2001 Vallemayor Gran Reserva

Initialt är doften fylld av gamla ekfat och torkade mörka körsbär. Efter en stund i glaset öppnar den upp sig och skänker i från sig toner av cornichon, inlagdgurkspad och Önos pickles. Visst finns här också lite svaga dilltoner, men inget som stör tack o lov. Efter en timme har frukten en blandad nyans av mörk och röd ton, och ytterligare ett par timmar senare lutar tonvikten åt hallon och jordgubbar. Nu finns också en läcker nyans av fruktkaka som är väldigt trevlig, men visst finns fortfarande eken i framkant.
Om det doftar av ek, så är det ändå i smaken som träflisorna finns. Gamla uttjänta ekfat. I början blir det nästan aggresivt av kryddig ek, det hjälper dock med en del luft för att mjuka upp vinet. Då framträder litet lätt dill och mörka körsbär. Efter en timme händer samma sak som med doften, de mörka körsbären blandas ut med mörka jordgubbar. Vinet är av bra kvalitet och håller ihop bra. Det har en fin frukt med ett långt avslut kryddat med ek. Alkoholen (14%) är tämjd och under kontroll.
Dag 2; nu har eken släppt greppet och vinet är faktiskt väldigt gott, iallafall i min mun. Välbyggt och fräscht med läckra röda jordgubbar och ett torrt slut. Smakabra! Slutsats, ska du prova vinet så dekantera i tidigt skede.

WineSpectator ger årgången 2001 i Rioja 93 poäng. Det här vinet består av 85% Tempranillo, 10% Mazuelo och 5% Graciano. Druvorna kommer från den 5 ha stora vingården i La Cerradilla och vinrankorna är äldre än 40 år.

SB : 71951
Pris : 190:-

2007 Benton Lane Pinot Noir

Det här är en trevlig "cool climat"-pinot noir från Oregon. Först ut från glaskupan kommer röda körsbär och litet hallonfudge. Små lätta drag av läder, rostade valnötter men också toner av nektarin. Efter någon timme hittar jag gröna tepåsar och mer åt jordgubb än tidigare körsbär. Nektarinen lutar mer åt papaya och mango. Efter ytterligare två timmar är doften litet mer skitig i stilen och snygga drag av dynga antecknas. Allt i sublima nyanser.

I munnen upplevs vinet rejält friskt med sin livliga syra och syrliga körsbär, som jag närmast återkopplar till Italien. Litet färska örter dansar runt den svala körsbärsfrukten. Efter ett par timmar i glaset har bärmattan fått sällskap med syrliga hallon och nästan omogna jordgubbar. Trots det så är det körbären som är allra tydligast. Tanninerna är lena och snälla, alkoholen på rätt nivå 13,5%. Avslutet kanske är något kort för att det ska bli minnesvärt.

Ett trevligt och gott vin men det lyckas inte beröra mig. Med sin friska och svala frukt alldeles utmärkt och säkert bättre till mat än på egen hand.

Pinot Noir druvorna till det här vinet kommer från sju olika kloner, Pommard, Wadensil, 113, 114, 115, 667 och 777. Vädret var litet varmare än normalt under våren 2007 och sommarmånaderna var något varmare än normalt men inte heta. Fram till början av september såg det ut att bli en mycket bra årgång, men mot slutet av månaden kom så regnet och det höll i sig i stort sett fram till mitten av oktober. Lyckligtvis nådde de flesta druvorna mognad innan regnet kom, vilket ledde till låg alhokol men med livlig syra och moderata tanniner.

Vinet fick vila i nio månader på franska ekfat och buteljerad i augusti 2008.

" The 2007 Pinot Noir Estate exhibits a perfume of clove, cinnamon, and allspice along with fruit aromas of black cherry, and plum. Elegant on the palate with light tannin and just enough sweet friut for balance, this medium-long effort will drink well for another 3-4 years" - aug 2008

88 points Robert Parker.

Munskänkarna Södertälje!

