2007 Mediterra

När Lasse med familj var över på middag för ett par veckor sedan, så tog han med sig den här flaskan. Jag har haft möjlighet att prova den vid ett par andra tillfällen och då har jag tyckt om den.

Poggio al Tesoro är ett sammarbetsprojekt mellan Allegrini och Leonardo LoCascio. Gården består av 70ha och är uppdelat på fyra olika gårdar, varav tre av dem ligger i Bolgheri och den fjärde i Bibbona.

I senaste numret av Livets Goda går det även att läsa att Mediterra är en produkt av en Systembolagsoffert. Där man från Systembolagets sida efterfrågade ett modernt och tillgängligt vin.

Druvblandningen är av nästan lika delar Sangiovese, Cabernet Sauvignon och Merlot.

Mörk murrig frukt med toner som går åt körsbär men också jordgubbar. Vanilj som ger nästan en känsla av crème brûlée. Jag kan nästan hitta lite rökighet som för tankarna till sydafrikansk shiraz. Efter en tid i glaset öppnar sig lite grön paprika i kupan.

Smaken är koncentrerad och bär på mörk frukt. Smakrikt med tydligt rostade ekfat. Mörka körsbär och björnbär. Bra syra. Mjuka tanniner som gör vinet drickfärdigt nu. Fräscha inlägg av örter kommer fram efter ett tag. Avslutet är långt och gott.

Det här vinet är riktigt gott. Jag tror stilen faller många på läppen.

2007 Mediterra, Poggio al Tesoro, Italien, SB 74887, 149:-

Clarendon Hills & Uva Mira

Det var längsen jag och Agne provade vin ihop. Så äntligen hittade vi en lucka i kalendern. Upplägget är som vanligt, en varsin flaska och man provar den andres blint.
Först ut är min flaska.

Det första som slår oss är en viss ton av medicin. Sen kommer en läcker doft av blommor med tyngdpunkt på rosor. Frukten doftar lite söt och bär inslag av vanilj. Sötbäriga toner av jordgubb och hallon. Efter en stund i glaset finns en känsla av skog eller nyponhäck.

I munnen är vinet visköst och väldigt eldigt (14%). Den varma eldigheten är så pass stor att det ger en Sherry-känsla. Alkoholen har tyvärr lindat sig runt all frukt, vilket gör det extra svårt att plocka ut beståndsdelar. Vinet har en oljig känsla i munnen. Vi hittar lite hallon och en läcker touch av gräddessert. Läckra silkiga tanniner. Vinet upplevs väldigt välgjort och påkostat. Tyvärr stör alkoholen alldeles för mycket för våran smak. Doften är jätte läcker dock.

Synd där, jag hade höga förväntningar på denna Aussie-Grenache. Producenten Clarendon Hills är en av Australiens största kultproducenter. Robert Parker har bland annat utnämt dom till Wine Producers of the Year. Vinstockarna har en ålder på 65-85 år och vinet har lagrats på små franska nya ekfat i 14 månader.

2006 Clarendon Hills Grenache Old Vine Hickinbotham, SB 99797, 299:-

Nästa flaska står Agne för.

Kraftig svartvinbärs doft. Djup mörk frukt. Läckra nyanser av bondgård och ensilage. Snygg make-up av fat, inget oakmonster här inte. Efter ett tag även lite trevliga körsbär och en spännande ton av burk-champinjons-spad. Annars tycker vi doften ger ett ärligt och äkta intryck.

Smaken är kraftfull och rejält sträv. Tanninerna gör munnen snustorr. Mörk frukt med toner av svartavinbär och körsbär. Lite snygga fat ligger dolt i frukten. Avslutet är långt, men som sagt rejält strävt. Vinet känns på tok för ungt att dricka nu. Senare på kvällen bryter lite gröna toner fram, som te x kvisttomater och paprika. Är det Cabernet Franc månne? Det är absolut ett välgjort vin som det ska bli spännande att få prova om ett par år. Om det är möjligt Agne?

Uva Mira är en otroligt spännande producent som ligger i Stellenbosch, högt uppe i Heldelberg Mountains. Det höga läget ger ett svalare klimat, vilket gör att vinerna drar mer åt det europeiska hållet. Det gick inte att finna den annars så tydliga rökigheten som man finner i viner från Sydafrika. Att vinet sen har en så kraftig ryggrad skiljer sig också mot dom "sötfruktiga" vinerna här ifrån tycker jag. Druvblenden är Cabernet Sauvignon, Merlot, Shiraz och Cabernet Franc.

2006 Uva Mira Red Blend, Sydafrika, ca 200:-

Två mycket bra viner provade. Där ena dominerades av alkohol och den andra av unga tanniner. Just ikväll var Uva Mira vinnaren för mig, ett mycket bra vin. Hoppas vi kan göra om det här snart igen, Agne.

2005 Salvareggi

2005 Salvareggi var ett av de 10 viner som stoppades vid lanseringen av oktober nyheter förra året. Systembolaget hävdade att de inte var de samma viner man fått smaka på vid offerteringen. Samma etikett men inte samma innehåll. Hur det gick vet jag inte, men nu stod den där på hyllan iallafall, så det var väl bara att prova.

