2007 Casamatta

Jag har ännu inte provat Bibi´s Testamatta, men hoppas på att få göra det snart. Bibi Graetz fick stor uppmärksamhet när hansandra årgång av vinet, Testamatta 2001, blev belönad med Best Red Wine på VINEXPO 2003 i Bordeaux. Testamatta kan översättas till Tokskalle. Casamatta översätts till Bunker.

Sangiovesevinet Casamatta ifrån Vincigliata strax utanför Florens är resultatet av ett långt samarbete med vinmakaren Alberto Antonini, ägaren Bibi Graetz och ett antal odlare av högklassig Sangiovesefrukt. Målet har varit att ta fram ett ursprungstypiskt vin i modern stil och framhäva druvans mest positiva attribut. Vinet har genomgått kallmaceration under ett dygn, och sedan jäst vid 30 grader. Efter ca en veckas skalmaceration har vinet pressats och lagrats i små fat under 10-12 månader innan buteljering. James Suckling som skriver i Wine Spectator gav årgång 2008 88 poäng.

Direkt från flaskan har vinet en fruktig och ung, bärig, lätt doft. Jag får associationer av en enklare chianti. Svaga toner av örter finns där också. När så väl vinet fått tagit några djupa andetag i glaset träder vanilj och kola fram. Nu finns där också en läcker elegant mix av jordgubb och körsbär.

I munnen överraskar vinet mig lite. Med sin ljusröda färg och initialt enkla doft är det i munnen faktiskt rätt visköst. Frukten är silkeslen i munnen. Mitten är riktigt bra på vinet. En härlig mix av jordgubbar och körsbär blandas på gommen. Avslutet är kanske inte det längsta, men endå helt ok. Lätt eldigt (12,5%).

Jag gillar vinet. Det är så mjukt och silkeslent med den där mycket smarriga mixen på bären. Lätt att dricka.

2007 Casamatta, Bibi Graetz, Toscana, SB 81515, 109:-

2007 Mediterra

När Lasse med familj var över på middag för ett par veckor sedan, så tog han med sig den här flaskan. Jag har haft möjlighet att prova den vid ett par andra tillfällen och då har jag tyckt om den.

Poggio al Tesoro är ett sammarbetsprojekt mellan Allegrini och Leonardo LoCascio. Gården består av 70ha och är uppdelat på fyra olika gårdar, varav tre av dem ligger i Bolgheri och den fjärde i Bibbona.

I senaste numret av Livets Goda går det även att läsa att Mediterra är en produkt av en Systembolagsoffert. Där man från Systembolagets sida efterfrågade ett modernt och tillgängligt vin.

Druvblandningen är av nästan lika delar Sangiovese, Cabernet Sauvignon och Merlot.

Mörk murrig frukt med toner som går åt körsbär men också jordgubbar. Vanilj som ger nästan en känsla av crème brûlée. Jag kan nästan hitta lite rökighet som för tankarna till sydafrikansk shiraz. Efter en tid i glaset öppnar sig lite grön paprika i kupan.

Smaken är koncentrerad och bär på mörk frukt. Smakrikt med tydligt rostade ekfat. Mörka körsbär och björnbär. Bra syra. Mjuka tanniner som gör vinet drickfärdigt nu. Fräscha inlägg av örter kommer fram efter ett tag. Avslutet är långt och gott.

Det här vinet är riktigt gott. Jag tror stilen faller många på läppen.

2007 Mediterra, Poggio al Tesoro, Italien, SB 74887, 149:-

2005 Salvareggi

2005 Salvareggi var ett av de 10 viner som stoppades vid lanseringen av oktober nyheter förra året. Systembolaget hävdade att de inte var de samma viner man fått smaka på vid offerteringen. Samma etikett men inte samma innehåll. Hur det gick vet jag inte, men nu stod den där på hyllan iallafall, så det var väl bara att prova.

Druvblandningen är sangiovese, cabernet sauvignon och merlot i för mig okänt stora delar.


