2007 Alconte

Det här är mitt första försök att blogga genom appen Blogger. Fungerar det här bra känns det som ett ypperligt sätt att köra lite kortare inlägg om något provat vin.
Efter ett fint julfirande med familjen i stugan, där det mest var öl till den salta julmaten. Nu när de starka orkan vindarna bedarrat, slår jag upp ett efterlängtat glas vin.

Ur glaset strömmar ett fruktigt och kryddigt vin med drag av hallon och blåbär. Lite schysst fatbehandling med tillhörande vanilj och ceder. Här finns även en del mossa och blöt skogsmatta.
I munnen får jag ett smakrikt, lite kryddigt, lite sötfruktigt och gott vin. Toner pekar åt hallon, jordgubbar, plommon och biggaråer. Elva månader i fat har satt en lagom stämpel på vinet. Syran hjälper upp vinet. Tanninerna är mjuka och avslutet är jammy och gott.

SB : 71274
Pris : 149:-

Semesterströssel

Min semester går in på sin tredje vecka och några viner har runnit ner genom strupen den senaste veckan. Återigen provade jag 2008 Roagna Dolcetto d´Alba, sist blev jag väldigt förstjust i vinet, som jag blev tipsad av Herren att prova. Ur doften strömmar klassiska körsbär och under det ligger en inbjudande matta av animaliska toner. Viol och läder sätter en extra piff på doften. I munnen, salivframkallande syror och snälla tanniner med toner av klassiska italienska körsbär och hallon. Ett riktigt fräscht vin med en härlig näsa och läskande smak.

2008 Roagna Dolcetto d´Alba, Piemonte, SB 73143, 137:-

Sen en återkommande favoritproducent hos mig. Det ska väl nämnas igen att det skiljer sig avsevärt mellan Charles billigare viner, som den här, och hans mer premium viner i fråga om djup och komplexitet. Chateau Smith har jag tidigare upplevt lite anonym och har väl serverat det när mina gäster inte bryr sig om vad som finns i gaset, så länge det bara är gott. Den här gången hade det hänt något tycker jag, eller också så var det bara ett träffsäkert humörsläge att dricka den. I det här glaset strömmar ljuva svartvinbärstoner upp, eller kanske till och med doften av kokande klappgröt. Jag hittar även lite hallon och små nyanser av peppar. I smaken dominerar svarta vinbär och det ger en mild fin ton ifrån sig. Ren och snygg stil med mjuka tanniner. Avslutet är inte alls långt men det lämnar goda efterdyningar av just svarta vinbär och det är väldigt gott just denna kväll.

2007 Chateau Smith Cabernet Sauvignon, Washington State, SB 71907, 174:-

En ny bekantskap för mig. Jag kommer på mig att det var ett tag sen jag provade något från Ribera del Duero. Här har vi Tempranillo från vinstockar med en ålder på mellan 6-100 år, gissningsvis står den största delen av vinet från de yngre stockarna. Stockarna ska visst växa i sex olika typer av jord. Vinet har fått vila i 11 månader på franska och amerikanska fat, där hälften var nya och hälften andraårsanvända.
I doften är frukten stor och mörk. Här blandas blåbär och körsbär med rostade fat och vanilj. Visst finns här också en hel del choklad och lite rökiga toner som jag förknippar med tonkaböna. Efter att vinet fått lufta sig lite i glaset så tittar en blandpåse av mörkröda och blåa bär fram tillsammans med en svag ton av tallbarr. I munnen är ter sig vinet väldigt fruktigt med mörk frukt, fräsch syra och stora bakomliggande tanniner. Blåbär är det som är allra tydligast för mig, men även en del vanilj från faten, som tillsammans bildar en god blåbärsdessert med vaniljssås. Avslutet är kryddigt och lite mustigt, vilket sammantaget gör det här vinet väldigt gott.

2007 Alconte, Ribera del Duero, Spanien, SB 71274, 149:-

- Hösten 08!

