2008 Nebbiolo Langhe Fontanafredda

Blev bara ruskigt sugen på en flaska nebbiolo. Utbudet på mitt lokala systembolag var väl inte det bredaste. Det fanns två stycken att välja på, Pio Cesare eller Fontanafredda. Det fick bli den sistnämda. Just under årets mest melankoliska månad kan en nebbiolo lätta upp humöret litet.

Doften är rätt trevlig med klassiska körsbär som toppas på med läder och sötlakrits. Fina torkade kryddor blandas med bittermandel. En känsla av blommor får mig att associera till rosor, mest kanske för att jag vill hitta det i denna "mini-Barolo". Doften är litet spritig vilket stör mig något. I munnen finns en eldig smak och en läcker kombination av körsbär i lakritssås. Även i smaken återfinns de där torkade kryddorna som jag tycker är så gott. Vinet agerar stramt och läskande. Syran är pigg och fräsch och tanninerna är små men kännbara. Avslutet klingar ut av körsbär men svajar i intensiten och det hela blir lite vattnigt. Allt som allt ett enkelt och OK vin som passade mitt syfte denna dystra novemberkväll.

SB : 22300
Pris : 99:-

2008 Quinta de Chocapalha Branco

Vita krispiga portugisiska viner är något som jag på senare tid upptäckt. I all sin enkelhet finns en fräschör och syra som är välkommet. Med en fantastisk källa på spännande inhemska druvsorter, ger det vinerna en personlighet.

Jag provar ett av deras billigaste vita viner och hämtar litet fakta om producenten från importörens hemsida:
I Portugal finns bara ett fåtal kvinnliga vinmakare. Sandra Tavares da Silva är den yngsta och en av de mest kända vinprofilerna i sitt hemland och har fått mycket positiv uppmärksamhet de senaste åren. Vinet kommer från Estremadura i Portugal, en region som ligger i ett tunt bälte
mellan Lissabon och Coimbraheter. Regionen har tidigare varit mest känd som volymproducerande men på senare år har det dykt upp en del mindre vingårdar som satsar mer på mindre kvalitetsvolymer. En av de mest kända är Quinta de Chocapalha. 1987 köpte Sandras föräldrar en egendom bestående av 45 hektar. Allt var förfallet och i väldigt dåligt skick eftersom gården inte brukats på över 30 år. Man var tvungen att plantera om vinstockar och ersatte dem då med portugisiska kvalitetssorter. Quinta de Chocapalha har ett mycket bra läge i regionen. Odlingarna gynnas av närheten till havet men samtidigt har de ett bra skydd mot vädrets makter tack vare ett landskap som påminner om en amfiteater. År 2000 blev Sandra färdigutbildad vinmakare och samma år var kvaliteten på druvorna så pass hög att det första vinet kunde produceras. Quinta de Chocapalha producerar idag bara små kvantiteter, en femtedel används för eget bruk, resterande säljs vidare till andra vinproducenter. Sandra Tavares da Silva lever för vinet. Under veckodagarna jobbar hon i Douro, som vinmakare hos prestigefyllda Quinta do Vale Dona Maria, på kvällarna arbetar hon tillsammans med sin man, Jorge Serõdio Borges med sitt eget vin. Helgerna spenderar hon i Chocapalha – med ett sådant intresse kan det inte bli annat än ett fantastiskt gott vin.

Denna årgång är den första för detta vin. Här har Sandra experimenterat med lokala portugisiska druvor och fått fram ett smakrikt, fruktigt och friskt vin. Sandra har valt den mycket omtyckta druvan Arinto som är aromatisk och de två övriga druvorna Viosinho och Vital som tillför struktur och friskhet. Vinet har fått ligga på rostfria tankar i sju månader i sin jästfällning för att utvinna ytterligare aromer.

Doften är trevligt tilltalande med vansinnigt mycket Granny Smith-äpplen. Litet citrus bestående av grape och lime. En känsla av krispighet från krusbär. I munnen är dom gröna äpplena fortfarande tydligast, men fylls på av krusbär och vita blommor som t ex fläder. Syran är riktigt pigg. Avslutet kanske är lite glest men har toner av lime och en uns mineraler.

SB : 88753

Pris : 109:-

2008 The Velvet Devil Merlot

Sista flaskan av Charles Smiths The Velvet Devil. Av dom viner som jag provat från denne f.d.rockmanager, så är det denna merlot den svagaste. I mitten på december ska det landa litet nya viner från Charles. Hans viner ska vara drickfärdiga när dom släpps enlig honom själv. Jag har tidigare länkat till ett avsnitt av Gary Vaynerchuck där han är med som gäst, se gärna det.