Rätt läcker rödfruktig doft, med tyngdpunkten på vinbär och körsbär. Det doftar välgjort och innehåller charmiga fattoner. En uns choklad, men det som gör doften extra spännande är för mig den tydliga tonen av eneträd.

Smaken bär på syrlig frukt med toner av körsbär, plommon och choklad. Men också mer av trätoner så som fat, ceder och eneträd. Om doften var charmig och personlig, så var det inget som smaken kan skryta med. Vinet smakar tillrättalagt och snyggt, men saknar karisma och personlighet.


2005 Salvareggi, Toscana, Italien, SB 12356, 119:-

Rosé plus nå´t gott

Så var det dags för Patriks och min rosé-kväll. Rosé är inget vi dricker annars. Sist jag provade var förra våren, läs här. Patrik köpte en rosé från Gamla Världen och jag en från Nya Världen. Vi provade varandras blint. Vår brist på kunskap inom detta område gjorde att vi inte gissade något ursprung. Vidare tyckte vi även att vinerna blev godare när de var nästan rumstempererade. Så här lät våra utlåtande:

Färgen går åt tegelorange.

Doften är lite diskret, men toner av hallon och smultron kunde ändå hittas. En fin jordig ton likaså. Doften kändes även lite spritig trots sina endast 12%.

Smaken är silkeslen i munnen. Totalt avsaknad av tanniner. Munkänslan ger ett lätt och flörtigt intryck. Extremt tydlig jordgubbskaraktär.

Ett trevligt vin från Bordeaux som passar mycket bra till att bara dricka som det är. Druvblenden är 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc.

2007 Clairet du Château de Lisennes, SB 2243, 79:-

Färgen går åt Fun-light röd.

Doften är trevlig med toner åt röda vinbär. Mycket fruktigare i doften än förra vinet. På något sätt känns doften artificiell.

Smaken är mer sötfruktig än glas nr 1. Vinet har en frisk smak med drag åt röda vinbär som övergår från den sötfruktiga till ett beskt avslut. Näe, det här var inte lika trevligt i smaken som glas nr 1. Däremot växte vinet betydligt till mat. Förrätten med Serrano och grisini lyfte vinet rejält.

2008 Montes Cherub Rosé of Syrah, SB 96287, 99:-

Till varmrätten som var fransk Vårkyckling fylld med köttet från färsk tryffelsalsiccia lagd på salladsbädd, tog Patrik fram ett bonusvin och lät mig prova blint. Visst kände jag igen det här. Defenetivt Italien och tillslut går tankarna till Toscana. Det här var riktigt bra. Har man någonsin blivit besviken på familjen Mazzei?

Doften sjunger Italien. Mörka, mörka toner av körsbär. Doften är rejält stor. Körsbären går även åt kärnor emellanåt. Mörk bitter choklad finns där också. Tydlig fatkaraktär är uppenbart.

Smaken är klassisk Chianti åt det mörka hållet. Syrliga mörka körsbär med vissa drag åt kärnor. Massor med mörk bitter choklad och en hel del fat. Fylligt vin med långt avslut. Inte alls några tydliga tanniner, utan massor av mogen frukt. Det här var verkligen gott.

2005 Ser Lapo Riserva Chianti Classico, SB 2364, 179:-

Tack Patrik för en mycket trevlig kväll. Nu har vi lagt upp riktlinjerna för vår nya affärsidé. Hur går vi vidare nu?

2005 Canonica a Cerreto Riserva

Vi var bjudna över till grannen på en härlig grillmiddag. Patrik och Susann tycker alltid det är kul att blindtesta mig på deras köpta viner. Så var det nu också. Här var mina intryck:

Doften är initialt fruktigt Nya Världen med en massa svarta vinbär. I munnen är vinet fruktigt och mjukt. Efter några munnar till kommer ett syrligt slut med drag av körsbär. Vinet var några grader för varmt när vi börja prova det. När det sjunker några grader är doften fylld med körsbär, choklad och fat. Smaken bär på mogen, solvarm frukt med toner åt körsbär. Avslutet är lätt eldigt med en syrlig svansspets.

