2006 Giaconda Shiraz Warner Vineyard

Säga vad man vill om Aussie-shiraz, ibland är det förbannat gott. Jag minns med glädje tillbaks på 2009 Kaesler Old Bastard Shiraz, eller som här 2006 Giaconda Shiraz Warner Vineyard.

Doften är stor, djup och rik med toner av svarta vinbär, mörka plommon, biggaråer och kryddor. Här finns även en läcker skogsmatta av mossa och blöta löv. I munnen är smaken fyllig och smakrik med inslag av mörka bär, biggaråer, mocca, lite rökigt brända toner samt lite fint vaniljsöta fat. Syran är fint friskt och gör vinet lätt läskande syrligt. Avslutet är långt och grymt gott.
Ett kanon gott vin som gräver djupa hål i plånboken, men som är värd varenda krona.

SB : 75266
Pris : 819:-

2006 The Armagh Jim Barry

"Om jag inte tar alldeles fel var det en ovanligt vacker dag när Gud skapade The Armagh" är ett citat från någon vinskribent som stämmer väldigt bra.

Doften är förödande god. Stor och fruktig, inslag av blåbärskoncentrat, björnbär, röda- och svarta vinbär och svarta körsbär. Över bärkompotten svävar en frisk bris av eukalyptus. Galet god doft. I munnen får jag ett kompakt vin med silkeslena tanniner. Syran gör vinet lätt trots sin otroliga smakkoncentration. Vacker balans mellan frukt, syra och alkohol, där 15,5% inte känns överhuvudtaget. Tonerna drar åt blåbär, svarta vinbär, björnbär, blåa plommon, choklad, mörkt läder, kanel, eukalyptus, kvisten från en tomat och stjälkselleri. Avslutet är lååååååååångt och förödande gott.

SB : 94225
Pris : 1295:-

Bortamatch och oförberett prov

Hela familjen är bort bjudna på grillmiddag hos grannen. De har gjort det till en grej att sätta dit mig på blindprovning. Som om det nu skulle vara så svårt ;). Den här gången sa dom att de hade varit snälla och gjort det enkelt. Yeah, right.

Första vinet har en mörk frukt toni doften. Jag känner blåbär och mörka körsbär. Brända toner och fat. En touch av örter. I munnen ett fruktigt vin med mörka körsbär, fat och en del vanilj. Lite choklad ger sig till känna också. Frisk syra med mjuka och snälla tanniner. Eldig och varm smak med rätt så kort avslut.

Mina tankar far runt i Europa och druvförslag men det slutgiltliga svaret får ändå bli en amerikansk zinfandel.

Facit: 2009 Rosemount Shiraz/Cabernet, Australien, SB : 26319, Pris : 89:-

Andra vinets doft får mig direkt att säga Italien. Här finns surkörsbär, körsbärschokladpralin och jordgubbar i sprit. Varmjordig känsla och lite mognadstoner. Eldig doft. I munnen har vinet en frisk och pigg syra. Syrliga små mörka körsbär, åter igen jordgubbar i sprit och en hel del mörk choklad. Varm, smakrik och fruktig. Rätt långt avslut.

Min gissning gick spikrakt till Italien, men självklart fabblade jag med regionen och gissade på en modern toscanare. Först efter att jag sett etiketten föll russinen på plats. I efterhand när jag läser mina anteckningar så fanns svaret redan där.

Facit: 2008 A Amarone Alpha Zeta, Italien.SB : 12343, Pris : 199:-

Det är superkul att få göra det här. Det här är viner som jag kanske inte normalt skulle köpa till mig själv. Just Amarone har väl fått en omvänd hype de senaste åren, men när man inte provar det varje helg är det ändå förbannat gott att få göra det i lagom långa intervaller. Tack Patrik och Susann för att ni slår hål på mina fördomar, lika nyttigt varje gång.

2006 Henschke Keyneton Estate Euphonium

Doften är helt galet bra. Den allra finaste cremé de cassis flödar ur glaskupan. En doft av söt grädde och fat. Läckra animaliska toner och baconfett. Aussie-mint, fin nougat och vanilj. Hittar också lite Baileys, samt en svag örtig ton. Syror från apelsin eller mandarin. Doften är väldigt förförisk och läcker. Påminner lite om en lillebror till Old Bastard.
I munnen är vinet fylligt med en mjuk, silkeslen och krämig stil. Smakerna fyller ut hela munnen. Läckra svartvinbärs inslag och blåa plommon. Svaga örter. Frankofila syror. En lätt hetta av alkoholen. Begynnande mognadstoner. Långt läckert avslut med skinande svartvinbärsjuice. Det här är så sjukt gott. Tack Patrik för upplevelsen.


