Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

2003 Ojai Verna´s Syrah

Sista flaskan av en liten husfavorit, Ojai. Läs gärna här om tidigare smakprov från Ojai.

Här kommer lite info om producenten som här hämtad från importörens hemsida:

Adam Tolmach nådde sin maxproduktion redan 1997 med 6.000 flaskor. Dessa är uppdelade på runt tjugo olika viner. Merparten av dem är vingårdsbeteckande viner från vingårdar i Santa Barbara County.Ojai är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara som uttalas ÅHAJ. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenden men började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s. iakttag noggrant och gör ingenting.

Detta är andra årgången Adam gör denna cuvée från denna vingård som ligger granne med White Hawk. Klonerna i vingården är 1, 99, 383, 470, 877, Durrell och Estrella. Vingården ligger i Cat Canyon några kilometer norr om Los Alamos i Santa Barbara County. Jorden är sandig och det är ett kallt kustklimat. Vinet har en bra naturlig syra både p.g.a. ett kallt mikroklimat och p.g.a. de nya klonerna. Vinet har vilat 16 månader på 30 % ny fransk ek. En av hemligheterna bakom de jordiga mineraltonerna som balanserar den rika druvsötman i Ojai's viner, är att Adam när det finns 3-4 brix kvar av druvmusten, drar över dem till fat med jästfällningen, som han gör battonage på precis som på vita viner.

Doften är extremt fruktig med massor av mörka frukt toner. En kompott av björnbär och blåbär känns allra tydligast. Men det vilar också en skön animalisk doft över vinet. Vinet doftar bombastiskt och eldigt.

Smaken är kompakt och fyllig. Tydliga fatnyanser med smak av björnbär och mörk frukt. Väldigt eldigt och spritigt. Doften var ok men smaken är svår att dricka.

Dag 2 är mycket bättre. Nu har den fått en rundare ton i smaken och är lättare att dricka. För min del så föredrar jag ung frukt från Verna´s Vineyard.


2003 Ojai Verna´s Vineyard Syrah, Napa, USA, 299:-

Riktigt god korv från Gudmundsgården i Slöinge utanför Falkenberg!!

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

2003 Ojai Syrah Verna´s Vineyard

Dags att bjuda på en gammal vän, Ojai. Adam Tolmach viner har varit bland de bästa vinupplevelserna för mig det senaste året. Läs gärna tidigare inlägg om hans viner.
Här kommer lite info om Ojai hämtat från importörens hemsida:
Adam Tolmach nådde sin maxproduktion redan 1997 med 6.000 flaskor. Dessa är uppdelade på runt tjugo olika viner. Merparten av dem är vingårdsbeteckande viner från vingårdar i Santa Barbara County.Ojai är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara som uttalas ÅHAJ. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenden men började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s. iakttag noggrant och gör ingenting.



Detta är andra årgången Adam gör denna cuvée från denna vingård som ligger granne med White Hawk. Klonerna i vingården är 1, 99, 383, 470, 877, Durrell och Estrella. Vingården ligger i Cat Canyon några kilometer norr om Los Alamos i Santa Barbara County. Jorden är sandig och det är ett kallt kustklimat. Vinet har en bra naturlig syra både p.g.a. ett kallt mikroklimat och p.g.a. de nya klonerna. Vinet har vilat 16 månader på 30 % ny fransk ek. En av hemligheterna bakom de jordiga mineraltonerna som balanserar den rika druvsötman i Ojai's viner, är att Adam när det finns 3-4 brix kvar av druvmusten, drar över dem till fat med jästfällningen, som han gör battonage på precis som på vita viner.



Nattsvart färg. Stor och extremt fruktig doft. Tydliga inslag av mörka plommon och svarta vinbär samt björnbär. Överhuvudtaget mörk frukt och fat i sin framtoning. God doft.
Smaken är fyllig och rejält smakrikt. Kompakt och totalt överfull med frukt. Tanninerna är mjuka och syran helt ok. Den mörka frukten dominerar även i smaken, plommon, björnbär, svarta vinbär men också lite blåbär. Avslutet är riktigt långt med en lite för hög eldig svans just ikväll. Kvar i munnen finns också en känsla av bittra kärnor.

Ett stort och bombastiskt vin. Just ikväll inte så fantastiskt som jag tyckte förra året. Alla dom underbara hallon hittade jag inte denna gång. Inte heller gula frukter och smörkola, kanske har den nåt sin peak? Jag väntar nog inte mycket längre med den sista kvarliggande flaskan Verna´s.

