Ett sista möte med Herren...

....hoppas jag verkligen att det inte var, men absolut för ett tag framöver. Innan Herren och hans M tar flyttlasset med sig söderut, så fick jag en förfrågan om att komma över och käka en bit mat och prova något vin till. Det tackar jag inte nej till såklart.

M är en alldeles förträffligt skicklig kock och borde kamma hem en seger i Sveriges Mästerkock utan något större motstånd. Glad i sinnet slår vi oss ner avslappnat framför brasan och jag får bekanta mig med ytterligare ett inbjudet sällskap. I detta varma sällskap inmundigas små delikata kanapéer och sköljs ner med en för mig okänd champagne, men vilken god sådan. Elegant och balanserad med snygga brödtoner, citrus och äpplen. Perfekt balans i munnen mellan frukt och syra, här är det inget som spretar eller är dominant utan bara så himla gott.

Till jordärtskockssoppan med ett pastaknyte i (bästa soppan jag ätit på länge), serverades en kall vit Bourgogne. 2008 Pouilly-Fuisse Alliance Vergisson från Domaine Barraud har en väldigt stängd doft i sitt kalla läge, men varefter vinet får upp värmen så öppnas doften upp till en ren och fräsch njutning. I doften lite äpplig med mineraler och ylle, i munnen tonvis med mineraler men även gula toner av persika, nektarin och ananas. Riktigt gott.

 Till älgfilén med balsamico potatis och karamelliserad rödlök (osäker på alla ingridienser, men ruskigt gott var det, även portion nr 2) serverades två stycken rödviner bredvid varandra. I första glaset får vi en väldigt volatil doft med något medicinalt i och en hög kryddig eldighet. I munnen är vinet varmt och eldigt, lite sötfruktig men med en pigg syra. Dom volatila dragen finns här också men även fikon, torkade körsbär och torkade hallon. 2007 Doamine de la Janasse Chateauneuf-du-Pape "Chaupin" är ett kraftpaket. Mina bordsgäster hyllar vinet, för min del blir det lite för mycket. Utan att göra värden ledsen försöker jag hitta storheten i detta vin. Kanske behöver denna 100%-iga grenache vila åtskilliga år innan de ska öppnas. Missförstå mig rätt, vinet är välgjort och gott, men i små doser för mig. Jag snurrade i Piemonte när jag försökte placera det, helt lurad upp till läktaren ännu en gång.

 I det andra glaset finns en doft som jag däremot går helt igång på. Här är det en nästan skitig doft med undervegetation och rök från en lägereld. Någon nämner bikarbonat och kan bara hålla med, fyller även i lite örter och blomsteräng. I munnen blir jag förvånad över hur lätt vinet var i jämnförelse med den stora doften. Den höga syran och alla dessa körsbär vägleder oss till Toskana. Det finns även något sötfruktigt över smaken och visst hittar vi lite läder också. Galet gott!!
2006 Monsanto "Il Poggio" Riserva Chianti Classico är något för mig att fylla källaren med.

 I väntan på dessert så passar jag öppna min medhavda flaska. Det vi har nu i glaset är riktigt glest i jämförelse med de två tidigare vinerna, men efterhand så reser sig vinet och slutar med att bli riktigt strålande. Doften är väldigt pinot noir-lik med jordgubbs och hallontoner. Jag kan skönja lite nötter, lite jordighet, söt piptobak och gummi, men också väldigt mycket mineraler. I munnen får jag ett harmoniskt och komplext vin med toner av hallon och jordgubbar. Någon nämner polkagris också. Återigen väldigt mycket järn eller som jag tolkar det mineraler. Frukten är ren, fräsch och god. Ett riktigt gott vin som alltid är rätt att ställa fram på bordet. 1968 Rioja Vina Valoria lurar upp alla de andra på läktaren. Det var väl inte helt schysst av mig att servera den blint, men fantastiskt roligt. Framför allt blir det en ögonöppnare på hur en Rioja kan smaka om man väntar drygt 40 år. Visstt, det är inte ett stort vin, men väldigt gott som sagt och galet kul att få prova.