Bakgrund om vinet hämtat från Vinunic:
Byn Keyneton blev ett musikaliskt och kulturellt centrum för de många tyska invandrare som kom till Barossa i mitten av 1800-talet. Hit kom bl a familjen Henschke. De startade vineriet och bildade en hornmusikkår, som bestod i flera generationer. Ett av instrumenten var ett slags bygelhorn som fått namnet euphonium.
Druvblenden är följande: 56% shiraz, 27% cabernet sauvignon, 9% cabernet franc och 8% merlot. Lagrat i 30% nya och 70% använda 300-liters "hogsheads" av franska och amerikanska ekfat.

SB : 96947
Pris : 395:-

Gamla vs Nya Världen med Munskänkarna S-tälje

Så var det dags igen för en provning med Munskänkarna. Den här gången var temat Nya Världen och Gamla Världen. Eduardo Morris var vår provningsledare och höll en kort inledning med historika vinkunskaper, med brinnande engagemang fångade han vårt intresse och fick alla att förstå skillnaden mellan dom två världarna och dess historia. Därefter började själva provningen som hölls öppen.

FLIGHT 1 , Pinot Noir



2007 Gevrey-Chambertin Pierre André, SB 94724, 245:-

En läcker lite jordig doft. Funky med fint blommigt och parfymerat täcke över jordgubbar och lingon. I munnen har vinet en härlig fräsch och pigg syra som gör att vinet för en stringent hållning. Några vill kalla det snipet. Röda bär, med betoning på lingon, fyller munnen. Avslutet är inte det längsta men rymmer ändå en härlig mineralitet som ger vinet en personlighet.


2008 Clos Henri Pinot Noir, Nya Zeeland, SB 90124, 249:-

En suggestiv doft med vackra små söta röda bär. Bärpåsen toppas av en vanilj, mandarin och pomerans ton. En uns kaffe avslöjar sig också. I munnen återkommer den läckra bärmixen av söta små bär. Smaken fyller ut fint i munnen och en viss eldighet kan skönjas. Avslutet är gott med sötaktig ton av vanilj och jordgubb.

FLIGHT 2, Syrah


2007 Crozes-Hermitage Nouvelère Domiane Jaboulet, SB 94492, 219:-

Massor med ursprungstypisk svart ó vit peppar. Fruktigt och tydligt med rökt korv och blåbär. I munnen är vinet lika tydlig där på svart peppar och rökt korv. Under middagstallriken sveper lite viol förbi. Mörk och sval frukt med lutning åt blåbär. Syran är frisk och vill serveras till mat. Avslutet är gott och fräscht.

2008 Kaesler Stonehorse Shiraz, SB 94511, 239:-

Dov men lite sötfruktig doft. Flörtiga toner av björnbär, blåbär och mint. Min bordsgranne hittade tydlig apelsin. I munnen sötfruktiga blåbär och varm eldig smak. Ändå är det något knas med den här flaskan. Faller fort platt i frukten och får en oxiderad känsla. Trots grundlig kontroll av vinerna innan. Den här har även skruvkapsyl. Men trots allt är det skillnader i glasen emellan. Trist.

FLIGHT 3 , Bordeaux-blend.

2004 Château Camensac, Haut-Medoc, SB 94534, 325:-

Gröna toner i doften som lutar åt grön paprika. Klassisk fina drag av ceder, blyerts och svarta vinbär. Ren och fräsch frukt. I munnen är vinet stramt och härligt strävt. Fin sval frukt med drag av grön paprika, svarta vinbär och cigarrlåda. Avslutet klingar ut i en metallisk mineralitet.

2005 L École No 41 Apogee, Pepper Bridge Vineyard, Walla Walla Valley, SB 75744, 369:-.

Mycker läcker doft med inbjudande toner av hallon och björnbär på en höbal. Fina nyanser av lakritsrot och lite candy i form av Bassets engelsk konfekt. I munnen söta fina hallon och blåbär. Härligt mittenparti med en uns candy, utan att för den skull bli falsk i sin profil. Små finmaskiga tanniner bär upp vinet och avslutet är långt och fyllt med en dessert av röda bär i vanilj. Väldigt bra och min favorit.

Bakfickan Djuret

Igår kväll var en fantastiskt kväll på Bakfickan Djuret i Gamla Stan. Lejontornets tidigare bar. Här serveras ett djur åt gången. Just nu är det Sörmlands-kossa med Syrah tema, i mars är det Spansk gris med Tempranillo-tema och i april Fågel med Pinot Noir.

Väl där är det packat med folk i baren och svårt att ta sig in i restaurangen, men väl till bords känns atmosfären kanon. Väggar, tak och bord pryds av allehanda slakt och styckningsdetaljer, allt blandat med en varm och dämpad design. Servicen var excellent, som när på en servitris som inte var på rätt plats denna kväll. Maten hade en hög klass, och av det jag åt var kinden en härlig upplevelse. Vinlistan är väldigt bra, med tillgång till Lejontornets katakomber. Påslaget på dom rekommenderade tema-viner är ytterst fördelaktiga och något jag absolut skulle vilja se mer av i restaurangvärlden.

