2001 Finca Valpiedra Reserva

Spanien är lite okänt territorium för mig. Så för att råda bot på det är det väl bara och börja prova. Mina tidigare erfarenheter av Rioja är starkt förknippade med dill. Alltför ofta har det känts som jag druckit kräftspad. Jag har däremot uppskattat andra distrikt som tex Ribera del Duero, Priorat, Toro och Biertzo väldigt mycket. Men jag är inte den som är den, utan ger Rioja en ny chans såklart. Nu fanns det inte så värst mycket spännande på hyllorna på det systembolag jag var inne på, men valet föll iallafall på denna reserva.

Den huvudsakliga druvan i flaskan är Tempranillo. Årgång 2001 är mycket lyckad i Rioja, så det lovar gott.

Direkt ur flaskan ner i glaset doftar vinet torkad frukt och animaliskt. Just det köttiga animaliska brukar tilltala mig, så jag börjar dra lite på smilbanden. Vidare doftar det svamp och höstskog, men även lite smörkola och fat. Efter ett par timmar ger den ifrån sig en rätt läcker blandning av jordgubb, tobak och animaliska drag.

I munnen är vinet medelfylligt och elegant. Doft associationerna hänger med med animaliska toner och svamp samt fat. Lite torkad frukt och en svag ton av dill. Tack och lov inte för tydlig. Jag var rädd för Estrella dillchipsen skulle vara för tydliga. Däremot är avslutet lite tunt och klent, ja nästan lite vattnigt. Visst är vinet läskande och elegant, men doften överglänser smaken och efterdyningarna lämnar en viss besvikelse.

Jag lämnar Finca Valpiedra till andra att prova och söker mig vidare i den spanska vinfloran.

2001 Finca Valpiedra Reserva, Rioja, Spanien, SB 2260, 144:-

Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

Bortbjudna på lite gott.....

Nu tyckte grannarna att det var dags att bjuda igen. Så det var riktigt skönt att direkt efter arbetet knalla dit och bli bortskämd. Med vetskap om min nördighet vad gäller mitt vinintresse, så tycker dom det är extra roligt att köpa vin och låta mig prova blint och jag uppskattar gesten såklart. De är väldigt noga med att påpeka att jag självklart borde gissa rätt också, så här gäller det att skärpa till sig.



Vin nr 1.

Doften är fräsch och schysst kryddig. Inititivt kommer inslag av charkuterier och vitpeppar. Rätt mörk frukt med tyngdpunkt på körsbär. Tydligt fatig. Smaken är stram och skönt sträv. Vinet har en bra syra och levererar mörk frukt. Körsbär och peppar är tydlig, men också de fatiga inslagen. Vinet är gott.



Jaha, så var det dags för en kvaliciferad gissning. Med tanke på de kryddiga inslagen och charken, det strama och peppriga inslagen, så faller min gissning på en Chateauneuf-du-Pape från standarssortimentet.

Svar: 2004 Marques de Riscal Reserva, Rioja, SB 2573, 136:-

Min palett på Rioja är minst sagt otränad. De kunde inte valt ett bättre vin för att se mig misslyckas. Men jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Rioja är dill och kräftspad i min erfarenhet, men det här var ju riktigt gott. Tack för den lärdomen.

Vin nr. 2

Frisk doft med en del söta bär. Jordgubbar. Spännande menthol och en fin blommig touch. Smaken är rejält frisk och bär på en riktigt hög syra. Vinet känns lite tunnare och bär på ett mycket kortare avslut än det förra. Syrliga körsbär är riktigt tydliga.

Nja, det här borde vara Italien, och med tanke på det superhöga syran så är det säkert Barberadruvan.

Svar: 2007 Santa Vittoria Langhe Rosso, Piemonte, SB 95386, 99:-

Ja, se där. Lite heder vann jag tillbaka iallafall. Druvmixen är 70% barbera och 30% nebbiolo. Normalt är det här precis vad jag älskar, men faktum är att just ikväll var Rioja storebrorsa och den här lillebror.

Tack Patrik och Susanne för en jättetrevlig kväll och en underbar gryta. Nästa gång är det vår tur.

