2006 Torbreck Woodcutter´s Shiraz

This is the kind of red I liked to drink with a hearty meal after a hard day´s work in the wood, but you don´t have to be a wood-cutter to enjoy it. Står det att läsa på bakside-etiketten. Så efter en tung dag på jobbet åt vi middag med några vänner, dock inomhus och inte i skogen.

Torbreck är säkert inte helt obekant för de flesta. Deras flaggskepp Run Rig kammar ofta hem höga poäng. Även denna Woodcutter fick faktiskt 92 poäng av Parker. Men vad säger väl det. Jag har fortfarande i färskt minne den senaste spanjoren Las Pizarras som jag tyckte var blek, men som också fått höga poäng, men inte av R. Parker då utan av Berglund-Krantz. Får se vad domen blir på Woodcutter.

Doften är stor och läcker samt rejäl fruktig. Röd o mörk frukt med betoning på svartavinbär blandas med fattoner och vanilj. En liten svag mintig doft samsas med en känsla av aceton.

I munnen är vinet fylligt och visköst med en eldig och sval frukt. Här finns den igen, den mörka frukten med betoning på svartavinbär. Jag hittar också läckra chokladinslag. Vinet bärs upp av en bra syra och en ok ryggrad av tanniner. Avslutet är långt med en liten beska på svanstippen. Något som drar ner betyget för mig ikväll.

Sammanfattningsvis: ett fylligt och gott vin med en markerad eldighet och en liten knorr på slutet. Tjurig som jag är nu i dagarna så tycker jag inte att den lever upp till 92 poäng. Men vem bryr sig om det??

2006 Torbreck Woodcutter´s Shiraz, Australien, SB 74577, 209:-

2005 Barrel Monkeys

Förra helgen blev jag överförtjust i det här vinet, läs gärna mer här, så jag kunde inte hålla mig längre än en vecka innan nästa flaska fick sätta livet till.


Extremt fruktig doft som ger en dessertlik känsla. Vaniljglass. Väldigt krämig i sin framtoning. Toner av jordgubb och hallon med en unns svartavinbär och vanilj. I munnen är vinet en rejäl fruktbomb av det fylliga slaget. Frukten är tät och druvsöt med tydliga drag åt hallon och jordgubb. Visst finns en liten hetta, men det känns inte i närheten av de 16% som står på etiketten. I munnen fortsätter känslan av gräddglass och dessert. Långt mycket gott avslut.

Jag fortsätter och imponeras av det här vinet och ångrar att jag inte köpte mer från Adam Hooper och Read Heads Studio.

2005 Barrel Monkeys, Shiraz, McLaren Vale, Australien, 199:-

Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

Clarendon Hills & Uva Mira

Det var längsen jag och Agne provade vin ihop. Så äntligen hittade vi en lucka i kalendern. Upplägget är som vanligt, en varsin flaska och man provar den andres blint.
Först ut är min flaska.

Det första som slår oss är en viss ton av medicin. Sen kommer en läcker doft av blommor med tyngdpunkt på rosor. Frukten doftar lite söt och bär inslag av vanilj. Sötbäriga toner av jordgubb och hallon. Efter en stund i glaset finns en känsla av skog eller nyponhäck.

I munnen är vinet visköst och väldigt eldigt (14%). Den varma eldigheten är så pass stor att det ger en Sherry-känsla. Alkoholen har tyvärr lindat sig runt all frukt, vilket gör det extra svårt att plocka ut beståndsdelar. Vinet har en oljig känsla i munnen. Vi hittar lite hallon och en läcker touch av gräddessert. Läckra silkiga tanniner. Vinet upplevs väldigt välgjort och påkostat. Tyvärr stör alkoholen alldeles för mycket för våran smak. Doften är jätte läcker dock.

Synd där, jag hade höga förväntningar på denna Aussie-Grenache. Producenten Clarendon Hills är en av Australiens största kultproducenter. Robert Parker har bland annat utnämt dom till Wine Producers of the Year. Vinstockarna har en ålder på 65-85 år och vinet har lagrats på små franska nya ekfat i 14 månader.