2007 Kaesler Old Bastard Shiraz, Australien, SB 799:-(82613), Rest.pris 1150:-

En helt fantastisk läcker doft som lämnar ett fånglin i ansiktet på en. Mörk frukt med mörka bigaråer blandas med en inbjudande mintighet och en kvist med örter. Det doftar dyr, snygg och djup frukt. I munnen fyller vinet ut hela munnen med en lätt sötaktig och underbar silkeslen struktur. Mörk frukt av hallon, jordgubbar, plommon och bigaråer. Örtkvisten finns där emellan bären också. Avslutet är fantastiskt långt och hela vinet är galet bra. Märks det att jag gillar det? Hell yeah!

Druvorna till vinet kommer från en liten vingård planterad 1893 och vinet fick ligga 19 månader på nya burgundiska fat. Jag slog en liten sökning på google och fann att vinet hade en prisspann på 140-216 $, så priset var väldigt förmånligt.

2006 Château d´Ampuis Côte-Rôtie, E.Guigal, Frankrike, SB 995:- (slutsåld), Rest.pris 1250:-


Tyvärr alldeles källarkall till en början, men efter en stund händer det grejer. Fantastiskt läckra små, små söta röda bär. En lätt kvinnlig parfym svävar över vinet. Svindyra fat och så den där unga kola tonen. Komplext och så, så bra. Pustar av mellanrostat bryggkaffe. I munnen så vackert, med frukt av yttersta kvalitet. Uppfriskande syra och fräschör. En blandning av röda och mörka bär, väl passande kött och bacon inslag, svaga franska örter, några rostade kaffebönor och en ärlig ursprungsidentitet. Wow!

Friterade grissvålar med majonäs, Salsiccion Iberico de Bellota, Banderillas Picantes, Jamon Iberico de Bellota Gran Reserva.

Kind, rödvinsbräserad á la Bordelaise, tupplever-terrine, picklade smålökar och potatispuré.

Ostkaka på Linus mormors vis, med hallonsylt och grädde.

Riesling med O.O.-gänget.

I lördags var det dags igen att träffa grabbarna i Oenologi Orden. Som vanligt provar vi alltid blint, och som vanligt ångrar man att man öppnade sin käft. Förnedringsmomenten lämnar jag bakom mig och redovisar istället provningsanteckningarna. För första gången provade vi vitt vin tilsammans och där är min erferenhet inte lika stor som när det gäller röda. Det var dock ett väldigt trevligt inslag och jag hoppas absolut på fler vitvinsprovningar.



GLAS NR 1


Frisk doft med toner av krusbär, fläder och citrus. Doften känns fruktig och aromatisk samt flörtig, lätt att gilla i allmänhet. Till och med litet tuttifrutti hittar jag också. I munnen känns doftpaletten igen, krusbär och lime. Syran är pigg och fräsch, smaken känns enkel. Gott men inget stort vin.

2008 Stoneleigh Riesling, Nya Zeeland 99:-


Dom andra tyckte det här var ett riktigt "prisvärt" vin, jag tycker den var för enkel och faktiskt litet atypisk för riesling, påminde mest om en N.Z Sauvignon Blanc.



GLAS NR 2

Oj, här är det ingen tvekan om att det är riesling vi har i glaset. Ungdomsåren med moppemeck kommer i tankarna, petroleum, halvfull gammal reservdunk, gammal cyklop. Väldigt aromatisk och här måste man nog gilla den stilen för att uppskatta vinet. Normalt gör jag det, men även för mig blev det litet för mycket just denna kväll.

I munnen har vi åter petroleum i skön moppestil, men även omogen persika och burk champinjoner. Syran är bra men något lägre än vad jag förväntar mig av en riesling. Avslutet gott men svaga röda bärtoner och litet mineraler.

2003 Wigan Riesling Peter Lehmann, Australien, 239:-




GLAS NR 3


Vinet har en nötig doft och en underbart läcker ton av honung och aprikos. En känsla av sent skördade nästan botrytis angripna druvor kan förnimmas.Nästan som ett dessertvin fast torrt. Jag hittar även conference päron och något så abstrakt som solsken. Doften är så galet bra att jag till och med gjorde en liknelse med sin första kyss.

I munnen känns vinet nästan litet halvsöt eller senskördat. Läckra drag av honung och aprikos/persika blandas med nötiga inslag. Syran är perfekt i sin livliga och pigga skärpa. Avslutet är långt och förödande gott med smått rökiga mineraler.


2009 Prager Wachstum Bodenstein Smaragd Riesling, Österrike, Wachau, 419:-

Från sten till vin är mottot hos Toni Bodenstein. Hans mål: att föra individuella och särpräglade viner i glas, som måste säga sin egen bild av ursprung.

Det här vinet var en av två av mina favoriter i den här provningen. För mig ett underbart vin som jag hoppas på att få smaka på flera gånger.



GLAS NR 4

Läcker doft med klockren association till röd skumtomte. Snygg svag ton av petroleum. Fruktiga inslag av persika och lime. Massor av mineraler och våta stenar med svagt svävande rökiga toner. I munnen tonvis av mineraler i form av havssälta, tång och ostron/skaldjur. Fina röda bär toner och ett snyggt och långt avslut.


