Clarendon Hills & Uva Mira

Det var längsen jag och Agne provade vin ihop. Så äntligen hittade vi en lucka i kalendern. Upplägget är som vanligt, en varsin flaska och man provar den andres blint.
Först ut är min flaska.

Det första som slår oss är en viss ton av medicin. Sen kommer en läcker doft av blommor med tyngdpunkt på rosor. Frukten doftar lite söt och bär inslag av vanilj. Sötbäriga toner av jordgubb och hallon. Efter en stund i glaset finns en känsla av skog eller nyponhäck.

I munnen är vinet visköst och väldigt eldigt (14%). Den varma eldigheten är så pass stor att det ger en Sherry-känsla. Alkoholen har tyvärr lindat sig runt all frukt, vilket gör det extra svårt att plocka ut beståndsdelar. Vinet har en oljig känsla i munnen. Vi hittar lite hallon och en läcker touch av gräddessert. Läckra silkiga tanniner. Vinet upplevs väldigt välgjort och påkostat. Tyvärr stör alkoholen alldeles för mycket för våran smak. Doften är jätte läcker dock.

Synd där, jag hade höga förväntningar på denna Aussie-Grenache. Producenten Clarendon Hills är en av Australiens största kultproducenter. Robert Parker har bland annat utnämt dom till Wine Producers of the Year. Vinstockarna har en ålder på 65-85 år och vinet har lagrats på små franska nya ekfat i 14 månader.

2006 Clarendon Hills Grenache Old Vine Hickinbotham, SB 99797, 299:-

Nästa flaska står Agne för.

Kraftig svartvinbärs doft. Djup mörk frukt. Läckra nyanser av bondgård och ensilage. Snygg make-up av fat, inget oakmonster här inte. Efter ett tag även lite trevliga körsbär och en spännande ton av burk-champinjons-spad. Annars tycker vi doften ger ett ärligt och äkta intryck.

Smaken är kraftfull och rejält sträv. Tanninerna gör munnen snustorr. Mörk frukt med toner av svartavinbär och körsbär. Lite snygga fat ligger dolt i frukten. Avslutet är långt, men som sagt rejält strävt. Vinet känns på tok för ungt att dricka nu. Senare på kvällen bryter lite gröna toner fram, som te x kvisttomater och paprika. Är det Cabernet Franc månne? Det är absolut ett välgjort vin som det ska bli spännande att få prova om ett par år. Om det är möjligt Agne?

Uva Mira är en otroligt spännande producent som ligger i Stellenbosch, högt uppe i Heldelberg Mountains. Det höga läget ger ett svalare klimat, vilket gör att vinerna drar mer åt det europeiska hållet. Det gick inte att finna den annars så tydliga rökigheten som man finner i viner från Sydafrika. Att vinet sen har en så kraftig ryggrad skiljer sig också mot dom "sötfruktiga" vinerna här ifrån tycker jag. Druvblenden är Cabernet Sauvignon, Merlot, Shiraz och Cabernet Franc.

2006 Uva Mira Red Blend, Sydafrika, ca 200:-

Två mycket bra viner provade. Där ena dominerades av alkohol och den andra av unga tanniner. Just ikväll var Uva Mira vinnaren för mig, ett mycket bra vin. Hoppas vi kan göra om det här snart igen, Agne.

2005 Château Bouscassé

Jag fortsätter i franska spåret här på bloggen. Alla vinintesserade känner väl till Alain Brumont i Madiran, som fått stora lovord i Sverige med sin Château Montus. Hans pappas gamla vingård Bouscassé är också riktigt, riktigt bra. Om man inte vill öppna sina Viellies Vignes så kan man ju prova hans standard vin som det här. Finns i dom flesta bolagshyllor. Förra årgången jag provade, -04, var mycket trevlig om än väldigt uttorkande i munnen av sina tanniner. Så nu var det på tiden att köpa -05:an och prova den.

Druvblenden är här 65% tannat, 25% cabernet sauvignon och 10% cabernet franc.

Doften har en läcker rödfrukt, men lite drag åt godishållet som t ex hallonremmar. Lite mjölkchoklad från godishyllan finns också. Snyggt integrerade fat ger en inbjudande doft.

