Vi var fyra gubbar som träffades i stugan för en vin & mat en vacker höstdag. Finns det något roligare än att få prova vin och vräka ur sig gissningar, liknelser och associationer. Vi hade alla tagit med en bra skörd var av flaskor, självklart provade vi allting blint. Spisen gick varm hela dagen när rätterna avlöste varandra och nog var vi proppmätta när ögonen gick igen långt senare på natten.
För att värma upp munnen inför dagens övningar gick vi loss på lite champagne.Champion-Ouy har en fin och trevlig doft som är lite äpplig och har dom klassiska tonerna av bröd och jäst. I munnen är smaken frisk och återigen väldigt äpplig, rätt elegant. Dock är frukten lite gles och vinet upplevs lite glest, ja faktiskt rentav tunn. Någon eftersmak finns inte att tala om. Näe, absolut inget märkvärdigt och kanske knappt värt sitt ursprungsnamn, men för 169:- finns ingen korkångest med att öppna resten av lådan.
Herren häller upp ett vitt i glaset. Här finns ingen tvekan om att vi har riesling i glaset.
2002 Zilliken Forstmeister Geltz har en superläcker doft av petroleum, moppe och oljegrop. Massor av mineraler och en del krispiga äpplen tittar fram bland soppan. I munnen återigen den där härliga fotogen och petroleum stilen. Oljig känsla i munnen med lite söt honungsmelon och snygga mineraltoner. Avslutet är långt, vi ställer undan resten av flaskan till anklevern med stekt pancetta och balsamico.
Hummer innan den kokades och gratinerades
Patrik häller upp rött i glasen. Doften bär på mörk röd frukt med en hel del fat, rom-russin, tomatpuré och lite gröna själkiga toner. I munnen finns körsbär, svartvinbär och lakrits. En hel del fat lyser igenom. De gröna tonerna kommer loss långt senare. Syran är pigg och tanninerna är torra.
Våra gissningar börjar bland de modernare slaget av Toscana, när inte det stämde haglade gissningar från alla håll. Men att det var en 2006 Cabernet/Agiorgitiko från Grekland. En ögonöppnare för ett helt outforskat land.
Älgkött från vår gode vän jägaren. Köttet blir till en Älg Boeuf Bourguignon med höstkantareller och en härlig potatismos med jordärtskocka och en rejäl smörklick i. Samtidigt kokar vi oxsvanssoppa också på spisen.
Agne fyller på nästa glas. 2003 The Observatory har en häftig och personlig doft av pelargon, äppelmust, krut, buljong och kokta grönsaker. Det här delar lägret, några av oss gillar det skarpt och en annan dissar hårt. I smaken finns det där skitiga som är så häftigt. Mörk frukt med lingonsyrlig syra. Svavel och rök. Jag gillar den mer och mer. Vi var och naggade i Sydfrankrike innan vi landade i Sydafrika till slut.
Jag häller upp nästa röda från karaffen. 1995 Gran Reserva Remires de Ganuza har superläckra och komplexa toner. Här sniffar vi fram torkat läder, tobak, något floralt, flyktiga menthola toner, fikon, choklad och lite vanilj. Det svävar en skön mognad över allt ihop. Smaken är varmfruktig och rätt eldig men bär på läcker frukt som för tankarna till något torkat. Sen hittar vi läder, svart te, buljong och torra skafferi kryddor. Här blandas både röda och mörka bär i en schysst bärkompott. Syran är läskande frisk och avslutet långt och komplext.
Grabbarna är och snurrar i Ch9dP innan Herren ringar in Iberiska halvön.
Riporna ligger för styckning. Det blev smörstekta ripbröst i grädd/konjaksås till KarlJohan-risotto. Att en sån liten fågel kan smaka så mycket vilt är bortom all förstånd.
Herren fyller på våra glas med 2008 Chemin de Moscou, Domain Gayda och ur glasen strömmar purung frukt, fylld med toner av viol, kött, blåbär, plommon, kaffe, vitpeppar och vanilj. Koncentrerat, modernt och lyxigt. Smaken är maffig och boostad. Blåbär, vanilj och örter i en supergod varmjordig frukt. Avslutet är långt och fylld med blåbärspaj med vaniljsås.
Riktigt gott, men man bör gilla den maxade stilen som erbjuds. För mer utförlig info om vinet läs gärna Herrens tidigar inlägg
här.