Druvblandningen är sangiovese, cabernet sauvignon och merlot i för mig okänt stora delar.


Rätt läcker rödfruktig doft, med tyngdpunkten på vinbär och körsbär. Det doftar välgjort och innehåller charmiga fattoner. En uns choklad, men det som gör doften extra spännande är för mig den tydliga tonen av eneträd.

Smaken bär på syrlig frukt med toner av körsbär, plommon och choklad. Men också mer av trätoner så som fat, ceder och eneträd. Om doften var charmig och personlig, så var det inget som smaken kan skryta med. Vinet smakar tillrättalagt och snyggt, men saknar karisma och personlighet.


2005 Salvareggi, Toscana, Italien, SB 12356, 119:-

Jones Road och Poliziano

När Patrik kommer över mitt i veckan är det brukligt att han tar med sig en flaska och jag står för en. Så provar vi varandras blint. Denna gång hade Patrik av olika anledningar inte möjlighet att ta med sig en butelj, så jag tog tag i saken och korka upp två flaskor. Eftersom vi skulle äta Confit de Canard med ugnsbakad kulpotatis i ankfett och en enkel men fräsch sallad, så föll valet på god Pinot Noir. Tyvärr sprack upplägget när det visade sig att 2006 Walter Hansel North Slope Pinot Noir var korkskadad. Då kommer man på att man har alldeles för lite Pinot i skåpet, så Polizianon fick rycka in och gjorde det med bravur.

Jones Road bär på en druvtypisk doft, sötfruktiga röda bär med tyngdpunkt på jordgubbar. Lite brända kaffetoner och läckra apelsinsyror.

Smaken känns bygger på ung sötbärig frukt, med inslag av knäck och kola. Röda bär är tydliga och då främst jordgubb. Vinet är väldigt rund och fin i munnen, kanske saknar lite tanniner för min smak. Den blir lite slätstruken. Visst är den god och den håller ihop fint under hela kvällen, men den där intressanta personligheten finns inte där.

Mandrone di Lohsa är något helt annat. Här får vi den där wow-kommentaren när vi sticker ner näsan i glaset. Det första som slår mig är bullbak!!? Det kan bero på att vi hällde upp vinet direkt utan luftning då Hansel var korkdefekt, för efter en kort stund är den söta kanelbullsdegen borta. Nu finns istället en läcker nyanserad och komplex doft. Fylld med körsbär, mörk frukt, kryddor, russin, portvinstoner, svamp och en liten begynnande mognad.

I munnen upplevs vinet först väldigt strävt, men det är borta i andra sippen, vi drack ju mjuk Pinot innan. Snygga fattoner med medföljande vanilj blandat med klassiska mörka körsbär. Russin likt en amarone men ändå inte, för här är har vinet också läskande syror och en stramhet. Eftersmaken är för mig komplex och sanslöst god.

Det här var en av årets höjdpunkter. Vinet köpte jag i junisläppet -07. Druvblenden för detta Maremma-vin är 80% Cabernet Sauvignon, 10% Petit Verdot och 10% Alicante. Poliziano gör några av de bästa vinerna i Italien, Asione och Le Stanze är väl inte helt obekanta för er vinintresserade.

2005 Jones Road Pinot Noir, Victoria, Australien, 219:-

2004 Mandrone di Lohsa, Poliziano, Maremma, Toskana, 269:-

2005 Château Bouscassé

Jag fortsätter i franska spåret här på bloggen. Alla vinintesserade känner väl till Alain Brumont i Madiran, som fått stora lovord i Sverige med sin Château Montus. Hans pappas gamla vingård Bouscassé är också riktigt, riktigt bra. Om man inte vill öppna sina Viellies Vignes så kan man ju prova hans standard vin som det här. Finns i dom flesta bolagshyllor. Förra årgången jag provade, -04, var mycket trevlig om än väldigt uttorkande i munnen av sina tanniner. Så nu var det på tiden att köpa -05:an och prova den.

Druvblenden är här 65% tannat, 25% cabernet sauvignon och 10% cabernet franc.

Doften har en läcker rödfrukt, men lite drag åt godishållet som t ex hallonremmar. Lite mjölkchoklad från godishyllan finns också. Snyggt integrerade fat ger en inbjudande doft.

Smaken bygger på fräsch och slank frukt. För mig går tonerna åt röda bär. Den Syd-franska känslan lyser igenom och vinet känns läskande. Visst finns det lite godisaktiga drag över det hela men allt sitter där det ska.

Det här levererar väldigt mycket tycker jag. För mig känns det drickfärdigt och gott redan nu. Jag hittar inte dom där torra tanninerna som jag fann i förra årgången, utan det är mjukt och tillgängligt. Eller också så har min gom fått erfara och vant sig med mer tanniner än för ett år sedan.

2005 Château Bouscassé, Madiran, SB 2204, 109:-

2006 Château Pont Saint-Martin

Kvällens vin hälls upp blint för mig.

