Semesterhäng med Stephan

Min gode vän Stephan kom förbi på landet och stannade över natten. Självklart hade han med sig lite torkat vildren, goda ostar, vedugnsbakat bröd och ett par flaskor vin. Jag var inte nödbedd utan plockade också fram två flaskor ur jordkällaren. Vi slog upp dem i karaffer och dukade upp de goda tilltuggen och glasen.

2007 Flying Goat Pinot Noir har en sensuell och förförisk doft med apelsin, omogen mango, papaya, jordgubbar, gräddig jordgubbsmousse, små inslag av rostat kaffe och en hel del mineraler. Fantastisk doft. Det här gillar vi. I munnen har vinet en lite fet stil och smått söt stil, men absolut inte over done, för här finns en härlig syra som håller upp vinet snyggt. Läckra inslag av röda körsbär, lingon, rönnbär, mandarin och jordgubbar. Lång riktigt god eftersmak som lyser mineraler och jordgubbar dränkta i nypressad apelsinjuice. Skitgott helt enkelt. Stephan plockar lätt druva och distrikt, ikväll är han på g. Han tackar mig för att jag fick upp hans ögon på den här stilen av Pinot Noir. Det här är svårt att inte tycka om, och den håller hela kvällen och faktiskt även et sista glas kvällen efter också.

2007 Flying Goat Pinot Noir, Santa Barbara County, Californien, SB 70675, 399:-

2002 Cigalus har en fantastisk mogen doft med supertydliga toner av hö och hösilage. Här finns också tobak, mylla, topsoil, körsbär och skimmer av fin röd frukt. Mums. I munnen återfinns hö och tobak men också Anthon Berg marzipan. Smaken är mogen och lite torr. Syran är frisk och det känns som ett stort vin i munnen. Total balans och verkligen perfekt att dricka nu. Skitgott nr 2. Jag gissar vilt men lyckas inte att plocka den här. Tack för den, Stephan. Andra som provat för längesen är FV, läs det här.

2002 Cigalus, Gérard Bertrand, Languedoc, 209:- när det begav sig.

2004 Madrone de Lohsa är svår att dofta på. Den släpper inte ifrån sig lika mycket som resten av sällskapet ikväll. Vi hittar lite dova jordtoner, moreller, mylla, mynta och älggräs. I munnen händer det desto mer. Smaken är fylls av mogen frukt med toner av kalvfond, katrinplommon, moreller, bitter mörk choklad och gräs. I ett sist glas kvällen efter så har vinet liknelser med Amarone, utan sötman i sig. Helt OK vin, sista flaskan och inget jag kommer köpa på mig fler av.

2004 Mandrone de Lohsa, Maremma, Toscana, SB 94783, 249:- för årgång 2007 som är ute nu.

2003 Osar från Masi har en för mig ung doft med sitt babyhull kvar. Här är det gräddiga hallon, vanilj och viol. Nästan godisaktig i stilen. I munnen är vinet först lite tunt, men efter nån timme i karaffen öppnar den upp sig och får en tyngre känsla. Smaken har toner av mörk frukt, läder, tobak, blåbär och körsbär. Vinet är läskande och gott, ändå kanske den svagaste i kvällens uppställning. Här lyckas jag självklart inte pricka rätt, hur många gånger drickar man druvren Oseleta? Tack igen för den, Stephan. Fråga, jag upplevde den här som väldigt ung, hur klarar den här druvan sig i källarn? Jag uppmanar Stephan att glömma resterande flaskor x antal år för att se vad som kan hända.

2003 Osar, Masi, Valpolicella, Italien, SB 74845, 349:-


Stort tack min vän för supertrevlig kväll och för renköttet, gudagott.

2006 Vigne Alte Amarone della Valpolicella, Zeni

Inspirerad av Patrik på Italienska-viner, som väckte min lust att prova en Amarone. Det händer inte allt för ofta. Hypen för Amarone som gett motsatta effekt bland vinbloggare är ganska påtaglig. Säga vad man vill om Amarone, ibland är det förbannat gott helt enkelt.


