Tema: Båtvin

Äntligen dags för en mitt-i-veckan-provning med Patrik igen. Sist så stod jag för båda vinerna och denna gång så ställde Patrik upp med två viner, plus lite god mat. Sådana här kvällar ger en lite extra kraft i höststressen. Jag provar båda vinerna blint såklart.


I glas nr 1, stiger en dov ton av nästan övermogna jordgubbar. Lätt rostat kaffe och en häftig ton av orientaliskt te. Ingen tvekan vad som gömmer sig i det här glaset, Pinot Noir. Efter några timmar i karaffen öppnar doften upp sig ytterligare och skänker en läcker sötfruktig jordgubbston med stänk av vanilj i. Det här får mina mungipor att vända uppåt.

I munnen är vinet elegant och flörtigt med klart tydligt smak av solvarma jordgubbar. I avslutet ett spännande inslag av tallbarr. Avslutet är lite varmt av alkoholen till en början. Efter sina timmar i karaffen är den känslan borta. Kan kanske bero på att min munhåla vant sig. Nu händer det som hände i doften, vinet växlar upp och får en rejäl skjuts i smaken, med härligt sötfruktig druvsaft som känns igen i en bra Pinot.

Jag säger med säkerhet att det är en Pinot Noir, och med tanke på att syran är lite dovare än en Bourgogne så klipper jag till med att det är en "Cali Pino".

2000 Marimar Don Miguel Vineyard Pinot Noir, Russian River, Californien.

Vad roligt. Ett kärt återseende. Den här har jag provat tidigare, läs gärna mer om det här. En favorit producent som fick mig att öppna upp ögonen för Californien och Pinot Noir. Lite historik och fakta skrev jag om i inlägget då jag provade den sist. Kul, ett mycket gott vin som fortfarande var vin full vigör, trots sina nio år på nacken.


I glas nr 2, stiger helt andra dofter upp ur glaset än det första. Här finns en läcker personlig doft. Spännande nyanser av höstens rotfrukter och mylla är väldigt tydligt. Jag tycker mig hitta en flyktig ton av flytande lakrits. Efter sin tid i karaffen så händer det saker. Nu försöker vi hitta ord så som, sur disktrasa, mogen kittost eller gammalt blomvatten med rosor i. Allt det här förstås i en positiv bemärkelse. Vilket kan vara svårt för en icke vinfrälst att förstå, men det är något äkta och terroir över doften. Jag lyckas t.o.m finna lite eneträd.

I munnen känns ung fräsch frukt igen. Här bygger vinet på en fransk stramhet och slank frukt. Mörka toner blandas med läckra animaliska drag. Mitten partiet är nästan rönnbärs syrligt. Avslutet lämnar ett stramt intryck och nyanser av järn eller blod. Mycket gott.

Det här är sånt vin som sätter igång salivproduktionen i munnen och längtan efter en god köttbit. Med tanke på mina intryck och den unga frukten, med dess stramhet, fast ändå med en lätthet så går min gissning till en ung Côte-du-Rhône.


2005 Château La Fleur Calon, Montage Saint-Emilion, Bordeaux.

Tänk att Bordeaux kan vara så gott. Tidigare avfärdade jag det som för dyrt och för blaskiga viner. Nu flera år senare faller min smak tillbaka och jag uppskattar den här typen av vin mer och mer. Visst är det svårt att hitta bra Bordeaux-viner till överkomliga priser, men det kanske ändå bara är ett Sverige-problem?

Tyvärr hittar jag inget om denna producent. Vore intressant med lite bakgrundsfakta, men vi kan ändå se att det gjordes mycket bra i Bordeaux 2005.

Angående rubriken så var det här viner som Patrik köpt på en Finlandskryssing för ett par veckor sedan. Bägge vinerna låg runt 200-hundringen. Det var även där jag köpte min Marimar 2000.
-Tack Patrik för två mycket goda viner och en lyckad middag. Nu ser vi fram emot lördagens stora provning!

Jones Road och Poliziano

När Patrik kommer över mitt i veckan är det brukligt att han tar med sig en flaska och jag står för en. Så provar vi varandras blint. Denna gång hade Patrik av olika anledningar inte möjlighet att ta med sig en butelj, så jag tog tag i saken och korka upp två flaskor. Eftersom vi skulle äta Confit de Canard med ugnsbakad kulpotatis i ankfett och en enkel men fräsch sallad, så föll valet på god Pinot Noir. Tyvärr sprack upplägget när det visade sig att 2006 Walter Hansel North Slope Pinot Noir var korkskadad. Då kommer man på att man har alldeles för lite Pinot i skåpet, så Polizianon fick rycka in och gjorde det med bravur.

Jones Road bär på en druvtypisk doft, sötfruktiga röda bär med tyngdpunkt på jordgubbar. Lite brända kaffetoner och läckra apelsinsyror.

Smaken känns bygger på ung sötbärig frukt, med inslag av knäck och kola. Röda bär är tydliga och då främst jordgubb. Vinet är väldigt rund och fin i munnen, kanske saknar lite tanniner för min smak. Den blir lite slätstruken. Visst är den god och den håller ihop fint under hela kvällen, men den där intressanta personligheten finns inte där.

Mandrone di Lohsa är något helt annat. Här får vi den där wow-kommentaren när vi sticker ner näsan i glaset. Det första som slår mig är bullbak!!? Det kan bero på att vi hällde upp vinet direkt utan luftning då Hansel var korkdefekt, för efter en kort stund är den söta kanelbullsdegen borta. Nu finns istället en läcker nyanserad och komplex doft. Fylld med körsbär, mörk frukt, kryddor, russin, portvinstoner, svamp och en liten begynnande mognad.

I munnen upplevs vinet först väldigt strävt, men det är borta i andra sippen, vi drack ju mjuk Pinot innan. Snygga fattoner med medföljande vanilj blandat med klassiska mörka körsbär. Russin likt en amarone men ändå inte, för här är har vinet också läskande syror och en stramhet. Eftersmaken är för mig komplex och sanslöst god.