2003 Ojai Syrah Verna´s Vineyard, Napa, USA, 299:-

2004 Ojai White Hawk Syrah

Ojai har blivit lite av en favorit hos mig. Så när Divine släppte denna Syrah i mitten på november så slog jag till på några flaskor. I Gunnar Nordgrens nyhetsbrev står det skrivet så här om detta vin;
Vingården är planterade på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos. Av den anledningen är stockarna oympade, vilket ger en speciell smak åt vinet. Adam avstjälkar alltid alla druvor. En av anledningarna är att det finns mycket potassium i stjälkarna vilket ger en lite lägre syra, vilket Adam inte gillar. Dessutom har Adam alltid så lågt skördeuttag att de är kraftfulla nog utan att behöva biffas upp med stjälkar. Adam slutade för många år sedan med att sätta till någon syra till sina viner och denna vingård är relativt kall och har naturligt en bra syra. Vingården ägs och brukas av familjen Henley. Den brukas organiskt och "sustainable". För Syrah är klonerna 1 och 6 planterade.



Doften signalerar sötmogen frukt. Stor och extremt fruktig doft. Allra tydligast blir tonerna av hallon och vanilj. Här finns också lite lakrits, hallon-lakrits. Spännande Rhone-liknande inslag av korv och charkuterier. Något animaliskt döljer sig där inne också. Vinet doftar mustigt och murrigt.



Smaken är riktigt stor, koncentrerad och fyllig. Kompakt frukt med tydliga inslag av sötfruktiga hallon fyller min mun. I smakens mitt bränner tyvärr en alltför stor eldighet fram (15,5%). Avslutet är långt och innehåller mängder med lakrits. Ett stort och gott vin, men kanske är mina förväntningar lite för höga just idag. Så jag placerar inte den här flaskan på Årsbästa -09.



2004 Ojai White Hawk Syrah, USA, 319:-

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir

Det är alldeles för sällan som Agne med familj tittar förbi en kväll. Så när det sker får man bjuda på något gott, och det gör jag så gärna. Varför inte den här som jag blev helt såld på en sommarkväll i Göteborg. Den var så bra att den fick en självklar plats i Årsbästalistan. Skulle den leverera ikväll också? Eller blir det ett liknande syndrom som Grenachen jag provade häromsist?

Doften är från första början väldigt animalisk och bärigt. Den har ännu inte hunnit med någon luftning. En kort stund senare blommar en underbar jordgubb och hallon doft upp ur glaset. Kanske är jag färgad av min upplevelse sist, men jag tycker mig finna lite kokos, mango, papaya, passionsfrukt och även lite kryddnejlika. Agne var inne på "jul", kanske var det nejlikorna och lite pomerans. Hur som helst doftar vinet "snyggt" och gott. Det ändrar toner hela tiden under kvällen, sånt går jag igång på.

Smaken går i klassisk jordgubb och hallon stil. Sånadär torkade och softade jordgubbar. Nya Världen gör sig påmind i varm frukt och en eldighet. I mellanregistret finns schyssta kryddiga toner och en del lakrits. Längre in på kvällen kommer den där känslan av mango, papaya och passionsfrukt. Avslutet är suveränt gott med en härlig ton av te som hänger kvar i munnen.

Slutsats blir att jag är stormförtjust i det här vinet. Det växlar i doft och smak på ett sätt som gör att jag aldrig tröttnar på det. Smakabra!!

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir, USA, 349:-

2004 Petite Rousse vs. 2003 Ojai Vernas Vineyard

Då var det dags för.....


Flight 2

Två Syrah viner från Kalifornien.

Glas 1

2004 Petite Rousse Clos Mimi, 219:-

Det här vinet var en favorit som Agne och jag hittade på Divines sortimentprovning för ett år sedan. Det finns lite rolig läsning som Gunnar spaltat upp på Divines hemsida. Bl a står det där att Tim och Mimi Spear startade sitt vineri 1996. Tim är helt hängiven druvan Syrah och gör viner från olika små vingårdar i Paso Robles och Santa Ynes. Hela vineriet är målat i olika nyanser av grönt enligt Feng Shui. Tim anser att detta gör att jästen arbetar maximalt. Tim kallmasserar sina druvor länge eftersom det ger tanniner som går längst ut på tungan. Han spelar klassisk musik för druvorna när de jäser. Chopin fungerar bäst tycker Tim. Tim Spears som är vinmakare följer "the witches almanac ( the lunar calender )", för att bestämma när han ska plocka druvorna. Han pressar alltid sina viner när månen blir större och aldrig när den blir mindre. Och med årgång 2004 har han tagit ytterligare ett steg och pressar vid fullmåne.

Ok....?? Låt oss se vad vi tycker om det.