Familjen Zeni började tillverka vin redan på 1800-talet och idag är det den femte generationen som driver gården. De tre unga syskonen Fausto, Elena och Federica är noga med att följa sin pappas önskan om att göra ursprungstypiska viner med stor fokus på kvalitet. Tack vare all den kunskap man samlat på sig genom åren vet man på gården vilka druvor som passar bäst för odling på egendomen. Därför håller man sig också först och främst till traktens traditionella druvor. Zeni har säkerställt produktionen med modern utrustning och kvalitetssäkrat vinodlingarna vilket resulterat i viner av mycket jämn och hög kvalitet. Zeni har 20 ha egna odlingar med ett idealiskt läge på de böljande kullarna i centrala Bardolino vid Gardasjön.
Källa: Handpicked.se

Doften är rejält eldig med en härlig blandning av röda och mörka bär, t ex blåa plommon, mörka söta bigaråer och hallon. Stor och kryddig doft med nyanser av choklad, höstlöv och blommor som lutar åt Pelagon.


Smaken är fyllig och stor. Absolut inte sötfruktig utan mer åt fräsch och modern. Törs nog säga att det inte är så mycket botrytis angripna druvor i vinet. Visst finns en känsla av söta russin, som sig bör, men så klart är vinet torrt i munnen. Massor av plommon, körsbär, hallon, choklad och igen, russin. Kryddigt och påtagligt eldigt. Långt gott avslut med en helt pkt Sunmaid-russin kvar i munnen., i positiv bemärkelse.
Allt som allt en mycket god Amarone i en stil som passar min handske perfekt.

SB : N/V
Pris : 349:-

Enkel vinprovning

Agne och Eduardo kommer över på en enkel vinprovning. Upplägget var enkelt. Tag med en valfri flaska vin så provar vi blint. Inget pretentiöst, utan helt avslappnat. Grytan hade jag gjort redan dagen innan, likaså så pannacottan. Vi började med att väcka liv i smaklökarna med litet champagne.

Jag valde mellan Bollinger eller Roederer, det blev det sista. Här förde vi inga anteckningar, utan lätt oss väl smaka. Det som ändå stack ut var den otroligt brödiga tonen. Det är nästan så vi tror att det kan vara något defekt över vinet. Visst har denna NV vilat på hyllan i ett par år, men kan det bli en sån skillnad. Det kom upp att vi tyckte den påminnde om en mogen champagne.

NV Louise Roderer Champagne, SB 7602,

Första vinet av trissen är mitt val. Agne och Eduardo provar blint.

Först en tydlig alkonstinn doft. Väldigt tydlig på korintrussin. Mognadstoner varvas med lagerblad, örter, svarta oliver, Cuba-cola och brända fat.

Smaken sjunger av mogen frukt och komplexitet.. Djup och smakrikt. Även här tydliga korintrussin. Den där mystiska undervegetationen som går åt svamp och skog. En hel del mörka plommon, russin och söta mogna frukter. Avslutet är långt och väldigt spännande. Otroligt gott.

1999 Valpolicella Superiore Giuseppe Quintarelli, N/V, 499:-

Här är det litet svårt att ursprungsbestämma pga mognadstonerna. E var och nämde Rhone men lutade mer åt en mogen Napa Cab. A kände igen sig från en del Aussie men även Napa han med. Nu gjorde jag det inte lätt för dom, med att välja en Quintarelli. I den här flaskan samsas både Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Alla var dock överrens om dess kvalitet och väldigt goda smak.

Nästa vin står Eduardo för.

Här lyfts doften fram av mörk frukt med kaffetoner. Jag hittar en sälta i doften. Tydliga mörka körsbär och en uns blyerts. Allra tydligast är dock kaffearomen.

I munnen agerar vinet stramt och strigent. Fortfarande mörk frukt med mörka körsbär och kaffe, men med tydlig fathantering. Avslutet är ok med fat och mörk frukt.

2004 Brunello di Montacino Val di Suga, SB 42302, 255:-

Här är jag insnöad på Bordeaux. Stramheten och blyertsen fick mig att söka dit. Agne kom väl inte fram till ett beslut, men att det var Europa var han övertygad om. Vinet var är ok, inte det mest spännande kanske. Lite överekat tyckte vi alla.

Nästa vin bjuder Agne på.

Här är doften rejält flörtig och inbjudande. Nästan söt bärig, fylld med mogna, söta jordgubbar. Precis som koncentrerad Önos jordgubbssaft. Vanilj blandas med parfymiska inslag. Den är har en förförisk doft.