Vår gode vän Agne fyllde 40 år 2004. Då fick han så klart lite vin av hans goda vänner. Bl a av Stephan en 1996 Château Prieure-Lichine och av mig en 1997 Masi Mazzano Amarone. Redan den dagen bestämdes det att vi skulle prova vinerna tillsammans hösten 2008. Hösten 08 kom och gick. Det blev vår och sen höst 2009. För att därefter bli vår och höst 2010. Under hela denna tid utropades mantrat -Hösten 08! Tillslut, vintern 2010 lyckas få till en träff då dessa högt efterlängtade droppar skulle få provas.

Vi träffas hos Stephan och han börjar med att slänga på grillen mitt i smällkalla vintermörkret. Underbart! På grillen läggs blandade bitar av hjort, vildsvin och kalkon, som grillas till perfektion och serveras med läckra tillbehör.

Det är svårt att sätta ord på en sådan här kväll. Galet bra brukar räcka för att alla ska förstå. Jag vill ändå försöka hålla inlägget någorlunda kort.

1995 Pesquera Tinto Crianza, Ribera Del Duero

Vinet har en alldeles underbar mogen doft. Vi hittar blöta höstlöv och undervegetation. En blandning av svamp och animaliskt. Mörka körsbär mixas med skogshallon och över det sveper sig en blommig slöja som påminner om pelagon. I munnen känns mognadstonerna tydligt. Till en början känns vinet litet eldigt men det försvinner efter en tid. Vinet bär en torrhet och stramhet som belönas av lovord från oss. Tonerna går till mörka körsbär och rom/russin. Överlag finner sig en balans i vinet som gör att vinet växer i våra ögon. Det är svårt för oss att plocka ut toner i vinet nu när vinet mognat ut i en underbar balans.

1996 Château Prieuré-Lichine, Margaux, 4éme Cru Classé

Vinet har en liten unken doft i början, vilket gör mig nervös. En kort stund i glaset gör dock underverk för vinet. Doften öppnar upp med en alldeles underbar ton av blyerts, ceder, cigarrlåda eller humidor om man så vill. Det finns en liten början till mognad i doften, vi hittar multna löv och en dov viol ton. Doften växlar ändå spår och går till röda bär och cassis efter en tag. I munnen uppträder den sig som en fransk gentleman, stram, torr och härligt läskande. Vinet känns fylligt och stort (Michel Rolland?). Doftens nyanser känns igen och vi kan lägga på litet gröna paprikor. Avslutet är långt och klingar vackert ut i mineraler och söta bär.

Vinet är förbannat gott och förförande behagligt att dricka. Givetvis har FinareVinare provat vinet, men då en 2006, läs gärna deras upplevelse och info om producenten här.

1997 Masi Mazzano Amarone della Valpolicella
Stor julig doft, eller portvinslik om man föredrar det. Russin, valnötter, dadlar, körsbärspralin och tobaksblad. På den doften finns också en nyans av hö eller gräs. Efter en stund visar vinet en läcker hasselnötscremé i doften. I munnen är vinet initialt en käftsmäll eller in your face, mycket av allt. Portvinslik och massor av katrinplommon. Stor och maffig. När väl den första attackvågen rullat förbi lägger sig en alldeles bedårande matta av nejlikor, nötter, farinsocker och karamelliserade russin. Tanninerna är sammetslena och 16% göms väl i den kompakta frukten. Visst är vinet koncentrerat men det avslutar med en elegans som förvånar mig och en eftersmak som aldrig tar slut. Ett vin från den magiska årgången 1997, säkert högt eftertraktat i världen. I går släpptes 04:an på bolaget.

2005 Château Ducluzerau, Listrac-Médoc

Vinet har en doft som skiljer sig rejält från de tidigare provade vinerna. Här är det ung och flörtig frukt som ger ifrån sig söta bär och röda skumtomtar. Godislik med en mix av jordgubb, hallon och vanilj. I munnen finns dock inget av det söta utan här går tonerna till rönnbär och lingon, vilket gör att munnen fylls av syrlig frukt. Syran är pigg och läskande. Ok, vinet är gott med bleknar litet i jämförelse med dom andra vinerna.