Smaken bygger på fräsch och slank frukt. För mig går tonerna åt röda bär. Den Syd-franska känslan lyser igenom och vinet känns läskande. Visst finns det lite godisaktiga drag över det hela men allt sitter där det ska.

Det här levererar väldigt mycket tycker jag. För mig känns det drickfärdigt och gott redan nu. Jag hittar inte dom där torra tanninerna som jag fann i förra årgången, utan det är mjukt och tillgängligt. Eller också så har min gom fått erfara och vant sig med mer tanniner än för ett år sedan.

2005 Château Bouscassé, Madiran, SB 2204, 109:-

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

***** Rehab i Stallarholmen

I helgen blev hela familjen utbjuden till Stephan och dennes familj. Där blev vi bortskämda och uppassade likt ett 5 stjärnigt hotell. Efter en rundtur på gården där barnen kunde hälsa på hönsen, kalkonerna, geten, katterna och hunden, bjöds vi på en rosé. Med minnet färskt på Patriks och min rosé provning härom veckan, så blev jag glatt överraskad när denna lilla godsak satt helt rätt. Just här ute i skogen med trevligt umgänge var det här vinets rätta plats och tid. Därefter fick vi uppdukat en massa meze-rätter som Stephan förberett i sex timmar dagen innan. Med nygrillade lammkotletter och lantbröd frossade vi de härliga turkiska rätterna. En spanjor stod rak i ryggen och lät sig smakas till denna fest. Därefter täljde vi fina bitar av en jordlagrad pecorino och lät det sköljas ner med en bordeaux. Varpå tröttheten drog ner ögonlocken och somnade.

Med fortsatt hög service knackade Stephan på och väckte oss på morgonen med famnen full av badlakan och lät meddela att bastun var klar att användas. Vi satt både länge och väl och svettades för att sedan kylas ner ute mot husväggen med en dusch i enbart kallvatten. Innan värdparet serverade frukost fick vi även prova på och ligga på spikmatta. Det var överraskande skönt. Efter en ungersk frukost var det fria aktiviteter på gården. Innan hemfärd tog vi oss tid att avnjuta en god cigarill från Davidoff.

Tack Stephan och Åsa för en mycket uppskattad helg. Säg bara till när ni orkar ta emot trötta stadsbor igen och vi kommer på en gång.

Den här rosén bär på en fräsch doft med tydliga drag av smultron. En läcker ton av mineraler och även toner åt rabarber gör inte det hela sämre. Vinet upplevs väldigt somrigt och inbjudande.

Smaken är förstås sommaren buteljerad. Rikligt med smultron och en skvätt hallon. Mineraler som gör allt läskande gott. I avslutet återfinns en liten angenäm bitterhet som liknar blodgrape. Helt klart en av de bästa roséer jag provat.

2008 Rabl Zweigelt Rosé, Österrike, SB 95120, 85:-

Till maten gjorde Emilio Moro´s Malleolus väl. Doften är riktigt mörk med nästan sötfruktig doft. Mest tydligast blir chokladtonerna, men även fatkaraktären och vaniljen. Under det framkommer mörka körsbär och lite örter. Doften är faktiskt underbar och jag går igång ordentligt.

Smaken motsvarar doftens avtryck. Mörk frukt som är rejält chokladig. Mycket fat blandas med mörka körsbär, björnbär och vanilj. Munkänslan på vinet är kompakt och fylligt. Avslutet är långt och gott. Efter en tid i glaset kommer en syrlighet fram i avslutet som bär upp vinet ännu bättre. Det här smakabra.

Jag minns en provning där vi drack den här och då blev jag inte jätte imponerad även om det var gott då också. Läs mer här.

2006 Emilio Moro Malleolus, Spanien, Ribera del Duero, SB 95090, 299:-

Till pecorinon korkade Stephan upp denna. Doften går åt dov mörk frukt. Massor med läder och toner av jord. En svag nyans av undervegetation hittar vi också. Även en animalisk doft och lite av blyerts.

Smaken är franskt stramt med en frisk syra. Tydliga tanniner lämnar sina avtryck i munnen. Toner av mörka körsbär och läder låter sig höras. Ett medellångt avslutet med tydligt syrligt slut. Helt ok bordeaux med schysst prislapp.

