2 röda plus lite vitt

Denna gång var det min tur att få traska över till Patrik och Carina för en mitt-i-veckan provning. Insatsen är alltid den samma. En medhavd flaska vin. Vi provar varandras blint såklart. Denna gång var det Carina som tog tag i grytor och pannor för att stilla vår hunger. Ett jobb som hon klarade med bravur. Det får vi hoppas inte var sista gången...

Vi började med deras vin först.

En läcker animalisk doft slår emot mig först. Därefter klarar jag att bryta ner det i nyanser, som te x läder, charkuterier, korv och mogna jordgubbar i sprit. Under kvällen sen övergår det till mer sötfruktig,mer bränd och åt kaffe hållet. Mycket gott.

Vinet är väldigt smakrikt och mycket fruktigt. I munnen känns det tjockt, hög viskositet. Initialt är vinet runt och varmt fruktigt, i avslutet framträder finkorniga tanniner på ett snyggt sätt.

Jaha, mina tankar far direkt till Kalifornien och Syrah. Den där charkdisken och de animaliska tonerna känner jag igen i syrah. Och för mig känns det som Napa. Så, det är väl helt klart en välgjord Napa-syrah?

Nähä. En Aussie och Penfold´s. Jag får väl vara nöjd med att det var rätt druva iallafall. Helt klart är jag possitivt överraskad av den här. Det var ett tag sen jag drack Bin 28. Jag minns att jag inte tyckte den var riktigt värt sitt pris. Ikväll levererade den här iallafall rejält. Det blir att få återkomma till nr. 28 igen, helt klart.


2005 Penfold´s Kalimna Bin 28, Australien, SB 16320, 159:-


Så till glas nummer två. Nu var det värdparets tur att försöka.


Det första som Patrik ropar ut är: fotsvett! Ja, visst finns det där, men meningarna går isär om det är småbarnsfötter eller av äldre kaliber!?
Doften är läcker annorlunda med hög personlighet. Vi hittar tång, vägdamm. En känsla av fet kakao. Köttgryta med tomatpuré. Torra skafferikryddor och kirsberry.

Smaken känns först väldigt elegant och läckert komplext. I mittpartiet får du en rejäl käftsmäll av de torra tanninerna, för att i det väldigt långa avslutet lämna den där första känslan igen av elegans och komplexitet. Wow. Frukten går åt körsbär och läder.

Ett vin med personlighet helt klart. Det är inte helt lätt att gilla stilen direkt, vi längtar efter den gräddiga pastan som ska kokas på spisen. P och C har svårt att fatta beslut om vad det här kommer ifrån. Tankarna far runt i flera delar av Frankrike. C snuddar åt Portugal. Men till slut får dom ändå chansa på Frankrike.

Nej men Italien. Taurasi vinerna kan vara grymt goda. Aglianico är en tuff druva. Jag har provat vinet tidigare, för ett par år sedan. Då föll det mig inte på läppen. Den här var mycket bättre, och flera timmar senare levererade den fortfarande. Då var den ännu bättre, för det extremt sträva hade kaputilerat och kvar var bara denna elegans och komplexa vin. Enligt importören blev den här årgången av detta vin vald till Italiens 3:e bästa vin.

2000 Radici Taurasi Riserva, Mastroberardino, Italien, 270:-

Till den enkla men så självklart goda förrätten av parma och melon, så häller Patrik upp ett vitt vin i nya glas. Vad kan det vara?

Aha, svartvinbärsnickel och krusbär. Det här är helt klart Sauvignon Blanc. Jättegod fräsch doft. Med lite fläder och vita blommor också. Smaken är frisk och läskande. Syran är hög och fräsch. Tonerna går åt krusbär, blommor och grape. Mmm, gott.

Ok. Sauvignon blanc var ju rätt, men "and friends"?. Jodå, en lustig blandning av 45% sauvignon blanc, 35% grüner veltliner och 20% riesling. jag gillar det. Enkelt och fräscht.

2008 Forstreiter Sauvignon Blanc & Friends, Österrike, SB 95181, 79:-

Efter varmrätten bjuder jag på en efterrätt. Enkelt med Ben & Jerry glass och hallon i likör. Hallonen var vedervärdiga men glassen smakade gott. Jag tog med en flaska Moscato d´Asti för att locka till leende. Den är ju barnsligt gott med det söta, pärlande piggelin vinet. Har även nämnt det förrut.

2008 Moscato d´Asti Prunotto, Italien, SB 95187, 99:-

Kvällen blev som vanligt lite för sen. Men vad gör det när man sitter med goda viner och goda vänner!