Oj, stor och tydlig animaliska toner slår emot mig. Massor av charkuterier, korv och mörk dov frukt med tungdpunkt på björnbär. Jaha, nu har jag redan bestämt mig. Det här måste vara Syrah från Rhone! Jag sniffar igen, jo men så är det, det är Crozes-Hermitage säkert.

Jag smakar och i munnen är vinet läckert stramt, lite eldig men med massor av mörk frukt och en del fat.

Jag ändrar inte uppfattning. Mitt svar är Rhonesk Syrah.

2006 Château Pont Saint-Martin, Pessac-Léognan, Bordeaux, SB 96860, 195:-

OK!! Det kunde jag aldrig tro. Bordeaux. Vinet är uppbyggt av 90% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon. Visst är vinet ungt och det fick inte vila många minuter i karaffen innan vi gav oss på det, men jag var övertygad om Syrah.

Sen händer det här som är det besynnerliga. Nu när jag sett etiketten och ursprunget så ändar plötsligt vinet karaktär! Är det möjligt att prova ärligt när man vet vad som är i glaset??

Charken tonas ner, visst finns det animaliska kvar, men fram kommer även dofter av ceder, blyerts och fat. O gräs som ligger mer åt hö än grönt.

I munnen finns stramheten blandat med syrlig mörk ung frukt. Samt de klassiska blyerts dragen och svagt kaffe.

Vinet är väldigt gott och det här är bättre än Ch. Bernadotte som jag provade senast. I Pont Saint-Martin är kroppen tyngre och svansen längre.

Här är en till som provat Pont Saint-Martin och liknade till Chateauneuf-du-Pape.

2007 Trapiche Finca Las Palmas Cabernet Sauvignon

Två olika viner från Argentina har jag provat sen jag började med den här bloggen i februari förra året. Ska jag skämmas? Frågan är; Varför jag inte provat mer från Argentina? Jag tror det har att göra med att det för det mesta har varit malbec som jag provat, och den har inte passat min palett helt enkelt. Jag minns att jag provat någon Catena på någon mässa och det har faktiskt varit bra. Så jag har väl helt enkelt inte provat tillräckligt mycket från Argentina för att dissa dess viner helt.
Det här vinet bjöd Patrik på när semestern begav sig.



Vinet har en god fruktig doft. En hel del fat har används och det känns på doften. Inbjudande toner av lakrits, läder och choklad blandas med svarta vinbär.
Smaken väldigt fruktig och går åt det mörka hållet. Doftens nyanser stämmer väl överrens med smakens. Lakrits, läder och svarta vinbär. Avslutet är varmt och gott.


Jag är positivt överraskad. Det var gott. Ok det är inget jätte komplext vin, men väl ett mycket gott grillvin.


2007 Trapiche Finca Las Palmas Cabernet Sauvignon, Argentina, SB 95098, 115:-

2005 Shottesbrooke Cabernet Sauvignon

Fruktigt Aussie-vin till grillen är en symbios.

Doften är som sagt fruktig och sötfruktig. Rak och enkel med toner av svartavinbär, plommon, vanilj och fat.

Smaken ger exakt samma upplevelse. Smakrikt och fruktigt. Rund och sötfruktig. Toner av svartavinbär, plommon, vanilj och fat.

Gott, men definitivt inget stort vin. Enkelspårigt men alldeles utmärkt till grillen.

2005 Shottesbrooke Cabernet Sauvignon, Australien, 115:-

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

***** Rehab i Stallarholmen

I helgen blev hela familjen utbjuden till Stephan och dennes familj. Där blev vi bortskämda och uppassade likt ett 5 stjärnigt hotell. Efter en rundtur på gården där barnen kunde hälsa på hönsen, kalkonerna, geten, katterna och hunden, bjöds vi på en rosé. Med minnet färskt på Patriks och min rosé provning härom veckan, så blev jag glatt överraskad när denna lilla godsak satt helt rätt. Just här ute i skogen med trevligt umgänge var det här vinets rätta plats och tid. Därefter fick vi uppdukat en massa meze-rätter som Stephan förberett i sex timmar dagen innan. Med nygrillade lammkotletter och lantbröd frossade vi de härliga turkiska rätterna. En spanjor stod rak i ryggen och lät sig smakas till denna fest. Därefter täljde vi fina bitar av en jordlagrad pecorino och lät det sköljas ner med en bordeaux. Varpå tröttheten drog ner ögonlocken och somnade.

Med fortsatt hög service knackade Stephan på och väckte oss på morgonen med famnen full av badlakan och lät meddela att bastun var klar att användas. Vi satt både länge och väl och svettades för att sedan kylas ner ute mot husväggen med en dusch i enbart kallvatten. Innan värdparet serverade frukost fick vi även prova på och ligga på spikmatta. Det var överraskande skönt. Efter en ungersk frukost var det fria aktiviteter på gården. Innan hemfärd tog vi oss tid att avnjuta en god cigarill från Davidoff.