Det här var en av årets höjdpunkter. Vinet köpte jag i junisläppet -07. Druvblenden för detta Maremma-vin är 80% Cabernet Sauvignon, 10% Petit Verdot och 10% Alicante. Poliziano gör några av de bästa vinerna i Italien, Asione och Le Stanze är väl inte helt obekanta för er vinintresserade.

2005 Jones Road Pinot Noir, Victoria, Australien, 219:-

2004 Mandrone di Lohsa, Poliziano, Maremma, Toskana, 269:-

2005 Jones Road Pinot Noir

Familjen Frewer anlade vingården Jones Road 1979 i Somerville i Mornington Peninsula. En vacker vingård med utsikt över havet och Westernport Bay. Denna vingård har de sålt då de inte tyckte att dess mikroklimat var perfekt och de arbetar nu med 4 vingårdar och äger tre av dessa själva. Den vingård de inte äger själva heter Morning Star Estate och började planteras av Franciscanska munkar 1960. Utanför deras Cellar Door ligger deras 6 acre stora vingård som planterades för mer än 20 år sedan. 1995 planterade Rob två vingårdar på östkusten och de kallas för Frog Mouth och Grace. Rob och många med honom anser att Mornigtons bästa Chardonnay viner kommer från Moorodock Flats i det bältet där Jones Road ligger. Klimatet i Mornington Peninsula är maritimt och svalt. Detta ger en lång hängtid och utmärkt för Pinot Noir, Pinot Gris och Chardonnay druvor. Familjen sköter gården mycket noggrant där Rob Frewer med sin son Matthew jobbar hands-on, självfallet beskär man för hand och handskördat där skördeuttaget hålls mycket lågt. Man kyler druvorna direkt de plockas, handplockas, innan de kommer in till vineriet. Druvorna körs sedan till Sticks Winery i Yarra Valley, ett modern vineri med den senaste utrustningen av pressar och temperaturkontrollerade tankar. Travis Bush är vinmakare.


Man jäser varje år runt 25 % med stjälkarna med. Man kallmassererar först druvorna 5 dagar och väntar på att vildjästen skall kicka igång jäsningen. I dag är det bara den populära MV6 klonen som används till deras Pinot Noir viner. Men man har planterat Dijonklonen 777 och väntar bara på att stockarna skall få lite ålder. Den stora fördelen med den gamla MV6 klonen och anledningen till att den är så utbredd är att det är en klon som mognar sent och med en längre hängtid på druvorna så får man mera komplexitet i vinet.MV6 är känd som ”The Mother Clone” och anses härstamma från Clos de Vougeot i Bourgogne.
Källa Divine.





Stor rätt sötfruktig doft av mogna jordgubbar. Läckra toner av knäck och kola. Efter en stund växlar doften över till ett annat spår där tonerna går åt mocca och kaffe. Ännu lite senare byter vi spår igen och nu är det ljuvliga toner av romerska bågar som gäller.

I munnen känns ett av de druvtypiska draget igen, solmogna jordgubbar. Klart känns att ursprunget inte är Frankrike utan att det har en varmare växtplats. Den sammetslena munkänslan ger mocca och smörkola. Vinet är sensuellt sammetslent med en liten hetta i avslutet. Smakabra!



2005 Jones Road Pinot Noir, Australien, SB 89480, 219:-

-04 Redoma & -05 Fort Ross

Lyckan är stor då tillfälle ges för Agne att komma över på lite vin. Det är dennes första semesterdag och det är bara att sätta ribban direkt. Glasen står uppradade och karafferna är fyllda med ett vin från mig och det andra från Agne. Vi provar förstås varandras viner blint.


Först ut är mitt val för kvällen.


Doften är stor och sötfruktig. Massor med mörk frukt trängs med plommon, choklad, lakrits, vanilj och fat. I munnen har vinet en frisk syra och är rejält fyllig. Vinets stora kropp är fylld med toner av mörka frukt, så som plommon och björnbär. Men även en hel del lakrits och fat ger sig till känna. Avslutet har tanniner men inte på ett framträdande sätt, en känsla av skalbeska hänger sig kvar också.

Sammanfattningsvis tycker vi vinet är gott men inte stort. Det är snyggt gjort. Kanske lite för snyggt. Det finns ingen själ i vinet. Agne tycker sig känna igen vinet från en del spanska områden. Det är hyvsat nära säger jag och visar honom flaskan:

2004 Redoma, Niepoort, Douro, Portugal, SB 89414, 249:-

Här är lite information hämtat från importören om producenten.
Niepoort kan sägas vara för Vintage Port vad Krug är för Champagne, båda är små hus i en värld av jättar och båda producerar viner som få kan mäta sig med.
Firman grundades 1847 i Vila Nova di Gaia och ägs och drivs fortfarande av den hollänsk-ättade familjen Niepoort. I dag är det Rolf van der Niepoort tillsammans med sonen Dirk som producerar firmans portviner. Dirk ägnar sig även åt annat än starkviner, framförallt hans röda vin anses vara fantastiska.
Man har vunnit en enorm mängd utmärkelser och anses internationellt vara en av de allra bästa portvinsproducenterna, inte så kända för alla men ett portvin för de verkliga kännarna.

Druvblandningen på det här vinet är Touriga Franca, Touriga Nacional, Tinta Roriz, Tinta Cão.


Nästa vin bjuder Agne på.

Det första som slår ut från glaset är en blommig känsla. Först tulpaner sen starkt av rosor. Runt det blommiga ligger en känsla av eucalyptus. Läckra röda bär sprider sig i glaset, hallon, körsbär och vinbär. Vartefter kvällen fortskrider växlar dofterna i glaset. Ett tag hittar jag svettiga strumpor och en förnimmelse av svamp. Sen är det blomvatten igen. Till slut är det underbara toner av apelsin och kanske mango/papaya eller någon slags exotisk gulfrukt. Wow! Jag har aldrig tidigare känt en sådan doft. Häftigt och väldigt spännande.
Smaken är frisk och bär på en hög syra. Mängder av röda bär slungas runt i munnen. Hallon, körsbär, röda vinbär och jordgubbar. En svag lakritston kommer ibland. Sist retas smaklökarna av aplesinsyror och nyanser av mango. Avslutet är långt och jättegott.