2007 Barbera d´Alba, Josetta Saffirio

En nästan liknande näsa som förra vinet. Måste vara den unga frukten. Söta bär, vanilj och kola. Här finns något annat som sticker ut från frukt och bär korgen, läder och järn.

I munnen visar dock vinet upp en vacker sida. Söta bär så som jordgubbar blandas med sockerpudrade hallon. Här finns vanilj och en känsla av röda marmeladkulor. Efter ett tag hittar vi mörka körsbär men även nougat. Vinet är snyggt, elegant har en frisk syra och är superläckert.

2004 Áts Cuvée Royal Tokaji

Sist ut en liten sötnos. Färgen är bärnstensgul. Doften är alldeles packad av aprikoser inlagda i flytande honung. Frisk och söt. I munnen följer den samma spår med aprikoser, acaciahonung och en härlig känsla av solkysst frukt. Bra fin syra som balanserar upp det söta.

-Tack Agne och Stephan för en av årets bästa upplevelser.

2006 Alonso del Yerro

Återigen ett vin som jag drack förra veckan. Den här hade jag tagit med till min far, som också upptäckt sitt vinintresse. Jag sökte lite information om vinet och fann att Livets Goda hade gjort en liten skrivelse om det. Så här skrev dom:

Alonso del Yerro 2006 produceras med största noggrannhet och vinet tillhör eliten från denna berömda, spanska region. Äkta paret Maria Yerro och Javier Alonso köpte 2002 in fyra vingårdar planterade med gamla Tempranillorankor. Maria och Javier bad gode vännen, Stéphane Derenoncourt från Bordeaux, att sätta samman ett vasst team med intentionen att producera viner av högsta kvalitet. Vinstilen är präglad av Stéphanes coola viner från den högra stranden i Bordeaux vilket betyder tydlig struktur men framför allt en elegans som andra producenter i Ribera del Duero inte kommer i närheten av. Firman Alonso del Yerro producerar två viner; Alonso del Yerro och prestigevinet Maria. Alonso del Yerro är en mycket noggrant utvald cuvée från firmans olika vingårdar. Druvorna plockas medvetet sent eftersom fysiologiskt mogna tanniner är en nyckel i Derenoncourts vinmakningsfilosofi men tack vare vingårdarnas altitud så har alltid vinet en frisk och bärande fruktsyra. Egendomens äldsta rankor utgör basen i den koncentrerade Maria, som även lagras i 100% nya, franska fat. Världens ledande vinskribenter är eniga och enbart positiva i sin bedömning om Alonso del Yerro.

Vinet är gjort av 100% Tempranillo. Musten i rostfria ståltankar. Både överpumpning och manuell nedtryckning av skalhatten genomfördes under 23-25 dagar. Efter pressning dras vinet över i franska Barriquer (50% nya) för malolaktisk jäsning och lagring i 12 månader Sur Lie. Robert Parker gav vinet 92 poäng.

Doften är riktigt häftig. Lite udda, lite funky. En skön ton av gödsel, svamp och fotsvett. Frukten har en elegant blandning av röda och mörka bär. Mustiga inslag av choklad och dadlar. Hittar litet fin tobak också. I doften bryter en lätt eldighet igenom av alkohol.

Smaken är varm och eldig. Även här är frukten en vacker blend av röda och mörka bär, med starkast ton på hallon och körsbär. De mörkaste tonerna går mot choklad och dadlar. Syran är livligt pigg och tanninerna snyggt integrerade. Avslutet klingar ut med tydliga mineraler.

Jag gillar vinet skarpt. Det är modert och fylligt, men samtidigt snyggt elegant. Jag börjar gilla dom där spanska mineralerna i avslutet som jag ofta även hittar i vinerna från Priorat.

SB : 94340 (årgång 2007)
Pris : 249:-

2001 Simonsig Tiara / 2006 Pago de Los Capellanes

Oftast är det enkla det bästa. Just det enkla upplägget att var och en tar med sig en flaska vin och vi provar det tillsammans, är bland det roligaste jag vet. Inget tema eller avancerad matlagning, utan ikväll var det Agne och jag, två flaskor vin och varsin välfylld tallrik lammracks.