Nu serverar Herren ett kylsvalt rött vin i våra glas. Direkt i ansiktet slås en doft av hallonbåtar, körsbär och jordgubbar. Någon säger lakrits. En sak är säker, frukten doftar ren, fräsch och ung. I munnen är vinet super gott med sval och enkel frukt som går i doftens toner. Frisk syra.  Det här kan inte vara något annat än en gamay. 2010 Morgon Marcel Lapierre är en ren fröjd att få prova. Ett jättegott vin.

Sista vinet ut har en doft som tilltalar mig stark, den upplevs skitig, kryddig och mustig, fylld med svamp, korv, chark, lakrits, örter och hallon. Åhh, så bra den är. I munnen får jag en mörk och fräsch frukt med toner av hallon, blåbär, björnbär, lakrits, asfalt och med en hög syra. 2010 Campredon Domaine Alain Chabanon har jag provat tidigare och det är ett sjujäkla gott vin som det borde finnas staplat med här hemma.

Kvällen är slut och det är min gom också. Jag är oerhört tacksam för den goda maten, de goda vinerna och det goda samtalet. Jag kommer defenitivt sakna er här hemma, men önskar er ett stort lycka till på ert nya liv i Frankrike.

Tack

BYOB till lammsjön

 Vi var fyra gubbar som träffades i stugan för en vin & mat en vacker höstdag. Finns det något roligare än att få prova vin och vräka ur sig gissningar, liknelser och associationer. Vi hade alla tagit med en bra skörd var av flaskor, självklart provade vi allting blint. Spisen gick varm hela dagen när rätterna avlöste varandra och nog var vi proppmätta när ögonen gick igen långt senare på natten.

 För att värma upp munnen inför dagens övningar gick vi loss på lite champagne.Champion-Ouy har en fin och trevlig doft som är lite äpplig och har dom klassiska tonerna av bröd och jäst. I munnen är smaken frisk och återigen väldigt äpplig, rätt elegant. Dock är frukten lite gles och vinet upplevs lite glest, ja faktiskt rentav tunn. Någon eftersmak finns inte att tala om. Näe, absolut inget märkvärdigt och kanske knappt värt sitt ursprungsnamn, men för 169:- finns ingen korkångest med att öppna resten av lådan.

 Herren häller upp ett vitt i glaset. Här finns ingen tvekan om att vi har riesling i glaset. 2002 Zilliken Forstmeister Geltz har en superläcker doft av petroleum, moppe och oljegrop. Massor av mineraler och en del krispiga äpplen tittar fram bland soppan. I munnen återigen den där härliga fotogen och petroleum stilen. Oljig känsla i munnen med lite söt honungsmelon och snygga mineraltoner. Avslutet är långt, vi ställer undan resten av flaskan till anklevern med stekt pancetta och balsamico.  

 Hummer innan den kokades och gratinerades

 Patrik häller upp rött i glasen. Doften bär på mörk röd frukt med en hel del fat, rom-russin, tomatpuré och lite gröna själkiga toner. I munnen finns körsbär, svartvinbär och lakrits. En hel del fat lyser igenom. De gröna tonerna kommer loss långt senare. Syran är pigg och tanninerna är torra.

Våra gissningar börjar bland de modernare slaget av Toscana, när inte det stämde haglade gissningar från alla håll. Men att det var en 2006 Cabernet/Agiorgitiko från Grekland. En ögonöppnare för ett helt outforskat land.

 Älgkött från vår gode vän jägaren. Köttet blir till en Älg Boeuf Bourguignon med höstkantareller och en härlig potatismos med jordärtskocka och en rejäl smörklick i. Samtidigt kokar vi oxsvanssoppa också på spisen.

 Agne fyller på nästa glas. 2003 The Observatory har en häftig och personlig doft av pelargon, äppelmust, krut, buljong och kokta grönsaker. Det här delar lägret, några av oss gillar det skarpt och en annan dissar hårt. I smaken finns det där skitiga som är så häftigt. Mörk frukt med lingonsyrlig syra. Svavel och rök. Jag gillar den mer och mer. Vi var och naggade i Sydfrankrike innan vi landade i Sydafrika till slut.