Det här var riktigt gott. Doften var unik. Men summeringen av mina intryck där rosorna i doften och den friska syran i smaken samt körsbären får mig att gissa på Langhe. Inte en barolo eller barbaresco, för strävheten finns inte där. Men kanske en Langhe Rosso?


2005 Fort Ross Pinot Noir Reserve, Sonoma Coast, USA, SB 97857, 320:-



Man får skämmas. En Pinot Noir!!! Men vad gör det, om det smakar så här bra, kan jag ha fel fler gånger. Det är klart att när jag fått reda på vad det är i glaset och kvällen fortskrider så är allt självklart. Vinet är sensuellt och har själ, till skillnad från Redoma. Dom burgundiska syrorna är jätte läckra, och jag går alltid igång när jag hittar apelsin och exotiska gula frukter i röda viner.



Här kommer lite information från importören:
Egendomen Fort Ross är belägen precis vid havet i området Sonoma Coast i Kalifornien och består av ett pärlband av många små vingårdar som ringlar sig på otillgängliga klippor och kullar. Med andra ord ett till synes nästan omöjligt projekt att ta sig an när Linda och Lester Schwartz bestämde sig för att köpa marken och plantera druvor här för över 10 år sedan.
Men det blev som oftast när det gäller vin; ur de svåraste och tuffaste förutsättningar kommer de bästa resultaten. Och Fort Ross har haft en mycket succéfylld första tid som nytt vineri, mycket ligger förstås i den legendariske vinmakaren Ed Kurtzman, känd för att åstakomma mirakel med Pinot Noir i Sonoma.


Här är fler som tyckt bra om vinet, Finare Vinare och Frankofilen.

Äntligen semester!

Första semesterveckan och en bit på andra avverkad. Vi tillbringade 10 dagar i Stocka, norr om Hudiksvall. Ren avkoppling med en hel del fiske tillsammans med barnen, paddla kanot, bada och sola.

På vinfronten var det också lugnt. Provade denna mousserande historia. På rekommendation av Patrik och Steppis. Jag gick in med höga förväntningar och blev väl lite besviken. Visst är det OK för endast 109 spänn, men jag tror fortfarande jag föredrar Rotari i det prisläget.

Pongrácz har en frisk doft med svagt brödiga toner. En hint av äpple och citrus retar smaklökarna till att få smaka. Smaken har en initialt frisk syraattack och vinet är kraftigt mousserat. Det innehåller lite flyktiga smaker, men visst förnimmer man äpple och citrus. Avslutet är kort och lämnar avtryck av citrus/grape.

Pongrácz Brut, Sydafrika, SB 7628, 109:-

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

Duval-Leroy

En liten kort provning av champagne huset Duval-Leroy känns aldrig fel. Presenterad av Werner´s. Champagnehuset Duval-Leroy grundades år 1859 i staden Vertus i hjärtat av " Côte des Blancs ". Vingårdarnas areal uppgår till ca 170 ha och här odlas ca 1/4-del av företagets årliga behov för champagneframställning. Under ledning av Carol Duval-Leroy som styrt vinfirman sedan 1991 är företaget ett av de sista familjestyrda champagnehusen som dessutom rankas bland de 10 bästa.

Duval-Leroy Fleur de Champagne Brut, SB 83354, 319:-

75% Pinot Noir, 25% Chardonnay.

Doft: Trevlig doft om än liten. Toner av bröd kan ändå urskiljas.

Smak: Frisk smak med toner av bröd och äpple av typ granny smith. Ganska intetsägande champagne. Gott med ointressant.

Duval-Leroy Fleur de Champagne Premier Cru, SB 83357, 357:-

75% Chardonnay, 25% Pinot Noir.

Doft: Frisk doft med komplexa drag. Brödiga toner och inslag av nötter.

Smak: Frisk och komplex smak med inslag av bröd, nötter och äpple. Riktigt gott.

Duval-Leroy Paris Collection Brut, SB 83356, 389:-

60% Pinot Noir, 40% Chardonnay.

Doft: Bred, djup och komplex doft med toner av blommor, nötter och bröd.

Smak: Fyllig kropp med toner åt nötter och bröd, men även en hel del choklad. Den är föll mig på läppen. Fantastiskt gott.

Duval-Leroy Femme de Champagne 1995, SB 83353, 849:-

76% Chardonnay, 24% Pinot Noir.

Doft: Mognare doft än de tidigare. Härliga toner åt bröd, kex, blommor och honung.

Smak: Fyllig kropp med toner åt kex, blommor, honung och choklad. Inte lika "fet" som Paris med fantastisk god.

Duval-Leroy Rosé de Saignée, SB 99281, 191:-

100% Pinot Noir

Doft: Frisk, chamig och flörtig doft med toner åt röda bär.

Smak: Frisk smak med inslag av hallon, smultron och jäst. Charmig och svåremotståndig.

Grillkväll

Grillkväll hos grannen tackar man inte nej till. Det är alltid en trevlig upplevelse under avslappnade former med god mat, roliga samtal, kortspel och skratt.


2006 Ramon Bilbao Crianza, Rioja, SB 6131, 74:-

Doft: Mörk fruktig doft med toner av björnbär, blåbär, svarta vinbär, fat och lite lakrits.

Smak: Modernt fruktdriven åt det mörk fruktiga hållet. Lite björnbär, lite svarta vinbär och en uns choklad. Tydlig på fatinslagen med efterföljande vaniljton. Varmt och lite eldigt avslut.

Ett modert vin som överraskar mig ändå. Fin fruktighet utan dill från Rioja. Inte jätte komplext men helt rätt en sån här grillkväll. Var sak har sin tid och plats.

