Visar inlägg med etikett österrike. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett österrike. Visa alla inlägg

tisdag 8 februari 2011

Riesling med O.O.-gänget.

I lördags var det dags igen att träffa grabbarna i Oenologi Orden. Som vanligt provar vi alltid blint, och som vanligt ångrar man att man öppnade sin käft. Förnedringsmomenten lämnar jag bakom mig och redovisar istället provningsanteckningarna. För första gången provade vi vitt vin tilsammans och där är min erferenhet inte lika stor som när det gäller röda. Det var dock ett väldigt trevligt inslag och jag hoppas absolut på fler vitvinsprovningar.



GLAS NR 1


Frisk doft med toner av krusbär, fläder och citrus. Doften känns fruktig och aromatisk samt flörtig, lätt att gilla i allmänhet. Till och med litet tuttifrutti hittar jag också. I munnen känns doftpaletten igen, krusbär och lime. Syran är pigg och fräsch, smaken känns enkel. Gott men inget stort vin.

2008 Stoneleigh Riesling, Nya Zeeland 99:-


Dom andra tyckte det här var ett riktigt "prisvärt" vin, jag tycker den var för enkel och faktiskt litet atypisk för riesling, påminde mest om en N.Z Sauvignon Blanc.



GLAS NR 2

Oj, här är det ingen tvekan om att det är riesling vi har i glaset. Ungdomsåren med moppemeck kommer i tankarna, petroleum, halvfull gammal reservdunk, gammal cyklop. Väldigt aromatisk och här måste man nog gilla den stilen för att uppskatta vinet. Normalt gör jag det, men även för mig blev det litet för mycket just denna kväll.

I munnen har vi åter petroleum i skön moppestil, men även omogen persika och burk champinjoner. Syran är bra men något lägre än vad jag förväntar mig av en riesling. Avslutet gott men svaga röda bärtoner och litet mineraler.

2003 Wigan Riesling Peter Lehmann, Australien, 239:-




GLAS NR 3


Vinet har en nötig doft och en underbart läcker ton av honung och aprikos. En känsla av sent skördade nästan botrytis angripna druvor kan förnimmas.Nästan som ett dessertvin fast torrt. Jag hittar även conference päron och något så abstrakt som solsken. Doften är så galet bra att jag till och med gjorde en liknelse med sin första kyss.

I munnen känns vinet nästan litet halvsöt eller senskördat. Läckra drag av honung och aprikos/persika blandas med nötiga inslag. Syran är perfekt i sin livliga och pigga skärpa. Avslutet är långt och förödande gott med smått rökiga mineraler.


2009 Prager Wachstum Bodenstein Smaragd Riesling, Österrike, Wachau, 419:-

Från sten till vin är mottot hos Toni Bodenstein. Hans mål: att föra individuella och särpräglade viner i glas, som måste säga sin egen bild av ursprung.

Det här vinet var en av två av mina favoriter i den här provningen. För mig ett underbart vin som jag hoppas på att få smaka på flera gånger.



GLAS NR 4

Läcker doft med klockren association till röd skumtomte. Snygg svag ton av petroleum. Fruktiga inslag av persika och lime. Massor av mineraler och våta stenar med svagt svävande rökiga toner. I munnen tonvis av mineraler i form av havssälta, tång och ostron/skaldjur. Fina röda bär toner och ett snyggt och långt avslut.


2004 Les Ecaillers Riesling, Léon Beyer, Alsace, Frankrike, 249:-


GLAS NR 5

Återigen en viss nötig nyans i doften, tydligast iform av mandel och en läcker toscakaka. Aromatiskt med citrus och blommor. Fint mineralrökig. I munnen hittar jag återigen mandel men också en väldigt tydlig beska, blondgrape och citronskal. Härliga mineraler som nästan påminner om knallpulver. Långt litet bittert avslut.

2008 Wurzburger Stein Riesling GG, Juliusspital, Franken, Tyskland, 299:-


GLAS NR 6

Oförlöst doft som påminner mig om svag parfymvatten, eller svagt parfymerad tvål. Vackra Golden Delicius-äpplen. Mycket läcker och fräsch i en perfekt renhet. I munnen torr och stram i sin fantastiska friskhet och fräschör. Små mycket mineraler att nästan telepateras till dess steniga ursprungsplats. Svaga och lätta slöjor av rökmoln. Ett stort perfekt moget Golden Delicius-äpple. Snyggt balanserad med ett väldigt vackert och långt avslut.