Tack Stephan och Åsa för en mycket uppskattad helg. Säg bara till när ni orkar ta emot trötta stadsbor igen och vi kommer på en gång.

Den här rosén bär på en fräsch doft med tydliga drag av smultron. En läcker ton av mineraler och även toner åt rabarber gör inte det hela sämre. Vinet upplevs väldigt somrigt och inbjudande.

Smaken är förstås sommaren buteljerad. Rikligt med smultron och en skvätt hallon. Mineraler som gör allt läskande gott. I avslutet återfinns en liten angenäm bitterhet som liknar blodgrape. Helt klart en av de bästa roséer jag provat.

2008 Rabl Zweigelt Rosé, Österrike, SB 95120, 85:-

Till maten gjorde Emilio Moro´s Malleolus väl. Doften är riktigt mörk med nästan sötfruktig doft. Mest tydligast blir chokladtonerna, men även fatkaraktären och vaniljen. Under det framkommer mörka körsbär och lite örter. Doften är faktiskt underbar och jag går igång ordentligt.

Smaken motsvarar doftens avtryck. Mörk frukt som är rejält chokladig. Mycket fat blandas med mörka körsbär, björnbär och vanilj. Munkänslan på vinet är kompakt och fylligt. Avslutet är långt och gott. Efter en tid i glaset kommer en syrlighet fram i avslutet som bär upp vinet ännu bättre. Det här smakabra.

Jag minns en provning där vi drack den här och då blev jag inte jätte imponerad även om det var gott då också. Läs mer här.

2006 Emilio Moro Malleolus, Spanien, Ribera del Duero, SB 95090, 299:-

Till pecorinon korkade Stephan upp denna. Doften går åt dov mörk frukt. Massor med läder och toner av jord. En svag nyans av undervegetation hittar vi också. Även en animalisk doft och lite av blyerts.

Smaken är franskt stramt med en frisk syra. Tydliga tanniner lämnar sina avtryck i munnen. Toner av mörka körsbär och läder låter sig höras. Ett medellångt avslutet med tydligt syrligt slut. Helt ok bordeaux med schysst prislapp.

2005 Les Hauts de Granget, Saint-Emilion Grand Cru, SB 3814, 149:-

Rosé plus nå´t gott

Så var det dags för Patriks och min rosé-kväll. Rosé är inget vi dricker annars. Sist jag provade var förra våren, läs här. Patrik köpte en rosé från Gamla Världen och jag en från Nya Världen. Vi provade varandras blint. Vår brist på kunskap inom detta område gjorde att vi inte gissade något ursprung. Vidare tyckte vi även att vinerna blev godare när de var nästan rumstempererade. Så här lät våra utlåtande:

Färgen går åt tegelorange.

Doften är lite diskret, men toner av hallon och smultron kunde ändå hittas. En fin jordig ton likaså. Doften kändes även lite spritig trots sina endast 12%.

Smaken är silkeslen i munnen. Totalt avsaknad av tanniner. Munkänslan ger ett lätt och flörtigt intryck. Extremt tydlig jordgubbskaraktär.

Ett trevligt vin från Bordeaux som passar mycket bra till att bara dricka som det är. Druvblenden är 50% merlot, 30% cabernet sauvignon och 20% cabernet franc.

2007 Clairet du Château de Lisennes, SB 2243, 79:-

Färgen går åt Fun-light röd.

Doften är trevlig med toner åt röda vinbär. Mycket fruktigare i doften än förra vinet. På något sätt känns doften artificiell.

Smaken är mer sötfruktig än glas nr 1. Vinet har en frisk smak med drag åt röda vinbär som övergår från den sötfruktiga till ett beskt avslut. Näe, det här var inte lika trevligt i smaken som glas nr 1. Däremot växte vinet betydligt till mat. Förrätten med Serrano och grisini lyfte vinet rejält.

2008 Montes Cherub Rosé of Syrah, SB 96287, 99:-

Till varmrätten som var fransk Vårkyckling fylld med köttet från färsk tryffelsalsiccia lagd på salladsbädd, tog Patrik fram ett bonusvin och lät mig prova blint. Visst kände jag igen det här. Defenetivt Italien och tillslut går tankarna till Toscana. Det här var riktigt bra. Har man någonsin blivit besviken på familjen Mazzei?

Doften sjunger Italien. Mörka, mörka toner av körsbär. Doften är rejält stor. Körsbären går även åt kärnor emellanåt. Mörk bitter choklad finns där också. Tydlig fatkaraktär är uppenbart.

Smaken är klassisk Chianti åt det mörka hållet. Syrliga mörka körsbär med vissa drag åt kärnor. Massor med mörk bitter choklad och en hel del fat. Fylligt vin med långt avslut. Inte alls några tydliga tanniner, utan massor av mogen frukt. Det här var verkligen gott.

2005 Ser Lapo Riserva Chianti Classico, SB 2364, 179:-

Tack Patrik för en mycket trevlig kväll. Nu har vi lagt upp riktlinjerna för vår nya affärsidé. Hur går vi vidare nu?