I första stund var jag i Australien och snurrade, men ganska snabbt ändrades tankarna till Italien. Det var grundat på körsbären och det syrliga slutet. Jag tyckte dock att den var rätt mörk och solvarm i sin framtoning, varpå jag gissade på södra Italien, kanske en Montepulciano.


Svaret var denna Chianti Classico Riserva. Med en druvblandning på 85% Sangiovese, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Merlot. Landade på Systembolagets hyllor i april månad och ska således finnas i sortimentet i 1 år. Kan lagras skriver systembolaget. De orden är man inte bortskämd med på bolaget, men för mig är vinet på sin topp nu. Min upplevelse var att det var gott, moget, tillgängligt, charmigt, går hem hos den breda publiken och ett säkert kort att rekommendera.


2005 Canonica a Cerreto Riserva, Italien, 152:-

2001 Castello di Fonterutoli vs 2005 Morone

Igår blev det ännu en lyckad kväll när Patrik och Carina titta förbi. Med sig hade de förutom ett fantastiskt gott humör också en flaska vin och lite delikatesser. Som vanligt fick dom prova min flaska blint och jag deras.


I glas nummer 1.

Färgen är mörk röd. Doften är mörk och murrig. En hel del lakrits i första attacken. Sen brända toner och en massa fat. På det lite rostade toner, kanske lättrostat kaffe. Mörka frukter och bär, så som plommon, svarta vinbär, svart vinbärsnickel och fikon. Även en svag pust av apelsin/citrus. Wow, vilken fantastisk doft. Vi går igång alla tre. Smaken ger ifrån sig mogen frukt, körsbär, fikon och plommon. Vinet har kvar sin stramhet om än med en viss rundad mognad. Avslutet är ljuvligt gott.

Svar: 2001 Castello di Fonterutoli, 279:-

Vinet är underbart. Patrik hyllar det och säger ett av de bästa vinet han provat hittills iår. Jag är beredd att hålla med, åtminstonde på doften. Patrik lyckas också återuppta sin stolthet, som sist blev lite naggad i fallet om merlon, då han gissar på en mogen italienare. Bra jobbat.

Läs mer här om på deras hemsida.

Glas nummer 2.

Ljusare i färgen än glas nr 1. Oj, här snackar vi knäck och kola i doften. Så till den milda grad att det nästan skymmer andra dofter, men vi hittar ändå en bärighet, pur-ung frukt, lite citrus även här, mandelmassa och lite örter. Smaken är ursträv och riktigt stram. Vi nämner också omogna svarta körsbär, lite blåbär och peppar.

Svar: 2006 Morone Vino Nobile di Montepulciano, 169:-

Den här behöver absolut vila, gärna i ett par år innan det är dags igen. Här får min solthet sig en törn. Jag tycker mig känna igen det knäckiga och fräscha frukten samt den rejält strama smaken med pepparen och gissar till slut på en ung Côte Rôtie. Ha, så fel man kan ha. Vinet landade på hyllorna nu i april och ska finnas kvar i ca ett år, så det blir nog att köpa in ett gäng och stoppa undan. För gott var det.

Läs mer här på deras hemsida.

Tack Patrik och Carina för ännu en mycket trevlig kväll. Vi måste bestämma ett nytt datum snart.

2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino

Jag dricker alldeles för lite Brunello nuförtiden. För att råda bot på det provar jag denna flaska som jag fått av min chef, som köpt en låda på plats. Han betalade cirka 50 euro per flaska. 2001 ska vara en bra årgång för Toscana. Producenten Abbadia Ardenga huserar i det gamla klostret från medeltiden i Montalcino.

