Hooper & Conterno

Ännu en miniprovning i veckan tillsammans med Patrik. Temat är: ta med en valfri butelj. Först ut var mitt val. Mitt första möte med Adam Hooper var i höstas när jag provade vin från Readhead Studio. Då föll jag pladask för vinet. Så man kan säga att förväntningarna var höga på denna grenache.

Här har vinstockarna en snittålder på 80 år. Vingårdarna är " dry farmed ", dvs man bevattnar ingenting utan det får bli det som rankan orkar att producera. 2007 var ett extremt torrt år i McLaren Vale. Vinet lagras på fransk Allier ek och man har ca 15% hela klasar med vid jäsningen.

Eftersom australiensare verkar vara fascinerade av utbrytarkungar så har Adam valt att på etiketten avbilda ett unikt par av Harry Houndinis bojor. Namnet på vinet, La Curio, betyder; ett ovanligt objekt, konstverk, eller bara prisat för sin sällsynthet eller skönhet.

Doften är först slående alkoholstinn. Nästan litet stickit t.o.m. tyvärr. Jag vet av erfarenhet att grenache blir väldigt eldigt, och det stämmer in på det här vinet. Visst finns här också det så typiska och härliga vanilj och söta hallon. Nästan som en ren hallonsås toppat med litet sötlakrits. Ett par timmar senare har visst spritighet försvunnit eller också så har vi vant oss helt enkelt. Nu finns även en god doft av godispåsen Engelsk konfekt.

Smaken är läckert god med hallon och gräddkola. Här finns också ett stråk av grön paprika. Avslutet är rejält varmt och eldigt i munnen. Ett par timmar senare växer avslutet och blir längre samtidigt som det fylls ut av mogna hallon.

2007 La Curio Bush Vine Grenache, Australien, SB 75939, 229:-

Nästa vin bjuder Patrik på. Nu får vi prova min nya favorit producent i Piemonte Poderi Aldo Conterno. Efter att fått prova hans Barolo och Barbera är jag helt såld. Tidigare favoriter La Spinetta och Scavino får ursäkta, men det här landar precis rätt i min smak.

Nu provar vi hans Dolcetto " den lilla söta ". Druvan som är för "everyday drinking". Vinet har inte nuddat någon ek överhuvudtaget.

Doften är ung och bärig med en touch av viol. En läcker blommighet svävar över den. Men det finns också lite ceder i doften och vi hittar lustigt nog rejält med stalltoner. I bakgrunden finns en känsla av kärnor.

I munnen är frukten ung och bärig. Vinet är rejält läskande och salivbildande. Frukten känns otroligt ren. Stall, blåbär, viol och körsbär nämns också.

Vi gillar vinet väldigt mycket. Det är lätt att dricka och har en fräsch syra.

2008 Masante Dolcetto, Conterno, Italien, SB 74726, 149:-

2005 Barrel Monkeys

Förra helgen blev jag överförtjust i det här vinet, läs gärna mer här, så jag kunde inte hålla mig längre än en vecka innan nästa flaska fick sätta livet till.


Extremt fruktig doft som ger en dessertlik känsla. Vaniljglass. Väldigt krämig i sin framtoning. Toner av jordgubb och hallon med en unns svartavinbär och vanilj. I munnen är vinet en rejäl fruktbomb av det fylliga slaget. Frukten är tät och druvsöt med tydliga drag åt hallon och jordgubb. Visst finns en liten hetta, men det känns inte i närheten av de 16% som står på etiketten. I munnen fortsätter känslan av gräddglass och dessert. Långt mycket gott avslut.

Jag fortsätter och imponeras av det här vinet och ångrar att jag inte köpte mer från Adam Hooper och Read Heads Studio.

2005 Barrel Monkeys, Shiraz, McLaren Vale, Australien, 199:-

Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

2005 Shottesbrooke Cabernet Sauvignon

Fruktigt Aussie-vin till grillen är en symbios.

Doften är som sagt fruktig och sötfruktig. Rak och enkel med toner av svartavinbär, plommon, vanilj och fat.