 Jag häller upp nästa röda från karaffen. 1995 Gran Reserva Remires de Ganuza har superläckra och komplexa toner. Här sniffar vi fram torkat läder, tobak, något floralt, flyktiga menthola toner, fikon, choklad och lite vanilj. Det svävar en skön mognad över allt ihop. Smaken är varmfruktig och rätt eldig men bär på läcker frukt som för tankarna till något torkat. Sen hittar vi läder, svart te, buljong och torra skafferi kryddor. Här blandas både röda och mörka bär i en schysst bärkompott. Syran är läskande frisk och avslutet långt och komplext.

Grabbarna är och snurrar i Ch9dP innan Herren ringar in Iberiska halvön.

 Riporna ligger för styckning. Det blev smörstekta ripbröst i grädd/konjaksås till KarlJohan-risotto. Att en sån liten fågel kan smaka så mycket vilt är bortom all förstånd.

                                                      

 Herren fyller på våra glas med 2008 Chemin de Moscou, Domain Gayda och ur glasen strömmar purung frukt, fylld med toner av viol, kött, blåbär, plommon, kaffe, vitpeppar och vanilj. Koncentrerat, modernt och lyxigt. Smaken är maffig och boostad. Blåbär, vanilj och örter i en supergod varmjordig frukt. Avslutet är långt och fylld med blåbärspaj med vaniljsås.  

Riktigt gott, men man bör gilla den maxade stilen som erbjuds. För mer utförlig info om vinet läs gärna Herrens tidigar inlägg här.  

Nästa vin som också Herren bjuder på saknar jag bild på, men det var en 2009 Cuveé du Vatican Réserve Sixtine Blanc. Första gången jag provar en vit Chateauneuf-du-Pape och vi hade inte en susning när vi gissade. Doften är läckert blommig med drag åt syrén, gula frukter och citron. I munnen är vinet fet och oljigt. Syran är låg och alkoholen är lagom varm. Inslag av sten och flinta, men också en hel del ylle och smörblomma. 

Gott och udda, det är inte varje dag jag dricker 100% Rousanne.  

 Patrik bryter av och häller upp ett vitt vin i våra glas. 2009 Würzburger Stein Riesling Kabinett från Juliusspital har en doft som är packad med mineraler, flinta, krita och rök. Här hittar vi också lite svag petroleum, innerslang och melon. Smaken är rejält krispig och är galet god med sina mineraler och grapefruktbitterhet. Långt och uppfriskande avslut.

Franken när det är som bäst, mineraler och grape.

 Hummern är färdiggratinerad med fänkålssmör. Jag poppar upp en champagne för att skölja ner det hela med.

André Clouet standard NV är faktiskt riktigt god, och till hummer sitter det som en smäck.

 Agne häller upp en ljust rött vin i våra glas. 2008 Maranges Le Croix Moines från Camille Giroud har en hel del volatila drag i doften av terpentin och målarfärg. Den röda frukten går åt lingon och nypon. Smaken är läskande syrlig med inslag av lingon, röda vinbär och tranbär. Tanninerna är småkorniga och tydliga.

Riktigt gott och vi lutar vår tro åt Piemonte, med tanke på det volatila och tanninerna. Ack så fel man kan ha. Kanon bra Bourgogne.

Herren gör nästa framryckning med karaffen och häller upp 2001 Chateauneuf-du-Pape från Domaine de la Janasse. Superläcker doft med härlig mognad i sig. Här hittar vi fikon, viltfond, piptobak, örter, ett skimmer av röd frukt och flyktig menthol. Smaken är fyllig med kompakt frukt och en viss mognad. Läckra hallon, körsbär och russin som får vem som helst att börja skratta av glädje. Varm och eldig, absolut, men med en otrolig längd som bara växer under kvällen. Glasen blir fort tömda.

 

 Agne fyller snabbt på med nästa vin. 2004 Dagromis från Gaja. Underbar doft fylld med körsbär, höstlöv och målarfärg. Det doftar ren skär frukt med sublima drag av rosor och Greve Hamilton-tobak. Smaken är härligt god med söta bär, körsbär och rosor. Komplexa drag av svart te och piptobak. Massor med pulvriserade tanniner, men absolut drickbar redan nu. Avslutet är riktigt snyggt och långt.

Det här är definitivt min kopp med te. Satan i gatan va gott.