2004 Les Ecaillers Riesling, Léon Beyer, Alsace, Frankrike, 249:-

GLAS NR 5

Återigen en viss nötig nyans i doften, tydligast iform av mandel och en läcker toscakaka. Aromatiskt med citrus och blommor. Fint mineralrökig. I munnen hittar jag återigen mandel men också en väldigt tydlig beska, blondgrape och citronskal. Härliga mineraler som nästan påminner om knallpulver. Långt litet bittert avslut.

2008 Wurzburger Stein Riesling GG, Juliusspital, Franken, Tyskland, 299:-

GLAS NR 6

Oförlöst doft som påminner mig om svag parfymvatten, eller svagt parfymerad tvål. Vackra Golden Delicius-äpplen. Mycket läcker och fräsch i en perfekt renhet. I munnen torr och stram i sin fantastiska friskhet och fräschör. Små mycket mineraler att nästan telepateras till dess steniga ursprungsplats. Svaga och lätta slöjor av rökmoln. Ett stort perfekt moget Golden Delicius-äpple. Snyggt balanserad med ett väldigt vackert och långt avslut.


2008 Halenberg Riesling GG, Emrich-Schönleber, Nahe, Tyskland, 472:-


Det andra vinet av mina två favoriter. Så här ska riesling göras tycker jag. En låda av dessa i källarn är som en våt dröm.

" - EXCEPTIONAL...the palate has immense structure and balance., concentrated with bright, zesty fruit and an amazing length" citat Andreas Larsson, vår egna världsmästare.

2009 Temple Bruer SGM

Det nya året har börjat lite glest för min del, känns det som. Det har inte blivit tillfälle för något riktigt bra vin. Hoppet är att jag vet att kommande veckor kommer att bjuda på en del guldkorn, men tills dess får det duga med den här. Vinet finns säkert på alla S.B. Druvblandningen SGM, 44% shiraz, 41% grenache och 15% mourvèdre.

Direkt upphällt i glaset är doften faktiskt fint nyanserad. Med lite trevliga nyanser åt muskotnöt, kanel, eneträd, mjölkchoklad och tonkaböna. På det lite mörka hallon och jordgubbar. I munnen tycker jag dom där spännande tonerna försvinner. Visst finns där litet muskotnöt bland dom mörka hallonen, men den är alldeles för vaniljsöt. Får en känsla av vanlijglass med hallonsås över. Tyvärr så ändrar sig också doften ganska snabbt i glaset, och går samma stig som smaken. Alldeles för vaniljsöt. Vinet har legat 11 månader i 300-liters amerikanska fat.

En besvikelse för mig och tyvärr ligger några till i jordkällaren på landet. Får väl användas till någon grillkväll när ribban inte är så högt lagd. Nu är det här inget lagringsvin, men kan det vara så att vaniljsötman mattas av om vinet får ryggläge i ett år kanske? Importören säger 5-7 år, det låter litet i överkant tycker jag.


SB : 2137
Pris : 109:-

3 snabba 3/3, 2009 Motörhead Shiraz

Tredje och sista vinet. Även den här blev jag bjuden på. Blint.

Doften är väldigt flörtig. Jordgubb och vanilj så det står härliga till. En Pino?? TuttiFrutti-toner som gör doften candy-like. Som om inte det räckte så hittar jag även godiskola i lördagspåsen. Lite grönt finns också med i påsen , anis och fänkål. Eller är det lakritsremmar? En frukt/bär förutom jordgubben är iallafall fikon. Trots all fejk så är doften väldig god och som sagt, flörtig.

Smaken följer min fråga om Pino. Bärig, med betoning på röda trädgårdsbär. Mjuka tanniner. Rätt läskande, vilket gör att jag gärna tar stora klunkar. Avslutet är tyvärr i det glesaste laget för mig, men det mynnar ändå ut i en intressant järnig ton.

Allt som allt så gillar jag vinet. En shiraz, det skulle jag aldrig gissa på blint. Jag lyssnar inte alls på deras musik, men har väl en bild av att det ska vara rätt hårda killar. Vilket även etiketten lever upp till. Vad hände? Det här liknar mer en ung, flörtig och sensuell kvinna. Ändå, jag ska återkomma en gång till, för jag gillar det.

SB : 71086
Pris : 119:-

2006 Phoenix Cabernet Sauvignon

Äntligen har vårsnuvan släppt och en kraftfull aussie får kliva in som arbetsträning. Här gäller det att få fart på näsa och gom tänkte jag. Phoenix hämtas hem av Divine och enligt dom så får vinet alltid bra poäng av alla även Parker. Kym Tolley gör eleganta viner och handskas allra bäst med cabernet. Kym Tolley grundade Penley Estate 1988 efter att bla ha arbetat som vinmakare på Penfolds i 14år. Namnet Penley är en kombination av Penfolds och Tolley. När han startade Penley tillsammans med sina två systrar så var det väldigt viktigt för honom att de skulle börja med obruten mark, precis som deras förfäder gjorde en gång. Penfolds Winery fanns inte längre kvar i familjen så detta skulle bli det nya familjeföretaget som skulle resa sig som fågeln Fenix ur askan. Därav namnet Phoenix på ett av hans viner.