2006 Clarendon Hills Grenache Old Vine Hickinbotham, SB 99797, 299:-

Nästa flaska står Agne för.

Kraftig svartvinbärs doft. Djup mörk frukt. Läckra nyanser av bondgård och ensilage. Snygg make-up av fat, inget oakmonster här inte. Efter ett tag även lite trevliga körsbär och en spännande ton av burk-champinjons-spad. Annars tycker vi doften ger ett ärligt och äkta intryck.

Smaken är kraftfull och rejält sträv. Tanninerna gör munnen snustorr. Mörk frukt med toner av svartavinbär och körsbär. Lite snygga fat ligger dolt i frukten. Avslutet är långt, men som sagt rejält strävt. Vinet känns på tok för ungt att dricka nu. Senare på kvällen bryter lite gröna toner fram, som te x kvisttomater och paprika. Är det Cabernet Franc månne? Det är absolut ett välgjort vin som det ska bli spännande att få prova om ett par år. Om det är möjligt Agne?

Uva Mira är en otroligt spännande producent som ligger i Stellenbosch, högt uppe i Heldelberg Mountains. Det höga läget ger ett svalare klimat, vilket gör att vinerna drar mer åt det europeiska hållet. Det gick inte att finna den annars så tydliga rökigheten som man finner i viner från Sydafrika. Att vinet sen har en så kraftig ryggrad skiljer sig också mot dom "sötfruktiga" vinerna här ifrån tycker jag. Druvblenden är Cabernet Sauvignon, Merlot, Shiraz och Cabernet Franc.

2006 Uva Mira Red Blend, Sydafrika, ca 200:-

Två mycket bra viner provade. Där ena dominerades av alkohol och den andra av unga tanniner. Just ikväll var Uva Mira vinnaren för mig, ett mycket bra vin. Hoppas vi kan göra om det här snart igen, Agne.

2004 St Hallett Old Block Shiraz

Det var längesen jag provade en högkvalitativ Barossa-shiraz. På semestern blev det dock tillfälle när jag fick dra korken ur den här.

Lite information hämtat från importören.....
St Hallet, ett klassiskt Barossaföretag, som grundades redan på mitten av 1940-talet, men de första 45 åren med produktionen inriktad på starkviner. 1974 kom en ung man vid namn Stuart Blackwell till företaget. Han hade arbetat på ett vineri i McLaren Vale och kom till Barosssa med
friska idéer om fatlagring och mycket annat. Men han ville vidga sina vyer. Han var nyfiken på vad som hände i Sydafrika och hans kontakter ledde till att han fick uppdraget att bygga upp
ett helt nytt vineri i Zimbabwe. På 1980-talet återvände han till Australien. Han fick snart nytta
av sina erfarenheter från Afrika, när St Hallett lät honom leda den modernisering av vineriet
som genomfördes 1988. Han byggde ett extremt modernt vineri och lade grunden till den vinfilosofi som alltjämt tillämpas på egendomen. Hans inställning har alltid varit att grunden för
ett bra vin läggs i vingården. Under sina många år på St Hallet har han samlat en otrolig kunskap om Barossas och Eden Valleys olika lägen. men Blackwells mest kända vin är de
tre shirazvinerna Faith, Blackwell och Old Block. Old Block 2004 fått sin karaktär av mer än 60 år gamla stockar. Blackwell har fått mängder av utmärkelser, bland annat "Barossa Winemaker of the Year 2003". I dagarna har han fått en synnerligen meriterad medhjälpare i stjärnskottet Toby Barlow, som lämnat sitt jobb på Mitchelton för att arbeta med Stuart Blackwell. Barlow har
gedigen utbildning – som kemist, vitikulturist och enolog – och har snabbt skapat sig ett namn i
dagens australiska vinvärld.