2005 Canonica a Cerreto Riserva

Vi var bjudna över till grannen på en härlig grillmiddag. Patrik och Susann tycker alltid det är kul att blindtesta mig på deras köpta viner. Så var det nu också. Här var mina intryck:

Doften är initialt fruktigt Nya Världen med en massa svarta vinbär. I munnen är vinet fruktigt och mjukt. Efter några munnar till kommer ett syrligt slut med drag av körsbär. Vinet var några grader för varmt när vi börja prova det. När det sjunker några grader är doften fylld med körsbär, choklad och fat. Smaken bär på mogen, solvarm frukt med toner åt körsbär. Avslutet är lätt eldigt med en syrlig svansspets.

I första stund var jag i Australien och snurrade, men ganska snabbt ändrades tankarna till Italien. Det var grundat på körsbären och det syrliga slutet. Jag tyckte dock att den var rätt mörk och solvarm i sin framtoning, varpå jag gissade på södra Italien, kanske en Montepulciano.


Svaret var denna Chianti Classico Riserva. Med en druvblandning på 85% Sangiovese, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Merlot. Landade på Systembolagets hyllor i april månad och ska således finnas i sortimentet i 1 år. Kan lagras skriver systembolaget. De orden är man inte bortskämd med på bolaget, men för mig är vinet på sin topp nu. Min upplevelse var att det var gott, moget, tillgängligt, charmigt, går hem hos den breda publiken och ett säkert kort att rekommendera.


2005 Canonica a Cerreto Riserva, Italien, 152:-

2006 Provenance Rooi

Kan man låta bli att bli lockad av denna charmiga etikett?

Här är lite information om producenten hämtad från leverantörens hemsida;

Upper Breede River Valey ligger mjukt inbäddad i bergen och gör att platsen har en högst unik topografi och en naturlig skönhet. Detta unika läge var det som lockade bosättarna hit för mer än 300 år sedan. Det var av samma anledning som man valde att anlägga vinegendomen i dalen. Egendomen ligger i ett område som heter Tulbagh, i Western Cape provinsen 120 km nordost om Kapstaden, insmuget vid foten av berget Saronsberg som egendomen har fått sitt namn från. Egendomen bildades i slutet av 2002 när Waveren och Welgegund, två vingårdar av den historiska twee Jonge Gezellen egendomen, köptes för att skapa en unik plats för modern vingård. Två månader senare svepte en brand genom dalen och förstörde nästan alla Saronsbergs vingårdar och fruktträdgårdar.

Som ett resultat av branden fick man ge upp sina ursprungliga planer för egendomen och i slutet av 2003 startade jobbet med att plantera nya vinstockar och arbetet med att bygga upp vinkällaren. Man har under åren mellan 2003 fram tills idag gradvis planterat nya vinstockar vilket har resulterat i totalt 41 hektar vinodlingar och en ultramodern vinanläggning.
Strax efter den förödande branden anställdes Dewaldt Heyns som vinmakare på Saronsberg. Premiär skörden genomfördes i slutet av januari 2004 då man skördade de första Sauvignon Blanc druvorna. Av dem producerades ett vin som blev mycket prisbelönt. Det var det vinet som startade en trend av fina omdömen och utmärkelser för Saronsbergs olika viner. Det har utan tvekan bidragit till att Dewaldt blivit invald i den prestigefyllda Cape Winemaker’s Guild, en sammanslutning av de bästa vinproducenter i Sydafrika som syftar till att öka kvaliteten och ge en internationell profil till den sydafrikanska vinframställningen. Att upptas i denna sammanslutning är en stor persolig ära för Dewaldt men även ett bevis på Saronsbergs ambitioner och förmåga.

Trots Saronsberg korta historik har producenten redan skördat enorma framgångar och ryktet om denna för många okända producent har börjat sprida sig, inte bara i Sydafrika utan i hela den vinintresserade världen. Få producenter har fått så många utmärkelser och positiva omdömen som Saronsberg lyckats få under 2006, 2007 och 2008 och sagan fortsätter. Att Saronsberg är en mycket intressant och kvalitativ producent med stora ambitioner, som kommer få mer uppmärksamhet i framtiden råder det ingen tvekan om.

Provenance Rooi är en så kallad Bordeauxblend. Druvblenden är 39% Cabernet Sauvignon, 36% Merlot, 18% Malbec och 7% Pertit Verdot.

Fruktig doft med toner åt gräs, paprika, kvisttomat, plommon och fat. En lätt rökighet finns också i doften. Smaken är god och medelfyllig, lite söt och med mjuka tanniner. Tonerna går åt grönt så som paprika, kvisttomater, plommon och ekfat. Den sedvanliga rökigheten som är så typisk för Sydafrika finns också här. Avslutet är medellångt och lätt eldigt.

Ett klassiskt sydafrikanskt vin med rökiga inslag, men även en hel del gröna nyanser som jag kan ha svårt för. Här balanserar det precis på linjen, vilket gör att jag gillar det. Är det värt 129:-? Nja, kanske en tjugolapp för mycket.

