Ett sista möte med Herren...

....hoppas jag verkligen att det inte var, men absolut för ett tag framöver. Innan Herren och hans M tar flyttlasset med sig söderut, så fick jag en förfrågan om att komma över och käka en bit mat och prova något vin till. Det tackar jag inte nej till såklart.

M är en alldeles förträffligt skicklig kock och borde kamma hem en seger i Sveriges Mästerkock utan något större motstånd. Glad i sinnet slår vi oss ner avslappnat framför brasan och jag får bekanta mig med ytterligare ett inbjudet sällskap. I detta varma sällskap inmundigas små delikata kanapéer och sköljs ner med en för mig okänd champagne, men vilken god sådan. Elegant och balanserad med snygga brödtoner, citrus och äpplen. Perfekt balans i munnen mellan frukt och syra, här är det inget som spretar eller är dominant utan bara så himla gott.

Till jordärtskockssoppan med ett pastaknyte i (bästa soppan jag ätit på länge), serverades en kall vit Bourgogne. 2008 Pouilly-Fuisse Alliance Vergisson från Domaine Barraud har en väldigt stängd doft i sitt kalla läge, men varefter vinet får upp värmen så öppnas doften upp till en ren och fräsch njutning. I doften lite äpplig med mineraler och ylle, i munnen tonvis med mineraler men även gula toner av persika, nektarin och ananas. Riktigt gott.

 Till älgfilén med balsamico potatis och karamelliserad rödlök (osäker på alla ingridienser, men ruskigt gott var det, även portion nr 2) serverades två stycken rödviner bredvid varandra. I första glaset får vi en väldigt volatil doft med något medicinalt i och en hög kryddig eldighet. I munnen är vinet varmt och eldigt, lite sötfruktig men med en pigg syra. Dom volatila dragen finns här också men även fikon, torkade körsbär och torkade hallon. 2007 Doamine de la Janasse Chateauneuf-du-Pape "Chaupin" är ett kraftpaket. Mina bordsgäster hyllar vinet, för min del blir det lite för mycket. Utan att göra värden ledsen försöker jag hitta storheten i detta vin. Kanske behöver denna 100%-iga grenache vila åtskilliga år innan de ska öppnas. Missförstå mig rätt, vinet är välgjort och gott, men i små doser för mig. Jag snurrade i Piemonte när jag försökte placera det, helt lurad upp till läktaren ännu en gång.

 I det andra glaset finns en doft som jag däremot går helt igång på. Här är det en nästan skitig doft med undervegetation och rök från en lägereld. Någon nämner bikarbonat och kan bara hålla med, fyller även i lite örter och blomsteräng. I munnen blir jag förvånad över hur lätt vinet var i jämnförelse med den stora doften. Den höga syran och alla dessa körsbär vägleder oss till Toskana. Det finns även något sötfruktigt över smaken och visst hittar vi lite läder också. Galet gott!!
2006 Monsanto "Il Poggio" Riserva Chianti Classico är något för mig att fylla källaren med.

 I väntan på dessert så passar jag öppna min medhavda flaska. Det vi har nu i glaset är riktigt glest i jämförelse med de två tidigare vinerna, men efterhand så reser sig vinet och slutar med att bli riktigt strålande. Doften är väldigt pinot noir-lik med jordgubbs och hallontoner. Jag kan skönja lite nötter, lite jordighet, söt piptobak och gummi, men också väldigt mycket mineraler. I munnen får jag ett harmoniskt och komplext vin med toner av hallon och jordgubbar. Någon nämner polkagris också. Återigen väldigt mycket järn eller som jag tolkar det mineraler. Frukten är ren, fräsch och god. Ett riktigt gott vin som alltid är rätt att ställa fram på bordet. 1968 Rioja Vina Valoria lurar upp alla de andra på läktaren. Det var väl inte helt schysst av mig att servera den blint, men fantastiskt roligt. Framför allt blir det en ögonöppnare på hur en Rioja kan smaka om man väntar drygt 40 år. Visstt, det är inte ett stort vin, men väldigt gott som sagt och galet kul att få prova.

