2008 Craggy Range Te Muna Road

Craggy Range började med en dröm, som två familjer delade – att hitta den bästa platsen att odla passande druvor och göra vingårdsbetecknade viner. Terry Peabody och Master of Wine Steve Smith har idag förverkligat sina drömmar.
Vingården ligger i Martinborough, längst ned på Nordön. Klimatet är likt Bourgogne.

Vingården ligger på en höjd, vilket gör att man skördar en vecka senare än de vingårdar som ligger på lägre höjd. Jorden är här mycket stenig.
Te Muna betyder hemlig plats och druvorna kommer från flera olika plotter i vingården Te Muna som är på 90 ha och planterades 1989. Jordmånen är stenig och kalkhaltig och ligger intill Huangaru River.

Citat Divine


Till en början är doften väldigt udda, med en skitig ton, grankåda, tång och en känsla av salt havsvatten. Jag älskar dessa skitiga toner, men var inställd på att få dofta på lite söta röda bär. Efter en timme har vinet fått luftas en del och fram kommer nu dessa efterlängtade söta röda bär och en fräsch apelsinnyans. I munnen får jag ett vin med tät lite sötaktig frukt. Syran är fin och inte påträngande. Tonerna går åt jordgubbar såklart, men också hallonkarameller, söta körsbär, pomerans och lakrits. Avslutet är långt och läckert gott.

Jag blir mer och mer svag för dessa viner. Dags att fylla på källaren.

SB : 99199 (årgång 2009)
Pris : 299:-

2010 Stoneleigh Pinot Noir

Ska jag bara skriva om viner som jag älskar? Den frågan har diskuterats tidigare i bloggsfären. För min del är svaret att jag bloggar om dom vinerna jag dricker och provar helt enkelt. Jag är ingen vinjournalist och kommer aldrig så vara. Mitt stora intresse ligger helt på en hobbynivå. Därför kommer jag även att skriva om viner som jag tycker är dåliga, opersonliga eller liknande. Jag skriver även i min profil att för mig är själva vinupplevelsen viktig. Upplevelsen kan vara olika stor beroende på yttre och inre omständigheter. Som exempel kan en billig och blaskig rosé vara en hemsk upplevelse en kall och mörk vinterdag när t.o.m. sinnet är mörkt. Däremot kan den vara helt magiskt bra en varm och solig sommarkväll med brunbrända ben och fräknar i ansiktet. Av erfarehet är mina störta vinupplevelser komna av överraskning. När jag minst anar det, när jag inte har byggt någon förväntning, då, kan upplevelsen bli ett minne för livet.

Tyvärr är det här vinet inte en sådan upplevelse. För just ikväll så ger det mig kanska lite. Det känns slätstruket och mainstream. Visst finns här en inbjudande doft av mogna jordgubbar, lite vanilj och läder, men även en hel del kolatoner. I munnen är vinet slankt med en sötfruktig pinotkänsla. Frukten är silkeslen och sval. Bären är små, röda och söta, och dom simmar i vanilj.
Det är inget större fel på vinet, men heller ingen större upplevelse för mig. Å andra sidan är det kanske svårt att få något stort av en pino för 129:-.

SB : 16394
Pris : 129:-

2006 Nautilus Sauvignon Blanc

En vitvinsdruva som passar min smak bra. Med sin höga syra och läskande fräschör brukar den alltid gå hem. Just det här vinet har jag nämnt tidigare, läs mer här. Tidigare tyckte jag att Nya Zealand gjorde bättre Sauvignon Blanc än självaste Sancerre. Nu när jag provat fler viner från båda lägren, kan jag tycka att N.Z. gör otroligt bra och fräscha viner som är extremt druvtypiska, vilket gör det väldigt enkelt att uppskatta dem. Men jag hittar en tydligare mineralitet och personlighet i Sancerre än N.Z. och det uppskattar jag allt mer och mer.

Klassisk och druvtypisk med tydlig doft av krusbär och svartvinbärsnickel. Lägg till nässlor och lite nyklippt gräs.

Smaken är torr, frisk och fräsch. Syran är hög och aptitretande. Tonerna av krusbär och svartvinbärsblad är tydligast. Men även en del av det nyklippta gräset har hängt med in i munnen. Det hela avslutas med lite bitter grape. Mycket gott.

2006 Nautilus Sauvignon Blanc, Nya Zealand, SB 74761, 149:-