Ornellaia på Fotografiska

Idag hölls en väldigt trevlig presentation och provning av Ornellaia's viner på Fotografiska Museet, allt proffsigt genomfört av Carovin. Under en timme fick vi lyssna på exportchefen Giovanni Mazzoni och chefs-agronomen Leonardo Raspini mycket intressanta berättelser om Ornellaia. Provingen var ståeende och vi fick våra glas serverandes genom Giovanni's lilla gest till serveringspersonalen. Kvällen löpte i en avslappnad stil och stämningen var på topp.

2009 Le Volte ( 32472, 159:- ) har en ganska dov doft med toner av mörka körsbär som blandas med lite röda bär också. Just ikväll tycker jag mig finna en ganska så dammig grusväg i doften också. I smaken är vinet läskande med snälla, men närvarande, tanniner. Sval frukt med syrliga körsbär och lite fat kan kännas. Även lite örter. Ett mycket trevligt vin som jag skrivit om förrut.

2009 Le Serre Nouve Dell´Ornellaia ( 90448, 395:- ) har en väldigt läcker, nyanserad och komplex doft med drag av ceder, blyerts, rostade fat, mocca och både mörka körsbär och små röda bär. Törs jag säga lite Bordeaux-lik? I smaken får jag ett vin med stor kropp och bra kraft. Djup god frukt med lite fattoner och rostade kaffebönor. Återigen lite ceder och en mix av mörka och röda bär. Finkorniga tanniner och ett långt och mycket gott avslut. Det här vinet är ruskigt bra och gott. Här blir det att köpa på sig några flaskor i november.

2008 Ornellaia ( 90449, 989:-) har en dov och oförlöst doft. Komplexa toner av cigarr, snygga fat och mörk frukt. En sovande baby. I smaken även det ett alldeles för ungt vin med unga tanniner och stor potential i frukten. Det är en slags kraft i smaken som imponerar och frukten känns silkeslen i alla finkorniga tanniner. Syrlig och finessrik med mörk frukt och rostade fat. Långt avslut som lockar till mer.

Tack Kristoff och Stephan för att jag fick möjlighet att vara med.

2008 Le Volte

Två av mina vänner rekommenderade mig att prova nya årgången av Le Volte. Absolut tänkte jag och åkte till mitt lokala systembolag och ryckte en flaska från hyllan utan att begrunda årgången. Jag fick med mig 2008 men det var 2009 som var den jag var ute efter. Enligt rykten ska vinet ha fått 93 poäng av Robert Parker. Tredje-vinet från Tenuta dell´Ornellaia är uppbyggd på Sangiovese, Merlot och Cabernet Sauvignon. Druvorna är inhandlade från kontrakterade odlare. De olika druvorna vinifierades var för sig i små rostfria tankar, vinet fick sen ligga och vila i tio månader på 2-4 år gamla barriquer som tidigare använts för Masseto och Ornellaia.

Doften har en mörk frukt åt plommon och svarta körsbär som blandas med mosade jordgubbar. Här finns också lite fat, vanilj, choklad och eneträd. En sprits av Coca-Cola. Jag lockas av doftens finess och elegans. Munnen fylls av en slank mörk frukt med toner av plommon och mörka körsbär. Vinet är härligt balanserat med en mjuk fin kropp, gömda tanniner och en alkohol som är på njutbara 13,5%. Precis innan avslutet ploppar lite läcker röd frukt upp. I svansföringen finns mix av röda o mörka bär, svarta körsbär/hallon. Efter nån timme så är körsbären mer syrliga och ett dis av vägdamm kan läggas till i avslutet.

Det här var gott och slank lätt ner pg a sin drickbarhet. Några 93 poäng kan jag inte ge den här årgången, visst det är mycket gott, men det får kanske inte mig att bli berörd. Nu skulle det vara roligt att prova och jämföra med 2009, jag får se om det hinns med.