Vinet har en stor doft, som är fylld med körsbär och en hel del brända toner. Efter en stund öppnar den upp sig och visar upp en massa söta röda bär och en pust av tobak. Smaken ger ett friskt bett. Syran är riktigt tydlig. Även här är det först syrliga körsbär som gäller, men det lutar sig mer och mer på fantastiska söta röda bär. Det finns även en touch av torra kryddor, brända toner och en del fat i alla de röda bären. Avslutet är långt och väldigt gott. Vinet är elegant och sammetslent med en hel del komplexa nyanser. Jag tackar för den upplevelsen.

2001 Brunello di Montalcino Vigna Piaggia, Abbadia Ardenga

2003 Guidalberto

Ett vin från förra årets vinbästalista, får förhöja det lilla som finns kvar av denna arbetar-helg. Jag kan inte sluta att förundras över hur gott det här vinet är.


Här finns dom röda nästan söta bären i doften. Snygg, fräsch och djup frukt. Den där gräddiga tonen finns här igen, med en släng av nougat. Doften är riktigt inbjudande och lovar gott.

Smaken går i de rödas tecken. Hallon, röda körsbär och lite jordgubbar. Bären är mogna och frukten är fräsch och god. Vinet är elegant i munnen och välbyggt. Det har en lång snyggt avslut. Jag kommer ihåg att jag tyckte det hade ett burgundiskt skimmer över sig, och det finns här igen. Mmmm, det här smakabra.

2003 Gudalberto, Tenuta San Guido, Bolgheri, Italien, 295:-

2006 Morellino di Scansano

Idag blir det low budget. Men för alldel gott. Vinet finns i ordinarie sortiment och jag tror alla känner till den. Här behövs inga långa utlägg.

Doft; Mörka körsbär, lite örter, choklad och lite söta röda bär.

Smak; Frisk syra, körsbär, röda bär, enkel i sin framtoning men lättsamt gott. Lätt eldigt avslut.

( Brie de Meaux på rustik baguette, enkelt men vansinnigt gott! )

2006 Morellino di Scansano, Val della Rose, Italien, 75:-

2005 Rocca Guicciarda Riserva

Dags att följa upp en gammal trotjänare. Förra årgången tyckte jag väldigt mycket om. Lagom tills jag upptäckte det och tänkte köpa på mig lite så stod 05:an på hyllorna istället. Jag minns en 1999 som jag drack någon gång 04, den var mycket trevlig. Jag hittar en gammal anteckning om vinet och ser att jag betalade 145:- för den då. Nu ligger den aktuella årgången på 129:-. Vad kan den anledningen vara? Hoppas inte Baronen tummat på kvalitén.



Direkt i glaset har vinet en klart tydlig körsbärsfrukt. Men även en hel del röda bär som tex hallon. Doften är bärig och fräsch. En uns av choklad letar sig upp. Även en känsla av krämighet.

I munnen är vinet slankt och fräscht. Tydliga inslag av körsbär och röda bär. Även här hittar jag en uns choklad, och en lätt touch av fat. Vinet är något tunnare än jag minns det från förr. Kanske bara inbildning. Till en okomplicerad middag tror jag det här sitter perfekt. Men frågan är om jag inte kan hitta en annan toscanare som ger mer för pengarna.

2005 Rocca Guicciarda Riserva, Italien, 129:-

2003 Guidalberto

Hemma igen efter ett par underbara veckor i Phuket. Där bestod livet mest av att bada, snorkla och sola. Vin var inget att tala om, men en o annan öl fick släcka den värsta törsten. Väl hemma var det dags att dra korken ur nåt gott och drömskt titta på semesterbilderna och planera för nästa semestertripp.

Guidalberto klev ju rätt in på årsbästalistan sist jag provade den. O visst är det lika gott denna gång. En snygg och elegant klädd italienare.

Doften har en sexig slöja över sig. Härliga söta röda bär med en liten näve körsbär i. Det söta i doften ger associationer till en gräddig dessert. Djup, välbyggd frukt och en urläcker längd.

Smaken ger ifrån sig röda trädgårdsbär och dom klassiska körsbären. Den gräddiga desserten lindas runt tungan. Slipad och polerad i sin framtoning. Avslutet levererar snygga och dyra fat. Det här smakabra!