2007 Gumfield Pinot Noir, Nya Zeeland, SB 6407, 129:-

Doft: Varm sötfruktig doft. Druvtypiska toner av övermogna jordgubbar samt en svag doft av lättrostat kaffe. Insmickrande.

Smak: Sötfruktig med drag av migna jordgubbar. Mogen frukt. Charmig och rik i smaken. En svätt pressad apelsin i mittpartiet. Avslutet håller i sin sötfruktiga karaktär och lämnar ett leende kvar på läpparna.

En Pinot Noir som levererar till förmånligt pris. Inget för frankofiler som vill ha det mer åt det syrliga hållet med drag av körsbär och lingon, utan här är det varmklimatsfrukt åt det söta hållet. Men ack så charmigt.

2006 Hansel Pinot Noir North Slope

Under påskhelgen kunde jag inte hålla fingrarna ifrån denna pinot, efter att ha läst flera andra bloggare här och här. Enligt importörens hemsida älskade Walter Hansel Bourgogne och planterade 1978 250 plantor Pinot Noir och Chardonnay med avsikt att göra världens bästa vin. Numera driver sonen Steve vineriet, med samma vision som pappan. Lågt skördeuttag är grundregeln –högst ett ton per hektar. Skörden är manuell och man bokstavligen plockar druvor i nio (!) skördeomgångar. Ny rensning äger rum i vineriet. Naturlig jäst, minimal filtrering. Lagringsfaten väljs speciellt för varje årgång, aldrig nya. Det blir boutiquevolymer. Vineriet är litet men funktionellt. Utanför står tolv medelstora öppna jäskar och ett tiotal mindre i rostfritt stål. Inne i det knappt 300 m2 stora vineriet står ett antal tankar i stål för blandning, samt alla ekfat, ungefär 280 stycken. Stephen Hansel använder sig endast av franska ekfat, främst från tunnbindaren Francois Frères, men också lite från Seguin-Moreau. Till faten köper han ek från Allier själv, låter lufttorka i minst tre år och skickar den sedan till tunnbindarna. Stephen vill ha fat med rätt hård rostning, något han kom att uppskatta tidigt.. 15-20 dagars jäsning och maceration med försiktig överpumpning av skalmassan 3-4 gånger per dygn. Vinerna lagras på till 70% nya franska ekfat utan omdragning under tolv månader. Vinerna buteljeras utan att klarning eller filtrering.







Stor nästan söt doft. Väldigt tydlig vanilj till en början, som sen övergår till trädgårdsbär och då framför allt jordgubbar. Efter ett par timmar sprider sig även en lätt ton av kaffe och något animaliskt fram ur glaset. En skvätt apelsin känner jag också, kanske t.o.m romerska bågar. Doften är sexig, förförisk, sensuell och urläcker. Smaken ger en fyllig pinot noir-smak av jordgubbar och andra trädgårdsbär. I munnen är vinet sammetslent men ändå uppbackad av en bra syra och fräschör. I mittpariet tittar den där lilla apelsintonen fram. Avslutet bär på en lång, lång eftersmak som är fylld med nästan övermogna jordgubbar. En liten eldighet gör mig påmind att detta är Nya Världen. Det här vinet är alldeles underbart gott och tillhör ett av det godaste jag druckit hittills i år. Mums.

2006 Walter Hansel Pinot Noir North Slope Vineyard, USA, 295:-

2006 Bourgogne Rouge

Dags att prova det här vinet igen. Sist jag skrev om det nämde jag lite kort om Lucien Le Moine. En négociant som jag tror bara kommer att bli bättre och bättre. Det här är deras billigaste basvin. Prisvärt i Bourgogne är väl näst intill omöjligt, det gäller även här tycker jag.

Doften är frisk och bär på toner av körsbär, jordgubbar och jord. Smaken ger ifrån sig ett rejält bett med frisk syra. Det första som slår mig är sura körsbär, kanske lite rönnbär och tranbär. Men sen kommer det fram fina jordgubbsnyanser. Eftersmaken är flörtigt god med drag åt jordgubbssaft. Syran i vinet retar upp aptiten, och jag säger till mig själv att det här är ett perfekt matvin gjort åt det old school-hållet. Jag önskar vinet lite mer djup bara, så hade det fått sig en guldstjärna av mig.

2006 Bourgogne Rouge, Lucien Le Moine, Frankrike, 329:-

2006 Bourgogne Rouge

Lucien le Moine är en tio år gammal négociant som köper färdigt vin från olika små producenter. De håller hårt på att bara få den bästa frukten och från varje cru-lägen tas bara 1 till 3 fat. Faten är le Moine´s egna. Som mest klarar de 100 fat, ca 30 000 flaskor. Le Moine har rönt uppmärksamhet för sina hantverksmässiga och småskaliga metoder.

Doften ger i sin första attack ifrån sig tydliga körsbär, nästan åt körsbärskärns hållet. Men efter en stund i glaset backar körsbärena för att ge plats åt de klassiska jordgubbarna. Dekantering rekommenderas.

Även i smaken är första attacken körsbär, som får sällskap av tranbär och slånbär. Vinet är bärigt och slankt, men markerat friskt och aningen kärvt. Men även här händer det saker efter en halv timme i glaset. Då lämnar avslutet kvar en lång, jätteläcker jordgubbston. Nu blev vinet riktigt sexigt och slutet gör att man längtar efter en klunk till.

2006 Bourgogne Rouge, Lucien le Moine, Frankrike, 329:-

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir

Det är alldeles för sällan som Agne med familj tittar förbi en kväll. Så när det sker får man bjuda på något gott, och det gör jag så gärna. Varför inte den här som jag blev helt såld på en sommarkväll i Göteborg. Den var så bra att den fick en självklar plats i Årsbästalistan. Skulle den leverera ikväll också? Eller blir det ett liknande syndrom som Grenachen jag provade häromsist?

