2003 le Serre Barbera d´Asti Bosco Bracco

Jag visste att de haft en hel del problem men korken på detta vin. Så när nästan hela korken var rödfärgad blev jag orolig att den här sista flaskan skulle vara körd. Nu kanske det redan ändå skulle vara på väg utför, då Barbera kanske inte är menat att lagras en längre tid och med tanke på den varma årgången 2003 så är det nog ännu mer sanning i det påståendet.

Jag har provat och bloggat om vinet tidigare. Just i det inlägget var det 2005 som var den aktuella årgången. Den tyckte jag var lite mer druvtypiskt än 2003 som är mer bombastisk. Jag minns att vi dekanterade vinet kvällen innan för att få bästa upplevelse.

Nå, hur var det nu med korken.....

Jo, den lever fortfarande. Rejält mogen doft med fin röd frukt. Lite dova toner med en stänk av menthol. Smaken är ordentligt syrlig och väldigt spritsig på tungspetsen, nästan pärlande. Mogen med varm och lite eldig smak. Toner som går åt undervegetation och svamp. Långt avslut som lämnar ett dovt, varmt och moget avtryck.

Jag kan rekommendera vin vänner som har kvar av denna årgång, att det är läge att korka upp, innan det är försent.

Bortbjudna på lite gott.....

Nu tyckte grannarna att det var dags att bjuda igen. Så det var riktigt skönt att direkt efter arbetet knalla dit och bli bortskämd. Med vetskap om min nördighet vad gäller mitt vinintresse, så tycker dom det är extra roligt att köpa vin och låta mig prova blint och jag uppskattar gesten såklart. De är väldigt noga med att påpeka att jag självklart borde gissa rätt också, så här gäller det att skärpa till sig.



Vin nr 1.

Doften är fräsch och schysst kryddig. Inititivt kommer inslag av charkuterier och vitpeppar. Rätt mörk frukt med tyngdpunkt på körsbär. Tydligt fatig. Smaken är stram och skönt sträv. Vinet har en bra syra och levererar mörk frukt. Körsbär och peppar är tydlig, men också de fatiga inslagen. Vinet är gott.



Jaha, så var det dags för en kvaliciferad gissning. Med tanke på de kryddiga inslagen och charken, det strama och peppriga inslagen, så faller min gissning på en Chateauneuf-du-Pape från standarssortimentet.

Svar: 2004 Marques de Riscal Reserva, Rioja, SB 2573, 136:-

Min palett på Rioja är minst sagt otränad. De kunde inte valt ett bättre vin för att se mig misslyckas. Men jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Rioja är dill och kräftspad i min erfarenhet, men det här var ju riktigt gott. Tack för den lärdomen.

Vin nr. 2

Frisk doft med en del söta bär. Jordgubbar. Spännande menthol och en fin blommig touch. Smaken är rejält frisk och bär på en riktigt hög syra. Vinet känns lite tunnare och bär på ett mycket kortare avslut än det förra. Syrliga körsbär är riktigt tydliga.

Nja, det här borde vara Italien, och med tanke på det superhöga syran så är det säkert Barberadruvan.

Svar: 2007 Santa Vittoria Langhe Rosso, Piemonte, SB 95386, 99:-

Ja, se där. Lite heder vann jag tillbaka iallafall. Druvmixen är 70% barbera och 30% nebbiolo. Normalt är det här precis vad jag älskar, men faktum är att just ikväll var Rioja storebrorsa och den här lillebror.

Tack Patrik och Susanne för en jättetrevlig kväll och en underbar gryta. Nästa gång är det vår tur.

2005 Cá di Pian

Ett vin med en noshörnings kraft och styrka? Familjen Rivetti kan knappast vara okänt av någon vinintresserad. Cá di Pian är en av deras Barbera d´Asti-viner i den lägre prisnivån. Lagring sker i nya,mediumrostade franska ekfat i ett år. Ingen klarning eller filtrering. Det var ett tag sen jag sist provade Cá di Pian. Redan i handen känns flaskan tyngre än tidigare årgångar. Kan det stämma?

Doften är riktigt tydlig på fatkaraktär. Vinet ger ifrån sig en stor och inbjudande doft. Förödande goda choklad och mörka körsbärstoner retar min aptit. En fin nyans av svamp lockar mig ut i skogen, där imponerande ekar växer.

I smaken har vinet en ännu tydligare ekfatskaraktär. Runt träden växer mörka, stora bigaråer. Från de nya dyra eken kommer toner av vanilj med på köpet. En god chokladsmak ger mig välbehag. Den varma mörka frukten lämnar ett långt avslut i munnen. Ett litet minus blir det när dom sista sekunderna i avslutet lämnar ett alltför träigt avtryck i munnen.

Visst är det här ett riktigt gott vin och jag kommer att följa den i flera årgångar. Hoppas bara den kraftiga eken var tillfällig.

2005 Cá di Pian, La Spinetta, Italien, 179:-

2005 Barbera d´Asti Le Serre

Den här har blivit något av en återkommande favorit. Själv köpte jag av årgång 2003. Det var ett monstervin, som smakade bäst efter att ha varit i karaffen ett dygn. Den här 2005:an bjuder Agne på. Producenten heter Bosco Bracco och har intressant nog svenska ägare. 2005 ska visst ha varit ett besvärligt år i Piemonte med sval försommar, torka och hagelstormar. O så här smakade det 2008....


Inledningsvis ploppar röda bär upp i doften, så som röda vinbär och lingon. Efter en timme kommer det mer av mörka körsbär och mörk choklad. Ja, ta mej tusan! Det doftar som den där mörka körsbärspralinen alla lämnar till sist i chokladasken.



Smaken är stor och syrlig. Här finns massor med frukt. Återigen mörka körsbär med ett chokladöverdrag. Bra längd. Inte alls lika stort som 2003. Mer lätttillgängligt redan nu. Jag hoppas att jag får förmånen att följa dessa bägge årgångar framöver, då det är till vetskap att flera av mina vänner har dessa i sina källare.







2005 Barbera d´Asti Le Serre, Piemonte, Italien, ca 140:-

2003 Ca´di Pian La Spinetta

Vi fortsätter att prova toppskiktet av producenter från Italien. La Spinetta som är mest kända för sina vingårdsbetecknade Barbaresco´s gör även moderna, supergoda Barbera viner. Det här är deras enklaste. Noshörningen som återkommer på deras etiketter står för styrka, och det här vinet visar en härlig kraft.
Doften är fruktdriven och härligt fatig med toner av choklad.
Smaken har syrlig frukt, perfekt matvin, torra tanniner, härliga körsbär och snygga fat. Bra längd.
Slutsats, 2003 var ju extremt varm och för mig har det påverkat det vinet positivt. Det här var sista flaskan jag hade av det här vinet, men inte sista gången jag köper det. Mycket prisvärt ( 185:-) och svårt att inte älskas av alla.