2006 Gigondas Domaine de la Maurelle

Det dricks inte så mycket Gigondas här. Varför? Jag har inget bra svar på det. Har kanske inte fått någon hallelulja-moment av dessa viner ännu. Men för att få det krävs ju att man provar en del också, så det här får ses som ett trendbrott.

Druvblandningen är 60% grenache, 30% syrah och 10% mourvèdre.

Här pratar vi ung doft, med allt som följer det. Bärig, vanilj, knäckig och kola. Fräscht.

Smaken följer samma mönster. Bärig, vanilj och knäckig. Eldigt avslut med mjuka tanniner.

Ett trevligt vin, behagligt att dricka, men inget som kanske skakar om mig. Priset ligger på cirka 12 euro.

2006 Domaine de la Maurelle, Gigondas, Frankrike, ca 12 E.

2001 Domaine L´Aiguelière Côte Dorèe

Sista flaskan av denna syrah. Den förra gick åt i höstas, läs gärna mer om det här. Det var extra kul att dela den här med Jocke eftersom jag uppmanade honom att köpa 2004:an. Jag tror han blev nöjd med resultatet?

Doften är läcker, fylld med nyanser av läder, sötlakrits och animaliska toner. Den underbart komplexa doften innehåller också hallon, jordgubbar och körsbär. Smaken är läckert mogen men skulle lätt klara att ligga några år till. Vinet är komplext med nyans av katrinplommon, körsbär och läder. Mycket gott!

2001 Domaine L´Aiguelière Côte Dorèe, Coteaux de Languedoc, Frankrike,ca 200:-

2005 Château Haut-Lavignere

Ett vin ur Jockes vinkällare, som denne inhandlat under en shoppingtour i Frankrike för att försöka fylla sin stora vinkällare. Klassat som Saint-Emilion Grand Cru med en prislapp på ca 13 Euro får det betraktas som ett fynd, för det smakar jättegott. Väldigt behagligt att dricka, utan att för den skull vara blaskig.

Doften sjunger ung, bärig frukt. Med snygga drag av plommon, ceder och knäck eller kola. Smaken ger en mjuk och bärig munkänsla. Toner av plommon och ceder gör sig påminda även i smaken. Vinet är snyggt balanserad mellan frukt, syra, fat och alkohol. Helt enkelt läskande!

2005 Château Haut-Lavignere, Bordeaux, Frankrike, 13 E.

2003 Ojai Verna´s Syrah

Sista flaskan av en liten husfavorit, Ojai. Läs gärna här om tidigare smakprov från Ojai.

Här kommer lite info om producenten som här hämtad från importörens hemsida:

Adam Tolmach nådde sin maxproduktion redan 1997 med 6.000 flaskor. Dessa är uppdelade på runt tjugo olika viner. Merparten av dem är vingårdsbeteckande viner från vingårdar i Santa Barbara County.Ojai är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara som uttalas ÅHAJ. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenden men började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s. iakttag noggrant och gör ingenting.

Detta är andra årgången Adam gör denna cuvée från denna vingård som ligger granne med White Hawk. Klonerna i vingården är 1, 99, 383, 470, 877, Durrell och Estrella. Vingården ligger i Cat Canyon några kilometer norr om Los Alamos i Santa Barbara County. Jorden är sandig och det är ett kallt kustklimat. Vinet har en bra naturlig syra både p.g.a. ett kallt mikroklimat och p.g.a. de nya klonerna. Vinet har vilat 16 månader på 30 % ny fransk ek. En av hemligheterna bakom de jordiga mineraltonerna som balanserar den rika druvsötman i Ojai's viner, är att Adam när det finns 3-4 brix kvar av druvmusten, drar över dem till fat med jästfällningen, som han gör battonage på precis som på vita viner.

Doften är extremt fruktig med massor av mörka frukt toner. En kompott av björnbär och blåbär känns allra tydligast. Men det vilar också en skön animalisk doft över vinet. Vinet doftar bombastiskt och eldigt.

Smaken är kompakt och fyllig. Tydliga fatnyanser med smak av björnbär och mörk frukt. Väldigt eldigt och spritigt. Doften var ok men smaken är svår att dricka.

Dag 2 är mycket bättre. Nu har den fått en rundare ton i smaken och är lättare att dricka. För min del så föredrar jag ung frukt från Verna´s Vineyard.


2003 Ojai Verna´s Vineyard Syrah, Napa, USA, 299:-

Riktigt god korv från Gudmundsgården i Slöinge utanför Falkenberg!!

2003 Swanson Merlot

Sista flaska av ett tidigare provat vin.

