2007 Cuvée du Vatican CndP

Cuvée du Vatican har det bloggats om en hel del på sista tiden. Deras standard Côtes-du-Rhone har lovordats och prestige CndP:n "Réserve Sixtine" kammar hem höga poäng. Vi tackar Gabriel på Bristly för hans engagemang och hans närvaro i bloggsfären.

Ikväll provar jag deras standard Châteauneuf-du-Pape. Vinet är gjort på mestadels Grenache. 2007 är årgången som alla pratar om när det gäller södra Rhone. Det här blir mitt första smakprov på årgången.

Först hittar jag ingenting i doften. Den är väldigt tillknäppt och sluten. Efter en lång stund tittar lite röda bär fram och en fin animalisk ton också. Men absolut ingen lättflörtad butelj.
I munnen är vinet fylligt och samtidigt elegant. Frukten känns rejält mogen och tenderar åt det röda hållet. Det ger ifrån sig ett friskt och eldigt bett. Efter den där långa stunden är vinet fortfarande ganska anonymt. Men det finns någonting som kommer underifrån, en fantastisk balans mellan frukt och tanniner som känns väldigt välgjort. Kan det vara så att vinet är så pass ungt att det tar flera år innan den underliggande kraften blommar ut? Just nu ger det mig inte så värst mycket och mina gäster förstår inte mitt tjat om Châteauneuf-du-Pape 2007. Jag väntar några år med kvarvarande flaskor och ser vad som händer.


2007 Cuvée du Vatican Châteauneuf-du-Pape, Frankrike, SB 95264, 239:-

Clarendon Hills & Uva Mira

Det var längsen jag och Agne provade vin ihop. Så äntligen hittade vi en lucka i kalendern. Upplägget är som vanligt, en varsin flaska och man provar den andres blint.
Först ut är min flaska.

Det första som slår oss är en viss ton av medicin. Sen kommer en läcker doft av blommor med tyngdpunkt på rosor. Frukten doftar lite söt och bär inslag av vanilj. Sötbäriga toner av jordgubb och hallon. Efter en stund i glaset finns en känsla av skog eller nyponhäck.

I munnen är vinet visköst och väldigt eldigt (14%). Den varma eldigheten är så pass stor att det ger en Sherry-känsla. Alkoholen har tyvärr lindat sig runt all frukt, vilket gör det extra svårt att plocka ut beståndsdelar. Vinet har en oljig känsla i munnen. Vi hittar lite hallon och en läcker touch av gräddessert. Läckra silkiga tanniner. Vinet upplevs väldigt välgjort och påkostat. Tyvärr stör alkoholen alldeles för mycket för våran smak. Doften är jätte läcker dock.

Synd där, jag hade höga förväntningar på denna Aussie-Grenache. Producenten Clarendon Hills är en av Australiens största kultproducenter. Robert Parker har bland annat utnämt dom till Wine Producers of the Year. Vinstockarna har en ålder på 65-85 år och vinet har lagrats på små franska nya ekfat i 14 månader.

2006 Clarendon Hills Grenache Old Vine Hickinbotham, SB 99797, 299:-

Nästa flaska står Agne för.

Kraftig svartvinbärs doft. Djup mörk frukt. Läckra nyanser av bondgård och ensilage. Snygg make-up av fat, inget oakmonster här inte. Efter ett tag även lite trevliga körsbär och en spännande ton av burk-champinjons-spad. Annars tycker vi doften ger ett ärligt och äkta intryck.

Smaken är kraftfull och rejält sträv. Tanninerna gör munnen snustorr. Mörk frukt med toner av svartavinbär och körsbär. Lite snygga fat ligger dolt i frukten. Avslutet är långt, men som sagt rejält strävt. Vinet känns på tok för ungt att dricka nu. Senare på kvällen bryter lite gröna toner fram, som te x kvisttomater och paprika. Är det Cabernet Franc månne? Det är absolut ett välgjort vin som det ska bli spännande att få prova om ett par år. Om det är möjligt Agne?