2005 Les Hauts de Granget, Saint-Emilion Grand Cru, SB 3814, 149:-

Rosé plus nå´t gott

Så var det dags för Patriks och min rosé-kväll. Rosé är inget vi dricker annars. Sist jag provade var förra våren, läs här. Patrik köpte en rosé från Gamla Världen och jag en från Nya Världen. Vi provade varandras blint. Vår brist på kunskap inom detta område gjorde att vi inte gissade något ursprung. Vidare tyckte vi även att vinerna blev godare när de var nästan rumstempererade. Så här lät våra utlåtande:

Färgen går åt tegelorange.

Doften är lite diskret, men toner av hallon och smultron kunde ändå hittas. En fin jordig ton likaså. Doften kändes även lite spritig trots sina endast 12%.

Smaken är silkeslen i munnen. Totalt avsaknad av tanniner. Munkänslan ger ett lätt och flörtigt intryck. Extremt tydlig jordgubbskaraktär.

Ett trevligt vin från Bordeaux som passar mycket bra till att bara dricka som det är. Druvblenden är 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc.

2007 Clairet du Château de Lisennes, SB 2243, 79:-

Färgen går åt Fun-light röd.

Doften är trevlig med toner åt röda vinbär. Mycket fruktigare i doften än förra vinet. På något sätt känns doften artificiell.

Smaken är mer sötfruktig än glas nr 1. Vinet har en frisk smak med drag åt röda vinbär som övergår från den sötfruktiga till ett beskt avslut. Näe, det här var inte lika trevligt i smaken som glas nr 1. Däremot växte vinet betydligt till mat. Förrätten med Serrano och grisini lyfte vinet rejält.

2008 Montes Cherub Rosé of Syrah, SB 96287, 99:-

Till varmrätten som var fransk Vårkyckling fylld med köttet från färsk tryffelsalsiccia lagd på salladsbädd, tog Patrik fram ett bonusvin och lät mig prova blint. Visst kände jag igen det här. Defenetivt Italien och tillslut går tankarna till Toscana. Det här var riktigt bra. Har man någonsin blivit besviken på familjen Mazzei?

Doften sjunger Italien. Mörka, mörka toner av körsbär. Doften är rejält stor. Körsbären går även åt kärnor emellanåt. Mörk bitter choklad finns där också. Tydlig fatkaraktär är uppenbart.

Smaken är klassisk Chianti åt det mörka hållet. Syrliga mörka körsbär med vissa drag åt kärnor. Massor med mörk bitter choklad och en hel del fat. Fylligt vin med långt avslut. Inte alls några tydliga tanniner, utan massor av mogen frukt. Det här var verkligen gott.

2005 Ser Lapo Riserva Chianti Classico, SB 2364, 179:-

Tack Patrik för en mycket trevlig kväll. Nu har vi lagt upp riktlinjerna för vår nya affärsidé. Hur går vi vidare nu?

2006 Enamore

Nu ryker den sista av mina Enamore. Jag har skrivit om den förr. Allegrinis sammarbete med Bodega Renacer i Argentina. "Amarone-tillverkade" 50% malbec, 25% syrah, 22% bonarda och 3% cabernet franc.

DOFT: Drivor med plommon, högar med körsbär, nävar med russin och på toppen av det rökt salami och fat.


SMAK: Läckra lädertoner, friska körsbär och söta russin. Fatigt och eldigt. Massor av katrinplommon! Avslutet är en skål med katrinplommon, ringlat på det, hemmagjord chokladsås.


2006 Enamore, Argentina, 195:-, SB 96053

2006 Enamore

Jag har största respekt för Allegrini. Hans viner är riktigt goda och levererar jämn kvalitet genom åren. Här har han börjat ett sammarbete i Argentina med Bodega Renacer. Här har man torkat druvorna före pressning precis som på samma sätt som man gör amarone i Italien. Druvmixen är 50% malbec, 25% syrah, 22% bonarda och 3% cabernet franc. Skördeuttaget ligger på hyvsat låga 35 hektoliter/hektar.

Doften sjunger katrinplommon. En hel del mörka bigaråer finns med i plommonhögen. På toppen av det en trevlig choklad ton. Doften är fräsch och inbjuder till att få smaka.