2006 Provenance Rooi, Sydafrika, 129:-

2003 Guidalberto

Ett vin från förra årets vinbästalista, får förhöja det lilla som finns kvar av denna arbetar-helg. Jag kan inte sluta att förundras över hur gott det här vinet är.


Här finns dom röda nästan söta bären i doften. Snygg, fräsch och djup frukt. Den där gräddiga tonen finns här igen, med en släng av nougat. Doften är riktigt inbjudande och lovar gott.

Smaken går i de rödas tecken. Hallon, röda körsbär och lite jordgubbar. Bären är mogna och frukten är fräsch och god. Vinet är elegant i munnen och välbyggt. Det har en lång snyggt avslut. Jag kommer ihåg att jag tyckte det hade ett burgundiskt skimmer över sig, och det finns här igen. Mmmm, det här smakabra.

2003 Gudalberto, Tenuta San Guido, Bolgheri, Italien, 295:-

2000 Mas La Plana & 2004 Ch Mont-Redon

Äntligen onsdag och dags för att ta igen helgens bottennapp. Med min vanliga tur så är inte min snok i toppform, pg a en förkylning. Men det ska inte hindra mig. Patrik tar med sig en 2004 Château Mont-Redon och ett glatt humör. Jag har hällt upp Torres Mas La Plana i karaffen och dukat upp med en hel Napoli salami att karva på, samt ett kilo Sovrano ost och en Epoisses. Vi startar med spanjoren.


Torres är väl knappast okänt för någon, och hans cabernet sauvignon-vin Mas La Plana blev världsberömt då årgång 1970 vann som världens bästa cabernetvin i en nu legendarisk blindprovning i Paris 1979.


Färgen är mörk röd och doften fruktig och god. Till en början är doften stor på svartavinbär, men 3 timmar senare är den skrattretande övertydlig på svartvinbärsgelé. Så till den milda grad att jag sliter fram en svartvinbärsgelé-burk ur kylskåpet och vi jämför direkt ur burk och vinglas. Jodå, exakt på pricken fullträff. Patrik hittar också spännande toner med rotfrukter och viol. Min trasiga näsa lyckas få det till blod. Helheten ger oss ett intryck av Nya Världen.


Smaken är old school, med en europeisk stramhet. Tanninerna är avslipade och märks inte alls. Frukten är varm och lite eldig. Mitten är bred och avslutet långt och gott. Vinet känns modernt, snyggt, elegant och balanserat. Tonerna lutar tungt åt svarta vinbär.

Denna fransman finns i systembolaget ordinarie sortiment och har för mig alltid varit ett tryggt val. Har dock inte provat 2004. Så här tyckte vi om den.

En fin doft av röda bär, gärna lite sockrade bär gör sig först hörd. Den övergår ett par timmar senare i en ljuvlig jordgubbskompott. Det blir en rolig och stark kontrast mot det andra glaset i handen med Mas La Plana och svartvinbärsgelén. Om den gick i mörka bärs tecken så har vi här den ljusa sidan. Mont-Redonens doft känns fräsch och sötfruktig. En bild vi fick upp var mosade mogna jordgubbar i sockrad mjölk. Kan det vara Grenachen som ger oss det goda? Hur stor andel Grenache är det i denna ChdP?

Smaken går förstås åt jordgubbar den med, men även oxfond eller buljong och en fin kryddighet. Vinet är finlemmad och en hög syra. Avslutet ger en liten ton av jord. Som att äta den där jordgubben som har legat mot backen och fått lite åkerjord på sig.

Båda vinerna är fantastiskt goda. Men jag ger ändå min röst på Mas La Plana, då denna hade i mitt tycke en större kropp. Både jag och Patrik var extremt nöjda med kvällen och jag tackar för vinet och en fantastiskt intressant samtalspartner inom vinets goda värld. Oss vinnördar emellan.

2000 Torres, Mas La Plana, Spanien, 218:-

2004 Ch Mont-Redon, Châteauneuf-du-Pape, Frankrike, 215:-

2001 Chateau Lafon-Rochet

En enda gång har jag köpt primörviner. Då gällde det årgång 2001. Jag hade semester då det begav sig, den 21 augusti 2002 kl 11. Jag befann mig i Hälsingland och for in till systembolaget i Hudiksvall. Klockan 11 stod jag där och sökte uppmärksamhet hos personalen. Han som hjälpte mig var trevlig men fick läsa igenom rutinerna för händelsen. Det var första gången för honom och jag gissar den enda gången det året.

Sen var det bara och vänta. Och vänta. Och vänta. Så, den 24 mars 2005 fick jag samtalet att det gick bra att komma och hämta vinerna. Som tur är har jag släktingar som bor i Hälsingland som fick rycka in och kvittera ut, annars hade det blivit en resa på 35 mil, enkel.

Nåväl, det här är en av de flaskor jag köpte då. Jag kan inte så mycket om slottet, men läser i min uppslagsbok att slottet är klassat som 4e Cru Classé. Gården köptes av familjen Tesseron 1959, och då var den riktigt nergången. Men med en himla massa pengar satsades på omplantering och restaurering. Så nu kan gården erbjuda mer kraft och modernare viner.

