2007 Mediterra

När Lasse med familj var över på middag för ett par veckor sedan, så tog han med sig den här flaskan. Jag har haft möjlighet att prova den vid ett par andra tillfällen och då har jag tyckt om den.

Poggio al Tesoro är ett sammarbetsprojekt mellan Allegrini och Leonardo LoCascio. Gården består av 70ha och är uppdelat på fyra olika gårdar, varav tre av dem ligger i Bolgheri och den fjärde i Bibbona.

I senaste numret av Livets Goda går det även att läsa att Mediterra är en produkt av en Systembolagsoffert. Där man från Systembolagets sida efterfrågade ett modernt och tillgängligt vin.

Druvblandningen är av nästan lika delar Sangiovese, Cabernet Sauvignon och Merlot.

Mörk murrig frukt med toner som går åt körsbär men också jordgubbar. Vanilj som ger nästan en känsla av crème brûlée. Jag kan nästan hitta lite rökighet som för tankarna till sydafrikansk shiraz. Efter en tid i glaset öppnar sig lite grön paprika i kupan.

Smaken är koncentrerad och bär på mörk frukt. Smakrikt med tydligt rostade ekfat. Mörka körsbär och björnbär. Bra syra. Mjuka tanniner som gör vinet drickfärdigt nu. Fräscha inlägg av örter kommer fram efter ett tag. Avslutet är långt och gott.

Det här vinet är riktigt gott. Jag tror stilen faller många på läppen.

2007 Mediterra, Poggio al Tesoro, Italien, SB 74887, 149:-

Clarendon Hills & Uva Mira

Det var längsen jag och Agne provade vin ihop. Så äntligen hittade vi en lucka i kalendern. Upplägget är som vanligt, en varsin flaska och man provar den andres blint.
Först ut är min flaska.

Det första som slår oss är en viss ton av medicin. Sen kommer en läcker doft av blommor med tyngdpunkt på rosor. Frukten doftar lite söt och bär inslag av vanilj. Sötbäriga toner av jordgubb och hallon. Efter en stund i glaset finns en känsla av skog eller nyponhäck.

I munnen är vinet visköst och väldigt eldigt (14%). Den varma eldigheten är så pass stor att det ger en Sherry-känsla. Alkoholen har tyvärr lindat sig runt all frukt, vilket gör det extra svårt att plocka ut beståndsdelar. Vinet har en oljig känsla i munnen. Vi hittar lite hallon och en läcker touch av gräddessert. Läckra silkiga tanniner. Vinet upplevs väldigt välgjort och påkostat. Tyvärr stör alkoholen alldeles för mycket för våran smak. Doften är jätte läcker dock.

Synd där, jag hade höga förväntningar på denna Aussie-Grenache. Producenten Clarendon Hills är en av Australiens största kultproducenter. Robert Parker har bland annat utnämt dom till Wine Producers of the Year. Vinstockarna har en ålder på 65-85 år och vinet har lagrats på små franska nya ekfat i 14 månader.

2006 Clarendon Hills Grenache Old Vine Hickinbotham, SB 99797, 299:-

Nästa flaska står Agne för.

Kraftig svartvinbärs doft. Djup mörk frukt. Läckra nyanser av bondgård och ensilage. Snygg make-up av fat, inget oakmonster här inte. Efter ett tag även lite trevliga körsbär och en spännande ton av burk-champinjons-spad. Annars tycker vi doften ger ett ärligt och äkta intryck.

Smaken är kraftfull och rejält sträv. Tanninerna gör munnen snustorr. Mörk frukt med toner av svartavinbär och körsbär. Lite snygga fat ligger dolt i frukten. Avslutet är långt, men som sagt rejält strävt. Vinet känns på tok för ungt att dricka nu. Senare på kvällen bryter lite gröna toner fram, som te x kvisttomater och paprika. Är det Cabernet Franc månne? Det är absolut ett välgjort vin som det ska bli spännande att få prova om ett par år. Om det är möjligt Agne?

Uva Mira är en otroligt spännande producent som ligger i Stellenbosch, högt uppe i Heldelberg Mountains. Det höga läget ger ett svalare klimat, vilket gör att vinerna drar mer åt det europeiska hållet. Det gick inte att finna den annars så tydliga rökigheten som man finner i viner från Sydafrika. Att vinet sen har en så kraftig ryggrad skiljer sig också mot dom "sötfruktiga" vinerna här ifrån tycker jag. Druvblenden är Cabernet Sauvignon, Merlot, Shiraz och Cabernet Franc.

2006 Uva Mira Red Blend, Sydafrika, ca 200:-

Två mycket bra viner provade. Där ena dominerades av alkohol och den andra av unga tanniner. Just ikväll var Uva Mira vinnaren för mig, ett mycket bra vin. Hoppas vi kan göra om det här snart igen, Agne.

2005 Salvareggi

2005 Salvareggi var ett av de 10 viner som stoppades vid lanseringen av oktober nyheter förra året. Systembolaget hävdade att de inte var de samma viner man fått smaka på vid offerteringen. Samma etikett men inte samma innehåll. Hur det gick vet jag inte, men nu stod den där på hyllan iallafall, så det var väl bara att prova.

Druvblandningen är sangiovese, cabernet sauvignon och merlot i för mig okänt stora delar.