Doften är från första början väldigt animalisk och bärigt. Den har ännu inte hunnit med någon luftning. En kort stund senare blommar en underbar jordgubb och hallon doft upp ur glaset. Kanske är jag färgad av min upplevelse sist, men jag tycker mig finna lite kokos, mango, papaya, passionsfrukt och även lite kryddnejlika. Agne var inne på "jul", kanske var det nejlikorna och lite pomerans. Hur som helst doftar vinet "snyggt" och gott. Det ändrar toner hela tiden under kvällen, sånt går jag igång på.

Smaken går i klassisk jordgubb och hallon stil. Sånadär torkade och softade jordgubbar. Nya Världen gör sig påmind i varm frukt och en eldighet. I mellanregistret finns schyssta kryddiga toner och en del lakrits. Längre in på kvällen kommer den där känslan av mango, papaya och passionsfrukt. Avslutet är suveränt gott med en härlig ton av te som hänger kvar i munnen.

Slutsats blir att jag är stormförtjust i det här vinet. Det växlar i doft och smak på ett sätt som gör att jag aldrig tröttnar på det. Smakabra!!

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir, USA, 349:-

Provning 100% Druva

Då var det äntligen dags för en provning med grabbarna. Trots två bortfall, så hade vi en synnerligen trevlig kväll. Vi höll till hemma hos Lasse, som även var den som hade ansvaret för vintemat. Själv stod jag för maten. Temat denna gång var 100% Druva. Normalt provar vi vinerna helt blint. Nu hade Lasse ordnat en två-stegs-provning som blev mycket uppskattad. I omgång 1 så provade vi vinerna blint och skulle plocka ut vilka druvor det handlade om. Sex druvrena viner. I omgång 2 fick vi reda på vilka sex druvor vi hade framför oss och vad systembolaget hade för omdöme om dem, men inte i vilken ordning. Utan nu var det på det igen med näsa och mun för att "rätta" till alla felen.

För lekmän som oss är det här riktigt svårt. Men visst har vi blivit duktigare än för några år sen. Det tycker jag nog. Jag lyckades träffa rätt druva på tre av vinerna i omgång 1. Det är jag helt nöjd med. I omgång 2 hade jag fel på två viner som jag lyckats kasta om. Nåväl, riktigt kul hade vi iallafall. Massor av skratt, gissningar och framför allt goda viner.

I glas nr.1 Skrev jag så här om doften: jordig, plommon, bränt gummi, asfalt.

Smaken : Sträv, eldig, kärv, kärnig, körsbär, plommon, ihålig i mitten!

Svar: 2003 Montiano Merlot, Italien, 303:-

Lite lurigt av Lasse att välja en merlot från Italien. Den här var absolut inte värt sina 300:-. Den var helt enkelt inte bra tycker jag, och där var vi alla fyra helt överens. Alldeles för tom i mellanregistret.

Glas nr. 2 Doft: Mörka bär, björnbär, fat, fin doft.

Smak: Svarta vinbär, körsbär, jordig källare, stram, ännu ung, djup smak, sträv, lång eftersmak.

Svar: 2004 Castello di Brolio, Italien, 295:-

Ett vin som jag gillar enormt mycket normalt sett. Men i den här provning tycker jag inte den levererar någon "hallelulja-moument". Den kommer från en topp årgång i Toscana och är kanske väl ung till sitt försvar. I ensamt sällskap hade den säkert varit kung, men dock inte i kväll.

Glas nr. 3 Doft: Stor på vanilj och kola, smörkola, sötaktig frukt, chark, salami, god doft.

Smak: Vanilj, söt fruktig, söta röda bär, jordgubbar, rostat kaffe, smörkola, långt avslut, jättegod.

Svar: 2005 Côte Rôtie Les Jumelles Jaboulet, Frankrike, 294:-

Yes!, this is my thing. Jag missade att det här var en Côte Rôtie. Den var så söt kola/vaniljig på doften. Jag har för mig att dessa norra-Rhone-skatter var mer strama och kärva. Men det här var kanske den förföriska unga syrah´n man läst om så ofta. Inga tunnlar här inte. Den hamnar på wanted-listan.

Glas nr. 4 Doft: Kaffe, jordgubbar, lite lingon, druvtypisk, enormt sexig.

Smaken: Jordgubbar, härliga kaffe-toner, söt fruktig, druvtypisk, djup urgod smak, lätt sträv, lång,lång eftersmak.

Svar: 2004 Pommard La Chanière, Maréchal, Frankrike, 292:-

Ååååhhh. Vilken höjdare. Sexigare än så här är svårt att bli. Jag är förförd, förälskad och frälst på en och samma gång. Trots att den här Pinot Noir´en inte kom i första glaset, utan i fjärde glaset, stod den upp och matchade de tuffare vinerna i provningen. Det här var det vinet som jag tyckte tog hem segern.

Glas nr. 5 Doft: Stor doft, björnbär, plommon, fruktig, fat.

Smak: Fyllig, smakrik, kladdig, syltig, kompakt, björnbär, plommon, mörka bär, chokladig.

Svar: 2005 Malleolus, Ribera del Duero, Spanien, 290:-

Kult. Emilio Moro. Det här är en del av det nya Spanien som jag gillar. Tjock av frukt. Jag hade svårt att plocka den här som tempranillo, det hade nog varit lättare med en klassisk Rioja. Visst är det spännande i vinets skiftande värld! Mer av den här varan tack.

Glas nr. 6 Doft: stor, tydlig doft på gräs, grön paprika, kvist-tomater, grönsaker.

Smak: Viskös, parfymerad, grön paprika, tomat, grönsaker.

Svar: 2006 Raats Cabernet Franc, Sydafrika, 260:-

Det här är inte för mig. Det är säkert välgjort och så, men jag har så svårt för allt grönt. Det kanske kommer en dag när jag längtar efter ett sådant här vin.

Det summerar den här provningen. Snabba och raka nerkluddrade anteckningar. Hela kvällen var för övrigt super lyckad. Vi drack och åt gott. Jag längtar redan till nästa gång. Tack Lasse, Agne och Patrik.