Uva Mira är en otroligt spännande producent som ligger i Stellenbosch, högt uppe i Heldelberg Mountains. Det höga läget ger ett svalare klimat, vilket gör att vinerna drar mer åt det europeiska hållet. Det gick inte att finna den annars så tydliga rökigheten som man finner i viner från Sydafrika. Att vinet sen har en så kraftig ryggrad skiljer sig också mot dom "sötfruktiga" vinerna här ifrån tycker jag. Druvblenden är Cabernet Sauvignon, Merlot, Shiraz och Cabernet Franc.

2006 Uva Mira Red Blend, Sydafrika, ca 200:-

Två mycket bra viner provade. Där ena dominerades av alkohol och den andra av unga tanniner. Just ikväll var Uva Mira vinnaren för mig, ett mycket bra vin. Hoppas vi kan göra om det här snart igen, Agne.

2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape

Efter starka rekommendationer från Patrik så köper jag en flaska Xavier till Kristoffer. Han är inte sen med att dra ur korken för att göra ett första test.
Ch.-du-Pape brukar alltid leverera gott, och den här hamnade t.o.m i ordinarie sortiment. Där har det endast bara gått och hittat klassiker som Lazaret och Mont-Redon tidigare. Årgången 2007 är högt rankad så det gör inte saken sämre.


I näsan är vinet fruktigt, lite åt söt godis. Toner av unga bär så som jordgubbar och hallon känns trevligt. Lite klassiska franska örter finns där också. En känsla av sadel dyker upp tillsammans med snygga fattoner.
I munnen bär vinet på stram frukt. Vinet är känns syrligt av det friska syran. Fruktiga toner av jordgubb och hallon, samt örter känns igen från doften. Samma känsla av sadel går igen i smaken. Ganska lätt i sin framtoning.

Visst är den god. Känns redan drickfärdig och läskande.


2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape, Frankrike, SB 6267, 199:-

2006 Gigondas Domaine de la Maurelle

Det dricks inte så mycket Gigondas här. Varför? Jag har inget bra svar på det. Har kanske inte fått någon hallelulja-moment av dessa viner ännu. Men för att få det krävs ju att man provar en del också, så det här får ses som ett trendbrott.

Druvblandningen är 60% grenache, 30% syrah och 10% mourvèdre.

Här pratar vi ung doft, med allt som följer det. Bärig, vanilj, knäckig och kola. Fräscht.

Smaken följer samma mönster. Bärig, vanilj och knäckig. Eldigt avslut med mjuka tanniner.

Ett trevligt vin, behagligt att dricka, men inget som kanske skakar om mig. Priset ligger på cirka 12 euro.

2006 Domaine de la Maurelle, Gigondas, Frankrike, ca 12 E.

2005 Alain Jaume Grande Garrigue

Den sista flaskan från skåpet av denna bonniga fransman. Jag har skrivit om den flera gånger förrut, läs mer här. Just i den här sista flaskan så upplevde jag att namnet på vinet var helt rätt., Grande Garrique. Fick känslan att jag kunde se och känna landskapet där vinrakorna växer. Dess terroir. Dess olika vegetation som bidragit till vinets karaktär. En upplyftande känsla.

Doften sjunger av toner från härliga röda bär med starka drag åt jordgubbspaj, och massor med blandade örter. Det är timjan, rosmarin och dragon. En viss pepprighet spetsar till doften.

Smaken är förvånadsvärd bred. Den håller hela vägen i munnen och smakerna drar förstås åt röda bär. Bären ackompanjeras med vildvuxna örter, timjan och rosmarin. Avslutet är kryddigt och snyggt. Fina tanniner som vävs in i frukten. Visst, det är inget STORT vin, men det får en att slappna av efter en tok-stressig dag på jobbet. Oh, vips så har man nästan druckit upp hela flaskan själv.

Langotto al Barolo Chinato

Förödande goda choklad praliner från italienska Alba. Väl balanserad vinsmak i dess krämiga mitt som möter upp den höga kvalitén i chokladen. Rekommenderas starkt!!