Rätt läcker rödfruktig doft, med tyngdpunkten på vinbär och körsbär. Det doftar välgjort och innehåller charmiga fattoner. En uns choklad, men det som gör doften extra spännande är för mig den tydliga tonen av eneträd.

Smaken bär på syrlig frukt med toner av körsbär, plommon och choklad. Men också mer av trätoner så som fat, ceder och eneträd. Om doften var charmig och personlig, så var det inget som smaken kan skryta med. Vinet smakar tillrättalagt och snyggt, men saknar karisma och personlighet.


2005 Salvareggi, Toscana, Italien, SB 12356, 119:-

2006 Château Pont Saint-Martin

Kvällens vin hälls upp blint för mig.

Oj, stor och tydlig animaliska toner slår emot mig. Massor av charkuterier, korv och mörk dov frukt med tungdpunkt på björnbär. Jaha, nu har jag redan bestämt mig. Det här måste vara Syrah från Rhone! Jag sniffar igen, jo men så är det, det är Crozes-Hermitage säkert.

Jag smakar och i munnen är vinet läckert stramt, lite eldig men med massor av mörk frukt och en del fat.

Jag ändrar inte uppfattning. Mitt svar är Rhonesk Syrah.

2006 Château Pont Saint-Martin, Pessac-Léognan, Bordeaux, SB 96860, 195:-

OK!! Det kunde jag aldrig tro. Bordeaux. Vinet är uppbyggt av 90% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon. Visst är vinet ungt och det fick inte vila många minuter i karaffen innan vi gav oss på det, men jag var övertygad om Syrah.

Sen händer det här som är det besynnerliga. Nu när jag sett etiketten och ursprunget så ändar plötsligt vinet karaktär! Är det möjligt att prova ärligt när man vet vad som är i glaset??

Charken tonas ner, visst finns det animaliska kvar, men fram kommer även dofter av ceder, blyerts och fat. O gräs som ligger mer åt hö än grönt.

I munnen finns stramheten blandat med syrlig mörk ung frukt. Samt de klassiska blyerts dragen och svagt kaffe.

Vinet är väldigt gott och det här är bättre än Ch. Bernadotte som jag provade senast. I Pont Saint-Martin är kroppen tyngre och svansen längre.

Här är en till som provat Pont Saint-Martin och liknade till Chateauneuf-du-Pape.

2003 Swanson Merlot

Sista flaska av ett tidigare provat vin.

Lite info om producenten hämtat från importörens hemsida:

Swanson Vineyards ett familjeföretag med säte i Oak Ville i Napa Valley. De grundades 1985 av W. Clarke Swanson, Jr. och gör viner som förhöjer och förgyller varje tillfälle. Vinerna är sammetslika, läckra med en särpräglad stil. De har två vingårdar. Den ena om 140 acres ligger i dalgången i Oakville, där har de dessutom 100 acre vid Oakville Cross Road mellan Opus One och Silver Oak den andra 40 acres väster om Hwy 29 mellan Dominus och Martha's Vineyard.Deras vinmakare Chris Phelps har en vinmakar examen från Davis University of California. Han har efter det fått träning av Christian Moueix hos Château Pétrus. Chris har i sitt arbete tagit med sig influenser både från Kalifornien och Europa. Han har innan han kom till Swanson Vineyards 2003 jobbat i 12 år på Dominus Estate och 7 år på Caymus Vineyards.Swanson Vineyards producerar totalt 27 000 lådor vin per år.

Doften är övertydlig på fat. The oak-monster is here som Gary skulle ha sagt. Men det är inte lika påtaligt som tidigare. Nu är det mycket tilltalande. Doften är mycket fruktig och sjunger plommon blandat med vanilj från ekfaten. Frukten känns lite söt, men den har fått en angenäm mognad på sig och det gör det hela till en rätt underbar doft.

Smaken är fruktig och såklart tydlig på fat. Den är rund och sammetslen i munnen av årens flasklagring. Men här finns plommon, vanilj och fikon i en skön balans. Det smakar gott. Tyvärr försvinner frukten efter ett par timmar i karaffen.

Vinet har nått sin peak så var försiktig med luftningen. Den här drack vi i rätt tillfälle och på rätt plats. Gott.

2003 Swanson Merlot, Napa Valley, USA, 283:-

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

***** Rehab i Stallarholmen

I helgen blev hela familjen utbjuden till Stephan och dennes familj. Där blev vi bortskämda och uppassade likt ett 5 stjärnigt hotell. Efter en rundtur på gården där barnen kunde hälsa på hönsen, kalkonerna, geten, katterna och hunden, bjöds vi på en rosé. Med minnet färskt på Patriks och min rosé provning härom veckan, så blev jag glatt överraskad när denna lilla godsak satt helt rätt. Just här ute i skogen med trevligt umgänge var det här vinets rätta plats och tid. Därefter fick vi uppdukat en massa meze-rätter som Stephan förberett i sex timmar dagen innan. Med nygrillade lammkotletter och lantbröd frossade vi de härliga turkiska rätterna. En spanjor stod rak i ryggen och lät sig smakas till denna fest. Därefter täljde vi fina bitar av en jordlagrad pecorino och lät det sköljas ner med en bordeaux. Varpå tröttheten drog ner ögonlocken och somnade.