2003 Guidalberto, Tenuta San Guido, Italien, 295:-

Tre årgångar Ateo och Castello di Brolio

Äntligen blev det dags för en vinafton med gänget. Jag kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar dessa kvällar. En handfull skara som lyfter min vardag. Som så ofta börjar kvällen seriöst för att sen följas upp av berättelser, historier och upplevelser som får oss att kikna av skratt.




Denna gång träffades vi hos Patrik som stod för middagen. För själva vinet hade Agne satt ihop ett tema som fick våra små grå att jobba febrilt. Även denna gång var upplägget en två-stegs provning. Vi provade först vinerna helt blint. Därefter fick vi veta vilka viner vi hade framför oss, men inte i vilket glas.

GLAS 1 Vinet har en doft av en hel del fat. Med faten följer vanilj och smörkola. Det känns som en hel del plommon. Kan det vara en merlot? Från Napa? Vinet bjuder även på en del vitpeppar. Smaken är även den tydlig på fat. Frukten är lite syrlig, med drag åt plommon och lite rönnbär. En god kola smak är inbjudande också.

Facit 2004 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Så där jag. Vilken blunder. Ja bättre lycka nästa gång. I druvblenden ingår det faktiskt lite merlot ,till mitt försvar.

GLAS 2 Vinet har en jätte tydlig ton av rostat kaffe. Lite god ceder och svarta vinbär tycker jag mig känna igen. Kan det vara en Cabernet Sauvignon tro? Går det i Kaliforniens tecken kanske? Här är smaken slank och syrlig. Frukten är fylld med vinbär och mörka körsbär. Rätt tufft vin. Tydliga tanniner.

Facit 2004 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jaha! Jo det ska ju vara lite svårt det här. Men den här har jag ju provat flera gånger bara i år. Jag har inget försvar.

GLAS 3 Samma härliga rostade toner. Kaffe. Lite brända inslag. Rätt djup frukt. Mörka bär. Körsbär. Smaken är även här slank och syrlig men rejält sträv. Avslutet lämnar munnen riktigt torr. Eftersom det påminde om vinet i glas 2 är jag fortfarande insnöad på Cali Cab!!

Facit 2003 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Att det ska vara så förbaskat svårt. Jag måste ha en dålig dag. Är inte näsan lite ur balans?

GLAS 4 Aahh här är det en härlig cremé brulé och gräddighet som känns tydligast. Sen kommer hallon och en animalisk doft. Även en hel del hö. Smaken är viskös med toner av hallon och lakrits. Elegant. Aha, det här kan vara en grenache? Kanske en Châteauneuf-du-Pape?


Facit 2003 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Näe. Man kanske skulle sluta prova vin. Ska det vara så j...la svårt. Bäst kanske att bara hålla käften. Måste göra ett inlägg här då doften på vinet några timmar senare doftar starkt av sjötång eller avlopp. Så pass mycket att jag tycker det är besvärande att dricka. Vafalls??

GLAS 5 Här är doften åt ett helt annat håll. En slags medicin eller aceton ton är tydligast. Även lite bittermandel. Sen kommer stora doser av körsbär, russin och julmust. Det här går inte att ta fel på! Definitivt Italien. Smaken är sträv och fylld med körsbär. Tydlig Italienska toner. I avslutet tittar en svag nyans av jordgubbar fram.

Facit 2001 Ateo SantÀntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Ja, där satt den. Iallafall ett land rätt.

GLAS 6 Sista vinet på paletten. Tydliga rostade kaffetoner i doften. Här finns stall, ceder och en djup läcker frukt. Det här doftar Bordeaux. Kan det vara det? Smaken är lång och god. Fylld med stall, ceder, fat och körsbärskärnor.

Facit 2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jag kapitulerar. Jag erkänner det är riktigt, riktigt svårt. Men f..n så roligt! Castello di Brolio vinerna har jag provat alla dessa årgångar för inte så längesen. Då tyckte jag att prislappen börjar bli för hög. Det tycker jag fortfarande, men 2001 var min favorit bland de sex nyss provade vinerna.