2004 PradoRey Crianza

Jaha, då var semestern över. Fyra veckor on-the-road hos släkt och vänner, spridda över landet. Från Hudiksvall till Falkenberg, Göteborg, Bromölla, Sölvesborg, Kivik m.m.
Vanligt svensk sommarväder har det vart. Mycket god mat och en hel del trevliga viner. Nu blir det att försöka komma ifatt med bloggandet. Försöker göra varje inlägg ganska kort. Här kommer det första.....


Doften är riktigt god. En känsla av bondgård hänger över den. Doften är lite spritig i början, men det luftas bort med tiden. Massor med mörk frukt blandat med fatkaraktär. Tydlig korint blandas med torkade kryddor. Doften har en personlighet.

Smaken är fyllig med massor av mörka frukt toner. Mörka körsbär. En hel del choklad och läder. Avslutet är långt och eldigt.

Ett mycket gott vin från en av de största producenten i Ribera del Duero. Druvblenden är 95% Tinto Fino(Tempranillo), 3% Cabernet Sauvignon och 2% Merlot.

2004 Prado Rey Crianza, Ribera del Duero, Spanien, SB 2391, 120:-

***** Rehab i Stallarholmen

I helgen blev hela familjen utbjuden till Stephan och dennes familj. Där blev vi bortskämda och uppassade likt ett 5 stjärnigt hotell. Efter en rundtur på gården där barnen kunde hälsa på hönsen, kalkonerna, geten, katterna och hunden, bjöds vi på en rosé. Med minnet färskt på Patriks och min rosé provning härom veckan, så blev jag glatt överraskad när denna lilla godsak satt helt rätt. Just här ute i skogen med trevligt umgänge var det här vinets rätta plats och tid. Därefter fick vi uppdukat en massa meze-rätter som Stephan förberett i sex timmar dagen innan. Med nygrillade lammkotletter och lantbröd frossade vi de härliga turkiska rätterna. En spanjor stod rak i ryggen och lät sig smakas till denna fest. Därefter täljde vi fina bitar av en jordlagrad pecorino och lät det sköljas ner med en bordeaux. Varpå tröttheten drog ner ögonlocken och somnade.

Med fortsatt hög service knackade Stephan på och väckte oss på morgonen med famnen full av badlakan och lät meddela att bastun var klar att användas. Vi satt både länge och väl och svettades för att sedan kylas ner ute mot husväggen med en dusch i enbart kallvatten. Innan värdparet serverade frukost fick vi även prova på och ligga på spikmatta. Det var överraskande skönt. Efter en ungersk frukost var det fria aktiviteter på gården. Innan hemfärd tog vi oss tid att avnjuta en god cigarill från Davidoff.

Tack Stephan och Åsa för en mycket uppskattad helg. Säg bara till när ni orkar ta emot trötta stadsbor igen och vi kommer på en gång.

Den här rosén bär på en fräsch doft med tydliga drag av smultron. En läcker ton av mineraler och även toner åt rabarber gör inte det hela sämre. Vinet upplevs väldigt somrigt och inbjudande.

Smaken är förstås sommaren buteljerad. Rikligt med smultron och en skvätt hallon. Mineraler som gör allt läskande gott. I avslutet återfinns en liten angenäm bitterhet som liknar blodgrape. Helt klart en av de bästa roséer jag provat.

2008 Rabl Zweigelt Rosé, Österrike, SB 95120, 85:-

Till maten gjorde Emilio Moro´s Malleolus väl. Doften är riktigt mörk med nästan sötfruktig doft. Mest tydligast blir chokladtonerna, men även fatkaraktären och vaniljen. Under det framkommer mörka körsbär och lite örter. Doften är faktiskt underbar och jag går igång ordentligt.

Smaken motsvarar doftens avtryck. Mörk frukt som är rejält chokladig. Mycket fat blandas med mörka körsbär, björnbär och vanilj. Munkänslan på vinet är kompakt och fylligt. Avslutet är långt och gott. Efter en tid i glaset kommer en syrlighet fram i avslutet som bär upp vinet ännu bättre. Det här smakabra.

Jag minns en provning där vi drack den här och då blev jag inte jätte imponerad även om det var gott då också. Läs mer här.

2006 Emilio Moro Malleolus, Spanien, Ribera del Duero, SB 95090, 299:-

Till pecorinon korkade Stephan upp denna. Doften går åt dov mörk frukt. Massor med läder och toner av jord. En svag nyans av undervegetation hittar vi också. Även en animalisk doft och lite av blyerts.