Doften är härligt stor och fyller luften även utanför glaset. Mörk sval frukt med tydliga svarta vinbär, plommon och fat. en snyggt touch av anis och mint gör det hela komplett. Smaken är rejält fruktig och kraftfull. Varm mörk frukt med tyngden på svart vinbär och plommon. Även i smaken hittar jag mint eller eucalyptus om du så vill. Lite brända toner träder fram och som jag var inställd på eldighet. Etiketten säger 15%. Tanninerna är snyggt inbakade i frukten. Vinet har ett långt varmt avslut med lite ekbeska.

Ett härligt koncentrerat vin som var helt rätt att knäcka för att öppna upp en sommar med många spännande viner.

2006 Phoenix Cabernet Sauvignon, Australien, SEB 81834 , 179:-

Hooper & Conterno

Ännu en miniprovning i veckan tillsammans med Patrik. Temat är: ta med en valfri butelj. Först ut var mitt val. Mitt första möte med Adam Hooper var i höstas när jag provade vin från Readhead Studio. Då föll jag pladask för vinet. Så man kan säga att förväntningarna var höga på denna grenache.

Här har vinstockarna en snittålder på 80 år. Vingårdarna är " dry farmed ", dvs man bevattnar ingenting utan det får bli det som rankan orkar att producera. 2007 var ett extremt torrt år i McLaren Vale. Vinet lagras på fransk Allier ek och man har ca 15% hela klasar med vid jäsningen.

Eftersom australiensare verkar vara fascinerade av utbrytarkungar så har Adam valt att på etiketten avbilda ett unikt par av Harry Houndinis bojor. Namnet på vinet, La Curio, betyder; ett ovanligt objekt, konstverk, eller bara prisat för sin sällsynthet eller skönhet.

Doften är först slående alkoholstinn. Nästan litet stickit t.o.m. tyvärr. Jag vet av erfarenhet att grenache blir väldigt eldigt, och det stämmer in på det här vinet. Visst finns här också det så typiska och härliga vanilj och söta hallon. Nästan som en ren hallonsås toppat med litet sötlakrits. Ett par timmar senare har visst spritighet försvunnit eller också så har vi vant oss helt enkelt. Nu finns även en god doft av godispåsen Engelsk konfekt.

Smaken är läckert god med hallon och gräddkola. Här finns också ett stråk av grön paprika. Avslutet är rejält varmt och eldigt i munnen. Ett par timmar senare växer avslutet och blir längre samtidigt som det fylls ut av mogna hallon.

2007 La Curio Bush Vine Grenache, Australien, SB 75939, 229:-

Nästa vin bjuder Patrik på. Nu får vi prova min nya favorit producent i Piemonte Poderi Aldo Conterno. Efter att fått prova hans Barolo och Barbera är jag helt såld. Tidigare favoriter La Spinetta och Scavino får ursäkta, men det här landar precis rätt i min smak.

Nu provar vi hans Dolcetto " den lilla söta ". Druvan som är för "everyday drinking". Vinet har inte nuddat någon ek överhuvudtaget.

Doften är ung och bärig med en touch av viol. En läcker blommighet svävar över den. Men det finns också lite ceder i doften och vi hittar lustigt nog rejält med stalltoner. I bakgrunden finns en känsla av kärnor.

I munnen är frukten ung och bärig. Vinet är rejält läskande och salivbildande. Frukten känns otroligt ren. Stall, blåbär, viol och körsbär nämns också.

Vi gillar vinet väldigt mycket. Det är lätt att dricka och har en fräsch syra.

2008 Masante Dolcetto, Conterno, Italien, SB 74726, 149:-

2006 Torbreck Woodcutter´s Shiraz

This is the kind of red I liked to drink with a hearty meal after a hard day´s work in the wood, but you don´t have to be a wood-cutter to enjoy it. Står det att läsa på bakside-etiketten. Så efter en tung dag på jobbet åt vi middag med några vänner, dock inomhus och inte i skogen.

Torbreck är säkert inte helt obekant för de flesta. Deras flaggskepp Run Rig kammar ofta hem höga poäng. Även denna Woodcutter fick faktiskt 92 poäng av Parker. Men vad säger väl det. Jag har fortfarande i färskt minne den senaste spanjoren Las Pizarras som jag tyckte var blek, men som också fått höga poäng, men inte av R. Parker då utan av Berglund-Krantz. Får se vad domen blir på Woodcutter.

Doften är stor och läcker samt rejäl fruktig. Röd o mörk frukt med betoning på svartavinbär blandas med fattoner och vanilj. En liten svag mintig doft samsas med en känsla av aceton.

