2005 Alain Jaume Grande Garrigue

Den sista flaskan från skåpet av denna bonniga fransman. Jag har skrivit om den flera gånger förrut, läs mer här. Just i den här sista flaskan så upplevde jag att namnet på vinet var helt rätt., Grande Garrique. Fick känslan att jag kunde se och känna landskapet där vinrakorna växer. Dess terroir. Dess olika vegetation som bidragit till vinets karaktär. En upplyftande känsla.

Doften sjunger av toner från härliga röda bär med starka drag åt jordgubbspaj, och massor med blandade örter. Det är timjan, rosmarin och dragon. En viss pepprighet spetsar till doften.

Smaken är förvånadsvärd bred. Den håller hela vägen i munnen och smakerna drar förstås åt röda bär. Bären ackompanjeras med vildvuxna örter, timjan och rosmarin. Avslutet är kryddigt och snyggt. Fina tanniner som vävs in i frukten. Visst, det är inget STORT vin, men det får en att slappna av efter en tok-stressig dag på jobbet. Oh, vips så har man nästan druckit upp hela flaskan själv.

Langotto al Barolo Chinato

Förödande goda choklad praliner från italienska Alba. Väl balanserad vinsmak i dess krämiga mitt som möter upp den höga kvalitén i chokladen. Rekommenderas starkt!!

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2006 Les Hauts du Castellas vs 2005 Grande Garrique Jaume

När Patrik, Sussanne och Ebba kom över för att äta lite småplock och titta på finalen av detta års Idol, så passade vi på och köra en head to head. Två stycken viner från det Rhone ditriketet Vacqueyras. Jag är ine så mycket påläst om området, men för mig känns det lite som en fattigmans Châteauneuf-du-Pape. Druvblenden är lik, precis som dom korslagda nycklarna på flaskhalsen. Just dom här två har för mig inte riktigt samma kropp som en Ch.d-Pape. Prisbilden är densamma för båda. Les Hauts ligger i ordinarie sortiment medans Jaume kom som tillfällig nyhet i december förra året. Druvblenden är istort densamma.


Först ut är Les Hauts du Castellas.
Doften ger först ifrån sig härliga toner av choklad, och tydliga fat med medföljd vanilj. Glaskupan är fylld med alla sorters röda bär. Tidigt är doften nästan söt bärig, senare en känsla av syrligare slånbär. Smaken ger ett överraskande friskt bett direkt i munnen. Därefter ramlar alla röda bären in. Sen kommer en ganska tydlig eldighet, för att därefter lämna en jordig och lite torr avslutning.

Vi går på Alain Jaume.

Här är det mer av mörka bär i doften. Även en svag ton av örter. Precis som i förra vinet finns här även choklad och fat. Plommon är någonting som kommer upp i sinnet. Smaken följer med doften snyggt med dess choklad, fat, mörka bär och örter. Avslutet här är snyggt och medellångt. Vinet saknar sin motståndares friska bett och den tydliga eldigheten. Vilket är till dess fördel.

För min del var Alain Jaume en klar segrare i denna kamp. Den har jag ju även provat tidigare. Våra gäster föredrog Les Hauts, vilket visar att smaken är som....... Och det är väl tur det.

2006 Les Hauts du Castellas, Vacqueyras, 119:-

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2005 Alain Jaume Grande Garrique

Till sommarens sena kvälls middagar, bestående av ett par lätt grillade köttbitar på salladsbädd med balsamico och hyvlad parmesan. Enkelt och så j..a gott. Det här vinet har jag skrivit om förrut. Det var minst lika bra denna gång också. Fräscht och friskt. Inge syltbomb här inte. Old school wine. Det uppskattar jag just nu.

Doften är generös och fylld med mörka körsbär, jordgubbar, hallon och en hel drös med andra röda bär. Det är dock söta röda bär, inte rönnbär eller liknande. En knippe blandade örter är också nerkörda i vinet. Ovanpå detta en god choklad, inte en mörk bitter choklad, utan en bra ljus choklad från Valrhona. Ju längre vinet far runt i glaset, ju mer doftar det som en härlig dessert!!? Ja en god fruktkaka med alla röda söta trädgårdsbär i och en chokladsås stelnad ovanpå. Mums.

I munnen ger vinet ifrån sig en hög syra, bra matvin alltså. Mörka körsbär, reducerade hallon och jordgubbar samt choklad slåss om största platsen i min mun. På ett skönt och balanserat sätt. Avslutet är eldigt och gott.

2005 Alain Jaume Grande Garrique

2005 Alain Jaume Grands Garrique Vacqueyras

Det finns så många vindistrikt som man ännu inte provat, eller för den delen ens hört talas om. Vacqueyras var helt okänt för mig tills för 5 månader sen. Då läste jag om andra vinbloggare som hyllade dessa viner. Så i december när det här vinet släpptes på bolaget slog jag till på en handfull flaskor.


Vacqueyras ligger i södra Rhone dalen, strax öster om Châteauneuf-du-Pape och alldeles söder om Gigondas. Området fick AOC-status så sent som 1988. Vinerna ska påminna mycket om sin granne Gigondas men med en rustik och "bonnig" karaktär. Druvblandningen i den här flaskan är 60% Grenache, 25% Syrah, 10% Cinsault och 5% Mourvédre.



Vinets färg är vackert röd. Det första som slår mig i doften är en blandning av olika örter och sen en blandning av röda och svarta bär. Vinet backas upp av snyggt integrerade fat. Doften är läcker, inbjudande och väcker lust. I munnen är vinet eldigt (14,5%) och har samma kryddighet av örter och blandpåse av bär. Bra syra och en helt ok längd.



Vinet är gott, trevligt och läskande. Det är skönt med sådana balanserade viner bland alla söta fruktbomber. Ett extra plus för den sexiga doften.



2005 Alain Jaume Grands Garrique Vacqueyras