Med fortsatt hög service knackade Stephan på och väckte oss på morgonen med famnen full av badlakan och lät meddela att bastun var klar att användas. Vi satt både länge och väl och svettades för att sedan kylas ner ute mot husväggen med en dusch i enbart kallvatten. Innan värdparet serverade frukost fick vi även prova på och ligga på spikmatta. Det var överraskande skönt. Efter en ungersk frukost var det fria aktiviteter på gården. Innan hemfärd tog vi oss tid att avnjuta en god cigarill från Davidoff.

Tack Stephan och Åsa för en mycket uppskattad helg. Säg bara till när ni orkar ta emot trötta stadsbor igen och vi kommer på en gång.

Den här rosén bär på en fräsch doft med tydliga drag av smultron. En läcker ton av mineraler och även toner åt rabarber gör inte det hela sämre. Vinet upplevs väldigt somrigt och inbjudande.

Smaken är förstås sommaren buteljerad. Rikligt med smultron och en skvätt hallon. Mineraler som gör allt läskande gott. I avslutet återfinns en liten angenäm bitterhet som liknar blodgrape. Helt klart en av de bästa roséer jag provat.

2008 Rabl Zweigelt Rosé, Österrike, SB 95120, 85:-

Till maten gjorde Emilio Moro´s Malleolus väl. Doften är riktigt mörk med nästan sötfruktig doft. Mest tydligast blir chokladtonerna, men även fatkaraktären och vaniljen. Under det framkommer mörka körsbär och lite örter. Doften är faktiskt underbar och jag går igång ordentligt.

Smaken motsvarar doftens avtryck. Mörk frukt som är rejält chokladig. Mycket fat blandas med mörka körsbär, björnbär och vanilj. Munkänslan på vinet är kompakt och fylligt. Avslutet är långt och gott. Efter en tid i glaset kommer en syrlighet fram i avslutet som bär upp vinet ännu bättre. Det här smakabra.

Jag minns en provning där vi drack den här och då blev jag inte jätte imponerad även om det var gott då också. Läs mer här.

2006 Emilio Moro Malleolus, Spanien, Ribera del Duero, SB 95090, 299:-

Till pecorinon korkade Stephan upp denna. Doften går åt dov mörk frukt. Massor med läder och toner av jord. En svag nyans av undervegetation hittar vi också. Även en animalisk doft och lite av blyerts.

Smaken är franskt stramt med en frisk syra. Tydliga tanniner lämnar sina avtryck i munnen. Toner av mörka körsbär och läder låter sig höras. Ett medellångt avslutet med tydligt syrligt slut. Helt ok bordeaux med schysst prislapp.

2005 Les Hauts de Granget, Saint-Emilion Grand Cru, SB 3814, 149:-

Rosé plus nå´t gott

Så var det dags för Patriks och min rosé-kväll. Rosé är inget vi dricker annars. Sist jag provade var förra våren, läs här. Patrik köpte en rosé från Gamla Världen och jag en från Nya Världen. Vi provade varandras blint. Vår brist på kunskap inom detta område gjorde att vi inte gissade något ursprung. Vidare tyckte vi även att vinerna blev godare när de var nästan rumstempererade. Så här lät våra utlåtande:

Färgen går åt tegelorange.

Doften är lite diskret, men toner av hallon och smultron kunde ändå hittas. En fin jordig ton likaså. Doften kändes även lite spritig trots sina endast 12%.

Smaken är silkeslen i munnen. Totalt avsaknad av tanniner. Munkänslan ger ett lätt och flörtigt intryck. Extremt tydlig jordgubbskaraktär.

Ett trevligt vin från Bordeaux som passar mycket bra till att bara dricka som det är. Druvblenden är 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc.

2007 Clairet du Château de Lisennes, SB 2243, 79:-

Färgen går åt Fun-light röd.

Doften är trevlig med toner åt röda vinbär. Mycket fruktigare i doften än förra vinet. På något sätt känns doften artificiell.

Smaken är mer sötfruktig än glas nr 1. Vinet har en frisk smak med drag åt röda vinbär som övergår från den sötfruktiga till ett beskt avslut. Näe, det här var inte lika trevligt i smaken som glas nr 1. Däremot växte vinet betydligt till mat. Förrätten med Serrano och grisini lyfte vinet rejält.

2008 Montes Cherub Rosé of Syrah, SB 96287, 99:-

Till varmrätten som var fransk Vårkyckling fylld med köttet från färsk tryffelsalsiccia lagd på salladsbädd, tog Patrik fram ett bonusvin och lät mig prova blint. Visst kände jag igen det här. Defenetivt Italien och tillslut går tankarna till Toscana. Det här var riktigt bra. Har man någonsin blivit besviken på familjen Mazzei?

Doften sjunger Italien. Mörka, mörka toner av körsbär. Doften är rejält stor. Körsbären går även åt kärnor emellanåt. Mörk bitter choklad finns där också. Tydlig fatkaraktär är uppenbart.

Smaken är klassisk Chianti åt det mörka hållet. Syrliga mörka körsbär med vissa drag åt kärnor. Massor med mörk bitter choklad och en hel del fat. Fylligt vin med långt avslut. Inte alls några tydliga tanniner, utan massor av mogen frukt. Det här var verkligen gott.