I fredags gick det första försöket att se behovet av en sektion av Munskänkarna i Södertälje. O visst blev vi litet tagna på sängen av det stora intresset. Drygt 130 st vinprovare blev det, och ytterligare ett tjugo tal som tyvärr fick avslag på sin anmälan pga av platsbrist. Håll ut, det kommer en ny provning den 18 februari.

Provningen i sig var enkel, med syfte att introducera provningsteknik och enklare druvtypiska viner, allt skickligt lett av Trosa-sektionens ordförande Mats Gernandt. Hela provningen löpte riktigt fint och den följande två rätters middagen var mycket bra. Jag hoppas att de flesta hade en riktigt trevlig kväll och återkommer. Vårens och höstens aktiviteter kommer säkerligen bli mycket intressanta.

Charles Smith på 19 glas

Igår hade jag glädjen att få plats på en stol vid Charles Smith´s bord på 19 Glas. En fantastisk kväll med galet bra viner, makalös god mat och underbara människor. Andra vid min sida var Karsten Thurfäll, Per Bill, Anders Lewander och inte minst Charles fru, Ginevra. Inga noteringar gjordes av mig, utan här var det bara Rock n´Roll.

Charles Smith och Ginevra.

Kalvtartar med äpple och löjrom matchades med 2008 "Eve" Chardonnay. Samt Mussla med alger och en vitlöksmajonäs matchades till 2009 "Kung Fu Girl" Riesling.

Rökt blodkorv matchades med 2008 Boom Boom! Syrah och vildand med rödbeta samt chocolate-cherry matchades med 2008 The Velvet Devil Merlot.

Vildsvins "osso buco" med pumpa och stensöta matchades med 2008 K Syrah "Morrison Lane"

Renkött från Njarka med kryddpeppar och muscovadosocker matchades med 2008 K "Ovide" Cabernet Sauvignon/Syrah.

Älghjärta med jordärtskockspuré och lingon matchades med 2008 K "The Creator" Cabernet Sauvignon/Syrah.

Efter all denna smakupplevelse så plockar Charles fram två stycken magnumbuteljer med som han säger " a special wine". Vinet är en 100% Syrah och kommer från den halvt hectar stora vingården Wells. Därifrån gjorde han årgång 02,03,05 och denna 2006 som blev den sista, för sedan såldes egendomen och de nya ägarna jämnade vingården med marken. Vinet var förstås makalöst gott, med starka associationer till Côte-Rôtie. Fottrampad av Charles själv. 2006 K "Wells" Syrah.

Den andra magnumbuteljen är 2003 K "The Hustler" Syrah. Det här vinet drog Ginevra ,med sitt italienska ursprung, till Brunello. Det ligger väldigt mycket sanning i den liknelsen. Behöver jag säga att den var fantastisk?

De näst kommande två vinerna är hans toppviner i serien Chateau Smith. Fottrampat av Charles, endast naturlig jäst, försiktig korg pressning, ingen klarning eller filtrering.

2007 "Royal City" Syrah, 99 poäng Robert Parker.

2007 "Heart" Syrah, även den 99 poäng av Parker.
Viner att bli berörd av. Majestätiskt.

Tack Charles och Ginevra, och tack till Helene på Handpicked, samt Peter på 19 Glas för en oförglömlig kväll.

Gambero Rosso Road Show 2011

Jag lyckades smita ifrån ett par timmar för att få möjlighet att mingla med den italienska eliten. Trots en proppfull Spegelsal var stämningen hög hos alla. För att borden var så välbesökta hann jag bara med en bråkdel. När jag sitter på tåget hem igen summerar jag timmarna, och kommer till insikten att jag är tok-förälskad i Chianti Classico Riserva 2006 och Brunello di Montalcino 2004. Det är klart att det skiljer sig bland producenterna, men dom bra, dom är riktigt bra. Visst är det alltid svårt att seriöst annalysera ett vin på en mässa som man sörplar på och spottar ut för att sen gå på nästa. Det är inte ofta det gör vinet rätt. Ändå lyckas jag inte bli charmad av Siciliens varma, eldiga och brända stil eller dom kraftfulla Amaronen. Nej, för mig finns kärleken i Chianti Classico och Brunello di Montalcino, med sin eleganta näsa och läskande smak. Får inte heller glömma Barolo och Barbaresco, magnifikt.