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2005 The Custodian Grenache

Jakten fortsätter...
Jag har fått smak för grenache. Jag tror det är för dom för mig typiska söta hallonen och den härliga gräddkolan. Det här är från en gammal favorit producent som gör i mitt tycke personliga viner. Just renodlade grenacher är väl inte de mest välrepresenterade i Systembolagets sortiment.


Doften svarar upp mot mina förväntningar. Den är fylld till bredden av söta hallon och jordgubbar. Här finns även dom där hårda gräddkaramellerna med hallonsmak. Det lockar till att få dricka. Det ska finnas nån godispåse med hårda gräddiga karameller med smak av hallon eller jordgubb, Karamellerna är styckpackade i påsen och är vita med röda linjer i. Jag kommer bara inte ihåg vad dom heter. Men för mig är det exakt vad jag hittar i doften hos Grenache. Just i det här glaset finns en liten eldighet också. Vinet ligger på 14,5%.

Smaken är kraftfull med tydliga toner av söta hallon och en del alkohol. Bakom hallon finns även en del jordgubbar och några körsbär. Vinet är lätt att tycka om och slinker skönt ner i strupen. Visst blir smaken kanske lite enkelspårig i längden och visst kanske vinet saknar det där riktiga djupet. Men det är gott ändå!

2005 The Custodian Grenache, d´Arenberg, Australien, 119:-

2006 Les Hauts du Castellas vs 2005 Grande Garrique Jaume

När Patrik, Sussanne och Ebba kom över för att äta lite småplock och titta på finalen av detta års Idol, så passade vi på och köra en head to head. Två stycken viner från det Rhone ditriketet Vacqueyras. Jag är ine så mycket påläst om området, men för mig känns det lite som en fattigmans Châteauneuf-du-Pape. Druvblenden är lik, precis som dom korslagda nycklarna på flaskhalsen. Just dom här två har för mig inte riktigt samma kropp som en Ch.d-Pape. Prisbilden är densamma för båda. Les Hauts ligger i ordinarie sortiment medans Jaume kom som tillfällig nyhet i december förra året. Druvblenden är istort densamma.


Först ut är Les Hauts du Castellas.
Doften ger först ifrån sig härliga toner av choklad, och tydliga fat med medföljd vanilj. Glaskupan är fylld med alla sorters röda bär. Tidigt är doften nästan söt bärig, senare en känsla av syrligare slånbär. Smaken ger ett överraskande friskt bett direkt i munnen. Därefter ramlar alla röda bären in. Sen kommer en ganska tydlig eldighet, för att därefter lämna en jordig och lite torr avslutning.

Vi går på Alain Jaume.

Här är det mer av mörka bär i doften. Även en svag ton av örter. Precis som i förra vinet finns här även choklad och fat. Plommon är någonting som kommer upp i sinnet. Smaken följer med doften snyggt med dess choklad, fat, mörka bär och örter. Avslutet här är snyggt och medellångt. Vinet saknar sin motståndares friska bett och den tydliga eldigheten. Vilket är till dess fördel.

För min del var Alain Jaume en klar segrare i denna kamp. Den har jag ju även provat tidigare. Våra gäster föredrog Les Hauts, vilket visar att smaken är som....... Och det är väl tur det.

2006 Les Hauts du Castellas, Vacqueyras, 119:-

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Grenache

Jakten på en bra grenache fortsätter. Blev nyfiken när jag fick den här i händerna. Richard Hamilton en plastikkirurg från Adelaide som startade en vinfirma 1972. Grenache druvorna till detta vin kommer från Marion Vineyard i Adelaide som planterades redan 1907. Grenachen utgör 85% i flaskan, resterande 15% är Shiraz från MC Laren Vale. Skalen fick macerera i musten under 2-3 veckor i tank. Ekfatslagringen skedde på franska ekfat i 18 månader.