2005 Ser Lapo Riserva Chianti Classico, SB 2364, 179:-

Tack Patrik för en mycket trevlig kväll. Nu har vi lagt upp riktlinjerna för vår nya affärsidé. Hur går vi vidare nu?

2005 Canonica a Cerreto Riserva

Vi var bjudna över till grannen på en härlig grillmiddag. Patrik och Susann tycker alltid det är kul att blindtesta mig på deras köpta viner. Så var det nu också. Här var mina intryck:

Doften är initialt fruktigt Nya Världen med en massa svarta vinbär. I munnen är vinet fruktigt och mjukt. Efter några munnar till kommer ett syrligt slut med drag av körsbär. Vinet var några grader för varmt när vi börja prova det. När det sjunker några grader är doften fylld med körsbär, choklad och fat. Smaken bär på mogen, solvarm frukt med toner åt körsbär. Avslutet är lätt eldigt med en syrlig svansspets.

I första stund var jag i Australien och snurrade, men ganska snabbt ändrades tankarna till Italien. Det var grundat på körsbären och det syrliga slutet. Jag tyckte dock att den var rätt mörk och solvarm i sin framtoning, varpå jag gissade på södra Italien, kanske en Montepulciano.


Svaret var denna Chianti Classico Riserva. Med en druvblandning på 85% Sangiovese, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Merlot. Landade på Systembolagets hyllor i april månad och ska således finnas i sortimentet i 1 år. Kan lagras skriver systembolaget. De orden är man inte bortskämd med på bolaget, men för mig är vinet på sin topp nu. Min upplevelse var att det var gott, moget, tillgängligt, charmigt, går hem hos den breda publiken och ett säkert kort att rekommendera.


2005 Canonica a Cerreto Riserva, Italien, 152:-

2006 Provenance Rooi

Kan man låta bli att bli lockad av denna charmiga etikett?

Här är lite information om producenten hämtad från leverantörens hemsida;

Upper Breede River Valey ligger mjukt inbäddad i bergen och gör att platsen har en högst unik topografi och en naturlig skönhet. Detta unika läge var det som lockade bosättarna hit för mer än 300 år sedan. Det var av samma anledning som man valde att anlägga vinegendomen i dalen. Egendomen ligger i ett område som heter Tulbagh, i Western Cape provinsen 120 km nordost om Kapstaden, insmuget vid foten av berget Saronsberg som egendomen har fått sitt namn från. Egendomen bildades i slutet av 2002 när Waveren och Welgegund, två vingårdar av den historiska twee Jonge Gezellen egendomen, köptes för att skapa en unik plats för modern vingård. Två månader senare svepte en brand genom dalen och förstörde nästan alla Saronsbergs vingårdar och fruktträdgårdar.

Som ett resultat av branden fick man ge upp sina ursprungliga planer för egendomen och i slutet av 2003 startade jobbet med att plantera nya vinstockar och arbetet med att bygga upp vinkällaren. Man har under åren mellan 2003 fram tills idag gradvis planterat nya vinstockar vilket har resulterat i totalt 41 hektar vinodlingar och en ultramodern vinanläggning.
Strax efter den förödande branden anställdes Dewaldt Heyns som vinmakare på Saronsberg. Premiär skörden genomfördes i slutet av januari 2004 då man skördade de första Sauvignon Blanc druvorna. Av dem producerades ett vin som blev mycket prisbelönt. Det var det vinet som startade en trend av fina omdömen och utmärkelser för Saronsbergs olika viner. Det har utan tvekan bidragit till att Dewaldt blivit invald i den prestigefyllda Cape Winemaker’s Guild, en sammanslutning av de bästa vinproducenter i Sydafrika som syftar till att öka kvaliteten och ge en internationell profil till den sydafrikanska vinframställningen. Att upptas i denna sammanslutning är en stor persolig ära för Dewaldt men även ett bevis på Saronsbergs ambitioner och förmåga.

Trots Saronsberg korta historik har producenten redan skördat enorma framgångar och ryktet om denna för många okända producent har börjat sprida sig, inte bara i Sydafrika utan i hela den vinintresserade världen. Få producenter har fått så många utmärkelser och positiva omdömen som Saronsberg lyckats få under 2006, 2007 och 2008 och sagan fortsätter. Att Saronsberg är en mycket intressant och kvalitativ producent med stora ambitioner, som kommer få mer uppmärksamhet i framtiden råder det ingen tvekan om.

Provenance Rooi är en så kallad Bordeauxblend. Druvblenden är 39% Cabernet Sauvignon, 36% Merlot, 18% Malbec och 7% Pertit Verdot.

Fruktig doft med toner åt gräs, paprika, kvisttomat, plommon och fat. En lätt rökighet finns också i doften. Smaken är god och medelfyllig, lite söt och med mjuka tanniner. Tonerna går åt grönt så som paprika, kvisttomater, plommon och ekfat. Den sedvanliga rökigheten som är så typisk för Sydafrika finns också här. Avslutet är medellångt och lätt eldigt.

Ett klassiskt sydafrikanskt vin med rökiga inslag, men även en hel del gröna nyanser som jag kan ha svårt för. Här balanserar det precis på linjen, vilket gör att jag gillar det. Är det värt 129:-? Nja, kanske en tjugolapp för mycket.