Smaken är franskt stramt med en frisk syra. Tydliga tanniner lämnar sina avtryck i munnen. Toner av mörka körsbär och läder låter sig höras. Ett medellångt avslutet med tydligt syrligt slut. Helt ok bordeaux med schysst prislapp.

2005 Les Hauts de Granget, Saint-Emilion Grand Cru, SB 3814, 149:-

Grillkväll

Grillkväll hos grannen tackar man inte nej till. Det är alltid en trevlig upplevelse under avslappnade former med god mat, roliga samtal, kortspel och skratt.


2006 Ramon Bilbao Crianza, Rioja, SB 6131, 74:-

Doft: Mörk fruktig doft med toner av björnbär, blåbär, svarta vinbär, fat och lite lakrits.

Smak: Modernt fruktdriven åt det mörk fruktiga hållet. Lite björnbär, lite svarta vinbär och en uns choklad. Tydlig på fatinslagen med efterföljande vaniljton. Varmt och lite eldigt avslut.

Ett modert vin som överraskar mig ändå. Fin fruktighet utan dill från Rioja. Inte jätte komplext men helt rätt en sån här grillkväll. Var sak har sin tid och plats.

2007 Gumfield Pinot Noir, Nya Zeeland, SB 6407, 129:-

Doft: Varm sötfruktig doft. Druvtypiska toner av övermogna jordgubbar samt en svag doft av lättrostat kaffe. Insmickrande.

Smak: Sötfruktig med drag av migna jordgubbar. Mogen frukt. Charmig och rik i smaken. En svätt pressad apelsin i mittpartiet. Avslutet håller i sin sötfruktiga karaktär och lämnar ett leende kvar på läpparna.

En Pinot Noir som levererar till förmånligt pris. Inget för frankofiler som vill ha det mer åt det syrliga hållet med drag av körsbär och lingon, utan här är det varmklimatsfrukt åt det söta hållet. Men ack så charmigt.

Provning 100% Druva

Då var det äntligen dags för en provning med grabbarna. Trots två bortfall, så hade vi en synnerligen trevlig kväll. Vi höll till hemma hos Lasse, som även var den som hade ansvaret för vintemat. Själv stod jag för maten. Temat denna gång var 100% Druva. Normalt provar vi vinerna helt blint. Nu hade Lasse ordnat en två-stegs-provning som blev mycket uppskattad. I omgång 1 så provade vi vinerna blint och skulle plocka ut vilka druvor det handlade om. Sex druvrena viner. I omgång 2 fick vi reda på vilka sex druvor vi hade framför oss och vad systembolaget hade för omdöme om dem, men inte i vilken ordning. Utan nu var det på det igen med näsa och mun för att "rätta" till alla felen.

För lekmän som oss är det här riktigt svårt. Men visst har vi blivit duktigare än för några år sen. Det tycker jag nog. Jag lyckades träffa rätt druva på tre av vinerna i omgång 1. Det är jag helt nöjd med. I omgång 2 hade jag fel på två viner som jag lyckats kasta om. Nåväl, riktigt kul hade vi iallafall. Massor av skratt, gissningar och framför allt goda viner.

I glas nr.1 Skrev jag så här om doften: jordig, plommon, bränt gummi, asfalt.

Smaken : Sträv, eldig, kärv, kärnig, körsbär, plommon, ihålig i mitten!

Svar: 2003 Montiano Merlot, Italien, 303:-

Lite lurigt av Lasse att välja en merlot från Italien. Den här var absolut inte värt sina 300:-. Den var helt enkelt inte bra tycker jag, och där var vi alla fyra helt överens. Alldeles för tom i mellanregistret.

Glas nr. 2 Doft: Mörka bär, björnbär, fat, fin doft.

Smak: Svarta vinbär, körsbär, jordig källare, stram, ännu ung, djup smak, sträv, lång eftersmak.

Svar: 2004 Castello di Brolio, Italien, 295:-

Ett vin som jag gillar enormt mycket normalt sett. Men i den här provning tycker jag inte den levererar någon "hallelulja-moument". Den kommer från en topp årgång i Toscana och är kanske väl ung till sitt försvar. I ensamt sällskap hade den säkert varit kung, men dock inte i kväll.

Glas nr. 3 Doft: Stor på vanilj och kola, smörkola, sötaktig frukt, chark, salami, god doft.