I smaken är vinet litet knutet och blommar inte ut lika mycket som doften. Friskt och medelfylligt med toner av jordgubb, röda körsbär och en lätt touch av fat. Avslutet är tyvärr i dagsläget alldeles för kort och lämnar en känsla av att blivit snuvad på konfekten.

2003 Brunello di Montalcino Ciacci Piccolomini, N/V, ca 330:-

Här var jag och Eduardo övertygade att den var Napa pinot noir! Allt fanns där. Sötvarm frukt med mogna jordubbar och vanilj. I smaken stämde det inte riktigt, men vi gick ändå på vår instinkt.

Fantastiskt roligt att vi alla tre valde ett italiensk vin, och av dessa tre blir det två Brunellon. Vi hade hela välden att välja på och valde två viner som höll oss inom några kilometer från varandra. Det tredje med några mil. Otroligt roligt och trevligt. Sen att vi alla tre var ute och cyklade gjorde saken bara ännu roligare. Sån´t är livet inom vinprovning.

Till desserten korkade jag ur denna lilla sötnos, från favorit producenten i Ungern; Szepsy! Att han gör landets bästa tokajer är det ingen tvekan om. Här är det en Szamorodni vi provar. Om jag förstått det rätt så blir det en Szamorodni om restsockret ligger under 60 gram per liter.

Vinet har en underbar doft av botrytis och citrus, aprikos, honung samt grapefrukt. Smaken är söt med fantastisk syra och toner av citrus, honung och aprikoser. Avslutet lämnar ett skönt inslag av grapefruktskött. Som att dricka solsken. Tack Stephan för att du gör det möjligt.

2006 Tokaji Szamorodni, István Szepsy, N/V ca 500:-

Det här var riktigt kul. Vi måste göra om det här. När kan ni?

2006 Allegrini Valpolicella Superiore

Allegrini behöver väl ingen närmare beskrivning. Han kan inte vara okänd bland oss vinintresserade. Hans Amarone är superb, La Poja enaståeende, för att nämna några. Den här Valpolicellan har jag dock inte provat tidigare. Vinet kom ut på hllorna i juni och det finns gott om buteljer kvar. Druvmixen är 70% corvina veronese, 25% rondinella och 5% oseleta. Vinet har lagrats 12 månader dels på slavonska stora ekfat och dels på franska barriquer, därefter på flaska i 2 månader innan försäljning.

Doften ger ifrån sig läckra toner av röda bär blandat med klassiska italienska körsbär. Lite lädertoner sitter där också. Jag hittar även en liknelse av julmust i doften. Allt som allt så är det en väldigt trevlig doftupplevelse.

I munnen går doftens nyanser igen. Jag hittar dom där självklara körsbären, men också andra röda bär som te x hallon och kanske lite lingon. De snygga läderinslagen sveper in frukten bra. Vinet bär på en välgjord stramhet och är så där trevligt gott. Friskt, fräscht och läskande.

Det här är riktigt gott. Vilken jätteskillnad mot gårdagens Windsor. Det kan bli en favorit för vardagsbehovet.

2006 Allegrini Valpolicella Superiore, Italien, SB 6010, 99:-

Cucullar och Quintarelli

Vi blir bjudna över till Agne och familj. Då vet man att det blir gott i glaset. Jag tar med en flaska också. Vi grillar karré och äter coucoussallad till, sommaren är här. Först ut häller Agne upp en skvätt från något han spart från igår.

Jag tar mig en sniff. Det doftar mörk frukt med drag åt björnbär. Fatig och lite rökig. Frukten känns lite kärnig också.

Smaken är lite syltig och domineras av mörk frukt. I munnen känns vinet lent men lämnar ett litet bett på slutet. Tonerna går åt björnbär, vanilj, fat, eukalyptus men är också rökigt och lite gräsigt. Den är helt enkelt god. Inget att ta fram till finmidda´n, men absolut till fredagsmyset. Jag gissar att det är en Cabernet Sauvignon från Sydafrika.