2000 Barolo vs. 2004 Volnay 1-er Cru

Äntligen dags för en liten provning av seriösa viner. Jag bjuder hem Agne, Stephan och Patrik. Tanken har jag haft rätt länge. Prova två viner mot varandra, head-to-head, och däremellan äta gott. Det blev två flighter plus ett par söta viner. Hela kvällen var otroligt trevlig. En succé i mina ögon. Jag hoppas vi kan göra något liknande igen, kanske i vår?

Maten blev mycket uppskattad. Det är så sjukt kul att planera och genomför nåt sånt här. Till första rätt bjöd jag på en ost-assiette. Ja, jag vet, kanske lite konstigt att börja med ost, men jag kände för det. Tallriken bestod av Brillant-Savarin, Brie de Meaux, Gruyere, Tryffelpecorino, Cecina de Leon, Spansk fikontårta och tre sorters marmelader. Allt smakabra!

Nästa rätt bjöd Stephan på. Han hade bakat en egen anklevermousse som han serverade med en äppel/cider-kompott samt rostade nötter. En klase egen odlad vindruvor fick följa med som en sista touch. Det här var en riktig fullträff i smakkombination!

Varmrätten bestod av hängmörad entrecôte med rödvinssås och wokade grönsaker tillsammans med de Puy-linser. Till slut blev det en efterrätt av tonkaböns-pannacotta med passionsfruktssås. Hoppas alla var mer än nöjda, det var iallafall jag.

Flight 1

Mogen barolo, smakar det som bourgogne?

Glas 1


2004 Volnay 1 er Cru Monopole Clos des 60 Ouvrèes, 469:-




En bourgogne som jag köpte 15/1 2007. Producenten Domaine de la Pousse kan jag inte så mycket om. Men distriktet Volnay ska enligt Mikael Mölstad kalls för Bourgognes drottning. Härifrån kommer "feminina" viner med typisk doft av röda frukter. 2004 var inte heller ett lätt år, men så här tyckte jag:



Doften är klockren druvtypisk för Pinot Noir. Den mest underbara doft av jordgubbar. En näve nötter och en mjölchoklad. Blir det en Marabou Schweizernöt? Doften är helt klart makalös. Tillockmed Agne som annars gillar "macho"-viner lät lite salig över vinets doft.





I munnen har vinet en bra kropp. Fransk frisk syra. Riktigt snygga tanniner. Strawberries!Strawberries! For days, skulle nog Gary V. ha sagt. Här finns dom där underbara jordgubbarna. Avslutet är långt och gott. Visst är vinet gott, men 469 spänn? Nja, jag köper det nog inte igen.







Glas 2




2000 Barolo Arione, 254:-




Ett vin som jag köpte för fyra år sedan. En ganska snabbmognande barolo som visade upp en mycket vacker färg. Årgång 2000 beskrivs som outstanding.



Doften är mogen och har en liten ton av nagellack tycker jag. Annars är det mest körsbär som kommer fram. En ganska eldig ton ligger över doften.


I munnen har vinet kvar sin frukt trots sin mognad. Smaken har en begynnande mognad. Rätt tuffa tanniner finns kvar. Mitten är tyvärr litet tunn eller vattnig. Finishen är torr och lång med inslag av körsbärskärnor.





Att jämföra dessa gjorde att vi hittade tydliga olikheter. Barolon var den största besvikelsen. Kanske en för klen producent. Den är ju ganska billig för att vara en Barolo.









Flight 2 kommer senare..........

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir

Jag gillar importören Divines viner. Wines whith an attidute!, som de själva säger. Så här beskriver dom den här producenten: Ojai ( uttalas Åhaj ) är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara. Adam och Helen Tolmach gör 6000 lådor varje år. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenen och började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s iakttag noggrant och gör ingenting. Denna cuvée kommer från vingårdarna Fe Ciega och Byron. Själv tycker Adam om mogna druvor, men anser att det finns ett fönster i mognaden, där man kan få det bästa av Kaliforniens fruktighet och generositet, men där ändå aromerna och syran bevaras så att vinet går att dricka till mat. Just nu tycker Adam att det finns en trend att göra monsterviner där det subtila och finstämda går förlorat.

Färgen är mörk röd, kan det finnas en skvätt Petite Sirah här i tro?

Doften stor och djup som den djupaste av alla sjöar. Jag slås direkt av underbara jordgubbar och lite nyrostat kaffe. Doften är riktigt god och står sig så i en och en halv timme. Sen...sen händer det grejer. Nu öppnar det upp sig för nya intryck. En söt doft av finaste grädde uppenbarar sig också och en tropisk konsert av papaya, mango och cocos. Wow!! Helt makalöst.

Smaken är stor och fylld av trädgårdsbär. Här fick jorgubben sällskap med björnbär och hallon. Kaffenyansen finns också här. Vinet har en lätt eldighet. Eftersmaken är så lång, så lång och avslutas med inslag av romerska bågar. Väldigt gott med den här apelsin/choklad tonen på det röda vinet. Det är första gången jag känner det och jag gillar det skarpt. När den där dryga timmen gått ramlar det ner papaya och mango i apelsinchokladen också. Sanslöst och sjukt bra. Frågan är om det blir bättre än så här i år. Det blir iallafall svårslaget på årsbästalistan 08.

2005 Ojai Santa Barbera Pinot Noir, USA, 349:-

2007 Cono Sur Pinot Noir Reserva

Första semesterkvällen fick starta med en "Pino". Inget komplicerat dravel, utan bara ett glas vin och en bok i kvällssolen.



Doften är druvtypiskt fylld med jordgubbar och hallon. En lätt kryddighet hänger över bären. Efter en halvtimme i glaset hittar lite kaffe toner fram.