 

 Jag tycker att vi borde avsluta med en trevlig port och öppnar 1998 Quinta do Vesuvio. Doften är fyllig och söt med kompakta toner av russin, valnötter, viol, bittermandel och björnklister. I munnen är vinet tjockt, kompakt och alldeles på tok för söt. Vinet är helt i obalans och får stämpeln: används medicinskt för knäont.

En lång dag är slut och jag tackar alla som gjorde den här helgen till ett minne för livet. Vi kör något liknande i vår igen.

Champagne, Bierzo och Barolo

Efter två veckor har nu temperaturen landat på "svala" 20 grader. Om nu badvärmen försvann så blev läget bättre för vinprovning. Den gode Stephan kommer över till stugan med sina barn. Han har med sig ett par flaskor och jag plockar upp en ur källarn.

Vi börjar i bersån med ett par glas champagne. Jag har provat det tidigare och blev väldigt imponerad sist han bjöd på det.





Doften är underbar. Skönt mogen med massor av bröd och jäst. Även en hel del brokna äpplen, fallfrukt, och fruktigt av aprikos.

I munnen är det mycket fruktigt. Vinet känns nästan fyllig och har en rund känsla. Syran är bra men inte sådär vass som det kan vara ibland, vilket gör att vi uppfattar den "komplett", rund och balanserad. Avslutet är långt och komplext med en svans av just aprikos/äpple.



En mogen och jättegod champagne.



2000 Cuvée St Vincent Blanc de Blancs Grand Cru, R&L Legras, SB 77241, 495:-






Mycket stor och fruktig doft. Här trängs bär som t ex svarta vinbär, björnbär, blåbär och vildhallon. Lite mint som för tankarna till Aussie. Rostade ekfat och rostade kaffebönor. En känsla av hög kakaohaltig choklad. Massor av animaliska drag och på det toner av läder.

I munnen överraskande sval frukt. Stram och slank mitt i all koncentration. Alla doftbären kommer igen här också, björnbär, blåbär, vildhallon och allt toppas med mint. Trots sin drickbarhet finns här massor av pulvriserade tanniner. Avslutet är långt, kryddigt och skänker en hel del mineraler.



2005 Bem bi bre, Dominio de Tares, Bierzo Spanien, SB 95857, 299:-

Dominio de Tares tillhör den moderna skaran av vinproducenter. Druvorna kommer från 80-100 år gamla stockar och namnet på druvan är Mencia. Jag har tidigare provat Exaltos ifrån samma producent och föll pladask för den. Ska man gå på det som kallas prisvärt, så lägger jag min röst på Exaltos. Bem bi Bre är ett kanongott, maskulint och modert vin från en del i Spanien som jag börjar gilla mer och mer.

I nästa glas är doften mycket sublim. Det är inte helt lätt att plocka ut tonerna i doften, men med lite ansträgning lyckas vi skriva ner: mogen, komplext, sublimt, baconfett och en sötma som påminner om acaciahonung.

I munnen händer det lite mer saker. Vinet är slankt och fräscht men har en otroligt tät kraft i sig. Intensiv smak av läder, körsbär, örter och då kanske allra mest mynta. Komplext vin med sandiga och tydliga tanniner. Avslutet är mycket långt och har spår av mandel i sig. Munnen känns skönt fräsch och ren efter att ha druckit vinet.

2000 Barolo Pio Cesare, Piemonte, Italien, Inköpt på SB våren 05 till priset av 369:-

Jag tycker om vinet, äen om en viss besvikelse infann sig för jag saknade doften av rosor och lyxig frukt. Kanske är det flaskvariation eller kanske den nått sin peak? Vinet svepte inte undan benen på mig iallafall.

Tack Stephan för en mycket trevlig kväll med intressanta samtal långt in på natten.

Enkel vinprovning

Agne och Eduardo kommer över på en enkel vinprovning. Upplägget var enkelt. Tag med en valfri flaska vin så provar vi blint. Inget pretentiöst, utan helt avslappnat. Grytan hade jag gjort redan dagen innan, likaså så pannacottan. Vi började med att väcka liv i smaklökarna med litet champagne.