Nu serverar Herren ett kylsvalt rött vin i våra glas. Direkt i ansiktet slås en doft av hallonbåtar, körsbär och jordgubbar. Någon säger lakrits. En sak är säker, frukten doftar ren, fräsch och ung. I munnen är vinet super gott med sval och enkel frukt som går i doftens toner. Frisk syra.  Det här kan inte vara något annat än en gamay. 2010 Morgon Marcel Lapierre är en ren fröjd att få prova. Ett jättegott vin.

Sista vinet ut har en doft som tilltalar mig stark, den upplevs skitig, kryddig och mustig, fylld med svamp, korv, chark, lakrits, örter och hallon. Åhh, så bra den är. I munnen får jag en mörk och fräsch frukt med toner av hallon, blåbär, björnbär, lakrits, asfalt och med en hög syra. 2010 Campredon Domaine Alain Chabanon har jag provat tidigare och det är ett sjujäkla gott vin som det borde finnas staplat med här hemma.

Kvällen är slut och det är min gom också. Jag är oerhört tacksam för den goda maten, de goda vinerna och det goda samtalet. Jag kommer defenitivt sakna er här hemma, men önskar er ett stort lycka till på ert nya liv i Frankrike.

Tack

2009 Chateau des Jacques

När jag berättar att jag dricker och njuter av Beaujolais så tittar dom konstigt på mig. Hur kan en sån "vinsnobb" som du gilla Beaujolais? Men det är skillnad på Beaujolais Nouveau och Beaujolais Cru, som här med Moulin-À-Vent. Maison Luis Jadot är en producent som alla nog känner igen. Här produceras viner i alla prisklasser och från hela Bourgogne. Just det här vinet är som brukligt i Beaujolais gjort på druvan Gamay. Skördeuttaget låg på 38 hl/ha och en del av vinet lagrades tio månader på ekfat och resterande lika lång tid på ståltank. Årgång 2009 i Beaujolais är kallad a-vintage-of-a-lifetime och det bästa vinerna klarar 10-20 år i källaren.

Doften är ung och bärig med största tonen på hallon, men även en del vinbär och bigaråer. Ett uns med lakrits, en hel del tydlig nyhyvlad ek och lite fatvanilj. I munnen känns frukten sprudlande ung med massor av läckra hallontoner. Livlig syra och mjuk munkänsla men ändå med fin tanninryggrad. Avslutet är gott men är lite ekig i svansföringen. Dag 2 är eken mer integrerad i både doft och smak, vilket ger vinet om möjligt ännu större drickbarhet än första dagen. Det här gillar jag och lägger undan resterande flaskor för att kunna plocka fram en om året och följa utvecklingen.

SB : 99325
Pris : 159:-

2006 Clos de Rochegrés, Moulin-à-Vent, Jadot

Här slog jag hål på min syn av Beaujolais. Vilken charmör. Vinet kommer från appellationen Moulin-à-Vent och anses väl producera de mest bourgognelika vinerna i Beaujolais, och det är bara att instämma. Att Gamay-druvan kan ge ett så komplext vin med bra ryggrad var för mig en chock.

Redan när jag kör ner näsan i glaset upplevs vinet silkeslent och lite sötaktig, men hur läcker som helst. Vinet har ett djup och en elegans som lockar till att bara få stta och dofta på det hela kvällen. Frukten är mörk med lätt övermogna söta jordgubbar, väldigt Pino. Svårt att sätta ord på doften, den är bara grym. Senare när sista glaset hälls upp så finns ett läckert animaliskt skimmer över doften.

I munnen är vinet silkeslent men här finns också en strävhet. Packad med mogna jordgubbar och till skillnad mot doften finns här en syrlighet som får beskrivas som körsbär i noteringsblocket. Ibland får man uppfattningen av lite kärnigt i smaken också, men den är så god. Det finns ett djup och ett stänk med mineraler också. Avslutet är faktiskt långt och lämnar jordgubbar kvar på tungan. Det här är riktigt bra.

2006 Clos de Rochegrés, Moulin-à-Vent, Louis Jadot. 269:-