Några som viner som berörde mig var bland annat La Poderina´s 2004 Poggio Banale Brunello di Montalcino, vinet har en makalös god doft med söta röda bär och ett djup som kräver respekt. Smaken är elegant, komplex och fräsch med röda bär samt piptobak bland annat.

På bordet intill fanns Angelo Gaja och bl a hans 2006 Barbaresco, magisk doft, dyr och elegant med rosor, körsbär och dom finaste orientaliska kryddorna. Smaken är förstås tuff nu i sin ungdom, men har ändå en drickbarhet som överraskar mig. Eftersmaken är supersnygg och räcker i det oändliga. Det var det här vinet som jag också avslutade med för att ha som minne på resan hem, och jag kunde fortfarande plocka fram smaken i munnen när pendeln rullade förbi Rönninge station.

Sen var det Pio Cesares 2006 Barolo också här med en doft fylld med finaste parfym, rosor och torra fina kryddor bl a. Smaken var däremot rejält tuff med sin unga, torra och sträva stil. Lagra så klart. Jag reflekterar över att jag har en hans Barolo 2000 hemma och funderar på om det inte skulle vara läge att snart släppa lös dess kraft.

Ett annat vin som berörde var 2007 Grattamacco Rosso Bolgheri Superiore. Med sina 65& caberbet sauvignon, 15% sangiovese och 20% merlot hade det en otroligt vacker italiensk näsa. Komplex, kryddig, läder, kaffe och så klart körsbär. Även denna alldeles för ung med sträv och oförlöst röd frukt. Smakabra.

Bland ikonerna fanns även 2007 Sassicaia, och visst det är ett sjukt bra vin. Med en dyr doft av elegantaste frukten, röda bär, djup och komplex. Smaken är nästan silkeslen i sin elegans och har ren frukt med lager av smaker. Galet bra. Men även andra vinet 2008 Guidalberto är riktigt bra med liknande drag som storebror, fast till nästan en tredjedel av priset.

Ett vin som fått ny design och som jag fortfarande tycker är väl värd sin prislapp är 2006 Simposio Vino Nobile di Montepulciano. Väldigt snygg och läcker doft och fräsch frukt med lagringspotetial. 199 spänn i B.S.

Dagens upptäckt på vita sidan blev nog 2009 Pecorino Terre di Chieti Bianco IGT. Nytt för mig, druvan Pecorino. Kanske inte den mest aromatiska doften, men en spännande smak i lite viskös stil.


En väldigt lyckad tillställning med massor av bra viner. Det fanns förstås hundratals viner som jag inte hann med, men jag åkte hem otroligt nöjd och då med Gaja i smaken.....

2001 Reserva, Viña Arana, La Rioja Alta

Inspirerad av Finare Vinares inlägg om 2001 från Rioja, gjordes direkt ett par e-beställningar. Jag kan inte säga att jag har någon vidare erfarenhet av Rioja, men det jag provat har allför ofta fallit utanför min smakpalett. Krondill i kräftspad är en återkommande notering i provninghäftet. I F&V inlägg var beskrivningen något helt annat. För att bilda mig en egen uppfattning var det bara att dra ur korken och börja prova.

Doften är väldigt inbjudande, jag känner mig lugn redan nu. Underbara torkade kryddor och läder som kittlar fantasin. Dillen då? Jo i form av små lätta dillchips, som trot eller ej faktiskt bidrar till det bättre. Lite lakrits flämtar förbi och nog finns där lite spår av te. Torkade körsbär och jordgubbar. Det här är ju riktigt bra. Ett wow hörs i mitt huvud, -kan jag ha haft fel om Rioja?

I munnen känns vinet snyggt och komplext. Det är läskande och medelfylligt med en skön balans av allt, frukt, fat och alkohol. Vinet har en livlig syra. Återigen är det dom fina torkade kryddorna som kommer igen. Lätta toner av dill, torkade jordgubbar och smak av gamla urlakade fat. Avslutet är inte av det kraftiga slaget men lämnar kvar en mun full med kryddor och läder. Som man gjorde vin förr, får jag en känsla av. På något sätt berör det här vinet mig. Tack F&V för den här ögonöppnaren.