Jag valde mellan Bollinger eller Roederer, det blev det sista. Här förde vi inga anteckningar, utan lätt oss väl smaka. Det som ändå stack ut var den otroligt brödiga tonen. Det är nästan så vi tror att det kan vara något defekt över vinet. Visst har denna NV vilat på hyllan i ett par år, men kan det bli en sån skillnad. Det kom upp att vi tyckte den påminnde om en mogen champagne.

NV Louise Roderer Champagne, SB 7602,

Första vinet av trissen är mitt val. Agne och Eduardo provar blint.

Först en tydlig alkonstinn doft. Väldigt tydlig på korintrussin. Mognadstoner varvas med lagerblad, örter, svarta oliver, Cuba-cola och brända fat.

Smaken sjunger av mogen frukt och komplexitet.. Djup och smakrikt. Även här tydliga korintrussin. Den där mystiska undervegetationen som går åt svamp och skog. En hel del mörka plommon, russin och söta mogna frukter. Avslutet är långt och väldigt spännande. Otroligt gott.

1999 Valpolicella Superiore Giuseppe Quintarelli, N/V, 499:-

Här är det litet svårt att ursprungsbestämma pga mognadstonerna. E var och nämde Rhone men lutade mer åt en mogen Napa Cab. A kände igen sig från en del Aussie men även Napa han med. Nu gjorde jag det inte lätt för dom, med att välja en Quintarelli. I den här flaskan samsas både Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Alla var dock överrens om dess kvalitet och väldigt goda smak.

Nästa vin står Eduardo för.

Här lyfts doften fram av mörk frukt med kaffetoner. Jag hittar en sälta i doften. Tydliga mörka körsbär och en uns blyerts. Allra tydligast är dock kaffearomen.

I munnen agerar vinet stramt och strigent. Fortfarande mörk frukt med mörka körsbär och kaffe, men med tydlig fathantering. Avslutet är ok med fat och mörk frukt.

2004 Brunello di Montacino Val di Suga, SB 42302, 255:-

Här är jag insnöad på Bordeaux. Stramheten och blyertsen fick mig att söka dit. Agne kom väl inte fram till ett beslut, men att det var Europa var han övertygad om. Vinet var är ok, inte det mest spännande kanske. Lite överekat tyckte vi alla.

Nästa vin bjuder Agne på.

Här är doften rejält flörtig och inbjudande. Nästan söt bärig, fylld med mogna, söta jordgubbar. Precis som koncentrerad Önos jordgubbssaft. Vanilj blandas med parfymiska inslag. Den är har en förförisk doft.

I smaken är vinet litet knutet och blommar inte ut lika mycket som doften. Friskt och medelfylligt med toner av jordgubb, röda körsbär och en lätt touch av fat. Avslutet är tyvärr i dagsläget alldeles för kort och lämnar en känsla av att blivit snuvad på konfekten.

2003 Brunello di Montalcino Ciacci Piccolomini, N/V, ca 330:-

Här var jag och Eduardo övertygade att den var Napa pinot noir! Allt fanns där. Sötvarm frukt med mogna jordubbar och vanilj. I smaken stämde det inte riktigt, men vi gick ändå på vår instinkt.

Fantastiskt roligt att vi alla tre valde ett italiensk vin, och av dessa tre blir det två Brunellon. Vi hade hela välden att välja på och valde två viner som höll oss inom några kilometer från varandra. Det tredje med några mil. Otroligt roligt och trevligt. Sen att vi alla tre var ute och cyklade gjorde saken bara ännu roligare. Sån´t är livet inom vinprovning.

Till desserten korkade jag ur denna lilla sötnos, från favorit producenten i Ungern; Szepsy! Att han gör landets bästa tokajer är det ingen tvekan om. Här är det en Szamorodni vi provar. Om jag förstått det rätt så blir det en Szamorodni om restsockret ligger under 60 gram per liter.

Vinet har en underbar doft av botrytis och citrus, aprikos, honung samt grapefrukt. Smaken är söt med fantastisk syra och toner av citrus, honung och aprikoser. Avslutet lämnar ett skönt inslag av grapefruktskött. Som att dricka solsken. Tack Stephan för att du gör det möjligt.