Velvet Devil doftar sötfruktig. En hel del vanilj och rödaktig frukt. Tydligast är hallon. Det hela blir en känsla av hallonpannacotta. I munnen beter sig vinet likvärdigt som i näsan. Mycket vanilj i början, medans mittpartiet bär på syrliga hallon, mörka och röda körsbär samt röda plommon. I avslutet är det återigen vaniljen som dominerar.

Enkelt och okomplicerat. Lämnar inte något större intryck efter sig, trots det är det ändå ok men inget jag kanske köper igen.

SB : 72400
Pris : 110:-

2006 Alonso del Yerro

Återigen ett vin som jag drack förra veckan. Den här hade jag tagit med till min far, som också upptäckt sitt vinintresse. Jag sökte lite information om vinet och fann att Livets Goda hade gjort en liten skrivelse om det. Så här skrev dom:

Alonso del Yerro 2006 produceras med största noggrannhet och vinet tillhör eliten från denna berömda, spanska region. Äkta paret Maria Yerro och Javier Alonso köpte 2002 in fyra vingårdar planterade med gamla Tempranillorankor. Maria och Javier bad gode vännen, Stéphane Derenoncourt från Bordeaux, att sätta samman ett vasst team med intentionen att producera viner av högsta kvalitet. Vinstilen är präglad av Stéphanes coola viner från den högra stranden i Bordeaux vilket betyder tydlig struktur men framför allt en elegans som andra producenter i Ribera del Duero inte kommer i närheten av. Firman Alonso del Yerro producerar två viner; Alonso del Yerro och prestigevinet Maria. Alonso del Yerro är en mycket noggrant utvald cuvée från firmans olika vingårdar. Druvorna plockas medvetet sent eftersom fysiologiskt mogna tanniner är en nyckel i Derenoncourts vinmakningsfilosofi men tack vare vingårdarnas altitud så har alltid vinet en frisk och bärande fruktsyra. Egendomens äldsta rankor utgör basen i den koncentrerade Maria, som även lagras i 100% nya, franska fat. Världens ledande vinskribenter är eniga och enbart positiva i sin bedömning om Alonso del Yerro.

Vinet är gjort av 100% Tempranillo. Musten i rostfria ståltankar. Både överpumpning och manuell nedtryckning av skalhatten genomfördes under 23-25 dagar. Efter pressning dras vinet över i franska Barriquer (50% nya) för malolaktisk jäsning och lagring i 12 månader Sur Lie. Robert Parker gav vinet 92 poäng.

Doften är riktigt häftig. Lite udda, lite funky. En skön ton av gödsel, svamp och fotsvett. Frukten har en elegant blandning av röda och mörka bär. Mustiga inslag av choklad och dadlar. Hittar litet fin tobak också. I doften bryter en lätt eldighet igenom av alkohol.

Smaken är varm och eldig. Även här är frukten en vacker blend av röda och mörka bär, med starkast ton på hallon och körsbär. De mörkaste tonerna går mot choklad och dadlar. Syran är livligt pigg och tanninerna snyggt integrerade. Avslutet klingar ut med tydliga mineraler.

Jag gillar vinet skarpt. Det är modert och fylligt, men samtidigt snyggt elegant. Jag börjar gilla dom där spanska mineralerna i avslutet som jag ofta även hittar i vinerna från Priorat.

SB : 94340 (årgång 2007)
Pris : 249:-

2007 Kopke Reserva

Det här vinet har funnits på bolagets hyllor sen i april, men det var först nu som jag fick möjlighet att prova det. Kristoffer var den som drog korken ur flaskan och serverade mig blint. Vinets druvmix är 50/50 av Touriga Nacional och Tinta Roriz. Det har fått vila i 14 månader på nya franska ekfat.

Doften är stor och fruktig. Som det brukar från Douro. Det doftar gott. Ungt och modert. Massor med svartvinbär och hallon. Ruskigt mycket vanilj från ekfaten. En dos var av choklad och kaffe. Som svar från den unga frukten en touch av viol, innbillar jag mig. Över lag en tilltalande doft som nog gillas av den breda publiken och även mig i det här fallet. Kanske inte en stor personlighet, utan mer så där gotti gott.