2008 Halenberg Riesling GG, Emrich-Schönleber, Nahe, Tyskland, 472:-


Det andra vinet av mina två favoriter. Så här ska riesling göras tycker jag. En låda av dessa i källarn är som en våt dröm.

" - EXCEPTIONAL...the palate has immense structure and balance., concentrated with bright, zesty fruit and an amazing length" citat Andreas Larsson, vår egna världsmästare.






måndag 19 juli 2010

2001 Brunello Abbadia Ardenga v/s 2007 Julia Wachter-Wiesler

Min gode vän Björn tittar förbi på lantstället och vi ordnar en liten miniprovning. Han tar med sig en flaska valfritt och jag står för en. Som vanligt så provar vi den andres blint, ett roligt sätt att träna på. Vilket jag sannerligen behöver.



Första glaset är vinet från mig. Det är näst sista flaskan av denna Brunello som jag fått av Peter. Jag har beskrivit den tidigare. Jag tyckte att den var på sin topp sist jag provade den och vill inte vänta mycket längre, och det skulle visa sig nu nästan för sent.


Efter en 45 min i karaffen tar vi en första sniff. Åhh, läcker, med massor av röda bär. Små röda bär inbillar jag mig. Fat, utbrister Björn, jajemen. En liten dos läder. Vi skojar till det och får det till nytt kalvskinnsläder. Efter en och en halv timme i karaffen har vinet växlat helt till multna löv och annan undervegetation.

Första delen i smaken visar ett elegant, torrt och smått strävt vin. En stram gentleman som upplevt ett krig fick vi till som liknelse. Här finns också dom små röda bären, som i senare delen då doften ändrat sig uppvisar sura italienska körsbär. Avslutet är ändå gott och läskande samt lämnar en fräsch känsla i munnen.


Ja, det känns som att vinet är på väg utför nu. Det blir inte att vänta med den sista flaskan så länge. Nog för att det är ett gott vin fortfarande så lämnar de inga bestående minnen.


2001 Brunello di Montalcino Vigna Piaggia, Abbadia Ardenga, Toscana, ca 450:-


Andra vinet har då Björn tagit med.

Efter 45 min i karaff så fullkomligen sjunger vinet av ung, bussig frukt. Hallon, vanilj och kola är tre stora komponenter. Doften är otroligt flörtig och charmig. Den påminner mig jättemycket om 07-grenachen i Cha9dP. Den är också så där bussig och rik som doften på det här vinet. En super läcker näsa helt enkelt.

I munnen är det samma unga, bussiga frukt. Likt en gigolo tycker vi. Packad med gräddig hallonkräm eller hallonkola. Det här måste vara grenache, utbrister jag! Avslutet är gott och nästan lite karamelligt. Ett väldigt gott vin som jag absolut vill ha mer av.


Döm om min förvåning när Björn avslöjar flaskan. Rött från Österrike stod inte på min lista, det måste bara ha varit en grenache från Rhone. Så snopet, och så positivt överraskad. Vilket vin! Björn har själv köpt vinet på resa i Österrike. Vinet är en cuvée på 90% blaufränkisch, 5% cabernet och 5% merlot, och har fått sitt namn efter hans dotter Julia som en gåva då hon fyllde arton.

Tack för den upplevelsen, Björn.