I munnen är vinet fylligt och visköst med en eldig och sval frukt. Här finns den igen, den mörka frukten med betoning på svartavinbär. Jag hittar också läckra chokladinslag. Vinet bärs upp av en bra syra och en ok ryggrad av tanniner. Avslutet är långt med en liten beska på svanstippen. Något som drar ner betyget för mig ikväll.

Sammanfattningsvis: ett fylligt och gott vin med en markerad eldighet och en liten knorr på slutet. Tjurig som jag är nu i dagarna så tycker jag inte att den lever upp till 92 poäng. Men vem bryr sig om det??

2006 Torbreck Woodcutter´s Shiraz, Australien, SB 74577, 209:-

2005 Barrel Monkeys

Förra helgen blev jag överförtjust i det här vinet, läs gärna mer här, så jag kunde inte hålla mig längre än en vecka innan nästa flaska fick sätta livet till.


Extremt fruktig doft som ger en dessertlik känsla. Vaniljglass. Väldigt krämig i sin framtoning. Toner av jordgubb och hallon med en unns svartavinbär och vanilj. I munnen är vinet en rejäl fruktbomb av det fylliga slaget. Frukten är tät och druvsöt med tydliga drag åt hallon och jordgubb. Visst finns en liten hetta, men det känns inte i närheten av de 16% som står på etiketten. I munnen fortsätter känslan av gräddglass och dessert. Långt mycket gott avslut.

Jag fortsätter och imponeras av det här vinet och ångrar att jag inte köpte mer från Adam Hooper och Read Heads Studio.

2005 Barrel Monkeys, Shiraz, McLaren Vale, Australien, 199:-

Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

2006 Henschke Louis Eden Valley Semillon

Att Henshke gör bra viner är välkänt. Deras flaggskepp Hill of Grace är närmast legendariskt. Men ikväll provar jag ett av deras vita, och i ett betydligt lägre prisläge än Hill of Grace.

12% av vinet har lagrats på jästfällningen i sex månader i använda 225-liters franska barriquer. Resterande del har legat i ståltank för att behålla fruktegenskaperna.

Min erfarenhet av Aussie-semillon är väldigt liten, så det är med spänning som jag skruvar av kapsylen på flaskan och häller upp........

Doften är nästan söt och väldigt fruktig. Först fångar jag upp päron, men sen ändrar jag mig och får det till äpplen. Sen känner jag igen carambole. Doften har en fin ton av mineraler. Lite chardonnaynyanser iform av våt ylle gör sig till känna.

I munnen är vinet fruktigt och torrt. Härligt mineraligt med toner av både äpple och päron. Blöta stenar eller krita går att hitta. Ren fräsch frukt. Avslutet är långt och slutar med lite citrus.

Först tycker jag att det våta yllet är för påträngande, och jag har svårt för det. Men ju mer jag provar vinet desto mer gillar jag det. Det får helt klart tummen upp.

2006 Henschke Louis Eden Valley Semillon, Australien, SB 74747, 219:-

Clarendon Hills & Uva Mira

Det var längsen jag och Agne provade vin ihop. Så äntligen hittade vi en lucka i kalendern. Upplägget är som vanligt, en varsin flaska och man provar den andres blint.
Först ut är min flaska.

Det första som slår oss är en viss ton av medicin. Sen kommer en läcker doft av blommor med tyngdpunkt på rosor. Frukten doftar lite söt och bär inslag av vanilj. Sötbäriga toner av jordgubb och hallon. Efter en stund i glaset finns en känsla av skog eller nyponhäck.

I munnen är vinet visköst och väldigt eldigt (14%). Den varma eldigheten är så pass stor att det ger en Sherry-känsla. Alkoholen har tyvärr lindat sig runt all frukt, vilket gör det extra svårt att plocka ut beståndsdelar. Vinet har en oljig känsla i munnen. Vi hittar lite hallon och en läcker touch av gräddessert. Läckra silkiga tanniner. Vinet upplevs väldigt välgjort och påkostat. Tyvärr stör alkoholen alldeles för mycket för våran smak. Doften är jätte läcker dock.

Synd där, jag hade höga förväntningar på denna Aussie-Grenache. Producenten Clarendon Hills är en av Australiens största kultproducenter. Robert Parker har bland annat utnämt dom till Wine Producers of the Year. Vinstockarna har en ålder på 65-85 år och vinet har lagrats på små franska nya ekfat i 14 månader.

2006 Clarendon Hills Grenache Old Vine Hickinbotham, SB 99797, 299:-

Nästa flaska står Agne för.

Kraftig svartvinbärs doft. Djup mörk frukt. Läckra nyanser av bondgård och ensilage. Snygg make-up av fat, inget oakmonster här inte. Efter ett tag även lite trevliga körsbär och en spännande ton av burk-champinjons-spad. Annars tycker vi doften ger ett ärligt och äkta intryck.