Smaken är också väldigt fräsch och mer lagd åt elegans än kraft. Det tycker jag att även Allegrinis amarone går åt. Han väljer bort de botrytis angripna druvorna till amaronen och får då inte så "sött" vin. I Enamore får jag samma upplevelse. Tonerna går förstås åt katrinplommon, mörka bigaråer och choklad, men även en tydlig kryddighet. Avslutet är gott och långt med viss eldighet (15%).

Jag kommer på mig själv att flera gånger jämföra vinet med just amarone. Vilket får mig att skämmas lite då jag nyss läst senaste Livets Goda och Anders Enquist inledning. Jag tar mig i kragen och säger till mig själv; Micke, det här är från Argentina och ska inte smaka Italiensk amarone! Visst är vinet gott, och jag är glad att fått prova det. Jag kommer inte köpa fler för att följa utvecklingen på det. Wine Spectator gav vinet 90 poäng för övrigt.

2006 Enamore, Mendoza, Argentina, 195:-

2001 Chateau Lafon-Rochet

En enda gång har jag köpt primörviner. Då gällde det årgång 2001. Jag hade semester då det begav sig, den 21 augusti 2002 kl 11. Jag befann mig i Hälsingland och for in till systembolaget i Hudiksvall. Klockan 11 stod jag där och sökte uppmärksamhet hos personalen. Han som hjälpte mig var trevlig men fick läsa igenom rutinerna för händelsen. Det var första gången för honom och jag gissar den enda gången det året.

Sen var det bara och vänta. Och vänta. Och vänta. Så, den 24 mars 2005 fick jag samtalet att det gick bra att komma och hämta vinerna. Som tur är har jag släktingar som bor i Hälsingland som fick rycka in och kvittera ut, annars hade det blivit en resa på 35 mil, enkel.

Nåväl, det här är en av de flaskor jag köpte då. Jag kan inte så mycket om slottet, men läser i min uppslagsbok att slottet är klassat som 4e Cru Classé. Gården köptes av familjen Tesseron 1959, och då var den riktigt nergången. Men med en himla massa pengar satsades på omplantering och restaurering. Så nu kan gården erbjuda mer kraft och modernare viner.

Färgen på vinet är mörk röd. Här syns ingen begynnande mognad.

Doften är direkt knuten. Sen framträder en tydlig jordighet. Under jordlagret kan man förnimma stall och svarta vinbär. Mycket mer är det inte. Den tydliga jorden skymmer allt annat.

Smaken är som att tugga ett stycke jord. När man svalt jorden fylls munnen med läder, hästsadel och svarta vinbär. Vinet har en tydlig strävhet.

Ju mer jag och Agne provar på vinet, desto mer blir vi övertygade om att det är defekt på något sätt. Det blir svårt att njuta av dropparna i glaset, varför vi lämnar halva flaskan för att frysa in till framtida såser. Typiskt. Kan det vara korkskadat tro? Efter sådan väntan. Jag tror att jag blivit en stor förespråkare för skruvkapsyl.

2001 Chateau Lafon-Rochet, Saint-Estephe, ca 320:-

Provning 100% Druva

Då var det äntligen dags för en provning med grabbarna. Trots två bortfall, så hade vi en synnerligen trevlig kväll. Vi höll till hemma hos Lasse, som även var den som hade ansvaret för vintemat. Själv stod jag för maten. Temat denna gång var 100% Druva. Normalt provar vi vinerna helt blint. Nu hade Lasse ordnat en två-stegs-provning som blev mycket uppskattad. I omgång 1 så provade vi vinerna blint och skulle plocka ut vilka druvor det handlade om. Sex druvrena viner. I omgång 2 fick vi reda på vilka sex druvor vi hade framför oss och vad systembolaget hade för omdöme om dem, men inte i vilken ordning. Utan nu var det på det igen med näsa och mun för att "rätta" till alla felen.

För lekmän som oss är det här riktigt svårt. Men visst har vi blivit duktigare än för några år sen. Det tycker jag nog. Jag lyckades träffa rätt druva på tre av vinerna i omgång 1. Det är jag helt nöjd med. I omgång 2 hade jag fel på två viner som jag lyckats kasta om. Nåväl, riktigt kul hade vi iallafall. Massor av skratt, gissningar och framför allt goda viner.

I glas nr.1 Skrev jag så här om doften: jordig, plommon, bränt gummi, asfalt.

