Jones Road och Poliziano

När Patrik kommer över mitt i veckan är det brukligt att han tar med sig en flaska och jag står för en. Så provar vi varandras blint. Denna gång hade Patrik av olika anledningar inte möjlighet att ta med sig en butelj, så jag tog tag i saken och korka upp två flaskor. Eftersom vi skulle äta Confit de Canard med ugnsbakad kulpotatis i ankfett och en enkel men fräsch sallad, så föll valet på god Pinot Noir. Tyvärr sprack upplägget när det visade sig att 2006 Walter Hansel North Slope Pinot Noir var korkskadad. Då kommer man på att man har alldeles för lite Pinot i skåpet, så Polizianon fick rycka in och gjorde det med bravur.

Jones Road bär på en druvtypisk doft, sötfruktiga röda bär med tyngdpunkt på jordgubbar. Lite brända kaffetoner och läckra apelsinsyror.

Smaken känns bygger på ung sötbärig frukt, med inslag av knäck och kola. Röda bär är tydliga och då främst jordgubb. Vinet är väldigt rund och fin i munnen, kanske saknar lite tanniner för min smak. Den blir lite slätstruken. Visst är den god och den håller ihop fint under hela kvällen, men den där intressanta personligheten finns inte där.

Mandrone di Lohsa är något helt annat. Här får vi den där wow-kommentaren när vi sticker ner näsan i glaset. Det första som slår mig är bullbak!!? Det kan bero på att vi hällde upp vinet direkt utan luftning då Hansel var korkdefekt, för efter en kort stund är den söta kanelbullsdegen borta. Nu finns istället en läcker nyanserad och komplex doft. Fylld med körsbär, mörk frukt, kryddor, russin, portvinstoner, svamp och en liten begynnande mognad.

I munnen upplevs vinet först väldigt strävt, men det är borta i andra sippen, vi drack ju mjuk Pinot innan. Snygga fattoner med medföljande vanilj blandat med klassiska mörka körsbär. Russin likt en amarone men ändå inte, för här är har vinet också läskande syror och en stramhet. Eftersmaken är för mig komplex och sanslöst god.

Det här var en av årets höjdpunkter. Vinet köpte jag i junisläppet -07. Druvblenden för detta Maremma-vin är 80% Cabernet Sauvignon, 10% Petit Verdot och 10% Alicante. Poliziano gör några av de bästa vinerna i Italien, Asione och Le Stanze är väl inte helt obekanta för er vinintresserade.

2005 Jones Road Pinot Noir, Victoria, Australien, 219:-

2004 Mandrone di Lohsa, Poliziano, Maremma, Toskana, 269:-

2005 Penfold´s Winemaker´s Selection & Poliziano Rosso di Montepulciano

Första kvällen i Falkenberg hos Jocke och Tine i deras nyinköpta prästgård. Ett fantastiskt hus som de nu lägger ner hela sin själ på. Bl a så finns där i källaren ett embryo till vinkällare. Storleken är dock inte något smått. Jocke och jag räknade lite snabbt bland hyllorna och fick det till att det får plats ca 1600 flaskor. I perfekt temperatur. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk. Vi kastar oss in för att direkt prova några i Tyskland nyinköpta vardagsviner.

Penfold´s Winemaker´s Selection Shiraz/Cabernet 13,5% är för mig tidigare okänd. En närmare presentation av Penfold´s tror jag inte är nödvändig. Den här betalada han runt
€ 10 för.

Doften är riktigt sötfruktig, syltig. En hel del mörka bär, framför allt blåbär ploppar upp. En lätt touch av vanilj tittar fram också. Kan det vara från ekfaten tro?

Smaken är även den full med söt mogen frukt. Toner av mörka bär med betoning på blåbärssylt gör sig tydligt. En trevlig pepprighet i avslutet höjer intrycket av vinet. Annars är det ett rätt kort slut. Vi är överrens om att det är lite endimensionellt, men säkert gott som " grillvin".

Poliziano Rosso di Montepulciano 13,5% blir lite av kvällens räddning. Poliziano har levererat stora vinupplevelser tidigare, jag tänker på deras Asinone bl a. Här är det inte det ädla vinet Vino Noble di Montepulciano utan det lägra klassade Rosso di Montepulciano vi nu ska prova. Rosso di M beteckningen kom till 1987 för viner som inte har Vino Nobile-klass. I de här vinerna är det Sangiovese som dominerar, eller som den kallas i Montepulciano Prugnolo Gentile.

Doften på vinet är först näst intill obefintlig. Enbart en lite kemisk eller metallisk doft smyger sig fram. Det här skrämmer oss lite grann. En timme senare har den till slut öppnat upp sig betydligt. Nu finner vi körsbärskärnor ( dock inte kärva ), choklad och lite vägdamm. I bakgrunden finns den där lite metalliska diften kvar. Den vill inte ge sig. Det närmaste vi kan beskriva den är järnoxid. Här kanske Gary Vaynerchuck skulle använda uttrycket rostiga spikar?

Smaken är läskande medelfyllig. Tydlig på körsbärskärnor, rönnbär och vägdamm. Järnoxiden fladdrar snabbt förbi i mittsmaken. Eftersmaken är rejält uttorkande. Det stör kanske lite i början, men när vi vant oss känns det som en befrielse i jämförelse till det tidigare vinets syltburk. Det här vinet vinner kvällens batalj. Tack Jocke för upplevelsen.

2005 Penfold´s Winemaker´s Selection, Australien

2006 Poliziano Rosso di Montepulciano, Italien