Smaken är kraftfull och rejält sträv. Tanninerna gör munnen snustorr. Mörk frukt med toner av svartavinbär och körsbär. Lite snygga fat ligger dolt i frukten. Avslutet är långt, men som sagt rejält strävt. Vinet känns på tok för ungt att dricka nu. Senare på kvällen bryter lite gröna toner fram, som te x kvisttomater och paprika. Är det Cabernet Franc månne? Det är absolut ett välgjort vin som det ska bli spännande att få prova om ett par år. Om det är möjligt Agne?

Uva Mira är en otroligt spännande producent som ligger i Stellenbosch, högt uppe i Heldelberg Mountains. Det höga läget ger ett svalare klimat, vilket gör att vinerna drar mer åt det europeiska hållet. Det gick inte att finna den annars så tydliga rökigheten som man finner i viner från Sydafrika. Att vinet sen har en så kraftig ryggrad skiljer sig också mot dom "sötfruktiga" vinerna här ifrån tycker jag. Druvblenden är Cabernet Sauvignon, Merlot, Shiraz och Cabernet Franc.

2006 Uva Mira Red Blend, Sydafrika, ca 200:-

Två mycket bra viner provade. Där ena dominerades av alkohol och den andra av unga tanniner. Just ikväll var Uva Mira vinnaren för mig, ett mycket bra vin. Hoppas vi kan göra om det här snart igen, Agne.

Jones Road och Poliziano

När Patrik kommer över mitt i veckan är det brukligt att han tar med sig en flaska och jag står för en. Så provar vi varandras blint. Denna gång hade Patrik av olika anledningar inte möjlighet att ta med sig en butelj, så jag tog tag i saken och korka upp två flaskor. Eftersom vi skulle äta Confit de Canard med ugnsbakad kulpotatis i ankfett och en enkel men fräsch sallad, så föll valet på god Pinot Noir. Tyvärr sprack upplägget när det visade sig att 2006 Walter Hansel North Slope Pinot Noir var korkskadad. Då kommer man på att man har alldeles för lite Pinot i skåpet, så Polizianon fick rycka in och gjorde det med bravur.

Jones Road bär på en druvtypisk doft, sötfruktiga röda bär med tyngdpunkt på jordgubbar. Lite brända kaffetoner och läckra apelsinsyror.

Smaken känns bygger på ung sötbärig frukt, med inslag av knäck och kola. Röda bär är tydliga och då främst jordgubb. Vinet är väldigt rund och fin i munnen, kanske saknar lite tanniner för min smak. Den blir lite slätstruken. Visst är den god och den håller ihop fint under hela kvällen, men den där intressanta personligheten finns inte där.

Mandrone di Lohsa är något helt annat. Här får vi den där wow-kommentaren när vi sticker ner näsan i glaset. Det första som slår mig är bullbak!!? Det kan bero på att vi hällde upp vinet direkt utan luftning då Hansel var korkdefekt, för efter en kort stund är den söta kanelbullsdegen borta. Nu finns istället en läcker nyanserad och komplex doft. Fylld med körsbär, mörk frukt, kryddor, russin, portvinstoner, svamp och en liten begynnande mognad.

I munnen upplevs vinet först väldigt strävt, men det är borta i andra sippen, vi drack ju mjuk Pinot innan. Snygga fattoner med medföljande vanilj blandat med klassiska mörka körsbär. Russin likt en amarone men ändå inte, för här är har vinet också läskande syror och en stramhet. Eftersmaken är för mig komplex och sanslöst god.

Det här var en av årets höjdpunkter. Vinet köpte jag i junisläppet -07. Druvblenden för detta Maremma-vin är 80% Cabernet Sauvignon, 10% Petit Verdot och 10% Alicante. Poliziano gör några av de bästa vinerna i Italien, Asione och Le Stanze är väl inte helt obekanta för er vinintresserade.

2005 Jones Road Pinot Noir, Victoria, Australien, 219:-

2004 Mandrone di Lohsa, Poliziano, Maremma, Toskana, 269:-

2005 Jones Road Pinot Noir

Familjen Frewer anlade vingården Jones Road 1979 i Somerville i Mornington Peninsula. En vacker vingård med utsikt över havet och Westernport Bay. Denna vingård har de sålt då de inte tyckte att dess mikroklimat var perfekt och de arbetar nu med 4 vingårdar och äger tre av dessa själva. Den vingård de inte äger själva heter Morning Star Estate och började planteras av Franciscanska munkar 1960. Utanför deras Cellar Door ligger deras 6 acre stora vingård som planterades för mer än 20 år sedan. 1995 planterade Rob två vingårdar på östkusten och de kallas för Frog Mouth och Grace. Rob och många med honom anser att Mornigtons bästa Chardonnay viner kommer från Moorodock Flats i det bältet där Jones Road ligger. Klimatet i Mornington Peninsula är maritimt och svalt. Detta ger en lång hängtid och utmärkt för Pinot Noir, Pinot Gris och Chardonnay druvor. Familjen sköter gården mycket noggrant där Rob Frewer med sin son Matthew jobbar hands-on, självfallet beskär man för hand och handskördat där skördeuttaget hålls mycket lågt. Man kyler druvorna direkt de plockas, handplockas, innan de kommer in till vineriet. Druvorna körs sedan till Sticks Winery i Yarra Valley, ett modern vineri med den senaste utrustningen av pressar och temperaturkontrollerade tankar. Travis Bush är vinmakare.