2006 Provenance Rooi, Sydafrika, 129:-

2001 Campuget & 2003 Swanson

Då var det dags igen för Patrik att titta förbi med en flaska vin i bagaget. Denna gång tog han även med sig sin Carina. Som brukligt är hade jag dukat upp med lite tryffelsalami, napolisalami, sovrano och chokladtryfflar smaksatt med just tryffel. De fick prova mitt vin blint och jag vice versa. Humöret var på topp när vi intog det första vinglaset, som innehöll vinvalet från min sida.

Doften är först lite anonym. Lite dov, mörk frukt och en del rostade fat. Efter en stund ger det ifrån sig mer. Nu hittar vi katrinplommon, körsbär och sötlakrits. Doften är tydligt eldig, det har dock en effekt att bli lite eldigt i mina Orrefors Difference Primeur glas. Jag har vant mig, men mina gäster störs lite av det. Efter ytterligare en stund har det svängt rejält och doften har blivit riktigt tung på vanilj. Nu känns vinet väldigt sötfruktigt och som sagt övertydlig på vaniljen.

Smaken är eldig och bär på mörk frukt. Mörka körsbär, katrinplommon och fikon kommer fram på våra tungor. Även i smaken växlar den spår vart efter tiden går. Tills slut är även smaken sötfruktig på vanilj och rostade ekfat. Eldigheten finns kvar hela kvällen i smaken. En störande detalj finner vi att vinets mitten parti känns ihåligt. Första attacken i munnen är byggd på frukt, sen kommer den tomma känslan och därefter ett slut som är uppbyggt på alkohol. Det är synd för jag minns det här vinet bättre än så här.

Patrik som är lite påläst och har provat en del genom åren, dikterar högt sina slutsatser. Han är först och snuddar i Italien men blir sen bestämd på att det är Nya Världen. Jag tror han hinner nämna alla vinproducerande länder innan han slutligen landar i Argentina och malbec. Hans sambo som inte alls har läst eller provat det Patrik har, säger bara kort att: Merlot brukar smaka vanilj tycker jag, jag tror det är en merlot! Sådär ja, Patrik jag tycker väldigt mycket om dig men jag tror vi hittat din ersättare i "vingänget".

Nästa vin bjuder Patrik på.

Redan i färgen skiljer sig vinerna rejält Denna har en jolmig nyans i glaset. Doften lovar riktigt gott redan i första anfallet. Vi hittar kaffe, ceder och cigarrlåda. Även en läcker animalisk ton ger sig till känna. Sen blir det lustigare, nu kommer både Patrik och Carina med ordet hav. Det lite salta vattnet blandat med tång. Och ja, efter en stund fattar jag vad de menar. Det finns verkligen en ton av hav i doften. Patrik vidarutvecklar det hela till nåt pappersbruk vid sommarstugan på västkusten, men där hänger jag inte med längre. Kanske för att jag inte varit i deras sommarstuga. Nåväl, senare på kvällen går toner mer åt det brända hållet, för att därefter helt falla ihop och dö. Tyvärr, det höll ett par timmar och under den tiden var det riktigt bra.

Smaken bär på sval frukt och en hel del goda övermogna jordgubbar. Vinet håller ihop snyggt och är gott. Det lämnar en uttorkande munkänsla med sin strävhet, men det gör bara att man blir sugen på en bit mat.

Jag tycker mig känna rätt säker på att det är Frankrike och gissar på Bordeaux, och bara för att nörda till sig säger jag vänsta sidan. Nja inte riktigt va. Visst var det Frankrike men sydösta i Languedoc, närmare bestämt Costières de Nîmes. Gjort på 100% syrah. Patrik har ruvat på dessa flaskor ett tag, jag tror det är årgång 2005 som saluförs nu. Å visst klarar vinet att mogna i butelj, trots att färgen gjorde oss lite oroliga. Sammanfattningsvis två mycket olika viner, där för min del Campuget vann i både doft och smak. Tack Patrik och Carina, det här gör vi om snart.

2003 Swanson Merlot, Napa Valley, USA, 299:-

2001 Château de Campuget La Sommelière, Frankrike, 165:-(årgång 06)

2003 Guidalberto

Ett vin från förra årets vinbästalista, får förhöja det lilla som finns kvar av denna arbetar-helg. Jag kan inte sluta att förundras över hur gott det här vinet är.


Här finns dom röda nästan söta bären i doften. Snygg, fräsch och djup frukt. Den där gräddiga tonen finns här igen, med en släng av nougat. Doften är riktigt inbjudande och lovar gott.

Smaken går i de rödas tecken. Hallon, röda körsbär och lite jordgubbar. Bären är mogna och frukten är fräsch och god. Vinet är elegant i munnen och välbyggt. Det har en lång snyggt avslut. Jag kommer ihåg att jag tyckte det hade ett burgundiskt skimmer över sig, och det finns här igen. Mmmm, det här smakabra.

2003 Gudalberto, Tenuta San Guido, Bolgheri, Italien, 295:-

2001 Chateau Lafon-Rochet

En enda gång har jag köpt primörviner. Då gällde det årgång 2001. Jag hade semester då det begav sig, den 21 augusti 2002 kl 11. Jag befann mig i Hälsingland och for in till systembolaget i Hudiksvall. Klockan 11 stod jag där och sökte uppmärksamhet hos personalen. Han som hjälpte mig var trevlig men fick läsa igenom rutinerna för händelsen. Det var första gången för honom och jag gissar den enda gången det året.