2006 Tokaji Szamorodni, István Szepsy, N/V ca 500:-

Det här var riktigt kul. Vi måste göra om det här. När kan ni?

"Terminsavslut" med bravur

Då var det dags för den sista mitt-i-veckan provningen för Patrik och mig innan semestern drar igång. Under våren har det blivit flera tillfällen då vi träffats och haft fantastiska stunder, men denna, säsongens sista, var nog den absolut bästa.

Vi började prova två sorters champagne. De provade vi inte blint, då våra referenser av champagne är begränsade.

Först ut var denna standard cuveé från Louis Roederer.

På doften är den väldigt fruktig med klassisk brödighet. En hint av blommor svischar förbi. Smaken har en riktigt frisk syra som retar aptiten. Mycket fruktigt. Torrt och med toner av fläder och stjärnfrukt. Gott.

NV LOUIS ROEDERER BRUT PREMIER, SB 7602, 375 ML 185:-

Den andra champagnen är en rosé från Deutz. Den köpte jag på La Fayette i Pris för ett par veckor sen.

Här är doften mer åt smultron och melon. Det känns att syran är lägre än Roederern. Smaken ger från sig smultron och har mycket riktigt en lägre syra. Avslutet är angenämt bittert som för tankarna till blodgrape. Gott.

NV DEUTZ ROSÉ, 375 ML 21,80 EURO


Till champagnen så åt vi naturella saltade chips, på rekommendation av Patrik. Det passade förträffligt till. Det salta och lite oljiga blev ett fint samspel med det torra bubblande vinet. Vi provade två sorter, Lantchips och Änglamark. För mig var Lantchipsen godast till skumpan.



Sen gick vi på rödvinet. Som brukligt stod jag för en och Patrik för den andra. Vi dekantera vinerna i ca 1 timme och vi provade varandra helt blint.

Först ut var mitt vin.

Doften är rejält stor och kraftfull. Mörk frukt som är fylld med diverse charkuterier. Långpeppar. Tydlig animalisk. Läcker kola. Doften är tamejtusan riktigt bra. Wow!
Smaken är rejält fyllig och kraftfull. Extremt kompakt och tydligt eldigt. Kärnor kommer till tals. Långt, långt avslut som är beskt och har en "knorr" på sig. Efter 3 timmar finns en känsla av blommor i avslutet. Nä, smaken hänger inte med i doftens lovord. Synd, för doften platsar på årsbästalistan.

Patrik gillar vinet också. Han gissar direkt på Kalifornien, men har svårare att pricka druvan. Han nämner Zinfandel. Jag kan förstå honom, smaken är nästan zinfandel-lik. Men skickligt ändå av Patrik att hitta rätt distrikt.


2004 OJAI WHITE HAWK SYRAH, SB 98062, 319:-


Ojai är lite av en husfavorit här hemma. Den här vingården är planterade med oympade vinstockar. Kanske det som ger den tuffa smaken? White Hawk Vineyard är planterad på en kulle i ren sand i Cat Canyon nära Los Alamos i Santa Barbera County.





Nästa vin är Patriks och som han sa: plockar du den här så har du min respekt.


Doften är tydlig på stall, dynga och hö. En nästan sötfruktig doft som drar åt röda bär och körsbär. Lite Bordeaux-lik. Väldigt charmig och läcker doft som vi går igång på. Den här lovar också mycket gott. Mums. Efter 4 timmar kan vi hitta tulpanvatten i doften.
Smaken är stram men elegant. Frukten är läskande och sötaktig med toner av röda bär, nästan dessert-lik. Smakar lyxigt välgjort. This I like!

Min första tanke går till bordeaux, men ju mer jag provar säger mig dom där körsbären att det här är Italien. Tankarna förs till Toskana men inte Sangoviese utan hellere Merlot och Cab. Den påminner mig faktiskt starkt av en annan favorit, Guidalberto från Tenuta San Guido. Läs om det här. Så jag drar till med en gissning på att det är en Supertoscan. Med ett glatt leende ställer Patrik fram flaskan:

2006 LE CUPOLE, TENUTA DI TRINORO, SB 80093, 289:-

Se där en Supertoscan från Tenuta di Trinoro. Här är det en blend av 47% Cabernet Franc, 32% Merlot, 12% Cabernet Sauvignon, 3% Petit Verdot, 4% Cesanese och 2% Uva di Troia.
Tydligen var detta ett ångerköp av någon kund som inte hämtat ut sin beställning, var på 6 flaskor hamnade ute på hyllan. Jag hoppas Patrik köpte resten av flaskorna också för det här var jätte gott. Helt klart ett av årets bästa vinupplevelser. Tack Patrik.