Man jäser varje år runt 25 % med stjälkarna med. Man kallmassererar först druvorna 5 dagar och väntar på att vildjästen skall kicka igång jäsningen. I dag är det bara den populära MV6 klonen som används till deras Pinot Noir viner. Men man har planterat Dijonklonen 777 och väntar bara på att stockarna skall få lite ålder. Den stora fördelen med den gamla MV6 klonen och anledningen till att den är så utbredd är att det är en klon som mognar sent och med en längre hängtid på druvorna så får man mera komplexitet i vinet.MV6 är känd som ”The Mother Clone” och anses härstamma från Clos de Vougeot i Bourgogne.
Källa Divine.





Stor rätt sötfruktig doft av mogna jordgubbar. Läckra toner av knäck och kola. Efter en stund växlar doften över till ett annat spår där tonerna går åt mocca och kaffe. Ännu lite senare byter vi spår igen och nu är det ljuvliga toner av romerska bågar som gäller.

I munnen känns ett av de druvtypiska draget igen, solmogna jordgubbar. Klart känns att ursprunget inte är Frankrike utan att det har en varmare växtplats. Den sammetslena munkänslan ger mocca och smörkola. Vinet är sensuellt sammetslent med en liten hetta i avslutet. Smakabra!



2005 Jones Road Pinot Noir, Australien, SB 89480, 219:-

2004 St Hallett Old Block Shiraz

Det var längesen jag provade en högkvalitativ Barossa-shiraz. På semestern blev det dock tillfälle när jag fick dra korken ur den här.

Lite information hämtat från importören.....
St Hallet, ett klassiskt Barossaföretag, som grundades redan på mitten av 1940-talet, men de första 45 åren med produktionen inriktad på starkviner. 1974 kom en ung man vid namn Stuart Blackwell till företaget. Han hade arbetat på ett vineri i McLaren Vale och kom till Barosssa med
friska idéer om fatlagring och mycket annat. Men han ville vidga sina vyer. Han var nyfiken på vad som hände i Sydafrika och hans kontakter ledde till att han fick uppdraget att bygga upp
ett helt nytt vineri i Zimbabwe. På 1980-talet återvände han till Australien. Han fick snart nytta
av sina erfarenheter från Afrika, när St Hallett lät honom leda den modernisering av vineriet
som genomfördes 1988. Han byggde ett extremt modernt vineri och lade grunden till den vinfilosofi som alltjämt tillämpas på egendomen. Hans inställning har alltid varit att grunden för
ett bra vin läggs i vingården. Under sina många år på St Hallet har han samlat en otrolig kunskap om Barossas och Eden Valleys olika lägen. men Blackwells mest kända vin är de
tre shirazvinerna Faith, Blackwell och Old Block. Old Block 2004 fått sin karaktär av mer än 60 år gamla stockar. Blackwell har fått mängder av utmärkelser, bland annat "Barossa Winemaker of the Year 2003". I dagarna har han fått en synnerligen meriterad medhjälpare i stjärnskottet Toby Barlow, som lämnat sitt jobb på Mitchelton för att arbeta med Stuart Blackwell. Barlow har
gedigen utbildning – som kemist, vitikulturist och enolog – och har snabbt skapat sig ett namn i
dagens australiska vinvärld.

Vinets doft bär på mörk frukt. En mustig ton blandat med rostade ekfat. Mycket svarta vinbär och plommon. Läckra nyanser av kaffe/mocca och choklad. Jag hittar också en ton av gummi eller cykelslang som gör det hela än mer spännande. Mmm..jättegod doft.

I munnen är vinet visköst, kompakt och koncentrerat. Smaken djup och varmfruktig med toner åt det mörka hållet. Svartavinbär, plommon och fatkaraktär. Polerade tanniner och ett långt och gott avslut.

Det här var riktigt gott.

2004 St Hallett Old Block Shiraz, Australien, 359:-

2005 Shottesbrooke Cabernet Sauvignon

Fruktigt Aussie-vin till grillen är en symbios.

Doften är som sagt fruktig och sötfruktig. Rak och enkel med toner av svartavinbär, plommon, vanilj och fat.

Smaken ger exakt samma upplevelse. Smakrikt och fruktigt. Rund och sötfruktig. Toner av svartavinbär, plommon, vanilj och fat.

Gott, men definitivt inget stort vin. Enkelspårigt men alldeles utmärkt till grillen.

2005 Shottesbrooke Cabernet Sauvignon, Australien, 115:-