Den seriösa delen av kvällen är över och Patrik mättar vår aptit med en förrätt som bestod av en getostgratinerad bruschetta med honung och rosmarin. Därefter fick vi en ugnbakad tomat fylld med pecorino, champinjoner och muskotnöt. Sen blev det en underbart god lasagne som fått det lilla extra med rökt sidfläsk i sig. Efter det var vi tokmätta, så vi blev lättade när desserten var en fräsch hallonyoghurt.

Patrik bjöd även på denna lilla sötsak. Vinet har en underbar honungston. Det känns lätt och fräscht. Smaken går i honung. En näve nötter. Lustigt nog hittar jag äpple också. Avslutet är långt och sött. Gott utan att bli simmigt.

2003 Coteaux du Layon, Selection de Grain Nobles.

Inte räckte det med det heller. Patrik öppnar ännu ett vin för att hålla oss på gott humör. Denna gång en Pinot Noir från Sydafrika. Det blir en skön kontrest mot alla Italienare. Här finns lite brända toner och massor med rostade fat. Söt fruktig och sexig doft med ton åt jordgubb. Smaken bärs upp av jorgubbar, fat och örter. Avslutet lämnar ett sötknäckigt avtryck på tungan.

Nu längtar vi till nästa gång. Det blir i februari och då äger det rum i Falkenberg. Men innan dess kommer både jul och nyår med tillhörande goda drycker.

2003 Guidalberto

Tenuta San Guido känner väl alla till, mest för deras berömda vin Sassicaia. Ikväll fick jag en hel flaska Guidalberto för mig själv, och det var länge sen jag satt själv med ett sån´t här bra vin. Helt underbart. Vinet är en blend på 45% merlot, 45% cabernet sauvignon och 10% sangiovese. Innan buteljering fick vinet vila i 12 månader på 225 liters fat av både fransk och amerikansk ek.

Doften är snygg och urläcker. Djup frukt och en skön balans. Nästan en burgundisk sexighet över den. Toner av mörka körsbär, jordbubbar och en del andra röda bär. Nougat hittar jag också. En känsla av dessert sätter sig i hjärnan. Typ cremé bruleé eller en bär/vanilj dessert. En viss gräddighet. Jag tycks också hitte en svag örtighet. Doften har ursnygga fat i sig. Shit, vad det här är bra. Wow.

Smaken gör ingen besviken den heller, utan den fortsätter där doften lämnade en. Det smakar riktigt välgjort och ruskigt gott. Dessa härliga mörka körsbär, trädgårdsbären och en antydan till choklad/nougat. Ett långt fantastiskt gott avslut med drag åt ceder. En lätt stramhet följs upp av ett extremt polerat vin. Snygg syra och fina tanniner. Det känns som ett modernt vin. Det blir nästan löjligt med alla superlativ, men vad gör man när det smakar så här gott! Helt klart ett vin för Årsbästalistan.

2003 Guidalberto, 295:-

Provning 100% Druva

Då var det äntligen dags för en provning med grabbarna. Trots två bortfall, så hade vi en synnerligen trevlig kväll. Vi höll till hemma hos Lasse, som även var den som hade ansvaret för vintemat. Själv stod jag för maten. Temat denna gång var 100% Druva. Normalt provar vi vinerna helt blint. Nu hade Lasse ordnat en två-stegs-provning som blev mycket uppskattad. I omgång 1 så provade vi vinerna blint och skulle plocka ut vilka druvor det handlade om. Sex druvrena viner. I omgång 2 fick vi reda på vilka sex druvor vi hade framför oss och vad systembolaget hade för omdöme om dem, men inte i vilken ordning. Utan nu var det på det igen med näsa och mun för att "rätta" till alla felen.

För lekmän som oss är det här riktigt svårt. Men visst har vi blivit duktigare än för några år sen. Det tycker jag nog. Jag lyckades träffa rätt druva på tre av vinerna i omgång 1. Det är jag helt nöjd med. I omgång 2 hade jag fel på två viner som jag lyckats kasta om. Nåväl, riktigt kul hade vi iallafall. Massor av skratt, gissningar och framför allt goda viner.