Färgen på vinet är mörk röd. Här syns ingen begynnande mognad.

Doften är direkt knuten. Sen framträder en tydlig jordighet. Under jordlagret kan man förnimma stall och svarta vinbär. Mycket mer är det inte. Den tydliga jorden skymmer allt annat.

Smaken är som att tugga ett stycke jord. När man svalt jorden fylls munnen med läder, hästsadel och svarta vinbär. Vinet har en tydlig strävhet.

Ju mer jag och Agne provar på vinet, desto mer blir vi övertygade om att det är defekt på något sätt. Det blir svårt att njuta av dropparna i glaset, varför vi lämnar halva flaskan för att frysa in till framtida såser. Typiskt. Kan det vara korkskadat tro? Efter sådan väntan. Jag tror att jag blivit en stor förespråkare för skruvkapsyl.

2001 Chateau Lafon-Rochet, Saint-Estephe, ca 320:-

2003 Guidalberto

Hemma igen efter ett par underbara veckor i Phuket. Där bestod livet mest av att bada, snorkla och sola. Vin var inget att tala om, men en o annan öl fick släcka den värsta törsten. Väl hemma var det dags att dra korken ur nåt gott och drömskt titta på semesterbilderna och planera för nästa semestertripp.

Guidalberto klev ju rätt in på årsbästalistan sist jag provade den. O visst är det lika gott denna gång. En snygg och elegant klädd italienare.

Doften har en sexig slöja över sig. Härliga söta röda bär med en liten näve körsbär i. Det söta i doften ger associationer till en gräddig dessert. Djup, välbyggd frukt och en urläcker längd.

Smaken ger ifrån sig röda trädgårdsbär och dom klassiska körsbären. Den gräddiga desserten lindas runt tungan. Slipad och polerad i sin framtoning. Avslutet levererar snygga och dyra fat. Det här smakabra!

2003 Guidalberto, Tenuta San Guido, Italien, 295:-

Tre årgångar Ateo och Castello di Brolio

Äntligen blev det dags för en vinafton med gänget. Jag kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar dessa kvällar. En handfull skara som lyfter min vardag. Som så ofta börjar kvällen seriöst för att sen följas upp av berättelser, historier och upplevelser som får oss att kikna av skratt.




Denna gång träffades vi hos Patrik som stod för middagen. För själva vinet hade Agne satt ihop ett tema som fick våra små grå att jobba febrilt. Även denna gång var upplägget en två-stegs provning. Vi provade först vinerna helt blint. Därefter fick vi veta vilka viner vi hade framför oss, men inte i vilket glas.

GLAS 1 Vinet har en doft av en hel del fat. Med faten följer vanilj och smörkola. Det känns som en hel del plommon. Kan det vara en merlot? Från Napa? Vinet bjuder även på en del vitpeppar. Smaken är även den tydlig på fat. Frukten är lite syrlig, med drag åt plommon och lite rönnbär. En god kola smak är inbjudande också.

Facit 2004 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Så där jag. Vilken blunder. Ja bättre lycka nästa gång. I druvblenden ingår det faktiskt lite merlot ,till mitt försvar.

GLAS 2 Vinet har en jätte tydlig ton av rostat kaffe. Lite god ceder och svarta vinbär tycker jag mig känna igen. Kan det vara en Cabernet Sauvignon tro? Går det i Kaliforniens tecken kanske? Här är smaken slank och syrlig. Frukten är fylld med vinbär och mörka körsbär. Rätt tufft vin. Tydliga tanniner.

Facit 2004 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jaha! Jo det ska ju vara lite svårt det här. Men den här har jag ju provat flera gånger bara i år. Jag har inget försvar.

GLAS 3 Samma härliga rostade toner. Kaffe. Lite brända inslag. Rätt djup frukt. Mörka bär. Körsbär. Smaken är även här slank och syrlig men rejält sträv. Avslutet lämnar munnen riktigt torr. Eftersom det påminde om vinet i glas 2 är jag fortfarande insnöad på Cali Cab!!

Facit 2003 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Att det ska vara så förbaskat svårt. Jag måste ha en dålig dag. Är inte näsan lite ur balans?

GLAS 4 Aahh här är det en härlig cremé brulé och gräddighet som känns tydligast. Sen kommer hallon och en animalisk doft. Även en hel del hö. Smaken är viskös med toner av hallon och lakrits. Elegant. Aha, det här kan vara en grenache? Kanske en Châteauneuf-du-Pape?


Facit 2003 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Näe. Man kanske skulle sluta prova vin. Ska det vara så j...la svårt. Bäst kanske att bara hålla käften. Måste göra ett inlägg här då doften på vinet några timmar senare doftar starkt av sjötång eller avlopp. Så pass mycket att jag tycker det är besvärande att dricka. Vafalls??