Vinet består av 95% tempranillo och 5% mazuelo och druvjuicen har fått vila tre år på 3,5-åriga amerikanska ekfat.

SB : 89190

Pris : 194:-

2009 Temple Bruer SGM

Det nya året har börjat lite glest för min del, känns det som. Det har inte blivit tillfälle för något riktigt bra vin. Hoppet är att jag vet att kommande veckor kommer att bjuda på en del guldkorn, men tills dess får det duga med den här. Vinet finns säkert på alla S.B. Druvblandningen SGM, 44% shiraz, 41% grenache och 15% mourvèdre.

Direkt upphällt i glaset är doften faktiskt fint nyanserad. Med lite trevliga nyanser åt muskotnöt, kanel, eneträd, mjölkchoklad och tonkaböna. På det lite mörka hallon och jordgubbar. I munnen tycker jag dom där spännande tonerna försvinner. Visst finns där litet muskotnöt bland dom mörka hallonen, men den är alldeles för vaniljsöt. Får en känsla av vanlijglass med hallonsås över. Tyvärr så ändrar sig också doften ganska snabbt i glaset, och går samma stig som smaken. Alldeles för vaniljsöt. Vinet har legat 11 månader i 300-liters amerikanska fat.

En besvikelse för mig och tyvärr ligger några till i jordkällaren på landet. Får väl användas till någon grillkväll när ribban inte är så högt lagd. Nu är det här inget lagringsvin, men kan det vara så att vaniljsötman mattas av om vinet får ryggläge i ett år kanske? Importören säger 5-7 år, det låter litet i överkant tycker jag.


SB : 2137
Pris : 109:-

Osten får vinet att sjunga....

Efter att provat 2007 Novella Synergy så tänkte jag, det här var det inget särskilt med. Kanske inte ens värt att blogga om. Jag hade inga förväntningar på det, och det är inte dåligt gjort, det är bara ett sådant där vin som inte lämnar något avtryck. I och för sig, vad kan man begära av ett vin som vid en sökning på nätet ligger i prisspannet 7,99 dollar. Jo, man får ett fruktigt och mjukt vin med mycket mörka bär helt enkelt. Druvblandningen är 37% Petite Sirah, 25% Zinfandel, 20% Merlot och 18% Sangiovese, en salig blandning alltså.


Men så plockar jag fram en grottlagrad Cheddar, och vips...... i munnen så blandas ostens feta textur med vinets frukt och allt smakar gott. Helt plötsligt fanns det en tid och plats även för det här vinet. Tack för det.

2006 Chablis 1er Cru La Singulière

Det här är min sista flaska av det här vinet. Det är inte ofta jag provar Chablis överhuvudtaget. Min palett faller mer för Riesling och Sauvignon Blanc, men som vanligt finns en tid för allt.

La Singulière är en blandning av olika premier cru-lägen, Berdiot, Côte de Vaubarousse, Fournneaux, Vaucoupin, Vosgros, Beauregard och Côte de Jouan. Medelåldern på vinstockarna är 25 år. Vinet har lagrats på jästfällning i både ståltank och på små fat.

I doften känns det tydligt av grönt äpple. Idag var doften väldigt fruktig, nästan lite exotisk med sina melontoner. Några päron och en brk-champinjon ryms också här. På det lite slöjor av rök. Rätt god tycker jag.

I munnen finns den sedvanliga våta yllen, som jag kan ha lite svårt för. En strand med havsvåta stenar. Rejält med mineraler. Några äpplen och päron också. Allt mynnar ut i ett fräscht avslut med lime och grape.

Helt ok, men jag har inte lärt mig stilen riktigt ännu. Kanske ett nyårslöfte att prova mer Chablis? Näe, jag tror inte det.