Smaken går också i jordgubbstecknet, och samsas med lite hallon och körsbär. Kryddigheten finns också här samt en svag läder touch. Vinet är ganska visköst i munnen, vilket förvånar mig lite med tanke på det blygsamma priset. I slutet återfinns den så ofta Nya världen eldigheten (14%). Rätt kort eftersmak. Det hela blir till ett trevligt vin där doften överglänser smaken.



2007 Cono Sur Pinot Noir Reserva, Chile, 93:-

2000 Marimar Don Miquel Vineyard Pinot Noir

Äntligen är min förkylning helt borta. Det här måste firas! För att ställa riktigt stora krav på doft och smak organen, så blir väl en smått mogen "Pino" perfekt. Jag köpte några flaskor av 2002 för ett par år sedan och blev hänförd över dess sensuella muskelkraft. Jag blev som alla andra medryckt i Sidewayes-effekten. Men inge ont i det, det har öppnat mina ögon för hur mycket gott det finns i staterna, om man letar lite och öppnar plånboken lite extra. Den sista 2002 drack jag i januari i år. Då bedömde jag den några poäng sämre än när den var ung. Så jag var lite orolig för den här 2000. Skulle det vara försent? Den här slank med av bara farten på Taxfree´n på VikingLine för ett par månader sedan. Där kostade den 195:-, vilket kan jämföras med 2002 som jag betalade 242:- för på bolaget. Det var först när jag kom hem och la in mina inköp i vinskåpet som jag märkte årgången, 2000. Nåväl, inget att spara länge på alltså.



1985 grundade Marimar Torres, syster till Miquel Torres (Spanien), vingården i Kalifornien. Sex kloner av Pinot Noir är planterade i den 30ha stora vingården, och den färdiga blenden är olika från år till år. Namnet på vingården kommer från patriarken och pappa Miquel Torres som dog 1991. Vingården är planterad med 2000 plantor/ha och skördeuttaget ligger omkring 3 ton/ha.

Vinets färg är vackert mogen rödbrun.

Doften i glaset är stor på söta, mogna nästan torkade jordgubbar. Det går inte att missa jordgubbar. Efter en tid i glaset öppnar det faktiskt upp sig ännu mer, och då då hittar lite smultron fram. Även lite vanilj gör sig hörd. En svag dos av lätt cigarr är riktigt trevlig likaså. För första gången finner jag även hallonbåtar!, i ett vin. Sammantaget kan sägas att doften är sjukt god. En riktig godisaffär, fylld med söta jordgubb, smultron och hallonkarameller.

Smaken är vid första stund i munnen nästan kraftfull och fylligt, och fylld med koncentrerade jordgubbar. Vid andra stunden, när vinet sväljs vänder det och blir mer syrligt och går åt rönnbärshållet. Det som lämnars kvar i munnen är tyvärr en eldighet. Kan det vara så att frukten är på väg att torka ut, och orkar inte bära alla 14% hela vägen?

Slutsatsen blir att doften var klart bäst. Det är nästan värt att köpa för 200:-. Första träffen i munnen är sagolik, men resten en liten besvikelse. Ska försöka köpa någon ny årgång och prova den ung för att känna skillnaden.

Cecilia och Lasse kom förbi på kaffe, och Lasse fick prova ett glas och blev mycket förtjust han med. Det kan löna sig att komma förbi på fika hos oss.

2000 Marimar, Don Miquel Vineyard Pinot Noir

2002 Rotari Brut Riserva

Det här måste vara det mest prisvärda bubbel på bolaget? Slår en del standard champagner tycker jag. Produceras av Mezzacorona som är ett jättekooperativ i sydtyrolen, närmare bestämt i Trentino-Alto Adige i nordöstra delen av Italien. Mezzacorona äger bland annat Amarone-producenten Righetti och Chianti-producenten Fattoria di Querciabella. Rotari görs av 90% Chardonnay och 10% Pinot Noir och kan faktiskt enligt vissa vinböcker lagras i 4-5 år. Med prisbilden på vinet måste det betraktas som ett rent och skärt fynd.




Vinet har snygga små bubblor och doftar svagt med jäst och fina äppeltoner. Smaken går åt äppel och är torr och härligt friskt och uppiggande. Det här vinet är mycket välgjort och mycket gott. Ett måste vin att ha hemma för alla slags stunder när man känner för att bara bli glad. Jag ska definitivt köpa ett gäng och stoppa undan, och följa åldrandet.




2002 Rotari Brut Riserva

Vårens första grillning

I lördags var det så dags för Agne och mig att bege oss ut till Stephan. Han skulle bjuda på gillat och vi skulle plocka med oss lite goda viner. Vädret var lite kyligt men vänskapen varm.

Vi började med en förrätt av anklever, mix sallad, nygrillade brödkrutonger, grillad pancetta och fikonmarmelad. Enkelt men himmelskt gott. Sen en mellan rätt med nygrillad salsiccia och grova bitar parmesan. Ska man grilla korv så är det salsiccia som gäller. Mums. Därefter grillad Selö-hjort, fälld av Stephan, och grillade grönsaker, bl a champinjoner, zucchini, paprika och lök. Marinaden till hjorten var upphottad med lite chili. Bara för att runda av mättnadskänslan avslutatde vi med en ostbricka, som bestod av Skärvångens Blå-ädel från Östersund, Langres Germain AOC, Parmigiano-Reggiano 36mån och jordgubbskompott i balsamvinäger. Naturligtvis slutade kvällen med en kopp kaffe och en god cigarr. Livet ser lite ljusare ut efter en sån här kväll, var en ofta återkommande kommentar.

Här kommer lite vinbilder med beskrivning på det som vi drack. Alla fantastiskt goda.

Vi startade med en champagne. Ett perfekt sätt att få upp aptiten och festkänslan. Jag har blivit helt såld på skumpa på sista tiden. Nån gång måste vi prova en vintage av typ Krug eller Cristal. Men den här var precis så där sexig god som flaskformen signalerar.