2001 Simonsig Tiara har en doft fylld med röda och mörka körsbär. Här finns sekundära mognadstoner så som stall, blöt undervegetation och svamp. Europeisk i sin doft och för mig drag åt dt italienska hållet med mandelmassa och körsbär.

Smaken är rund och mogen. Trots den mjuka frukten biter syran i ordentligt och håller vinet rak i ryggen. Mörka körsbär och choklad blandas med en rejäl dos ekfat. Avslutet är långt och mörkt fatigt.

Skönt med ett Sydafrikavin som inte domineras av rök. Visst är det väldigt fatigt, men mognadstonerna och det friska bettet gör att vi njuter av det här vinet. Blenden är 70% Cabernet Sauvignon, 26% Merlot och 4% Cabernet Franc. Tiara gjordes första gången 1990. 2001 var en sval årgång med kalla nätter.

2006 Pago de Los Capellanes Tinto Crianza har en kraftig doft av vanilj. Här mixas hallon och jordgubbar till en läcker juice. När jag doftar får jag en känsla av den friska citrusdoft man får när man skalar en apelsin. Annars känns doften väldigt grenache-lik och även litet parymerad.

I munnen känns vinet välbyggt och påkostat. Den har en bra syra och små fina korn av tanniner. Vinet domineras av mörk frukt i smaken, men den har något godisaktigt och parfymerat över sig också. Avslutet är långt och fyllt med lakrits och viol.

Vi njuter av det här vinet också. Dock känns det som om det är litet för mycket make-up över vinet. Vi kan inte finna någon känsla av varifrån det kommer ifrån. Skulle jag få det blint skulle lätt ha gissat på Australien. Men vad gör det just ikväll när det smakar så bra.

Vinet är gjort av 90% Tempranillo och 10% Cabernet Sauvignon.
De två druvsorterna skördas och vinifieras separat. Spontan alkoholjäsning i rostfria tankar under 30 dagar, följt av likaså naturlig malolaktisk jäsning vid 20° i 22 dagar, varefter viner dras om, utan filtrering, klarning eller kylstabilisering, på mellanrostade nya franska ekfat för lagring i 12 månader. Slutligen blandas de två vinerna i tank, buteljeras efter varsam filtrering och lagras i ytterligare 12 månader på flaska.

Två bra viner som var väldigt olika varandra. Det enkla upplägget kan överraska med vad som helst. Svårare än så här behöver det inte vara......

Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

2004 PradoRey Crianza

Jaha, då var semestern över. Fyra veckor on-the-road hos släkt och vänner, spridda över landet. Från Hudiksvall till Falkenberg, Göteborg, Bromölla, Sölvesborg, Kivik m.m.
Vanligt svensk sommarväder har det vart. Mycket god mat och en hel del trevliga viner. Nu blir det att försöka komma ifatt med bloggandet. Försöker göra varje inlägg ganska kort. Här kommer det första.....


Doften är riktigt god. En känsla av bondgård hänger över den. Doften är lite spritig i början, men det luftas bort med tiden. Massor med mörk frukt blandat med fatkaraktär. Tydlig korint blandas med torkade kryddor. Doften har en personlighet.

Smaken är fyllig med massor av mörka frukt toner. Mörka körsbär. En hel del choklad och läder. Avslutet är långt och eldigt.

Ett mycket gott vin från en av de största producenten i Ribera del Duero. Druvblenden är 95% Tinto Fino(Tempranillo), 3% Cabernet Sauvignon och 2% Merlot.

2004 Prado Rey Crianza, Ribera del Duero, Spanien, SB 2391, 120:-

***** Rehab i Stallarholmen

I helgen blev hela familjen utbjuden till Stephan och dennes familj. Där blev vi bortskämda och uppassade likt ett 5 stjärnigt hotell. Efter en rundtur på gården där barnen kunde hälsa på hönsen, kalkonerna, geten, katterna och hunden, bjöds vi på en rosé. Med minnet färskt på Patriks och min rosé provning härom veckan, så blev jag glatt överraskad när denna lilla godsak satt helt rätt. Just här ute i skogen med trevligt umgänge var det här vinets rätta plats och tid. Därefter fick vi uppdukat en massa meze-rätter som Stephan förberett i sex timmar dagen innan. Med nygrillade lammkotletter och lantbröd frossade vi de härliga turkiska rätterna. En spanjor stod rak i ryggen och lät sig smakas till denna fest. Därefter täljde vi fina bitar av en jordlagrad pecorino och lät det sköljas ner med en bordeaux. Varpå tröttheten drog ner ögonlocken och somnade.