Direkt ur flaskan är doften otroligt läcker. Det första som slår mig är Bolgheri-frukt. Sen kommer den, den efterlängtade godisaktiga doften. Yes! Det är det här som jag är ute efter. Fina, röda söta bär. Läckra hallon. Men även en mintig ton hänger sig över bären. En udda kombination av minthallon, som jag inte kan låta bli att lockas av blir allt tydligare. Men även den där läckra gräddiga känslan. Hallongräddkarameller med mint överdrag!!? Enda minuset på doften är att den dör av rätt fort vartefter nivån sjunker i glaset. Tillslut är det en mer slank, eldig och röda vinbärs doft som finns kvar.

Smaken är slank och medelfyllig. Rätt eldig faktiskt och med en fatkaraktär som blir allt mer framträdande. Läckra röda bär fyller gommen. Men en liten besvikelse inträffar sig när smaken inte lever upp till doftens karamellexplosion. Avslutet lämnar kvar en lätt känsla av grönt gräs i munnen, som känns spännande och gott. Senare på kvällen är den kvardröjande smaken mer en god köttbuljong med sälta i, lika gott det.

Sammanfattningsvis börjar jag närma mig den där kärleken jag fått för grenache. Doften är superläcker, smaken tappar lite, men allt som allt är det ett mycket gott vin.


2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Old Vine Grenache, Australien, 139:-

2006 Yalumba Bush Vine Grenache

Efter en vacker solig dag, spenderad på Gotlands vackra strand. Där vyn är en direkt kopia från Lundells Kär o Galen konvolut. Sitter vi mätta efter en grillmiddag och smuttar på ett godisgott vin när sommarnatten kommer.
Ett av sommarens härligaste vinminne var den här Grenachen. I ett desperat försök att få återuppleva känslan från då, införskaffas en ny flaska. Kan den vara så bra som jag minns? Eller var det stundens upplevelse? Det trevliga middagssällskapet? Lets found out....


Doften känns direkt väldigt spritig. Bakom alkoholen finns en svagt sötaktig druvfrukt som drar åt hallon och jordgubbar. Lägg där till en viss kryddighet. Då och då bakom alkoholen skymtar jag gräddkarameller av hallon, dom som i somras kändes så förföriskt goda.

Smaken är betydligt slankare än sist, och varmt eldigt. En hel del syrliga hallon gör sig hörda. Men i det hela ett mycket tunnare och alldeles för eldigt vin mot mitt första möte med den.

Vilken besvikelse. Det måste här nu vara bevisat att en underbar vinupplevelse handlar om så mycket mer än att bara vara dyrt kvalitetsvin!

2006 Yalumba Bush Vine Grenache, Australien, 103:-

1999 Château Gigognan Clos du Roi

Den här Châteauneuf-du-Pape´n köpte jag vid systembolagets nyhetsrelease 7 feb 2005, Jag provade en flaska för 1,5 år sedan. Nu tyckte jag det var dags att dra korken ur den andra. Under en regnig eftermiddag få sitta och smutta på det här, lyssna på lite slow cool jazz och fundera över livets gåtor, kan det bli mer meditation än så.

Hittar inte så mycket om själva producenten, mer än att dom förfogar över 30 hektar vinodling i Châteauneuf-du-Pape. Egendomen drivs av familjen Caillet. Vinet är gjort på Grenache och Syrah. Hur delningen ser ut mellan de två druvorna får jag inte fram.

Vinets färg är ljus röd med röd/orange kant. Väldigt Bourgogne lik i färgen.

Doften är komplex. Här finns klassiska mogna toner som multna löv, höst skog, svamp. Men också en hel del mörka körsbär, lite tranbär kanske, och en hel del jordgubbar. Mums, jag går igång på det här. Efter en tid i glaskupan ändrar den karaktär och går åt kaffe, cigarr och rosor.

Satan va gott det här doftar!