2007 Cuvée Julia, Wachter-Wiesler, Burgenland, Österrike, drygt 200:-.

onsdag 5 augusti 2009

2006 Schloss Gobelsburg Heiligenstein Riesling


Schloss Gobelsburg ligger vackert beläget mitt i distriktet Kamptal och det vilar på en nära tusen år lång och imponerande historia. På 1740-talet började munkar etablera vinodling (bland annat med bourgognedruvor) i större omfattning och vinernas kvalitet blev snart vida omtalad. Sedan den tiden har mycket hänt på det vackra slottet, men efter en lång tids förfall har egendomen och dess viner återtagit sin forna glans. Sedan 1996 drivs vinframställningen av den ytterst kompetenta Michael Moosbrugger som till en början hade stor hjälp av Willy Bründlmayer - en av landets skickligaste odlare och vinmakare. De 35 hektaren vingård, bland annat i finfina lägen som Zöbinger Heligenstein och Ried Lamm, domineras av druvorna Grüner Veltliner (cirka 50 procent) och Riesling (25 procent) och man praktisera flera olika uppbindningsmetoder beroende på druvsort och läge. Medvetenheten och noggrannheten har satt sina tydliga spår och vinerna från Schloss Gobelsburg är minst sagt imponerande. Idag rankas egendomen till en av landets bästa producenter och man kan därför med rätta säga att Schloss Gobelsburg är en riktigt komet!
Doften är stor och underbart frisk. Syran känns hög. Toner av citrus, äpple och gråpäron känns igen. Även en blommig ( jasmin ) nyans inbjuder. Lite klassiska petroleum associationer finns också.
I munnen är smaken mycket frisk. Syran är frisk och livlig. Inslag av äpple, citrus och grapefruktkött känns tydliga. Krispiga mineral toner med rökiga inslag känns spännande. Avslutet är långt och lite varmt. Gott.

torsdag 30 juli 2009

2 röda plus lite vitt

Denna gång var det min tur att få traska över till Patrik och Carina för en mitt-i-veckan provning. Insatsen är alltid den samma. En medhavd flaska vin. Vi provar varandras blint såklart. Denna gång var det Carina som tog tag i grytor och pannor för att stilla vår hunger. Ett jobb som hon klarade med bravur. Det får vi hoppas inte var sista gången...
Vi började med deras vin först.
En läcker animalisk doft slår emot mig först. Därefter klarar jag att bryta ner det i nyanser, som te x läder, charkuterier, korv och mogna jordgubbar i sprit. Under kvällen sen övergår det till mer sötfruktig,mer bränd och åt kaffe hållet. Mycket gott.
Vinet är väldigt smakrikt och mycket fruktigt. I munnen känns det tjockt, hög viskositet. Initialt är vinet runt och varmt fruktigt, i avslutet framträder finkorniga tanniner på ett snyggt sätt.



Jaha, mina tankar far direkt till Kalifornien och Syrah. Den där charkdisken och de animaliska tonerna känner jag igen i syrah. Och för mig känns det som Napa. Så, det är väl helt klart en välgjord Napa-syrah?


Nähä. En Aussie och Penfold´s. Jag får väl vara nöjd med att det var rätt druva iallafall. Helt klart är jag possitivt överraskad av den här. Det var ett tag sen jag drack Bin 28. Jag minns att jag inte tyckte den var riktigt värt sitt pris. Ikväll levererade den här iallafall rejält. Det blir att få återkomma till nr. 28 igen, helt klart.


2005 Penfold´s Kalimna Bin 28, Australien, SB 16320, 159:-


Så till glas nummer två. Nu var det värdparets tur att försöka.


Det första som Patrik ropar ut är: fotsvett! Ja, visst finns det där, men meningarna går isär om det är småbarnsfötter eller av äldre kaliber!?
Doften är läcker annorlunda med hög personlighet. Vi hittar tång, vägdamm. En känsla av fet kakao. Köttgryta med tomatpuré. Torra skafferikryddor och kirsberry.

Smaken känns först väldigt elegant och läckert komplext. I mittpartiet får du en rejäl käftsmäll av de torra tanninerna, för att i det väldigt långa avslutet lämna den där första känslan igen av elegans och komplexitet. Wow. Frukten går åt körsbär och läder.

Ett vin med personlighet helt klart. Det är inte helt lätt att gilla stilen direkt, vi längtar efter den gräddiga pastan som ska kokas på spisen. P och C har svårt att fatta beslut om vad det här kommer ifrån. Tankarna far runt i flera delar av Frankrike. C snuddar åt Portugal. Men till slut får dom ändå chansa på Frankrike.


Nej men Italien. Taurasi vinerna kan vara grymt goda. Aglianico är en tuff druva. Jag har provat vinet tidigare, för ett par år sedan. Då föll det mig inte på läppen. Den här var mycket bättre, och flera timmar senare levererade den fortfarande. Då var den ännu bättre, för det extremt sträva hade kaputilerat och kvar var bara denna elegans och komplexa vin. Enligt importören blev den här årgången av detta vin vald till Italiens 3:e bästa vin.