Vinet har en vacker färg med livliga bubblor. Doften är stor på bröd. Bakom brödtonerna hittar jag lite persikor och kanske aprikoser. Smaken är torr och fulladdad med grapefrukt. Nånstans där i all grape hoppar lite gula frukter fram. Aptitretande och helt enkelt jävligt gott!

Champagne Launois Blanc de Blancs Cuvée

Nästa vin plockar Stephan fram och Agne och jag provar blint. Doften är fruktig och fräsch. Den är väldigt tydlig på smörkola, och det gillar vi. Vi hittar också lite viol toner. Smörkola och viol ihop blir till en riktig godispåse. Mums. Smaken är mycket fruktig och här känns det som om någon mosat en massa bär och tryckt ner i flaskan, för att sen toppa med lite viol. Väldigt charmig och god. Visst känns den igen, men vi var nog mest inne på Chile och Carméneré innan vi till slut också nämde Aussie-shiraz. Penfolds levererar precis det man vill ha i alla sina viner tycker jag.

2004 Penfold´s Bin 28 Kalimna Shiraz

Nästa vin är Agnes och Stephan och jag provar blint. Vinets färg är vackert mörk med nyans åt orange. Antingen är det mognadstoner eller också en modern Barolo var min första tanke. Doften, herrejävlar, vilken doft. Mycket stor och komplex med tydlig tjära. Smaken exploderar i munnen, söt och fyllig med övertydliga tjärpastillstoner. Det är precis som att ta en hel näve med dom där tjärpastillerna man köper på Finlandsbåtarna och fylla munnen med. Wow! Men va f..n är det? Vi konstaterade nog att det måste vara Nya Världen. Troligtvis Sydafrika! Kanske en Pinotage, men vi var långt från säkra. Tack Agne för kvällens bästa vin. Min 2000 drack vi för 2år sen, och jag minns den inte så här. Vinet släpptes på bolaget den 2/5 2002 och kostade då 179:-. Den har lagrats i en mörk, rumstempererad garderob. Klart häftigt.

2000 (2005) Kanonkop Pinotage

Här är vinet som jag tog med mig. Det här känner dom här rutinerade killarna igen direkt. Pinot Noir. Ett vin som får mycket bra kritik och klassas som en av morgondagens stjärnor. Bäst att passa på att prova medans man har råd att köpa dom. Doften är såklart druvtypisk med massor av jordgubbar och hallon men även en del örter. Smaken är sensuell, sexig och förförisk. Solmogna jordgubbar och vildhallon. Smaken är som det brukar från Napa, kraftig och nästan fyllig. Vinet har en lång eftersmak. Ett vin som är svårt att inte förälska sig i.

2005 Melville Pinot Noir

Nu när vi fått i oss massor gott plockar Stephan fram en 2005 Vergelegen Mill Race. Tyvärr fungerar inte tekniken som jag vill för den här bilden. Men vinets doft är extremt jordig. Först tror vi att det är något fel på den , men det lägger vi ner. Vinets smak är också jordig men här finns även en hel del mörka körsbär inlagda i choklad. Prisvärd för sina 105:-.

Som avslutning plockar Stephan fram en Tokaji. Den som gör några av dom absolut bästa Tokajier är István Szepsy. Det här är hans nya projekt tillsammans med en amerikansk finansman, Anthony Hwang. Gården drivs av deras barn och målet är att göra lättare Tokajier med mindre koncentration och inte så söta. 2002 är deras första årgång och det producerades totalt 15 000 flaskor.

Doften är förförisk inbjudande med massor av aprikoser och honung. Smaken är söt, dock inte tung och simmig utan fräsch söt med härlig syra. Och precis som i doften domineras smaken av aprikoser och honung. Det här är ett livselixir som fler skulle behöva uppleva. Sanslöst gott. Man kan inte annat än bli lycklig.

Allt som allt var det här en oförglömlig kväll. Jag är oerhört tacksam att ha dessa två herrar som vänner. Thank you, gentlemens!

Sortimentsprovning Vingruppen 18/3

Tema: Nya Världen

Fick möjligheten att besöka Vingruppens (Vinunic,Wineworld,Wineagency,Vinovum) eftermiddags provning idag. M visade mig runt på det fräscha och ljusa kontoret. I ett av de stora rummen var det uppdukat på tre stora bord. Totalt ca 75 viner. Vita och röda från mestadels Australien, USA, Chile, Argentina, och Nya Zeeland. Jag fick själv gå runt i min egna takt och hälla upp i mitt glas, för att prova i lugn och ro. Som mest tror jag vi var 15 personer samtidigt. Otroligt skönt. Kul också att se Hans Artberg och chefredaktören för Livets Goda Anders Enquist botaniserade även där.

Jag provade 38 st viner. Här kommer ett urval av de som jag tyckte mest om just då. Ingen speciell ordning. Dyra som billiga.

2002 The Octavius Shiraz, Yalumba

Fyllig, rik, koncentrerad, mycket god,lång eftersmak, stort vin.

2004 McRae Wood Shiraz, Jim Barry

Svart, eucalyptus, godis, lakrits, ek, mycket god.

2004 The Coppermine Road Cabernet Sauvignon, d´Arenberg
Viskös, stor, mint, mörka bär, fyllig, lång eftersmak.

2003 Swanson Merlot, Swansson Vineyards

Sträv, extremt fuktig, vanilj, fyllig, något eldig, lång god eftersmak.

2004 Santa Cruz Mountains Cab/Merlot, Ridge Vineyards

Fyllig, fräsch, modern, riktig god frukt, plommon, björnbär, underbar eftersmak.

2003 Tandem Sangiacomo Pinot Noir, Tandem Winery

Underbar jordgubbe, hallon, nymalet kaffe, lång eftersmak.

Det är alltid svårt tycker jag att på stora provningar få ner några djupgående analyser av vinerna. Därav dessa korta stöd ord.

Dessa var bara några favoriter, listan kan göras lång. Men det får kanske bli en annan gång.....

Det här var inte sista gången jag var där hoppas jag. Tack M och alla andra på Vingruppen.