-

Här var jag och Eduardo övertygade att den var Napa pinot noir! Allt fanns där. Sötvarm frukt med mogna jordubbar och vanilj. I smaken stämde det inte riktigt, men vi gick ändå på vår instinkt.

Fantastiskt roligt att vi alla tre valde ett italiensk vin, och av dessa tre blir det två Brunellon. Vi hade hela välden att välja på och valde två viner som höll oss inom några kilometer från varandra. Det tredje med några mil. Otroligt roligt och trevligt. Sen att vi alla tre var ute och cyklade gjorde saken bara ännu roligare. Sån´t är livet inom vinprovning.

Till desserten korkade jag ur denna lilla sötnos, från favorit producenten i Ungern; Szepsy! Att han gör landets bästa tokajer är det ingen tvekan om. Här är det en Szamorodni vi provar. Om jag förstått det rätt så blir det en Szamorodni om restsockret ligger under 60 gram per liter.

Vinet har en underbar doft av botrytis och citrus, aprikos, honung samt grapefrukt. Smaken är söt med fantastisk syra och toner av citrus, honung och aprikoser. Avslutet lämnar ett skönt inslag av grapefruktskött. Som att dricka solsken. Tack Stephan för att du gör det möjligt.

2006 Tokaji Szamorodni, István Szepsy, N/V ca 500:-

Det här var riktigt kul. Vi måste göra om det här. När kan ni?

2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino

Det har blivit lite för lite vinprovning på sista tiden. Pga av alldeles för mycket jobb och en nyinköpt gård på landet. Därav ett glest bloggande också. I helgen som var fick jag möjlighet att åter stifta bekanskap med ännu en flaska av Brunellon som jag fått av Peter.

Doften är stor och läckert inbjudande. Charmen ligger i dom röda trädgårdsbären och ett pust av torra kryddor. En förnimmelse av tobak och en viss mognadston förstärker viljan att få vinet i munnen.

När så vinet äntligen landar i munnen fylls gommen med underbara toner av röda, söta trädgårdsbär, en näve körsbär, tobak, läder, torra kryddor, snygga fat, svamp och undervegetation. Det här vinet sjunger det verkligen om nu. Det är defentivt på sin topp och får mina läppar att le.

Sen kommer frågan: Varför köper jag så lite Brunello när det kan smaka så här gott? Men så kommer jag ihåg att jag faktiskt köpte i måndags, när Ugolforte släpptes. Denna var riktigt läcker på vinmässan Italiensk vindag förra månaden.


2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino, Abbadia Ardenga, ca 50 euro.

2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino

Jag dricker alldeles för lite Brunello nuförtiden. För att råda bot på det provar jag denna flaska som jag fått av min chef, som köpt en låda på plats. Han betalade cirka 50 euro per flaska. 2001 ska vara en bra årgång för Toscana. Producenten Abbadia Ardenga huserar i det gamla klostret från medeltiden i Montalcino.

Vinet har en stor doft, som är fylld med körsbär och en hel del brända toner. Efter en stund öppnar den upp sig och visar upp en massa söta röda bär och en pust av tobak. Smaken ger ett friskt bett. Syran är riktigt tydlig. Även här är det först syrliga körsbär som gäller, men det lutar sig mer och mer på fantastiska söta röda bär. Det finns även en touch av torra kryddor, brända toner och en del fat i alla de röda bären. Avslutet är långt och väldigt gott. Vinet är elegant och sammetslent med en hel del komplexa nyanser. Jag tackar för den upplevelsen.

2001 Brunello di Montalcino Vigna Piaggia, Abbadia Ardenga

2002 Brunello di Montalcino Col D´orcia

Sista kvällen i Falkenberg får firas av med en Brunello. Jag tackar Jocke och Tine för deras gästfrihet och hoppas på att få komma tillbaka fler gånger.

Col D´orcia är väl inte den mest spännande Brunellon, utan den finns på istort sett alla systembolagsbutiker. Den är också en av de billigaste. Plus att 2002 ses som et katastrof år. Tror till och med att det var vissa producenter som inte deklarerade en Brunello di Montalcino detta år. Den vinskandal som det stått om i tidningarna under sommaren, angående att vissa producenter tillsatt andra druvor i sin Brunello gällde väl också just 2002. Men det är ändå ett vin för ca 260 spänn, så den bör ju kunna leverera ett mervärde tycker jag. Jag har testa den förrut, så vad tyckte jag nu......

Doften har dom där sköna tonerna av torkade kryddor. Vidare är doften elegant. Jag hittar inget av de där tydliga körsbären denna gång, men väl röda trädgårdsbär som t ex smultron, jordgubbar och hallon. Trevlig doft.

Smaken är också trevlig, med fin och för mig fräsch frukt. En viss strävhet råder. Alla dom där tidigare trädgårdsbären hänger med i den eleganta smaken. Bären känns nästan litet söta. Allt som allt ett trevligt vin. Inget att bli tokig över och det finns massor med mera wow-upplevelser på hyllorna för 260:- än det här.

2002 Brunello di Montalcino, Italien, 259:-

2002 Brunello di Montalcino

2002 var inget bra år i Toscana. En mycket regnig sommar. Och det här vinet från Col D´Orcia är väl en av de billigaste Brunello´n på bolaget. Så jag hade inga höga förväntningar. Trots det är det ju en Brunello och för priset ska man ju få ett gott vin tycker jag.

Vinet färg är ljus röd. Doften är riktigt trevlig med tydliga körsbär och jordgubbar. Doften spred sig nästan i hela rummet enligt middagsgästerna, och den stod sig bra hela kvällen. Smaken skriker körsbär och här övergår jordgubbarna till hallon. En nypa torkade kryddor ger sig till känna också. Mitten partiet upplever jag lite för vattnigt, men det blir bättre på slutet som är förhållande visst kryddigt och långt. Tanninerna är torra och här tror jag inte att den andra flaskan kommer att få ligga så länge till i källarn. Slutbetyg, Helt enkelt gott. Ändå överraskade bra. Vill dricka Brunello oftare.