2000 Radici Taurasi Riserva, Mastroberardino, Italien, 270:-

Till den enkla men så självklart goda förrätten av parma och melon, så häller Patrik upp ett vitt vin i nya glas. Vad kan det vara?

Aha, svartvinbärsnickel och krusbär. Det här är helt klart Sauvignon Blanc. Jättegod fräsch doft. Med lite fläder och vita blommor också. Smaken är frisk och läskande. Syran är hög och fräsch. Tonerna går åt krusbär, blommor och grape. Mmm, gott.


Ok. Sauvignon blanc var ju rätt, men "and friends"?. Jodå, en lustig blandning av 45% sauvignon blanc, 35% grüner veltliner och 20% riesling. jag gillar det. Enkelt och fräscht.

2008 Forstreiter Sauvignon Blanc & Friends, Österrike, SB 95181, 79:-

Efter varmrätten bjuder jag på en efterrätt. Enkelt med Ben & Jerry glass och hallon i likör. Hallonen var vedervärdiga men glassen smakade gott. Jag tog med en flaska Moscato d´Asti för att locka till leende. Den är ju barnsligt gott med det söta, pärlande piggelin vinet. Har även nämnt det förrut.

2008 Moscato d´Asti Prunotto, Italien, SB 95187, 99:-



Kvällen blev som vanligt lite för sen. Men vad gör det när man sitter med goda viner och goda vänner!

måndag 8 juni 2009

***** Rehab i Stallarholmen

I helgen blev hela familjen utbjuden till Stephan och dennes familj. Där blev vi bortskämda och uppassade likt ett 5 stjärnigt hotell. Efter en rundtur på gården där barnen kunde hälsa på hönsen, kalkonerna, geten, katterna och hunden, bjöds vi på en rosé. Med minnet färskt på Patriks och min rosé provning härom veckan, så blev jag glatt överraskad när denna lilla godsak satt helt rätt. Just här ute i skogen med trevligt umgänge var det här vinets rätta plats och tid. Därefter fick vi uppdukat en massa meze-rätter som Stephan förberett i sex timmar dagen innan. Med nygrillade lammkotletter och lantbröd frossade vi de härliga turkiska rätterna. En spanjor stod rak i ryggen och lät sig smakas till denna fest. Därefter täljde vi fina bitar av en jordlagrad pecorino och lät det sköljas ner med en bordeaux. Varpå tröttheten drog ner ögonlocken och somnade.
Med fortsatt hög service knackade Stephan på och väckte oss på morgonen med famnen full av badlakan och lät meddela att bastun var klar att användas. Vi satt både länge och väl och svettades för att sedan kylas ner ute mot husväggen med en dusch i enbart kallvatten. Innan värdparet serverade frukost fick vi även prova på och ligga på spikmatta. Det var överraskande skönt. Efter en ungersk frukost var det fria aktiviteter på gården. Innan hemfärd tog vi oss tid att avnjuta en god cigarill från Davidoff.
Tack Stephan och Åsa för en mycket uppskattad helg. Säg bara till när ni orkar ta emot trötta stadsbor igen och vi kommer på en gång.

Den här rosén bär på en fräsch doft med tydliga drag av smultron. En läcker ton av mineraler och även toner åt rabarber gör inte det hela sämre. Vinet upplevs väldigt somrigt och inbjudande.
Smaken är förstås sommaren buteljerad. Rikligt med smultron och en skvätt hallon. Mineraler som gör allt läskande gott. I avslutet återfinns en liten angenäm bitterhet som liknar blodgrape. Helt klart en av de bästa roséer jag provat.
Till maten gjorde Emilio Moro´s Malleolus väl. Doften är riktigt mörk med nästan sötfruktig doft. Mest tydligast blir chokladtonerna, men även fatkaraktären och vaniljen. Under det framkommer mörka körsbär och lite örter. Doften är faktiskt underbar och jag går igång ordentligt.