Smaken : Sträv, eldig, kärv, kärnig, körsbär, plommon, ihålig i mitten!

Svar: 2003 Montiano Merlot, Italien, 303:-

Lite lurigt av Lasse att välja en merlot från Italien. Den här var absolut inte värt sina 300:-. Den var helt enkelt inte bra tycker jag, och där var vi alla fyra helt överens. Alldeles för tom i mellanregistret.

Glas nr. 2 Doft: Mörka bär, björnbär, fat, fin doft.

Smak: Svarta vinbär, körsbär, jordig källare, stram, ännu ung, djup smak, sträv, lång eftersmak.

Svar: 2004 Castello di Brolio, Italien, 295:-

Ett vin som jag gillar enormt mycket normalt sett. Men i den här provning tycker jag inte den levererar någon "hallelulja-moument". Den kommer från en topp årgång i Toscana och är kanske väl ung till sitt försvar. I ensamt sällskap hade den säkert varit kung, men dock inte i kväll.

Glas nr. 3 Doft: Stor på vanilj och kola, smörkola, sötaktig frukt, chark, salami, god doft.

Smak: Vanilj, söt fruktig, söta röda bär, jordgubbar, rostat kaffe, smörkola, långt avslut, jättegod.

Svar: 2005 Côte Rôtie Les Jumelles Jaboulet, Frankrike, 294:-

Yes!, this is my thing. Jag missade att det här var en Côte Rôtie. Den var så söt kola/vaniljig på doften. Jag har för mig att dessa norra-Rhone-skatter var mer strama och kärva. Men det här var kanske den förföriska unga syrah´n man läst om så ofta. Inga tunnlar här inte. Den hamnar på wanted-listan.

Glas nr. 4 Doft: Kaffe, jordgubbar, lite lingon, druvtypisk, enormt sexig.

Smaken: Jordgubbar, härliga kaffe-toner, söt fruktig, druvtypisk, djup urgod smak, lätt sträv, lång,lång eftersmak.

Svar: 2004 Pommard La Chanière, Maréchal, Frankrike, 292:-

Ååååhhh. Vilken höjdare. Sexigare än så här är svårt att bli. Jag är förförd, förälskad och frälst på en och samma gång. Trots att den här Pinot Noir´en inte kom i första glaset, utan i fjärde glaset, stod den upp och matchade de tuffare vinerna i provningen. Det här var det vinet som jag tyckte tog hem segern.

Glas nr. 5 Doft: Stor doft, björnbär, plommon, fruktig, fat.

Smak: Fyllig, smakrik, kladdig, syltig, kompakt, björnbär, plommon, mörka bär, chokladig.

Svar: 2005 Malleolus, Ribera del Duero, Spanien, 290:-

Kult. Emilio Moro. Det här är en del av det nya Spanien som jag gillar. Tjock av frukt. Jag hade svårt att plocka den här som tempranillo, det hade nog varit lättare med en klassisk Rioja. Visst är det spännande i vinets skiftande värld! Mer av den här varan tack.

Glas nr. 6 Doft: stor, tydlig doft på gräs, grön paprika, kvist-tomater, grönsaker.

Smak: Viskös, parfymerad, grön paprika, tomat, grönsaker.

Svar: 2006 Raats Cabernet Franc, Sydafrika, 260:-

Det här är inte för mig. Det är säkert välgjort och så, men jag har så svårt för allt grönt. Det kanske kommer en dag när jag längtar efter ett sådant här vin.

Det summerar den här provningen. Snabba och raka nerkluddrade anteckningar. Hela kvällen var för övrigt super lyckad. Vi drack och åt gott. Jag längtar redan till nästa gång. Tack Lasse, Agne och Patrik.

2005 Rymill mc2

Connawarra, Cabernetlandet med den berömda jordmånen Terra Rossa som lyser rött bland rankorna. Connawarra har fått sitt namn från det aboriginiska namnet för kaprifol och de första vinrankorna planterades 1890 av John Riddoch som byggde det första vineriet vilket idag är känt som Wynns. Det här vinet är från vineriet Rymill som startades 1990 av John Riddoch dottersonson Peter Rymill och hans fru Eleanor. Vinrankorna stack dom ner i jorden redan 1974 dock. Rymill mc2 är en blandning av 50% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot och 10% Cabernet Franc. Vinet är lagrat på en kombination av nya och använda franska ekfat i 15 månader.