Nästa vin som också Herren bjuder på saknar jag bild på, men det var en 2009 Cuveé du Vatican Réserve Sixtine Blanc. Första gången jag provar en vit Chateauneuf-du-Pape och vi hade inte en susning när vi gissade. Doften är läckert blommig med drag åt syrén, gula frukter och citron. I munnen är vinet fet och oljigt. Syran är låg och alkoholen är lagom varm. Inslag av sten och flinta, men också en hel del ylle och smörblomma.
Gott och udda, det är inte varje dag jag dricker 100% Rousanne.
Patrik bryter av och häller upp ett vitt vin i våra glas. 2009 Würzburger Stein Riesling Kabinett från Juliusspital har en doft som är packad med mineraler, flinta, krita och rök. Här hittar vi också lite svag petroleum, innerslang och melon. Smaken är rejält krispig och är galet god med sina mineraler och grapefruktbitterhet. Långt och uppfriskande avslut.
Franken när det är som bäst, mineraler och grape.
Hummern är färdiggratinerad med fänkålssmör. Jag poppar upp en champagne för att skölja ner det hela med.
André Clouet standard NV är faktiskt riktigt god, och till hummer sitter det som en smäck.
Agne häller upp en ljust rött vin i våra glas. 2008 Maranges Le Croix Moines från Camille Giroud har en hel del volatila drag i doften av terpentin och målarfärg. Den röda frukten går åt lingon och nypon. Smaken är läskande syrlig med inslag av lingon, röda vinbär och tranbär. Tanninerna är småkorniga och tydliga.
Riktigt gott och vi lutar vår tro åt Piemonte, med tanke på det volatila och tanninerna. Ack så fel man kan ha. Kanon bra Bourgogne.
Herren gör nästa framryckning med karaffen och häller upp 2001 Chateauneuf-du-Pape från Domaine de la Janasse. Superläcker doft med härlig mognad i sig. Här hittar vi fikon, viltfond, piptobak, örter, ett skimmer av röd frukt och flyktig menthol. Smaken är fyllig med kompakt frukt och en viss mognad. Läckra hallon, körsbär och russin som får vem som helst att börja skratta av glädje. Varm och eldig, absolut, men med en otrolig längd som bara växer under kvällen. Glasen blir fort tömda.
Agne fyller snabbt på med nästa vin. 2004 Dagromis från Gaja. Underbar doft fylld med körsbär, höstlöv och målarfärg. Det doftar ren skär frukt med sublima drag av rosor och Greve Hamilton-tobak. Smaken är härligt god med söta bär, körsbär och rosor. Komplexa drag av svart te och piptobak. Massor med pulvriserade tanniner, men absolut drickbar redan nu. Avslutet är riktigt snyggt och långt.
Det här är definitivt min kopp med te. Satan i gatan va gott.
Jag tycker att vi borde avsluta med en trevlig port och öppnar 1998 Quinta do Vesuvio. Doften är fyllig och söt med kompakta toner av russin, valnötter, viol, bittermandel och björnklister. I munnen är vinet tjockt, kompakt och alldeles på tok för söt. Vinet är helt i obalans och får stämpeln: används medicinskt för knäont.
En lång dag är slut och jag tackar alla som gjorde den här helgen till ett minne för livet. Vi kör något liknande i vår igen.
Under husvisningen får vi ett glas i handen. Vinet är lätt kylt och släpper ifrån sig en flörtig doft av hallon, jordgubbar och lite grönsaker. Smaken är ung och lätt. Det är i sin enkelhet riktigt gott. Ett ärligt vin med roa smaker av hallon, blåbär och jordgubb. Det finns t.o.m. en del komplexitet i det. Smaskigt.
Nästa vin är ett vitt som är tänkt till varmrätten. Ur glaset svävar en häftig doft. Det är personligt och tungt. Först får jag inte kläm på alla nyanser, men med lite hjälp så börjar pennan jobba. Brända mandar. Hårda gröna päron. Äppelskrutt. Ylle, eller mineraler som Herren tolkar det som. I munnen blir jag överraskad av att det inte smakar som doften förväntar. Smaken är fet med dag åt aprikos, honung och pomerans. Tonvis med mineraler klingar ut i munnen. Munnen vill nästan tro att det är ett dessertvin, men...det är ju torrt. 
.JPG)
.JPG)