Smaken är också stor och sötfruktig. Ändå har vinet en fräsch syra som håller vinet från att kladda ihop. Mycket hallon, svarta vinbär och förstås söt vanilj. Chokladiga drag blandas med violtoner. Finkorniga tanniner som ändå är bestämda och tydliga. Ett ungt ch fylligt vin, som är gott och charmigt i en modern skolad stil. Tycker mig känna att vinet kan nog vinna på att få ligga en fyra till sex år i källaren. Tusan om jag inte ska lägga undan ett knippe för att se efter.


SB : 2520
Pris : 119:-

2001 Château Fabre-Gasparets, Cuveé 1651 Oak Aged

Ännu ett vin som jag drack förra veckans höstlov. Känns längesedan när man tittar på ut den här dagen snöfall. En hel dag användes till att elda upp de beskurna äppelträdgrenarna. Brasdagen avslutades med korvgrillning över glöden tillsammans med barnen.

Jag tycker det är jättekul att leta upp lite mogna vardagsviner i beställningssortimentet. Det här vinet lagerhåller Granqvist. Vinet kommer från Corbières i Langeudoc-Roussillon och det framställs av producenten Chateau Fabre-Gasparets som har sina vinodlingar runt om den lilla staden Boutenac. Här växer vinrankorna på terraserade odlingar i ett medelhavsklimat. Det är därför viktigt att odlingen sker på en relativt hög altitud så att syra och sötma uppnår en per-fekt balans. Totalt 20.000 flaskor finns producerat av detta vin. Druvblandninger är Mourvèdre 60%, Syrah 30% och Grenache 10%.

Doften är väldigt läcker. Stor och tydligt mogen. Det gillar jag. Söta katrinplommon rullade i cacaopulver. Russin och fikon skickar en lätt portvinssignal. Söta bigaråer som landat på backen bland blöta höstlöv. Under kvällen växlar den doft flera gånger och jag klottrar ner ord som tonkaböna, hudcremé, målarfärg, nougat, hallon och lingon. För mig är en sån här doft galet gott och roligt att sniffa på.

Smaken är också mycket mogen med katrinplommon, bigaråer blandat med syrligare mörka körsbär, choklad, fikon och hallon. Lingonsyrlig som senare är klockren tranbärsjuice. Avrundade tanniner som ett fint ålderstecken. Eftersmaken är moget och varmt fruktigt. Det lämnar en kompott av choklad och fikon kvar i munnen. Mmmm... jag gillar vinet. Smakabra.



SB : 87862
Pris : 119:-

2005 Fort Ross Pinot Noir Reserve

Hemma igen efter en veckas ledigt. Passade på att spendera tid med familjen under barnens höstlov. Var det mesta tiden ute på lantstället och små pysslade med trädgårsarbete och underhåll. Vad kan väl då smaka bättre efter en dags vedhuggning, än ett flaska Pinot Noir? Det här är ett kärt återseende, läs mer om det förra här. Då fick jag den serverad blint och blev hänförd av upplevelsen. Den här gången hade jag hela flaskan för mig själv. Jag tycker inte att jag kanske upplevde samma rus, men när jag jämför noteringarna så finns det ändå likheter. Jag tycker dock fortfarande att det är ett skitgott vin. Finare Vinare provade samma vin för ett par år sedan och lämnade en personlig och detaljerad skrivning om producenten, läs gärna den också.

Doften är galet läcker. Väldigt tydlig på apelsin, clementin och pomerans. Sen har den en exotisk ton av kokos och vanilj. Självklart finns även där en härlig mix av hallon och jordgubb. Ett tag hittar jag citronmeliss och sen Stimorol. För att ännu senare hitta Lemoncurd och slutligen öppnar vinet upp sig och skryter med mango och papaya.

Smaken är så där "Cali-stor" och fyller munnen med röda och mörka trädgårsbär, hallon, jordgubbar, körsbär. Även här tittar doftens toner av apelsin och clementin fram. Efter en timme framhävs mango och aprikos. Syran är ändå rätt pigg tycker jag, och gör vinet litet så där hallon/lingon-syrligt som backas upp mot fina tanniner. Avslutet är gott och lätt eldigt, kanske inte rekord långt men ändå ok.

Sammanfattningsvis älskar jag det här vinet. Törs man säga att jag är en större torsk på Kalifornisk Pinot Noir än Burgundisk? Nu behöver det ena inte förstås utesluta det andra, men generellt så faller den amerikanska bättre på min smakpalett.

SB : slutsålt

Pris : 320:- (juli 2009)