Med fortsatt hög service knackade Stephan på och väckte oss på morgonen med famnen full av badlakan och lät meddela att bastun var klar att användas. Vi satt både länge och väl och svettades för att sedan kylas ner ute mot husväggen med en dusch i enbart kallvatten. Innan värdparet serverade frukost fick vi även prova på och ligga på spikmatta. Det var överraskande skönt. Efter en ungersk frukost var det fria aktiviteter på gården. Innan hemfärd tog vi oss tid att avnjuta en god cigarill från Davidoff.

Tack Stephan och Åsa för en mycket uppskattad helg. Säg bara till när ni orkar ta emot trötta stadsbor igen och vi kommer på en gång.

Den här rosén bär på en fräsch doft med tydliga drag av smultron. En läcker ton av mineraler och även toner åt rabarber gör inte det hela sämre. Vinet upplevs väldigt somrigt och inbjudande.

Smaken är förstås sommaren buteljerad. Rikligt med smultron och en skvätt hallon. Mineraler som gör allt läskande gott. I avslutet återfinns en liten angenäm bitterhet som liknar blodgrape. Helt klart en av de bästa roséer jag provat.

2008 Rabl Zweigelt Rosé, Österrike, SB 95120, 85:-

Till maten gjorde Emilio Moro´s Malleolus väl. Doften är riktigt mörk med nästan sötfruktig doft. Mest tydligast blir chokladtonerna, men även fatkaraktären och vaniljen. Under det framkommer mörka körsbär och lite örter. Doften är faktiskt underbar och jag går igång ordentligt.

Smaken motsvarar doftens avtryck. Mörk frukt som är rejält chokladig. Mycket fat blandas med mörka körsbär, björnbär och vanilj. Munkänslan på vinet är kompakt och fylligt. Avslutet är långt och gott. Efter en tid i glaset kommer en syrlighet fram i avslutet som bär upp vinet ännu bättre. Det här smakabra.

Jag minns en provning där vi drack den här och då blev jag inte jätte imponerad även om det var gott då också. Läs mer här.

2006 Emilio Moro Malleolus, Spanien, Ribera del Duero, SB 95090, 299:-

Till pecorinon korkade Stephan upp denna. Doften går åt dov mörk frukt. Massor med läder och toner av jord. En svag nyans av undervegetation hittar vi också. Även en animalisk doft och lite av blyerts.

Smaken är franskt stramt med en frisk syra. Tydliga tanniner lämnar sina avtryck i munnen. Toner av mörka körsbär och läder låter sig höras. Ett medellångt avslutet med tydligt syrligt slut. Helt ok bordeaux med schysst prislapp.

2005 Les Hauts de Granget, Saint-Emilion Grand Cru, SB 3814, 149:-

Provning 100% Druva

Då var det äntligen dags för en provning med grabbarna. Trots två bortfall, så hade vi en synnerligen trevlig kväll. Vi höll till hemma hos Lasse, som även var den som hade ansvaret för vintemat. Själv stod jag för maten. Temat denna gång var 100% Druva. Normalt provar vi vinerna helt blint. Nu hade Lasse ordnat en två-stegs-provning som blev mycket uppskattad. I omgång 1 så provade vi vinerna blint och skulle plocka ut vilka druvor det handlade om. Sex druvrena viner. I omgång 2 fick vi reda på vilka sex druvor vi hade framför oss och vad systembolaget hade för omdöme om dem, men inte i vilken ordning. Utan nu var det på det igen med näsa och mun för att "rätta" till alla felen.