Smaken motsvarar doftens avtryck. Mörk frukt som är rejält chokladig. Mycket fat blandas med mörka körsbär, björnbär och vanilj. Munkänslan på vinet är kompakt och fylligt. Avslutet är långt och gott. Efter en tid i glaset kommer en syrlighet fram i avslutet som bär upp vinet ännu bättre. Det här smakabra.

Jag minns en provning där vi drack den här och då blev jag inte jätte imponerad även om det var gott då också. Läs mer här.

2006 Emilio Moro Malleolus, Spanien, Ribera del Duero, SB 95090, 299:-



Till pecorinon korkade Stephan upp denna. Doften går åt dov mörk frukt. Massor med läder och toner av jord. En svag nyans av undervegetation hittar vi också. Även en animalisk doft och lite av blyerts.

Smaken är franskt stramt med en frisk syra. Tydliga tanniner lämnar sina avtryck i munnen. Toner av mörka körsbär och läder låter sig höras. Ett medellångt avslutet med tydligt syrligt slut. Helt ok bordeaux med schysst prislapp.

2005 Les Hauts de Granget, Saint-Emilion Grand Cru, SB 3814, 149:-



torsdag 7 maj 2009

La Chapelle och Bründlmayer

Ett härligt återkommande inslag i vardagen, är Patriks och mina små mitt-i-veckan provningar. Igår var det dags igen och temat var vitt. Våra referenser på den vita sidan är något smärre begränsade om vi jämför med den röda. Men det är ju en av anledningarna till att vi träffas. För att prova, lära och bolla tankar och ideér kring vin. Fantastiskt roligt.

Jag stod för en flaska och Patrik för den andra. Vi provade den andres helt blint, och det är inte utan lite stolthet som jag får nämna att jag lyckades pricka in Sauvignon blanc. Det var svårare för min vän, men dock var rieslingen väldigt sluten direkt ur flaskan och det tog en bra stund innan den öppnade upp sig. Min vän bar även sviterna av en tidigare förkylning på sig.



Vin nummer ett, Doften ger först en ytterst fräsch krusbärston och på det tydliga mineraler. Doften ger ifrån sig en skön fruktsötma. Vartefter den får öppna sig under kvällen kommer de klassiska tonerna allt mer. Det är svartvinbärsnickel och en hel del nässlor. Doften är stor, bred och läcker. I munnen kommer melon upp i tankarna. Cantaloup-melon eller Galia. Men även torra fina mineraler som får en att tänka på blöt sten. Avslutet är läskande och lite varmt.





Importörens info: Familjen Bourgeois har odlat vin runt Sancerre i tolv generationer. Med flera olika vingårdar kan man producera viner i olika stilar som denna La Chapelle med sin charmerande, nästan smultrondoftande frukt. La Chapelle des Augustins är en enskild vingård som ligger sydost om staden Sancerre på sluttningen ner mot floden Loire. Vingården har gamla stockar med en snittålder på drygt 35 år. Jordmånen är 60 cm flintblandad lera på bas av kalksten, bägge stenarterna ger sitt till vinets karaktär. Flintan ger lätt rökighet och kalkstenen bidrar med vinets knivskarpa syra. Vinet är jäst på ståltank men 15% har sedan lagrats på 300-liters ekfat med bâtonnage för komplexitet och rondör.



Vin nummer två, Först är doften sluten och det krävs koncentration för att hitta nyanser. Men ganska snart kommer en tydlig rökig ton. Vinet doftar "fetare" än vin nr. 1. Nästan som användning av fat. Efter ytterligare tid kommer de klassiska dragen av petroleum och moppe. En liten förnimmelse av aprikos fläktar förbi också. I munnen är vinet rökigt och nästan smörigt. Det finns lite brända toner men förstås även den omisskännerliga bensinen. Vinet är fylligare än vin nr. 1 och har ett längre avslut. Fräscht och så fantastiskt gott.


Facit: 2005 WG Bründlmayer Zöbinger Heiligenstein Riesling, Kamptal, Österrike, 189:-, SB slutsåld.


Imortörens info: Vinföretaget grundades av Willis föräldrar och 1980 tog han och hustrun Edwige över driften. I dag brukar man 60 hektar vingårdar i vindistriktet Kamptal i regionen Niederösterreich. På Weingut Willi Bründlmayer prioriteras ekologisk harmoni. Man använder till exempel endast ekologisk gödsel. Och när gamla vingårdar grävs upp får de vila i fem år före nyplantering för att jorden ska hinna hämta sig och förnya sina förråd av näringsämnen.