Vingruppen : CB1501

Pris : 185:-

2007 Chateau Smith Cabernet Sauvignon

Ni som följt mig den senaste tiden har säkert lagt märke till mitt intresse för Charles Smith viner. Jag har tidigare provat lite av hans billigare viner och det har väl varit av skiftande omdöme. Så förra veckan provade vi på ett av toppvinerna, K The Creator, och blev såld på den. Idag provade jag hans Chateau Smith. Kort om mannen bakom vinet har jag pratat om förr, men om någon vill friska upp minnet så kika här. Eller avsnittet när han är gäst hos Gary Vaynerchuk. Nu kommer det även att finnas en chans att få träffa honom när han besöker Stockholm under v. 3. Kika in hos importören om du vill veta mer.

Vinet är gjort på 96,5% Cabernet Sauvignon och 3,5% Malbec. Vinet har inte filtrerats och endast naturlig jäst har använts. Sen vilade det 22 månader på franska ekfat.

Ganska svår doft att plocka ut nyanser på. Visst känns mörk frukt och choklad tydligt. Sen koncentrerar jag mig och finner lite svart te, svaga toner av örter, svagt med lakrits och kaffepralin, eller själva pudret på en chokladpralin smaksatt med kaffe!?

I munnen är det också främst mörk frukt och choklad som ger sig tillkänna. I början hittar jag lite grön paprika som hastigast. Dom där franska ekfaten han har använt får jag en känsla av att dom har varit rostade också. Den unga frukten ger ifrån sig lagom med doser av vanilj. Tanninerna är silkeslena och vinet känns läskande. Avslutet är ok och bär på svartvinbärstoner och lite fat.

Jag tycker om det, men det har väl inte en stor personlighet direkt. Ett vin som inte tar plats vid middagsbordet, utan bara helt enkelt smakarbra.

SB : 71907
Pris : 174:-

2008 Langhe Rosso, Il Cascinone Castellero

Något som jag uppskattar mer och mer i ett vin är drickbarheten. Jag vill gärna inte att det ska kännas "jobbigt" att dricka. Så en kväll förra veckan slank jag in på S.B och köpte med den här hem för att dricka i stora klunkar. Vinet fanns som sagt på ordinare hyllan som tillf. nyhet och är sådeles inget unikt, men allt har sin stund. Druvblandningen består av 50% barbera, 40 % nebbiolo och 10% dolcetto.

Först ut i doften kommer hallonbåtar. Massor med röda bär med betoning på röda körsbär. Lätt fatig och en fräsch känsla. Efter ett par timmar lutar doften mer åt mosade körsbär.
I munnen är vinet, för att använda sig av SB-ord, nyanserat. På ett trevligt sätt väldigt bärig, hallon och körsbär. I mittenpartiet uppfattar jag jord. Vinet har en pigg syra och har lagom med tanniner för att ge vinet en ryggrad. Avslutet inte av det slaget, men ändå bärigt gott.

Som jag nämde tidigare, inget stort vin, men ack så njutbart ändå. Ett vin att dricka i stora klunkar och som passar mina smaklökar väl. Det finns en tid för allt.

SB : 94896
Pris : 119:-

2007 Vedré

Nytt år, och det får börja med att få ut lite obloggade viner som dracks under jul och nyårshelgerna. Inga stora viner, men en del ack så trevliga ändå. En av dem som var just trevlig var 2007 Vedré från Jumilla, Spanien. Gjort på 50% monastrell, 25% syrah och 25% tempranillo och finns att köpa på de flesta S.B. för blotta 99:-.

Doften upplevs mustig och krydigt. En hel del fat lyser igenom och gör så vinet doftar vanilj och just fat. I fruktväg är det främst plommon som kommer upp i skallen. Sen finns där någon slags färsk krydda som jag får till mynta.

I munnen känns faten lika tydliga och jag tror dom är rätt hårt rostade också. Smaken har lite brända toner som får mig att tänka på en brasa. En del mörk choklad av någon billig sort. Mörka körsbär plus lite spännande tapenade skrivs ner i noteringsboken. Vinet har en pigg syra som gör att jag upplever det fräscht. Det är ett enklare vin som är läskande och faktiskt riktigt god, tycker jag.

SB : 2126

Pris : 99:-