Ett måste i var mans hem! En ostgiljotin. Inköpt på La Fayette i Paris.


Patrik min vän, jag ser fram emot höstens alla provningar. Det handlar om att LEVA.

Duval-Leroy

En liten kort provning av champagne huset Duval-Leroy känns aldrig fel. Presenterad av Werner´s. Champagnehuset Duval-Leroy grundades år 1859 i staden Vertus i hjärtat av " Côte des Blancs ". Vingårdarnas areal uppgår till ca 170 ha och här odlas ca 1/4-del av företagets årliga behov för champagneframställning. Under ledning av Carol Duval-Leroy som styrt vinfirman sedan 1991 är företaget ett av de sista familjestyrda champagnehusen som dessutom rankas bland de 10 bästa.

Duval-Leroy Fleur de Champagne Brut, SB 83354, 319:-

75% Pinot Noir, 25% Chardonnay.

Doft: Trevlig doft om än liten. Toner av bröd kan ändå urskiljas.

Smak: Frisk smak med toner av bröd och äpple av typ granny smith. Ganska intetsägande champagne. Gott med ointressant.

Duval-Leroy Fleur de Champagne Premier Cru, SB 83357, 357:-

75% Chardonnay, 25% Pinot Noir.

Doft: Frisk doft med komplexa drag. Brödiga toner och inslag av nötter.

Smak: Frisk och komplex smak med inslag av bröd, nötter och äpple. Riktigt gott.

Duval-Leroy Paris Collection Brut, SB 83356, 389:-

60% Pinot Noir, 40% Chardonnay.

Doft: Bred, djup och komplex doft med toner av blommor, nötter och bröd.

Smak: Fyllig kropp med toner åt nötter och bröd, men även en hel del choklad. Den är föll mig på läppen. Fantastiskt gott.

Duval-Leroy Femme de Champagne 1995, SB 83353, 849:-

76% Chardonnay, 24% Pinot Noir.

Doft: Mognare doft än de tidigare. Härliga toner åt bröd, kex, blommor och honung.

Smak: Fyllig kropp med toner åt kex, blommor, honung och choklad. Inte lika "fet" som Paris med fantastisk god.

Duval-Leroy Rosé de Saignée, SB 99281, 191:-

100% Pinot Noir

Doft: Frisk, chamig och flörtig doft med toner åt röda bär.

Smak: Frisk smak med inslag av hallon, smultron och jäst. Charmig och svåremotståndig.

Vårens första grillning

I lördags var det så dags för Agne och mig att bege oss ut till Stephan. Han skulle bjuda på gillat och vi skulle plocka med oss lite goda viner. Vädret var lite kyligt men vänskapen varm.

Vi började med en förrätt av anklever, mix sallad, nygrillade brödkrutonger, grillad pancetta och fikonmarmelad. Enkelt men himmelskt gott. Sen en mellan rätt med nygrillad salsiccia och grova bitar parmesan. Ska man grilla korv så är det salsiccia som gäller. Mums. Därefter grillad Selö-hjort, fälld av Stephan, och grillade grönsaker, bl a champinjoner, zucchini, paprika och lök. Marinaden till hjorten var upphottad med lite chili. Bara för att runda av mättnadskänslan avslutatde vi med en ostbricka, som bestod av Skärvångens Blå-ädel från Östersund, Langres Germain AOC, Parmigiano-Reggiano 36mån och jordgubbskompott i balsamvinäger. Naturligtvis slutade kvällen med en kopp kaffe och en god cigarr. Livet ser lite ljusare ut efter en sån här kväll, var en ofta återkommande kommentar.

Här kommer lite vinbilder med beskrivning på det som vi drack. Alla fantastiskt goda.