Lite info om producenten hämtat från importörens hemsida:

Swanson Vineyards ett familjeföretag med säte i Oak Ville i Napa Valley. De grundades 1985 av W. Clarke Swanson, Jr. och gör viner som förhöjer och förgyller varje tillfälle. Vinerna är sammetslika, läckra med en särpräglad stil. De har två vingårdar. Den ena om 140 acres ligger i dalgången i Oakville, där har de dessutom 100 acre vid Oakville Cross Road mellan Opus One och Silver Oak den andra 40 acres väster om Hwy 29 mellan Dominus och Martha's Vineyard.Deras vinmakare Chris Phelps har en vinmakar examen från Davis University of California. Han har efter det fått träning av Christian Moueix hos Château Pétrus. Chris har i sitt arbete tagit med sig influenser både från Kalifornien och Europa. Han har innan han kom till Swanson Vineyards 2003 jobbat i 12 år på Dominus Estate och 7 år på Caymus Vineyards.Swanson Vineyards producerar totalt 27 000 lådor vin per år.

Doften är övertydlig på fat. The oak-monster is here som Gary skulle ha sagt. Men det är inte lika påtaligt som tidigare. Nu är det mycket tilltalande. Doften är mycket fruktig och sjunger plommon blandat med vanilj från ekfaten. Frukten känns lite söt, men den har fått en angenäm mognad på sig och det gör det hela till en rätt underbar doft.

Smaken är fruktig och såklart tydlig på fat. Den är rund och sammetslen i munnen av årens flasklagring. Men här finns plommon, vanilj och fikon i en skön balans. Det smakar gott. Tyvärr försvinner frukten efter ett par timmar i karaffen.

Vinet har nått sin peak så var försiktig med luftningen. Den här drack vi i rätt tillfälle och på rätt plats. Gott.

2003 Swanson Merlot, Napa Valley, USA, 283:-

2004 PradoRey Crianza

Jaha, då var semestern över. Fyra veckor on-the-road hos släkt och vänner, spridda över landet. Från Hudiksvall till Falkenberg, Göteborg, Bromölla, Sölvesborg, Kivik m.m.
Vanligt svensk sommarväder har det vart. Mycket god mat och en hel del trevliga viner. Nu blir det att försöka komma ifatt med bloggandet. Försöker göra varje inlägg ganska kort. Här kommer det första.....


Doften är riktigt god. En känsla av bondgård hänger över den. Doften är lite spritig i början, men det luftas bort med tiden. Massor med mörk frukt blandat med fatkaraktär. Tydlig korint blandas med torkade kryddor. Doften har en personlighet.

Smaken är fyllig med massor av mörka frukt toner. Mörka körsbär. En hel del choklad och läder. Avslutet är långt och eldigt.

Ett mycket gott vin från en av de största producenten i Ribera del Duero. Druvblenden är 95% Tinto Fino(Tempranillo), 3% Cabernet Sauvignon och 2% Merlot.

2004 Prado Rey Crianza, Ribera del Duero, Spanien, SB 2391, 120:-

-04 Redoma & -05 Fort Ross

Lyckan är stor då tillfälle ges för Agne att komma över på lite vin. Det är dennes första semesterdag och det är bara att sätta ribban direkt. Glasen står uppradade och karafferna är fyllda med ett vin från mig och det andra från Agne. Vi provar förstås varandras viner blint.


Först ut är mitt val för kvällen.


Doften är stor och sötfruktig. Massor med mörk frukt trängs med plommon, choklad, lakrits, vanilj och fat. I munnen har vinet en frisk syra och är rejält fyllig. Vinets stora kropp är fylld med toner av mörka frukt, så som plommon och björnbär. Men även en hel del lakrits och fat ger sig till känna. Avslutet har tanniner men inte på ett framträdande sätt, en känsla av skalbeska hänger sig kvar också.

Sammanfattningsvis tycker vi vinet är gott men inte stort. Det är snyggt gjort. Kanske lite för snyggt. Det finns ingen själ i vinet. Agne tycker sig känna igen vinet från en del spanska områden. Det är hyvsat nära säger jag och visar honom flaskan:

2004 Redoma, Niepoort, Douro, Portugal, SB 89414, 249:-

Här är lite information hämtat från importören om producenten.
Niepoort kan sägas vara för Vintage Port vad Krug är för Champagne, båda är små hus i en värld av jättar och båda producerar viner som få kan mäta sig med.
Firman grundades 1847 i Vila Nova di Gaia och ägs och drivs fortfarande av den hollänsk-ättade familjen Niepoort. I dag är det Rolf van der Niepoort tillsammans med sonen Dirk som producerar firmans portviner. Dirk ägnar sig även åt annat än starkviner, framförallt hans röda vin anses vara fantastiska.
Man har vunnit en enorm mängd utmärkelser och anses internationellt vara en av de allra bästa portvinsproducenterna, inte så kända för alla men ett portvin för de verkliga kännarna.