Svaret är: 2006 Eikendal Merlot, Sydafrika, SB 95093, 108:-




Sen går vi på det tunga artilleriet. Agne har dekanterat vinet i sin karaff i hela sju timmar. Jag har ingen aning vad som bjuds, men här är mina intryck:


Doften är tydlig på fuktig jordkällare! Korkskadad? Efter hand vädras den bort. Mörk frukt med drag åt körsbär, körsbärskärnor. Men framför allt är det nån slags mineralitet eller sten eller grustag som känns tydligast. Doften känns igen. Kan det vara en bra Brunello?


Smaken är rejält stram och sträv. Vinet känns ungt och koncentrerat. I frukten gömmer sig syrliga körsbär och fina jordgubbar. Även i smaken finns en känsla av jord eller sten eller mineraler, terrior kanske. Vinet har ett långt avslut. Sammanfattningsvis tycker jag att vinet är riktigt gott om än ungt och tufft i nuläget. Ge det några år och det kanske blommar ut. Men jag gissar på att det är en Brunello.


Svaret är: 2004 Cucullar, Montsant, Spanien, SB 96487, 279:-



Det var helt fel gissat. Montsant har jag ju provat vid flera tillfällen. Distriktet omgärdar Priorat. Och visst är vinerna här ifrån tuffa och koncentrerade. Jag tycker också att jag senaste tiden kännt denna mineral-känsla som jag nämde i dessa viner. Så jag borde ju ha plockat denna rätt, men det är lätt att vara efterklok. I det här vinet är druvblenden 45% syrah, 20% cabernet sauvignon, 20% cariñena och 15% garnacha. Tack Agne för den upplevelsen.



Nu är det min flaska som ska låta sig smakas. Här har det bara hunnit dekanterats i ca en timme innan vi provar. Så här är våra intryck av den:


Doften är riktigt komplex. Lager på lager av intryck som växlar hela tiden. Torkade kryddor, svagt av stall, fikon, russin, tång i havsbris, röda bär, smultron, jordgubbar, körsbär och slutligen rosor. Wow, Agnes leende går från öra till öra. Men vad är det, frågar han. Färgen på vinet är vackert orange tegel.


Smaken växlar intryck hela tiden. Den går från körsbär, torkade kryddor, ceder, jordgubbar, lätt touch av en elegant och snygg amarone med lång komplex eftersmak till russin, svamp, mogen frukt, sötfruktig och spritig.
-Skitgod, säger Agne. Med slutsats av färg och doft säger han att han tror det är en Pinot Noir, men tillägger att smaken för honom till Italien. Alltså en Pinot Noir rån Italien blir hans gissning.


Svaret är: 1999 Valpolicella Superiore, Quintarelli, Italien, SB 74283, 499:-

Det är andra gången vi provar denna Valpolicella. Min första stora "hallelulja-moment" var när jag fick prova en skvätt av Quintarellis Amarone 1997, sen dess är jag såld. Tyvärr räcker inte min plånbok till hans topp viner, så jag får nöja mig med den här. Men vilket vin det är! Här har han blandat Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Quintarelli släpper alltid sina viner när dom är mogna och drickfädiga, just nu är det årgång 2000 av detta vin som finns i best. sortimentet. För Agne var detta det bästa han provat hittills i år. Jag håller med om att den kvalar direkt in på årsbästalistan.

2005 Campolieti

Det var flera år sen jag provade det här vinet. Så det fick bli dags nu. Den här är en Ripasso, ett Valpolicella vin som fått jäst en andra gång med druvrester från tidigare amarone produktion. Vinet får då en rejäl skjuts och blir ett kraftigare vin. En " fusk-amarone " slarvigt kallat.

Färgen på vinet är överraskande ljust. Doften överraskar också på mig. Den är stor på jordgubbar och en unns kryddor. Inte alls så där typisk som mörka körsbär. Nästan en Nya Världen Pinot Noir slår det mig. Det här ska bli kul att smaka. Jaha, smaken är medelfylligt och här finns en liten ton av söta körsbär som sen slår över i jordgubbar. Inte alls vad jag förväntade mig. Kanske inte heller en typisk Ripasso, men deras Luigi Righetti´s Amarone är väl inte heller typisk för en Amarone. Men jag gillar det här vinet ändå. Det är lätt att dricka. Det är läskande. Det är befriande.

2005 Campolieti Luigi Righetti