Vi startade med en champagne. Ett perfekt sätt att få upp aptiten och festkänslan. Jag har blivit helt såld på skumpa på sista tiden. Nån gång måste vi prova en vintage av typ Krug eller Cristal. Men den här var precis så där sexig god som flaskformen signalerar.

Vinet har en vacker färg med livliga bubblor. Doften är stor på bröd. Bakom brödtonerna hittar jag lite persikor och kanske aprikoser. Smaken är torr och fulladdad med grapefrukt. Nånstans där i all grape hoppar lite gula frukter fram. Aptitretande och helt enkelt jävligt gott!

Champagne Launois Blanc de Blancs Cuvée

Nästa vin plockar Stephan fram och Agne och jag provar blint. Doften är fruktig och fräsch. Den är väldigt tydlig på smörkola, och det gillar vi. Vi hittar också lite viol toner. Smörkola och viol ihop blir till en riktig godispåse. Mums. Smaken är mycket fruktig och här känns det som om någon mosat en massa bär och tryckt ner i flaskan, för att sen toppa med lite viol. Väldigt charmig och god. Visst känns den igen, men vi var nog mest inne på Chile och Carméneré innan vi till slut också nämde Aussie-shiraz. Penfolds levererar precis det man vill ha i alla sina viner tycker jag.

2004 Penfold´s Bin 28 Kalimna Shiraz

Nästa vin är Agnes och Stephan och jag provar blint. Vinets färg är vackert mörk med nyans åt orange. Antingen är det mognadstoner eller också en modern Barolo var min första tanke. Doften, herrejävlar, vilken doft. Mycket stor och komplex med tydlig tjära. Smaken exploderar i munnen, söt och fyllig med övertydliga tjärpastillstoner. Det är precis som att ta en hel näve med dom där tjärpastillerna man köper på Finlandsbåtarna och fylla munnen med. Wow! Men va f..n är det? Vi konstaterade nog att det måste vara Nya Världen. Troligtvis Sydafrika! Kanske en Pinotage, men vi var långt från säkra. Tack Agne för kvällens bästa vin. Min 2000 drack vi för 2år sen, och jag minns den inte så här. Vinet släpptes på bolaget den 2/5 2002 och kostade då 179:-. Den har lagrats i en mörk, rumstempererad garderob. Klart häftigt.

2000 (2005) Kanonkop Pinotage

Här är vinet som jag tog med mig. Det här känner dom här rutinerade killarna igen direkt. Pinot Noir. Ett vin som får mycket bra kritik och klassas som en av morgondagens stjärnor. Bäst att passa på att prova medans man har råd att köpa dom. Doften är såklart druvtypisk med massor av jordgubbar och hallon men även en del örter. Smaken är sensuell, sexig och förförisk. Solmogna jordgubbar och vildhallon. Smaken är som det brukar från Napa, kraftig och nästan fyllig. Vinet har en lång eftersmak. Ett vin som är svårt att inte förälska sig i.

2005 Melville Pinot Noir

Nu när vi fått i oss massor gott plockar Stephan fram en 2005 Vergelegen Mill Race. Tyvärr fungerar inte tekniken som jag vill för den här bilden. Men vinets doft är extremt jordig. Först tror vi att det är något fel på den , men det lägger vi ner. Vinets smak är också jordig men här finns även en hel del mörka körsbär inlagda i choklad. Prisvärd för sina 105:-.

Som avslutning plockar Stephan fram en Tokaji. Den som gör några av dom absolut bästa Tokajier är István Szepsy. Det här är hans nya projekt tillsammans med en amerikansk finansman, Anthony Hwang. Gården drivs av deras barn och målet är att göra lättare Tokajier med mindre koncentration och inte så söta. 2002 är deras första årgång och det producerades totalt 15 000 flaskor.

Doften är förförisk inbjudande med massor av aprikoser och honung. Smaken är söt, dock inte tung och simmig utan fräsch söt med härlig syra. Och precis som i doften domineras smaken av aprikoser och honung. Det här är ett livselixir som fler skulle behöva uppleva. Sanslöst gott. Man kan inte annat än bli lycklig.

Allt som allt var det här en oförglömlig kväll. Jag är oerhört tacksam att ha dessa två herrar som vänner. Thank you, gentlemens!