Redan i doften är den tung på koncentrerad frukt som går åt hallon. Det är mycket starka drag åt reducerad hallonsås. Å jag gillar hallon. Det finns en lätt eldighet (14,5%) som hittar fram genom den kompakta frukten. Efter en tid i glaskupan kommer en stor blombukett fram i doften, med betoning på rosor. En lätt parfymerad ton hänger över vinet. Agne nämner en animalisk doft.

I munnen är det en väldigt koncentrerad frukt, tillsammans med starka inslag av reducerade hallon. Alkoholen försvinner bort i den massiva frukten. Eftersmaken är lång, tjock och kompakt eftersmak.

Det här är ett maxat och lite over-the-topp vin fyllt med hallon, och jag gillar det. Jag blev förälskad för ett år sen och kärleken håller i sig. Men... skulle det visa sig, nästa vin var så mycket bättre att det lutar åt skilsmässa och en ny kärlek som stavas Ojai har uppstått.

Glas 2

2003 Ojai Vernas Vineyard, 299:-

Jag provade Ojai Pinot Noir, iallafall en av dom, för inte så längesen. Den var storartad. Kan hans Syrah nå samma climax?

Doften har liknande assiosationer som förra vinet. Hallon, men här är det inte reducerat. Utan här är det mer förfinad vildhallon som gäller. Visst är doften massiv och kompakt. Förförisk är det bästa jag kommer på. En och annan jordgubbe hoppar upp också. Efter sin tid i glaset, letar sig lite underbara gula frukter fram och härlig smörkola. En svag nyans av tobak finns där i bakgrunden. This is magic. Underbart med ett vin som växlar och bara ger mer och mer under resten av kvällen.

Smaken är hög koncentrerad. Väldigt fruktigt. Förföriskt. Mättad. Extremt läcker. Generös. Wow, wow. Här samsas alla vildhallon, körsbär, torkade frukter och tobak i en sinnerlig symfoni.
Tanninerna är tydliga men snygga. Finishen är väldigt lång och kräver en klunk till. Visst är även det här en fruktbomb, men en väldigt snygg sådan. Det finns en lätt eldighet som inte alls stör vinet, men då har det en nivå på 15,5%. Vi pratar Amarone-nivå. Men det är så kompakt frukt att det nästan inte känns.

Återigen ett vin till Årstbästalistan och det är 2:a vinet från Ojai. Här är en producent som jag defenetivt ska köpa mer av. Är väldigt nyfiken på hans Grenache. Men snart har man väl inte råd att köpa dessa viner som ständigt får högre och högre poäng i pressen. Det här vinet var förövrigt kvällens favorit hos alla.

De söta vinerna vi provade kommer snart....

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir

Jag gillar importören Divines viner. Wines whith an attidute!, som de själva säger. Så här beskriver dom den här producenten: Ojai ( uttalas Åhaj ) är ett litet samhälle sydost om Santa Barbara. Adam och Helen Tolmach gör 6000 lådor varje år. Adam startade Au Bon Climat med Jim Clendenen och började redan 1984 att göra sitt eget vin under Ojai-etiketten. Adam Tolmach har en minimalistisk syn på vinmakandet och vill i så stor utsträckning som möjligt låta druvorna sköta sig själva d.v.s iakttag noggrant och gör ingenting. Denna cuvée kommer från vingårdarna Fe Ciega och Byron. Själv tycker Adam om mogna druvor, men anser att det finns ett fönster i mognaden, där man kan få det bästa av Kaliforniens fruktighet och generositet, men där ändå aromerna och syran bevaras så att vinet går att dricka till mat. Just nu tycker Adam att det finns en trend att göra monsterviner där det subtila och finstämda går förlorat.

Färgen är mörk röd, kan det finnas en skvätt Petite Sirah här i tro?

Doften stor och djup som den djupaste av alla sjöar. Jag slås direkt av underbara jordgubbar och lite nyrostat kaffe. Doften är riktigt god och står sig så i en och en halv timme. Sen...sen händer det grejer. Nu öppnar det upp sig för nya intryck. En söt doft av finaste grädde uppenbarar sig också och en tropisk konsert av papaya, mango och cocos. Wow!! Helt makalöst.

Smaken är stor och fylld av trädgårdsbär. Här fick jorgubben sällskap med björnbär och hallon. Kaffenyansen finns också här. Vinet har en lätt eldighet. Eftersmaken är så lång, så lång och avslutas med inslag av romerska bågar. Väldigt gott med den här apelsin/choklad tonen på det röda vinet. Det är första gången jag känner det och jag gillar det skarpt. När den där dryga timmen gått ramlar det ner papaya och mango i apelsinchokladen också. Sanslöst och sjukt bra. Frågan är om det blir bättre än så här i år. Det blir iallafall svårslaget på årsbästalistan 08.

2005 Ojai Santa Barbera Pinot Noir, USA, 349:-