Sen var det bara och vänta. Och vänta. Och vänta. Så, den 24 mars 2005 fick jag samtalet att det gick bra att komma och hämta vinerna. Som tur är har jag släktingar som bor i Hälsingland som fick rycka in och kvittera ut, annars hade det blivit en resa på 35 mil, enkel.

Nåväl, det här är en av de flaskor jag köpte då. Jag kan inte så mycket om slottet, men läser i min uppslagsbok att slottet är klassat som 4e Cru Classé. Gården köptes av familjen Tesseron 1959, och då var den riktigt nergången. Men med en himla massa pengar satsades på omplantering och restaurering. Så nu kan gården erbjuda mer kraft och modernare viner.

Färgen på vinet är mörk röd. Här syns ingen begynnande mognad.

Doften är direkt knuten. Sen framträder en tydlig jordighet. Under jordlagret kan man förnimma stall och svarta vinbär. Mycket mer är det inte. Den tydliga jorden skymmer allt annat.

Smaken är som att tugga ett stycke jord. När man svalt jorden fylls munnen med läder, hästsadel och svarta vinbär. Vinet har en tydlig strävhet.

Ju mer jag och Agne provar på vinet, desto mer blir vi övertygade om att det är defekt på något sätt. Det blir svårt att njuta av dropparna i glaset, varför vi lämnar halva flaskan för att frysa in till framtida såser. Typiskt. Kan det vara korkskadat tro? Efter sådan väntan. Jag tror att jag blivit en stor förespråkare för skruvkapsyl.

2001 Chateau Lafon-Rochet, Saint-Estephe, ca 320:-

2003 Guidalberto

Hemma igen efter ett par underbara veckor i Phuket. Där bestod livet mest av att bada, snorkla och sola. Vin var inget att tala om, men en o annan öl fick släcka den värsta törsten. Väl hemma var det dags att dra korken ur nåt gott och drömskt titta på semesterbilderna och planera för nästa semestertripp.

Guidalberto klev ju rätt in på årsbästalistan sist jag provade den. O visst är det lika gott denna gång. En snygg och elegant klädd italienare.

Doften har en sexig slöja över sig. Härliga söta röda bär med en liten näve körsbär i. Det söta i doften ger associationer till en gräddig dessert. Djup, välbyggd frukt och en urläcker längd.

Smaken ger ifrån sig röda trädgårdsbär och dom klassiska körsbären. Den gräddiga desserten lindas runt tungan. Slipad och polerad i sin framtoning. Avslutet levererar snygga och dyra fat. Det här smakabra!

2003 Guidalberto, Tenuta San Guido, Italien, 295:-

Tre årgångar Ateo och Castello di Brolio

Äntligen blev det dags för en vinafton med gänget. Jag kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar dessa kvällar. En handfull skara som lyfter min vardag. Som så ofta börjar kvällen seriöst för att sen följas upp av berättelser, historier och upplevelser som får oss att kikna av skratt.




Denna gång träffades vi hos Patrik som stod för middagen. För själva vinet hade Agne satt ihop ett tema som fick våra små grå att jobba febrilt. Även denna gång var upplägget en två-stegs provning. Vi provade först vinerna helt blint. Därefter fick vi veta vilka viner vi hade framför oss, men inte i vilket glas.

GLAS 1 Vinet har en doft av en hel del fat. Med faten följer vanilj och smörkola. Det känns som en hel del plommon. Kan det vara en merlot? Från Napa? Vinet bjuder även på en del vitpeppar. Smaken är även den tydlig på fat. Frukten är lite syrlig, med drag åt plommon och lite rönnbär. En god kola smak är inbjudande också.

Facit 2004 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Så där jag. Vilken blunder. Ja bättre lycka nästa gång. I druvblenden ingår det faktiskt lite merlot ,till mitt försvar.

GLAS 2 Vinet har en jätte tydlig ton av rostat kaffe. Lite god ceder och svarta vinbär tycker jag mig känna igen. Kan det vara en Cabernet Sauvignon tro? Går det i Kaliforniens tecken kanske? Här är smaken slank och syrlig. Frukten är fylld med vinbär och mörka körsbär. Rätt tufft vin. Tydliga tanniner.

Facit 2004 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jaha! Jo det ska ju vara lite svårt det här. Men den här har jag ju provat flera gånger bara i år. Jag har inget försvar.

GLAS 3 Samma härliga rostade toner. Kaffe. Lite brända inslag. Rätt djup frukt. Mörka bär. Körsbär. Smaken är även här slank och syrlig men rejält sträv. Avslutet lämnar munnen riktigt torr. Eftersom det påminde om vinet i glas 2 är jag fortfarande insnöad på Cali Cab!!

Facit 2003 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Att det ska vara så förbaskat svårt. Jag måste ha en dålig dag. Är inte näsan lite ur balans?

GLAS 4 Aahh här är det en härlig cremé brulé och gräddighet som känns tydligast. Sen kommer hallon och en animalisk doft. Även en hel del hö. Smaken är viskös med toner av hallon och lakrits. Elegant. Aha, det här kan vara en grenache? Kanske en Châteauneuf-du-Pape?