Smaken är medelfyllig och elegant. Först slås jag av en eldighet (endast 13,5%) som bekymrar mig. Men efter ett stund försvinner den, tack och lov. Smaken fylls av solvarm frukt. Toner av lakrits och mörka körsbär träder fram. Munkänslan är fräsch och elegant. Avslutet är lite torrt men hyvsat långt. Inslag av jordgubbar skrivs ner i anteckningsblocket. Sammanfattningsvis är det här ett vin som levererar bäst doftmässigt, med den eleganta smaken hack i häl. För första gången bedömmer jag ett vin med poäng, och jag sätter 90 poäng för denna Påvens-nya-slott.

1999 Château Gigognan Clos du Roi, CndP, 209:- (pris 2005)

2004 Cuveé des Ardoises

Château des Erles i franska Fitou levde en ganska undanskymd tillvaro. Men så träffade ägarinnan Marie-José Lahore 2001 de bägge bröderna Jacques och Francois Lurton (legendariska vinmakare), och framställer nu tillsammans mycket tilltalande och personliga viner. Totalt är egendomen på 80 hektar. Jordmånen består inte bara av skiffer utan här finns också järnrik lera och kalksten. överallt är jorden mager. " Vinrankan lider hela tiden ", säger Marie-José. Vingården är planterade med Carignan, Grenache och Syrah. Garignan är obligatorisk till minst 30% i Fitou. Cuveé des Ardoises, ett namn som anspelar på skifferjorden ( skiffer kan på franska heta både schiste och ardoise ). Men en ardoise är också en griffeltavla, och på en sån skriver man ju ofta dagens meny på franska restauranger. Så kanske vill bröderna Lurton med detta namn visa att man helst ska äta mat till vinet. Etiketten har ritats av Francois Lurton och drar till sig min blick tycker jag. Vinet har lagrats 12 månader på 1 och 2 år gamla fat.

Doften har en trevlig ton av röda bär. En liten eldighet finns där. Trots sina 13% bara. En svag doft av vanilj som är läcker. Men tydligast är doften av örter. Rosmarin och timjan har jag nerklottrat i anteckningsboken. Nu i efterhand när jag läser om vingården står det att det växer mycket timjan och rosmarin bland vinrankorna. Kul att det så tydligt återfinns i vinet. Snacka om terroir.

Smaken är som doften. här finns dom där timjan- och rosmarinbuskarna. Lite vanilj. En hel del röda goda bär. Eftersmaken är lite varm och lämnar en torr munkänsla. Ett eget och kul vin, absolut ingen fruktbomb utan mer gamla skolan.

2004 Cuveé des Ardoises,Fitou,Frankrike, 99:-

2006 Yalumba Bush Vine Grenache

Jag börjar gilla Grenache druvan skarpt. För att citera Oz Clarke: -Grenache är för mig vinets mycket vilda kvinna, full i fan och förförisk som få, och säg inte sen att jag inte har varnat dig.

Yalumba är en stor och kvalitettrygg producent. Ett av mina bästa vinupplevelser är deras The Octavius Shiraz som förövrigt släpptes nu i augusti. Den här Grenachen hamnade för ett par årgångar sen i Decanters årsbästa-lista. Inte dåligt alls....

Initialt stiger en tydlig viol-ton fram genom doften. Söt fruktig och fylld med jordgubbar och hallon. Toppad med en härlig nougat. Ju mer jag doftar på vinet, dessto mer doftar det karameller. Söta karameller av viol, hallon och jordgubbar.

Smaken är slank och fräsch. Jag blir inte störd av de 14,5%. Återigen blir jag förförd av denna blandpåse av karameller. Hallon, jordgubbar, viol och däremellan nougatkola. Godiset ligger kvar länge på min tunga. Det är verkligen ett smaskigt gott vin. Jag tror 07:orna är på väg fram nu. Undrar om dom är lika bra?

2006 Yalumba, Bush Vine Grenache, Australien, 99:-

2005 Alain Jaume Grande Garrique

Till sommarens sena kvälls middagar, bestående av ett par lätt grillade köttbitar på salladsbädd med balsamico och hyvlad parmesan. Enkelt och så j..a gott. Det här vinet har jag skrivit om förrut. Det var minst lika bra denna gång också. Fräscht och friskt. Inge syltbomb här inte. Old school wine. Det uppskattar jag just nu.