Smak: Vanilj, söt fruktig, söta röda bär, jordgubbar, rostat kaffe, smörkola, långt avslut, jättegod.

Svar: 2005 Côte Rôtie Les Jumelles Jaboulet, Frankrike, 294:-

Yes!, this is my thing. Jag missade att det här var en Côte Rôtie. Den var så söt kola/vaniljig på doften. Jag har för mig att dessa norra-Rhone-skatter var mer strama och kärva. Men det här var kanske den förföriska unga syrah´n man läst om så ofta. Inga tunnlar här inte. Den hamnar på wanted-listan.

Glas nr. 4 Doft: Kaffe, jordgubbar, lite lingon, druvtypisk, enormt sexig.

Smaken: Jordgubbar, härliga kaffe-toner, söt fruktig, druvtypisk, djup urgod smak, lätt sträv, lång,lång eftersmak.

Svar: 2004 Pommard La Chanière, Maréchal, Frankrike, 292:-

Ååååhhh. Vilken höjdare. Sexigare än så här är svårt att bli. Jag är förförd, förälskad och frälst på en och samma gång. Trots att den här Pinot Noir´en inte kom i första glaset, utan i fjärde glaset, stod den upp och matchade de tuffare vinerna i provningen. Det här var det vinet som jag tyckte tog hem segern.

Glas nr. 5 Doft: Stor doft, björnbär, plommon, fruktig, fat.

Smak: Fyllig, smakrik, kladdig, syltig, kompakt, björnbär, plommon, mörka bär, chokladig.

Svar: 2005 Malleolus, Ribera del Duero, Spanien, 290:-

Kult. Emilio Moro. Det här är en del av det nya Spanien som jag gillar. Tjock av frukt. Jag hade svårt att plocka den här som tempranillo, det hade nog varit lättare med en klassisk Rioja. Visst är det spännande i vinets skiftande värld! Mer av den här varan tack.

Glas nr. 6 Doft: stor, tydlig doft på gräs, grön paprika, kvist-tomater, grönsaker.

Smak: Viskös, parfymerad, grön paprika, tomat, grönsaker.

Svar: 2006 Raats Cabernet Franc, Sydafrika, 260:-

Det här är inte för mig. Det är säkert välgjort och så, men jag har så svårt för allt grönt. Det kanske kommer en dag när jag längtar efter ett sådant här vin.

Det summerar den här provningen. Snabba och raka nerkluddrade anteckningar. Hela kvällen var för övrigt super lyckad. Vi drack och åt gott. Jag längtar redan till nästa gång. Tack Lasse, Agne och Patrik.

2001 Coto de Imaz Reserva

Äntligen helg efter en lång arbetsvecka. Med ny säsong av "Så ska det låta" som jag och dottern följer passar jag på att plocka fram en nästan renskrapat Pata Negra fot. Världens godaste skinka? Javisst, är det det. Denna svartfotade spanska grisart som matas med ekollon skulle vara lika obligatorisk i köket som micron är. Uppskruvad på en träställning med en fuktig handduk över klarar den säkert ett år i rumsvärme. Jag lyckas karva fram små "chipsflan" och njuter av den nötiga, fylliga smaken.

Kvällen får fortsätta i Spaniens tecken, så jag korkar upp en Rioja. Det var länge sedan. Jag fick lite "avsmak" när dillen blev så uppenbar för en tid sedan. Så hoppas den här inte är ett buteljerat kräftspad. Tempranillo kan ju vara magisk i rätta händer.

Färgen är elegant röd. Doften är god och förvånadsvärt kraftfull. Det tydligaste som slår emot mig är vanilj. Vanilj i massor från den amerikanska viteken. Sen hittar jag torkade kryddor och en liten skvätt röda bär. Smaken är medelfyllig och tydlig på fat och vanilj. O visst finns det där, dillen, men tack och lov ganska nertonad. Torkade kryddor och de röda bären finns med här också. Vinet har en hög syra. Eftersmaken är normal lång. Slutsatsen blir, att jag trots låga förväntningar tycker att vinet är riktigt gott. Ska bli intressant och se om resten i flaskan håller tills i morgon kväll.

Rent generellt har jag uppskatt Reservorna bättre än Crianzan eller Gran Reservan. Och om jag förstår så är det här ingen topproducent, men för hundra spänn tycker jag dom lyckas bra.