Vinkokta musslor fick lyfta våra sinnen lite högre.
Patrik, vitt är helt rätt. Det här måste vi göra om. Snart!

tisdag 19 augusti 2008

2006 Gobelsburg Riesling Heiligenstein


Den här släpptes i mars och jag tyckte att det var dags att testa den första flaskan. Jag tycker väldigt mycket om Willi Bründlmayers viner. Han sköter även om och är visst delägare också till Schloss Gobelsburg, vilket borgar för hög kvalitet. Schloss Gobelsburg är den äldsta vingården i Donauregionen och har en historia som går tillbaka till år 1171. Vingården är på 2,5 ha och ligger terrasserade i skydd av en bergstopp. Vinrankornas ålder är ca 35 år. Den soliga platsen och den speciella terroir med sandsten och vulkaniska inslag som finns här ger idealiska förhållanden för riesling. Efter en sen blommning under en kall period, blev sommaren 2006 varm och torr men hösten var kall och blåsig, vilket gjorde att syrahalten i druvorna hölls hög. Druvorna till detta vin skördades den sista veckan i oktober, och resultatet blev så här:
Doften är riktigt fräsch och frisk. Här rymmer paletten allt från lime, persika, ananas till sparris. Den har även den där lilla rökigheten som jag gillar.
Smaken bärs upp av en knivskarp syra. Ren och fräsch frukt. Med en härlig komplexitet och mineraler som visar dess terroir. Även i smakpaletten samsas lime, persika, ananas och sparris. Det här smakabra! Kan jag hålla korkskruven ifrån de kvarvarande flaskorna?

onsdag 26 mars 2008

2005 Zöbinger Heiligensteiner





Finns det nåt godare än ung riesling? Inte just ikväll iallafall. Jag har provat det här vinet förrut. Det ska bli spännande att följa det här vinet i sin mognad. Om jag har karaktär och tålamod.


Producenten för detta Österrikiska vin heter Weingut Bründlmayer och det var hans föräldrar som startade detta företag. 1980 tog Willi och hans fru Edwige över. Idag har de 60ha vinodling i distriktet Kamptal som ligger i regionen Niederösterreich. Stora arealer är planterade med Österrikes paraddruva Grüner Veltliner. Men det är hans Riesling som gjort honom berömd. Här prioriteras ekologisk harmoni. Utsett till Årets vinhus 2007 i en omröstning bland Sveriges vinjournalister.



Hur var vinet då? Jo, färgen är ljust gul. Doften är underbar. Stor på petroleum. Mineraler. Pomelo. Och en viss rökighet. Smaken är frisk, torr men ändå druvsöt. Hög syra. Petroleum. Mineraler. Lätt rökig. Vinet lämnar en lång, mycket god eftersmak kvar i munnen. Slutsats, Köpa en hel låda nästa gång. Måste prova hans Alte Reben och Lyra.


Självklart mumsade jag i mig en halv Reblochon de Savoie Le Farto. Hur god är inte denna kittost från östra Frankrike!!



2005 W.Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein

söndag 2 mars 2008

2005 Zöbinger Heiligenstein Riesling


Ikväll lagade J wokad kyckling med ingefära, chilisås, cocosmjölk och äggnudlar. På besök var A med familj. Vad passar bättre till asiatisk mat än riesling? Nu är A inte den största fan av vita viner, men jag tycker mig se ett trendbrott. För han har flera gånger uppskattat just riesling.
Den här är från Kamptal, Österrike och producenten W. Bründlmayer. Första gången jag provade den här vinet var på Terreno vinotek och då en 2002. Det var det som fick mig att köpa dessa flaskor.
Doften som kommer ur glaset är fruktig och har den där tydliga petroleum tonen. En lätt touch av ananas kommer också. Vartefter flaskan tömms hittar också en viss rökighet sig fram.
Smaken är torr, fruktig, stram och har en frisk syra. Återigen kommer petroleum fram tydligt, en lätt eldighet finns och smaken hänger kvar länge i munnen.
Slutsats, jag älskar det här vinet. Måste köpa på mig mer bra riesling.