Druvblandningen på det här vinet är Touriga Franca, Touriga Nacional, Tinta Roriz, Tinta Cão.


Nästa vin bjuder Agne på.

Det första som slår ut från glaset är en blommig känsla. Först tulpaner sen starkt av rosor. Runt det blommiga ligger en känsla av eucalyptus. Läckra röda bär sprider sig i glaset, hallon, körsbär och vinbär. Vartefter kvällen fortskrider växlar dofterna i glaset. Ett tag hittar jag svettiga strumpor och en förnimmelse av svamp. Sen är det blomvatten igen. Till slut är det underbara toner av apelsin och kanske mango/papaya eller någon slags exotisk gulfrukt. Wow! Jag har aldrig tidigare känt en sådan doft. Häftigt och väldigt spännande.
Smaken är frisk och bär på en hög syra. Mängder av röda bär slungas runt i munnen. Hallon, körsbär, röda vinbär och jordgubbar. En svag lakritston kommer ibland. Sist retas smaklökarna av aplesinsyror och nyanser av mango. Avslutet är långt och jättegott.


Det här var riktigt gott. Doften var unik. Men summeringen av mina intryck där rosorna i doften och den friska syran i smaken samt körsbären får mig att gissa på Langhe. Inte en barolo eller barbaresco, för strävheten finns inte där. Men kanske en Langhe Rosso?


2005 Fort Ross Pinot Noir Reserve, Sonoma Coast, USA, SB 97857, 320:-



Man får skämmas. En Pinot Noir!!! Men vad gör det, om det smakar så här bra, kan jag ha fel fler gånger. Det är klart att när jag fått reda på vad det är i glaset och kvällen fortskrider så är allt självklart. Vinet är sensuellt och har själ, till skillnad från Redoma. Dom burgundiska syrorna är jätte läckra, och jag går alltid igång när jag hittar apelsin och exotiska gula frukter i röda viner.



Här kommer lite information från importören:
Egendomen Fort Ross är belägen precis vid havet i området Sonoma Coast i Kalifornien och består av ett pärlband av många små vingårdar som ringlar sig på otillgängliga klippor och kullar. Med andra ord ett till synes nästan omöjligt projekt att ta sig an när Linda och Lester Schwartz bestämde sig för att köpa marken och plantera druvor här för över 10 år sedan.
Men det blev som oftast när det gäller vin; ur de svåraste och tuffaste förutsättningar kommer de bästa resultaten. Och Fort Ross har haft en mycket succéfylld första tid som nytt vineri, mycket ligger förstås i den legendariske vinmakaren Ed Kurtzman, känd för att åstakomma mirakel med Pinot Noir i Sonoma.


Här är fler som tyckt bra om vinet, Finare Vinare och Frankofilen.

2008 Moscato d´Asti Prunotto

Första gången jag provade en Moscato d´Asti var på Vinordic och det var kärlek vid första ögonkastet. Kanske var den söta drycken en frälsning för min hårt rödvinsprovade gom den dagen, men jag lovade mig att återkomma till denna charmiga dryck. Så när dessa släpptes i våras slog jag till på ett par. Moscato d´Asti kanske inte ses som ett "finvin" i vissa kretsar, men alla som fick smaka den här kvällen föll pladask. Det är så lätt (5,5%) och charmigt och förstås sött.

Doften är typisk med sin piggelin-ton. Det har en inbjudande krusbärs doft också. Smaken är som att slicka på en piggelin. Det är sött och svagt mousserande. Kanske för svagt? I smaken finns också gula krusbär och honung. Avslutet går åt cantaloup melon. Det är helt enkelt somrigt gott!

2008 Moscato d´Asti, Prunotto, Italien, SB 95187, 99:-

Äntligen semester!

Första semesterveckan och en bit på andra avverkad. Vi tillbringade 10 dagar i Stocka, norr om Hudiksvall. Ren avkoppling med en hel del fiske tillsammans med barnen, paddla kanot, bada och sola.

På vinfronten var det också lugnt. Provade denna mousserande historia. På rekommendation av Patrik och Steppis. Jag gick in med höga förväntningar och blev väl lite besviken. Visst är det OK för endast 109 spänn, men jag tror fortfarande jag föredrar Rotari i det prisläget.

Pongrácz har en frisk doft med svagt brödiga toner. En hint av äpple och citrus retar smaklökarna till att få smaka. Smaken har en initialt frisk syraattack och vinet är kraftigt mousserat. Det innehåller lite flyktiga smaker, men visst förnimmer man äpple och citrus. Avslutet är kort och lämnar avtryck av citrus/grape.

Pongrácz Brut, Sydafrika, SB 7628, 109:-