Facit 2003 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Näe. Man kanske skulle sluta prova vin. Ska det vara så j...la svårt. Bäst kanske att bara hålla käften. Måste göra ett inlägg här då doften på vinet några timmar senare doftar starkt av sjötång eller avlopp. Så pass mycket att jag tycker det är besvärande att dricka. Vafalls??

GLAS 5 Här är doften åt ett helt annat håll. En slags medicin eller aceton ton är tydligast. Även lite bittermandel. Sen kommer stora doser av körsbär, russin och julmust. Det här går inte att ta fel på! Definitivt Italien. Smaken är sträv och fylld med körsbär. Tydlig Italienska toner. I avslutet tittar en svag nyans av jordgubbar fram.

Facit 2001 Ateo SantÀntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Ja, där satt den. Iallafall ett land rätt.

GLAS 6 Sista vinet på paletten. Tydliga rostade kaffetoner i doften. Här finns stall, ceder och en djup läcker frukt. Det här doftar Bordeaux. Kan det vara det? Smaken är lång och god. Fylld med stall, ceder, fat och körsbärskärnor.

Facit 2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jag kapitulerar. Jag erkänner det är riktigt, riktigt svårt. Men f..n så roligt! Castello di Brolio vinerna har jag provat alla dessa årgångar för inte så längesen. Då tyckte jag att prislappen börjar bli för hög. Det tycker jag fortfarande, men 2001 var min favorit bland de sex nyss provade vinerna.

Den seriösa delen av kvällen är över och Patrik mättar vår aptit med en förrätt som bestod av en getostgratinerad bruschetta med honung och rosmarin. Därefter fick vi en ugnbakad tomat fylld med pecorino, champinjoner och muskotnöt. Sen blev det en underbart god lasagne som fått det lilla extra med rökt sidfläsk i sig. Efter det var vi tokmätta, så vi blev lättade när desserten var en fräsch hallonyoghurt.

Patrik bjöd även på denna lilla sötsak. Vinet har en underbar honungston. Det känns lätt och fräscht. Smaken går i honung. En näve nötter. Lustigt nog hittar jag äpple också. Avslutet är långt och sött. Gott utan att bli simmigt.

2003 Coteaux du Layon, Selection de Grain Nobles.

Inte räckte det med det heller. Patrik öppnar ännu ett vin för att hålla oss på gott humör. Denna gång en Pinot Noir från Sydafrika. Det blir en skön kontrest mot alla Italienare. Här finns lite brända toner och massor med rostade fat. Söt fruktig och sexig doft med ton åt jordgubb. Smaken bärs upp av jorgubbar, fat och örter. Avslutet lämnar ett sötknäckigt avtryck på tungan.

Nu längtar vi till nästa gång. Det blir i februari och då äger det rum i Falkenberg. Men innan dess kommer både jul och nyår med tillhörande goda drycker.

2003 Guidalberto

Tenuta San Guido känner väl alla till, mest för deras berömda vin Sassicaia. Ikväll fick jag en hel flaska Guidalberto för mig själv, och det var länge sen jag satt själv med ett sån´t här bra vin. Helt underbart. Vinet är en blend på 45% merlot, 45% cabernet sauvignon och 10% sangiovese. Innan buteljering fick vinet vila i 12 månader på 225 liters fat av både fransk och amerikansk ek.

Doften är snygg och urläcker. Djup frukt och en skön balans. Nästan en burgundisk sexighet över den. Toner av mörka körsbär, jordbubbar och en del andra röda bär. Nougat hittar jag också. En känsla av dessert sätter sig i hjärnan. Typ cremé bruleé eller en bär/vanilj dessert. En viss gräddighet. Jag tycks också hitte en svag örtighet. Doften har ursnygga fat i sig. Shit, vad det här är bra. Wow.

Smaken gör ingen besviken den heller, utan den fortsätter där doften lämnade en. Det smakar riktigt välgjort och ruskigt gott. Dessa härliga mörka körsbär, trädgårdsbären och en antydan till choklad/nougat. Ett långt fantastiskt gott avslut med drag åt ceder. En lätt stramhet följs upp av ett extremt polerat vin. Snygg syra och fina tanniner. Det känns som ett modernt vin. Det blir nästan löjligt med alla superlativ, men vad gör man när det smakar så här gott! Helt klart ett vin för Årsbästalistan.

2003 Guidalberto, 295:-

Provning 100% Druva

Då var det äntligen dags för en provning med grabbarna. Trots två bortfall, så hade vi en synnerligen trevlig kväll. Vi höll till hemma hos Lasse, som även var den som hade ansvaret för vintemat. Själv stod jag för maten. Temat denna gång var 100% Druva. Normalt provar vi vinerna helt blint. Nu hade Lasse ordnat en två-stegs-provning som blev mycket uppskattad. I omgång 1 så provade vi vinerna blint och skulle plocka ut vilka druvor det handlade om. Sex druvrena viner. I omgång 2 fick vi reda på vilka sex druvor vi hade framför oss och vad systembolaget hade för omdöme om dem, men inte i vilken ordning. Utan nu var det på det igen med näsa och mun för att "rätta" till alla felen.