Vinet doft skriker svarta vinbär. Svarta vinbär for days. Det är faktiskt så mycket svartvinbärs-gelé så det blockerar all annan doft för mig. Hittar en svag nyans av gräs och hö, men här är det svarta vinbär som regerar.

Smaken är medelfyllig och sötfruktig. Lätt att tycka om. Om man gillar svarta vinbär vill säga. För det är lika sanslöst med svarta vinbär i smaken. Jössös. Visst är det gott, men jag skulle vilja känna någonting mer i ett vin.

2005 Rymill mc2,Australien, 98:-

2004 Ingwe Alain Moueix

Efter dotterns 10-års kalas hängde Agne kvar för dela en flaska vin.
- Hur vill du att det ska va? Elegant eller kraftfullt?
- Gärna kraftfullt.
- Du provar väl blint?
- Japp.
- Ok. Vad tror du om den här?
- Hmmm.... ja. Smakabra! Är det från Australien eller Sydafrika, kanske? Kanske en shiraz. Men är de det så är det nåt mer i också. Typ Merlot eller så.
- Inte så pjåkigt. Det är Sydafrika och en blend på 36% Merlot, 34% Cabernet Sauvignon och 10% Cabernet Franc!




Doften är stor, fruktig och så klart, rökig. Här tycker jag först att det är blåbär som är tydligast, men sen tittar björnbär och lakrits fram. På toppen av allt en hel del fat.
I munnen är vinet fylligt, smakrikt och svagt strävt. Inslag av blåbär, björnbär, lakrits och tydlig fatkaraktär. Jag är litet kluven på det här vinet. Gillar jag det eller är det too much. Efter ett par glas tycker jag vinet ändrar sig och blir jättestor på ekfat i eftersmaken och en aning hetta lämnar sig kvar i munnen. Det drar ner betyget tycker jag. Men va gör väl det. Hela flaskan gick åt så klart ändå.




2004 Ingwe Alain Moueix, Sydafrika, 149:-

2006 Clairet du Château de Lisennes Rosé

Jag firar det vackra vädret med en rosé. Plus en stor bit hård getost från Tennerifa och Jesse James med Brad Pitt. Vinet är från Château de Lisennes, tidigare okänt för mig, som ligger i byn Tresses i regionen Ente-deux-Meer, Bordeaux. Vingården är på ca 50 hektar och det är väl mest känd för sin rosé. Druvblandningen är 50% merlot, 40% cabernet sauvignon och 10% cabernet franc.

Vinets färg är mörk röd, för att vara en rosé. Man skulle lätt kunna tro att det är ett lättare rödvin bara genom att titta på färgen.

Doften är fräsch och ungdomligt fruktig. Bärig med fina toner av hallon.

Smaken är torr och ganska stram. Vinet är örtigt med inslag av hallon och eldigt. 12,5%.

Det här vinet blir en besvikelse för mig. Visst är doften ok, men smaken är lite för stram och eldig. Just ikväll ville jag ha något lätt och smaskigt. Förra rosén jag provade överglänste lätt den här.

2006 Clariet du Château de Lisennes, 80:-

2006 Kleine Zalze Cabernet Merlot Blend

Den här blev jag rekommenderad att köpa av Anders på Systembolaget. Han har pratat gott om denna producent flera gånger tidigare, - Mycket vin för pengarna!. Klart man vill testa, tänk och hitta ett riktigt bra vin i den här prisklassen. Druvmixen är så kallad " Bordeaux-blend ", 65% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot och 15% Cabernet Franc.

Färgen är mörk röd.

Vinet har en mycket fruktig doft som är extremt tydlig på gräs och grön paprika. Till slut känner jag bara väldigt gröna toner.

Smaken är fruktig och med rostade fat ganska snyggt inbakat i bakgrunden. Inte alls så där rökig som Sydafrikanerna kan vara. Men även i smaken dominerar grönt gräs och grön paprika. Allt är bara väldigt grönt.

This is not for me. Är det Cabernet Franc som gör att allt smakar gröna grönsaker??

2006 Kleine Zalze Cabernet Merlot Blend