SB : 32472

Pris : 159:-

2008 Promis, Ca´Maracanda Angelo Gaja

Blint: Vinets doft är riktig snygg och modern. Frukten är nyanserad och skönjer en vacker bouquet. Känns väldigt Bordeaux-lik, med fin cederton och blyerts. Bright fruit med röda trädgårdsbär samsas med plommon. Lite milt rostat kaffe pustar förbi, kan faten ha varit milt rostade kanske? En härligt skitig ton av hästsadel och läder väcker vällust.
I munnen är vinet friskt, modernt, internationellt och stramt. Återigen hittar jag dom där röda trädgårdsbären, men nu samsas dom med syrliga körsbär. Tilltalande mjölkchoklad och anis. Syran gör vinet rent och fräscht. Avslutet är gott och lämnar spår av lite örter och fat.
Ett mycket gott och stabilt vin som jag väldigt gärna dricker igen.

En presentation av Angelo Gaja känns knappast nödvändigt i det här forumet. Druvblandningen är 55% merlot, 35% syrah och 10% sangiovese. Druvorna har blivit vinifierade varför sig innan blandning. 12 månader fick vinet vila i franska ekfat innan det buteljerades.

2008 Promis, Ca´Maracanda, Gaja, Toscana, Bolgheri, Italien.

SB : 94787
Pris : 259:-

2003 Guidalberto

Ett vin från förra årets vinbästalista, får förhöja det lilla som finns kvar av denna arbetar-helg. Jag kan inte sluta att förundras över hur gott det här vinet är.


Här finns dom röda nästan söta bären i doften. Snygg, fräsch och djup frukt. Den där gräddiga tonen finns här igen, med en släng av nougat. Doften är riktigt inbjudande och lovar gott.

Smaken går i de rödas tecken. Hallon, röda körsbär och lite jordgubbar. Bären är mogna och frukten är fräsch och god. Vinet är elegant i munnen och välbyggt. Det har en lång snyggt avslut. Jag kommer ihåg att jag tyckte det hade ett burgundiskt skimmer över sig, och det finns här igen. Mmmm, det här smakabra.

2003 Gudalberto, Tenuta San Guido, Bolgheri, Italien, 295:-

2003 Guidalberto

Hemma igen efter ett par underbara veckor i Phuket. Där bestod livet mest av att bada, snorkla och sola. Vin var inget att tala om, men en o annan öl fick släcka den värsta törsten. Väl hemma var det dags att dra korken ur nåt gott och drömskt titta på semesterbilderna och planera för nästa semestertripp.

Guidalberto klev ju rätt in på årsbästalistan sist jag provade den. O visst är det lika gott denna gång. En snygg och elegant klädd italienare.

Doften har en sexig slöja över sig. Härliga söta röda bär med en liten näve körsbär i. Det söta i doften ger associationer till en gräddig dessert. Djup, välbyggd frukt och en urläcker längd.

Smaken ger ifrån sig röda trädgårdsbär och dom klassiska körsbären. Den gräddiga desserten lindas runt tungan. Slipad och polerad i sin framtoning. Avslutet levererar snygga och dyra fat. Det här smakabra!

2003 Guidalberto, Tenuta San Guido, Italien, 295:-

2003 Guidalberto

Tenuta San Guido känner väl alla till, mest för deras berömda vin Sassicaia. Ikväll fick jag en hel flaska Guidalberto för mig själv, och det var länge sen jag satt själv med ett sån´t här bra vin. Helt underbart. Vinet är en blend på 45% merlot, 45% cabernet sauvignon och 10% sangiovese. Innan buteljering fick vinet vila i 12 månader på 225 liters fat av både fransk och amerikansk ek.

Doften är snygg och urläcker. Djup frukt och en skön balans. Nästan en burgundisk sexighet över den. Toner av mörka körsbär, jordbubbar och en del andra röda bär. Nougat hittar jag också. En känsla av dessert sätter sig i hjärnan. Typ cremé bruleé eller en bär/vanilj dessert. En viss gräddighet. Jag tycks också hitte en svag örtighet. Doften har ursnygga fat i sig. Shit, vad det här är bra. Wow.

Smaken gör ingen besviken den heller, utan den fortsätter där doften lämnade en. Det smakar riktigt välgjort och ruskigt gott. Dessa härliga mörka körsbär, trädgårdsbären och en antydan till choklad/nougat. Ett långt fantastiskt gott avslut med drag åt ceder. En lätt stramhet följs upp av ett extremt polerat vin. Snygg syra och fina tanniner. Det känns som ett modernt vin. Det blir nästan löjligt med alla superlativ, men vad gör man när det smakar så här gott! Helt klart ett vin för Årsbästalistan.

2003 Guidalberto, 295:-