För lekmän som oss är det här riktigt svårt. Men visst har vi blivit duktigare än för några år sen. Det tycker jag nog. Jag lyckades träffa rätt druva på tre av vinerna i omgång 1. Det är jag helt nöjd med. I omgång 2 hade jag fel på två viner som jag lyckats kasta om. Nåväl, riktigt kul hade vi iallafall. Massor av skratt, gissningar och framför allt goda viner.

I glas nr.1 Skrev jag så här om doften: jordig, plommon, bränt gummi, asfalt.

Smaken : Sträv, eldig, kärv, kärnig, körsbär, plommon, ihålig i mitten!

Svar: 2003 Montiano Merlot, Italien, 303:-

Lite lurigt av Lasse att välja en merlot från Italien. Den här var absolut inte värt sina 300:-. Den var helt enkelt inte bra tycker jag, och där var vi alla fyra helt överens. Alldeles för tom i mellanregistret.

Glas nr. 2 Doft: Mörka bär, björnbär, fat, fin doft.

Smak: Svarta vinbär, körsbär, jordig källare, stram, ännu ung, djup smak, sträv, lång eftersmak.

Svar: 2004 Castello di Brolio, Italien, 295:-

Ett vin som jag gillar enormt mycket normalt sett. Men i den här provning tycker jag inte den levererar någon "hallelulja-moument". Den kommer från en topp årgång i Toscana och är kanske väl ung till sitt försvar. I ensamt sällskap hade den säkert varit kung, men dock inte i kväll.

Glas nr. 3 Doft: Stor på vanilj och kola, smörkola, sötaktig frukt, chark, salami, god doft.

Smak: Vanilj, söt fruktig, söta röda bär, jordgubbar, rostat kaffe, smörkola, långt avslut, jättegod.

Svar: 2005 Côte Rôtie Les Jumelles Jaboulet, Frankrike, 294:-

Yes!, this is my thing. Jag missade att det här var en Côte Rôtie. Den var så söt kola/vaniljig på doften. Jag har för mig att dessa norra-Rhone-skatter var mer strama och kärva. Men det här var kanske den förföriska unga syrah´n man läst om så ofta. Inga tunnlar här inte. Den hamnar på wanted-listan.

Glas nr. 4 Doft: Kaffe, jordgubbar, lite lingon, druvtypisk, enormt sexig.

Smaken: Jordgubbar, härliga kaffe-toner, söt fruktig, druvtypisk, djup urgod smak, lätt sträv, lång,lång eftersmak.

Svar: 2004 Pommard La Chanière, Maréchal, Frankrike, 292:-

Ååååhhh. Vilken höjdare. Sexigare än så här är svårt att bli. Jag är förförd, förälskad och frälst på en och samma gång. Trots att den här Pinot Noir´en inte kom i första glaset, utan i fjärde glaset, stod den upp och matchade de tuffare vinerna i provningen. Det här var det vinet som jag tyckte tog hem segern.

Glas nr. 5 Doft: Stor doft, björnbär, plommon, fruktig, fat.

Smak: Fyllig, smakrik, kladdig, syltig, kompakt, björnbär, plommon, mörka bär, chokladig.

Svar: 2005 Malleolus, Ribera del Duero, Spanien, 290:-

Kult. Emilio Moro. Det här är en del av det nya Spanien som jag gillar. Tjock av frukt. Jag hade svårt att plocka den här som tempranillo, det hade nog varit lättare med en klassisk Rioja. Visst är det spännande i vinets skiftande värld! Mer av den här varan tack.

Glas nr. 6 Doft: stor, tydlig doft på gräs, grön paprika, kvist-tomater, grönsaker.

Smak: Viskös, parfymerad, grön paprika, tomat, grönsaker.

Svar: 2006 Raats Cabernet Franc, Sydafrika, 260:-

Det här är inte för mig. Det är säkert välgjort och så, men jag har så svårt för allt grönt. Det kanske kommer en dag när jag längtar efter ett sådant här vin.

Det summerar den här provningen. Snabba och raka nerkluddrade anteckningar. Hela kvällen var för övrigt super lyckad. Vi drack och åt gott. Jag längtar redan till nästa gång. Tack Lasse, Agne och Patrik.