Smaken ger exakt samma upplevelse. Smakrikt och fruktigt. Rund och sötfruktig. Toner av svartavinbär, plommon, vanilj och fat.

Gott, men definitivt inget stort vin. Enkelspårigt men alldeles utmärkt till grillen.

2005 Shottesbrooke Cabernet Sauvignon, Australien, 115:-

2005 The Custodian Grenache

Jakten fortsätter...
Jag har fått smak för grenache. Jag tror det är för dom för mig typiska söta hallonen och den härliga gräddkolan. Det här är från en gammal favorit producent som gör i mitt tycke personliga viner. Just renodlade grenacher är väl inte de mest välrepresenterade i Systembolagets sortiment.


Doften svarar upp mot mina förväntningar. Den är fylld till bredden av söta hallon och jordgubbar. Här finns även dom där hårda gräddkaramellerna med hallonsmak. Det lockar till att få dricka. Det ska finnas nån godispåse med hårda gräddiga karameller med smak av hallon eller jordgubb, Karamellerna är styckpackade i påsen och är vita med röda linjer i. Jag kommer bara inte ihåg vad dom heter. Men för mig är det exakt vad jag hittar i doften hos Grenache. Just i det här glaset finns en liten eldighet också. Vinet ligger på 14,5%.

Smaken är kraftfull med tydliga toner av söta hallon och en del alkohol. Bakom hallon finns även en del jordgubbar och några körsbär. Vinet är lätt att tycka om och slinker skönt ner i strupen. Visst blir smaken kanske lite enkelspårig i längden och visst kanske vinet saknar det där riktiga djupet. Men det är gott ändå!

2005 The Custodian Grenache, d´Arenberg, Australien, 119:-

2005 The Footbolt Shiraz

d´Arenberg är en välkänd producent som gör personliga aussie-viner. Historien om hästen Footbolt har jag skrivit om förrut. I årgång 2005 fick ligga i 12 månader bland både ny och gammal amerikanska och franska fat samt tunnor. I 2006 kan man läsa att den årgången fick hela 20 månader. Med den sista flaskan 2005 i skåpet väntar jag på 2006 för att köra en head to head för att jämnföra skillnaderna.

Doften på Footbolt ger direkt mörka bär. Björnbär, körsbär och en del plommon. En liten ton av ek hittar fram bland de mest tydliga körsbären.

I munnen stör mig en känsla av spritsigt direkt på tungspetsen. Därefter kommer alkoholen som gör en varm och alltför tydlig eldighet i munnen. Sen ramlar körsbär, björnbär, tranbär ner på tungan. En liten, liten känsla av mint finns där. Eken fladdrar fram också. Avslutet är förvånadsvärt syrligt och här tittar hettan fram igen.

Nej, jag har provat bättre.

2005 The Footbolt Shiraz, Australien, 119:-

2005 The Footbolt Shiraz

Jag tycker att d´Arenbergs viner ofta är personliga. Skiljer sig en aning ur den breda Aussie-floden. Chester Osborn hör till de mer aktade vinmakarna i Australien. Jag har ännu inte fått möjligheten att prova deras prestigevin Dead Arm Shiraz. Namnet på det här vinet Footbolt ska enligt etiketten komma från grundaren Joseph Rowe Osborn´s häst -Footbolt. Som genom att vinna 6 lopp i rad bidrog till att hjälpa Joseph att starta företaget d´Arenberg.
Vinet kommer från McLaren Vale som ligger söder om Barossa Valley i South Australia. Här mellan havet och Mount Lofty-bergen är klimatet varmt och emellanåt torrt. Jordmånen består mest av kalk och järnrik lera.


Hur var det då? Jo, doften är tydlig på mint, eucalyptus. Härligt murrig på söt frukt. Stor doft. Jag hittar också katrinplommon och svarta vinbär. Smaken är lättillgänglig, lättflörtad men ändå rätt enkelspårig. 14,5% är snyggt inbakad i frukten och det söta frukten i doften är tacksamt utbytt till ett litet syrligt slut. Komponenterna: katrinplommon. mint och till viss del choklad kommer fram i smaken. Jag måste ändå tycka att doften är mer spännande än smaken.


2005 The Footbolt Shiraz