GLAS 5 Här är doften åt ett helt annat håll. En slags medicin eller aceton ton är tydligast. Även lite bittermandel. Sen kommer stora doser av körsbär, russin och julmust. Det här går inte att ta fel på! Definitivt Italien. Smaken är sträv och fylld med körsbär. Tydlig Italienska toner. I avslutet tittar en svag nyans av jordgubbar fram.

Facit 2001 Ateo SantÀntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Ja, där satt den. Iallafall ett land rätt.

GLAS 6 Sista vinet på paletten. Tydliga rostade kaffetoner i doften. Här finns stall, ceder och en djup läcker frukt. Det här doftar Bordeaux. Kan det vara det? Smaken är lång och god. Fylld med stall, ceder, fat och körsbärskärnor.

Facit 2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jag kapitulerar. Jag erkänner det är riktigt, riktigt svårt. Men f..n så roligt! Castello di Brolio vinerna har jag provat alla dessa årgångar för inte så längesen. Då tyckte jag att prislappen börjar bli för hög. Det tycker jag fortfarande, men 2001 var min favorit bland de sex nyss provade vinerna.

Den seriösa delen av kvällen är över och Patrik mättar vår aptit med en förrätt som bestod av en getostgratinerad bruschetta med honung och rosmarin. Därefter fick vi en ugnbakad tomat fylld med pecorino, champinjoner och muskotnöt. Sen blev det en underbart god lasagne som fått det lilla extra med rökt sidfläsk i sig. Efter det var vi tokmätta, så vi blev lättade när desserten var en fräsch hallonyoghurt.

Patrik bjöd även på denna lilla sötsak. Vinet har en underbar honungston. Det känns lätt och fräscht. Smaken går i honung. En näve nötter. Lustigt nog hittar jag äpple också. Avslutet är långt och sött. Gott utan att bli simmigt.

2003 Coteaux du Layon, Selection de Grain Nobles.

Inte räckte det med det heller. Patrik öppnar ännu ett vin för att hålla oss på gott humör. Denna gång en Pinot Noir från Sydafrika. Det blir en skön kontrest mot alla Italienare. Här finns lite brända toner och massor med rostade fat. Söt fruktig och sexig doft med ton åt jordgubb. Smaken bärs upp av jorgubbar, fat och örter. Avslutet lämnar ett sötknäckigt avtryck på tungan.

Nu längtar vi till nästa gång. Det blir i februari och då äger det rum i Falkenberg. Men innan dess kommer både jul och nyår med tillhörande goda drycker.

2001 Penfold´s Bin 389

Penfold´s kan knappast vara obekant för någon vinintresserad. Bin 389 är en blend på 51% Cabernet Sauvignon och 49% Shiraz.



När min syster med familj kommer ner från Hälsingland och stannar över helgen är det härligt att bara umgås och dela på en flaska vin tillsammans.



Doften bär på djup frukt. En härlig och tydlig ton av svartavinbär lyfter ur glaset. Även en del björnbär och kanske lite plommon ger sig till känna. Läckra inslag av eucalyptus gör mig nyfiken. Jag undrar om inte det finns lite av gröna-marmeladkulor också. Tydligast är dock svartvinbärsgelén. Riktig läcker och inbjudande doft.

Smaken bär också tydliga spår av svartavinbär. Vinet är smakrikt och koncenterat men känns inte åt det syltiga hållet, utan lämnar ett slankt och långt avslut. En viss nyans av mognadstoner finns där, men vinet klarar lätt flera år till i källarn. Tanninerna är polerade av tidens tand. Slutsatsen blir att det här är ett gott och läckert vin där doften bjuder på största överraskningen.

2001 Penfold´s Bin 389, Australien, 281:-

2003 Guidalberto

Tenuta San Guido känner väl alla till, mest för deras berömda vin Sassicaia. Ikväll fick jag en hel flaska Guidalberto för mig själv, och det var länge sen jag satt själv med ett sån´t här bra vin. Helt underbart. Vinet är en blend på 45% merlot, 45% cabernet sauvignon och 10% sangiovese. Innan buteljering fick vinet vila i 12 månader på 225 liters fat av både fransk och amerikansk ek.

Doften är snygg och urläcker. Djup frukt och en skön balans. Nästan en burgundisk sexighet över den. Toner av mörka körsbär, jordbubbar och en del andra röda bär. Nougat hittar jag också. En känsla av dessert sätter sig i hjärnan. Typ cremé bruleé eller en bär/vanilj dessert. En viss gräddighet. Jag tycks också hitte en svag örtighet. Doften har ursnygga fat i sig. Shit, vad det här är bra. Wow.

Smaken gör ingen besviken den heller, utan den fortsätter där doften lämnade en. Det smakar riktigt välgjort och ruskigt gott. Dessa härliga mörka körsbär, trädgårdsbären och en antydan till choklad/nougat. Ett långt fantastiskt gott avslut med drag åt ceder. En lätt stramhet följs upp av ett extremt polerat vin. Snygg syra och fina tanniner. Det känns som ett modernt vin. Det blir nästan löjligt med alla superlativ, men vad gör man när det smakar så här gott! Helt klart ett vin för Årsbästalistan.

2003 Guidalberto, 295:-