För lekmän som oss är det här riktigt svårt. Men visst har vi blivit duktigare än för några år sen. Det tycker jag nog. Jag lyckades träffa rätt druva på tre av vinerna i omgång 1. Det är jag helt nöjd med. I omgång 2 hade jag fel på två viner som jag lyckats kasta om. Nåväl, riktigt kul hade vi iallafall. Massor av skratt, gissningar och framför allt goda viner.

I glas nr.1 Skrev jag så här om doften: jordig, plommon, bränt gummi, asfalt.

Smaken : Sträv, eldig, kärv, kärnig, körsbär, plommon, ihålig i mitten!

Svar: 2003 Montiano Merlot, Italien, 303:-

Lite lurigt av Lasse att välja en merlot från Italien. Den här var absolut inte värt sina 300:-. Den var helt enkelt inte bra tycker jag, och där var vi alla fyra helt överens. Alldeles för tom i mellanregistret.

Glas nr. 2 Doft: Mörka bär, björnbär, fat, fin doft.

Smak: Svarta vinbär, körsbär, jordig källare, stram, ännu ung, djup smak, sträv, lång eftersmak.

Svar: 2004 Castello di Brolio, Italien, 295:-

Ett vin som jag gillar enormt mycket normalt sett. Men i den här provning tycker jag inte den levererar någon "hallelulja-moument". Den kommer från en topp årgång i Toscana och är kanske väl ung till sitt försvar. I ensamt sällskap hade den säkert varit kung, men dock inte i kväll.

Glas nr. 3 Doft: Stor på vanilj och kola, smörkola, sötaktig frukt, chark, salami, god doft.

Smak: Vanilj, söt fruktig, söta röda bär, jordgubbar, rostat kaffe, smörkola, långt avslut, jättegod.

Svar: 2005 Côte Rôtie Les Jumelles Jaboulet, Frankrike, 294:-

Yes!, this is my thing. Jag missade att det här var en Côte Rôtie. Den var så söt kola/vaniljig på doften. Jag har för mig att dessa norra-Rhone-skatter var mer strama och kärva. Men det här var kanske den förföriska unga syrah´n man läst om så ofta. Inga tunnlar här inte. Den hamnar på wanted-listan.

Glas nr. 4 Doft: Kaffe, jordgubbar, lite lingon, druvtypisk, enormt sexig.

Smaken: Jordgubbar, härliga kaffe-toner, söt fruktig, druvtypisk, djup urgod smak, lätt sträv, lång,lång eftersmak.

Svar: 2004 Pommard La Chanière, Maréchal, Frankrike, 292:-

Ååååhhh. Vilken höjdare. Sexigare än så här är svårt att bli. Jag är förförd, förälskad och frälst på en och samma gång. Trots att den här Pinot Noir´en inte kom i första glaset, utan i fjärde glaset, stod den upp och matchade de tuffare vinerna i provningen. Det här var det vinet som jag tyckte tog hem segern.

Glas nr. 5 Doft: Stor doft, björnbär, plommon, fruktig, fat.

Smak: Fyllig, smakrik, kladdig, syltig, kompakt, björnbär, plommon, mörka bär, chokladig.

Svar: 2005 Malleolus, Ribera del Duero, Spanien, 290:-

Kult. Emilio Moro. Det här är en del av det nya Spanien som jag gillar. Tjock av frukt. Jag hade svårt att plocka den här som tempranillo, det hade nog varit lättare med en klassisk Rioja. Visst är det spännande i vinets skiftande värld! Mer av den här varan tack.

Glas nr. 6 Doft: stor, tydlig doft på gräs, grön paprika, kvist-tomater, grönsaker.

Smak: Viskös, parfymerad, grön paprika, tomat, grönsaker.

Svar: 2006 Raats Cabernet Franc, Sydafrika, 260:-

Det här är inte för mig. Det är säkert välgjort och så, men jag har så svårt för allt grönt. Det kanske kommer en dag när jag längtar efter ett sådant här vin.

Det summerar den här provningen. Snabba och raka nerkluddrade anteckningar. Hela kvällen var för övrigt super lyckad. Vi drack och åt gott. Jag längtar redan till nästa gång. Tack Lasse, Agne och Patrik.

2005 Rymill mc2

Connawarra, Cabernetlandet med den berömda jordmånen Terra Rossa som lyser rött bland rankorna. Connawarra har fått sitt namn från det aboriginiska namnet för kaprifol och de första vinrankorna planterades 1890 av John Riddoch som byggde det första vineriet vilket idag är känt som Wynns. Det här vinet är från vineriet Rymill som startades 1990 av John Riddoch dottersonson Peter Rymill och hans fru Eleanor. Vinrankorna stack dom ner i jorden redan 1974 dock. Rymill mc2 är en blandning av 50% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot och 10% Cabernet Franc. Vinet är lagrat på en kombination av nya och använda franska ekfat i 15 månader.

Vinet doft skriker svarta vinbär. Svarta vinbär for days. Det är faktiskt så mycket svartvinbärs-gelé så det blockerar all annan doft för mig. Hittar en svag nyans av gräs och hö, men här är det svarta vinbär som regerar.

Smaken är medelfyllig och sötfruktig. Lätt att tycka om. Om man gillar svarta vinbär vill säga. För det är lika sanslöst med svarta vinbär i smaken. Jössös. Visst är det gott, men jag skulle vilja känna någonting mer i ett vin.

2005 Rymill mc2,Australien, 98:-