I glas nr.1 Skrev jag så här om doften: jordig, plommon, bränt gummi, asfalt.

Smaken : Sträv, eldig, kärv, kärnig, körsbär, plommon, ihålig i mitten!

Svar: 2003 Montiano Merlot, Italien, 303:-

Lite lurigt av Lasse att välja en merlot från Italien. Den här var absolut inte värt sina 300:-. Den var helt enkelt inte bra tycker jag, och där var vi alla fyra helt överens. Alldeles för tom i mellanregistret.

Glas nr. 2 Doft: Mörka bär, björnbär, fat, fin doft.

Smak: Svarta vinbär, körsbär, jordig källare, stram, ännu ung, djup smak, sträv, lång eftersmak.

Svar: 2004 Castello di Brolio, Italien, 295:-

Ett vin som jag gillar enormt mycket normalt sett. Men i den här provning tycker jag inte den levererar någon "hallelulja-moument". Den kommer från en topp årgång i Toscana och är kanske väl ung till sitt försvar. I ensamt sällskap hade den säkert varit kung, men dock inte i kväll.

Glas nr. 3 Doft: Stor på vanilj och kola, smörkola, sötaktig frukt, chark, salami, god doft.

Smak: Vanilj, söt fruktig, söta röda bär, jordgubbar, rostat kaffe, smörkola, långt avslut, jättegod.

Svar: 2005 Côte Rôtie Les Jumelles Jaboulet, Frankrike, 294:-

Yes!, this is my thing. Jag missade att det här var en Côte Rôtie. Den var så söt kola/vaniljig på doften. Jag har för mig att dessa norra-Rhone-skatter var mer strama och kärva. Men det här var kanske den förföriska unga syrah´n man läst om så ofta. Inga tunnlar här inte. Den hamnar på wanted-listan.

Glas nr. 4 Doft: Kaffe, jordgubbar, lite lingon, druvtypisk, enormt sexig.

Smaken: Jordgubbar, härliga kaffe-toner, söt fruktig, druvtypisk, djup urgod smak, lätt sträv, lång,lång eftersmak.

Svar: 2004 Pommard La Chanière, Maréchal, Frankrike, 292:-

Ååååhhh. Vilken höjdare. Sexigare än så här är svårt att bli. Jag är förförd, förälskad och frälst på en och samma gång. Trots att den här Pinot Noir´en inte kom i första glaset, utan i fjärde glaset, stod den upp och matchade de tuffare vinerna i provningen. Det här var det vinet som jag tyckte tog hem segern.

Glas nr. 5 Doft: Stor doft, björnbär, plommon, fruktig, fat.

Smak: Fyllig, smakrik, kladdig, syltig, kompakt, björnbär, plommon, mörka bär, chokladig.

Svar: 2005 Malleolus, Ribera del Duero, Spanien, 290:-

Kult. Emilio Moro. Det här är en del av det nya Spanien som jag gillar. Tjock av frukt. Jag hade svårt att plocka den här som tempranillo, det hade nog varit lättare med en klassisk Rioja. Visst är det spännande i vinets skiftande värld! Mer av den här varan tack.

Glas nr. 6 Doft: stor, tydlig doft på gräs, grön paprika, kvist-tomater, grönsaker.

Smak: Viskös, parfymerad, grön paprika, tomat, grönsaker.

Svar: 2006 Raats Cabernet Franc, Sydafrika, 260:-

Det här är inte för mig. Det är säkert välgjort och så, men jag har så svårt för allt grönt. Det kanske kommer en dag när jag längtar efter ett sådant här vin.

Det summerar den här provningen. Snabba och raka nerkluddrade anteckningar. Hela kvällen var för övrigt super lyckad. Vi drack och åt gott. Jag längtar redan till nästa gång. Tack Lasse, Agne och Patrik.