Då var det dags igen för Patrik att titta förbi med en flaska vin i bagaget. Denna gång tog han även med sig sin Carina. Som brukligt är hade jag dukat upp med lite tryffelsalami, napolisalami, sovrano och chokladtryfflar smaksatt med just tryffel. De fick prova mitt vin blint och jag vice versa. Humöret var på topp när vi intog det första vinglaset, som innehöll vinvalet från min sida.
Doften är först lite anonym. Lite dov, mörk frukt och en del rostade fat. Efter en stund ger det ifrån sig mer. Nu hittar vi katrinplommon, körsbär och sötlakrits. Doften är tydligt eldig, det har dock en effekt att bli lite eldigt i mina Orrefors Difference Primeur glas. Jag har vant mig, men mina gäster störs lite av det. Efter ytterligare en stund har det svängt rejält och doften har blivit riktigt tung på vanilj. Nu känns vinet väldigt sötfruktigt och som sagt övertydlig på vaniljen.
Smaken är eldig och bär på mörk frukt. Mörka körsbär, katrinplommon och fikon kommer fram på våra tungor. Även i smaken växlar den spår vart efter tiden går. Tills slut är även smaken sötfruktig på vanilj och rostade ekfat. Eldigheten finns kvar hela kvällen i smaken. En störande detalj finner vi att vinets mitten parti känns ihåligt. Första attacken i munnen är byggd på frukt, sen kommer den tomma känslan och därefter ett slut som är uppbyggt på alkohol. Det är synd för jag minns det här vinet bättre än så här.
Patrik som är lite påläst och har provat en del genom åren, dikterar högt sina slutsatser. Han är först och snuddar i Italien men blir sen bestämd på att det är Nya Världen. Jag tror han hinner nämna alla vinproducerande länder innan han slutligen landar i Argentina och malbec. Hans sambo som inte alls har läst eller provat det Patrik har, säger bara kort att: Merlot brukar smaka vanilj tycker jag, jag tror det är en merlot! Sådär ja, Patrik jag tycker väldigt mycket om dig men jag tror vi hittat din ersättare i "vingänget".
Nästa vin bjuder Patrik på.
Redan i färgen skiljer sig vinerna rejält Denna har en jolmig nyans i glaset. Doften lovar riktigt gott redan i första anfallet. Vi hittar kaffe, ceder och cigarrlåda. Även en läcker animalisk ton ger sig till känna. Sen blir det lustigare, nu kommer både Patrik och Carina med ordet hav. Det lite salta vattnet blandat med tång. Och ja, efter en stund fattar jag vad de menar. Det finns verkligen en ton av hav i doften. Patrik vidarutvecklar det hela till nåt pappersbruk vid sommarstugan på västkusten, men där hänger jag inte med längre. Kanske för att jag inte varit i deras sommarstuga. Nåväl, senare på kvällen går toner mer åt det brända hållet, för att därefter helt falla ihop och dö. Tyvärr, det höll ett par timmar och under den tiden var det riktigt bra.
Smaken bär på sval frukt och en hel del goda övermogna jordgubbar. Vinet håller ihop snyggt och är gott. Det lämnar en uttorkande munkänsla med sin strävhet, men det gör bara att man blir sugen på en bit mat.
Jag tycker mig känna rätt säker på att det är Frankrike och gissar på Bordeaux, och bara för att nörda till sig säger jag vänsta sidan. Nja inte riktigt va. Visst var det Frankrike men sydösta i Languedoc, närmare bestämt Costières de Nîmes. Gjort på 100% syrah. Patrik har ruvat på dessa flaskor ett tag, jag tror det är årgång 2005 som saluförs nu. Å visst klarar vinet att mogna i butelj, trots att färgen gjorde oss lite oroliga. Sammanfattningsvis två mycket olika viner, där för min del Campuget vann i både doft och smak. Tack Patrik och Carina, det här gör vi om snart.
2003 Swanson Merlot, Napa Valley, USA, 299:-
2001 Château de Campuget La Sommelière, Frankrike, 165:-(årgång 06)
.JPG)
.JPG)