Doften är generös och fylld med mörka körsbär, jordgubbar, hallon och en hel drös med andra röda bär. Det är dock söta röda bär, inte rönnbär eller liknande. En knippe blandade örter är också nerkörda i vinet. Ovanpå detta en god choklad, inte en mörk bitter choklad, utan en bra ljus choklad från Valrhona. Ju längre vinet far runt i glaset, ju mer doftar det som en härlig dessert!!? Ja en god fruktkaka med alla röda söta trädgårdsbär i och en chokladsås stelnad ovanpå. Mums.

I munnen ger vinet ifrån sig en hög syra, bra matvin alltså. Mörka körsbär, reducerade hallon och jordgubbar samt choklad slåss om största platsen i min mun. På ett skönt och balanserat sätt. Avslutet är eldigt och gott.

2005 Alain Jaume Grande Garrique

2004 Côte-du-Rhône Guigal

Den nya årgången av Guigal´s standard rhonare ska enligt flera andra bloggare vara riktigt bra. Årgången får 90 poäng och outstanding av Robert Parker´s The Wine Advocate. För blott 99:- är det värt att testa. Jag kan känna att jag tröttnat på syltiga over the top viner runt hundra-lappen, och längtar efter balans och elegans istället.




Guigal känner väl alla till. Hans vingårds-syraher från Côte Rôtie, LaLaLa vinerna är närmast legendariska och vore en dröm att få prova. La Mouline, La Landonne, La Turque räknas bland världens bästa viner. Lillebror Château d´Ampius har jag däremot provat med vingänget. Den blev kvällens favorit för mig. Nåväl, tillbaka till Côte-du-Rhônen där druvblandningen är 60% Syrah, 30% Grenache och 10% Mourvèdre:



Doften är förvånande stor, och innehåller tydliga fat, örter, gräs, svartpeppar och vinet doftar elegant. Efter ca 20 minuter i glaset kommer nya lager fram. Nu känns en fin rökighet, lite rostade ekfat och kanske lite lakrits också.

Smaken är medelfyllig (skönt) och går åt rönnbär, slånbär, lingon och fat. Vinet har en hög syra, så det borde passa ypperligt till mat. Slutet är ganska långt och syran ligger kvar i munnen och producerar rikligt med saliv. Efter ca 20 minuter i glaset dansar det runt jordgubbar också i munnen.



Kanske inte ett vin för alla, men jag gillar det verkligen.



2004 Côte-du-Rhône Guigal

2005 Alain Jaume Grands Garrique Vacqueyras

Det finns så många vindistrikt som man ännu inte provat, eller för den delen ens hört talas om. Vacqueyras var helt okänt för mig tills för 5 månader sen. Då läste jag om andra vinbloggare som hyllade dessa viner. Så i december när det här vinet släpptes på bolaget slog jag till på en handfull flaskor.


Vacqueyras ligger i södra Rhone dalen, strax öster om Châteauneuf-du-Pape och alldeles söder om Gigondas. Området fick AOC-status så sent som 1988. Vinerna ska påminna mycket om sin granne Gigondas men med en rustik och "bonnig" karaktär. Druvblandningen i den här flaskan är 60% Grenache, 25% Syrah, 10% Cinsault och 5% Mourvédre.



Vinets färg är vackert röd. Det första som slår mig i doften är en blandning av olika örter och sen en blandning av röda och svarta bär. Vinet backas upp av snyggt integrerade fat. Doften är läcker, inbjudande och väcker lust. I munnen är vinet eldigt (14,5%) och har samma kryddighet av örter och blandpåse av bär. Bra syra och en helt ok längd.



Vinet är gott, trevligt och läskande. Det är skönt med sådana balanserade viner bland alla söta fruktbomber. Ett extra plus för den sexiga doften.



2005 Alain Jaume Grands Garrique Vacqueyras