Vinets doft bär på mörk frukt. En mustig ton blandat med rostade ekfat. Mycket svarta vinbär och plommon. Läckra nyanser av kaffe/mocca och choklad. Jag hittar också en ton av gummi eller cykelslang som gör det hela än mer spännande. Mmm..jättegod doft.

I munnen är vinet visköst, kompakt och koncentrerat. Smaken djup och varmfruktig med toner åt det mörka hållet. Svartavinbär, plommon och fatkaraktär. Polerade tanniner och ett långt och gott avslut.

Det här var riktigt gott.

2004 St Hallett Old Block Shiraz, Australien, 359:-

2 röda plus lite vitt

Denna gång var det min tur att få traska över till Patrik och Carina för en mitt-i-veckan provning. Insatsen är alltid den samma. En medhavd flaska vin. Vi provar varandras blint såklart. Denna gång var det Carina som tog tag i grytor och pannor för att stilla vår hunger. Ett jobb som hon klarade med bravur. Det får vi hoppas inte var sista gången...

Vi började med deras vin först.

En läcker animalisk doft slår emot mig först. Därefter klarar jag att bryta ner det i nyanser, som te x läder, charkuterier, korv och mogna jordgubbar i sprit. Under kvällen sen övergår det till mer sötfruktig,mer bränd och åt kaffe hållet. Mycket gott.

Vinet är väldigt smakrikt och mycket fruktigt. I munnen känns det tjockt, hög viskositet. Initialt är vinet runt och varmt fruktigt, i avslutet framträder finkorniga tanniner på ett snyggt sätt.

Jaha, mina tankar far direkt till Kalifornien och Syrah. Den där charkdisken och de animaliska tonerna känner jag igen i syrah. Och för mig känns det som Napa. Så, det är väl helt klart en välgjord Napa-syrah?

Nähä. En Aussie och Penfold´s. Jag får väl vara nöjd med att det var rätt druva iallafall. Helt klart är jag possitivt överraskad av den här. Det var ett tag sen jag drack Bin 28. Jag minns att jag inte tyckte den var riktigt värt sitt pris. Ikväll levererade den här iallafall rejält. Det blir att få återkomma till nr. 28 igen, helt klart.


2005 Penfold´s Kalimna Bin 28, Australien, SB 16320, 159:-


Så till glas nummer två. Nu var det värdparets tur att försöka.


Det första som Patrik ropar ut är: fotsvett! Ja, visst finns det där, men meningarna går isär om det är småbarnsfötter eller av äldre kaliber!?
Doften är läcker annorlunda med hög personlighet. Vi hittar tång, vägdamm. En känsla av fet kakao. Köttgryta med tomatpuré. Torra skafferikryddor och kirsberry.

Smaken känns först väldigt elegant och läckert komplext. I mittpartiet får du en rejäl käftsmäll av de torra tanninerna, för att i det väldigt långa avslutet lämna den där första känslan igen av elegans och komplexitet. Wow. Frukten går åt körsbär och läder.

Ett vin med personlighet helt klart. Det är inte helt lätt att gilla stilen direkt, vi längtar efter den gräddiga pastan som ska kokas på spisen. P och C har svårt att fatta beslut om vad det här kommer ifrån. Tankarna far runt i flera delar av Frankrike. C snuddar åt Portugal. Men till slut får dom ändå chansa på Frankrike.

Nej men Italien. Taurasi vinerna kan vara grymt goda. Aglianico är en tuff druva. Jag har provat vinet tidigare, för ett par år sedan. Då föll det mig inte på läppen. Den här var mycket bättre, och flera timmar senare levererade den fortfarande. Då var den ännu bättre, för det extremt sträva hade kaputilerat och kvar var bara denna elegans och komplexa vin. Enligt importören blev den här årgången av detta vin vald till Italiens 3:e bästa vin.

2000 Radici Taurasi Riserva, Mastroberardino, Italien, 270:-

Till den enkla men så självklart goda förrätten av parma och melon, så häller Patrik upp ett vitt vin i nya glas. Vad kan det vara?

Aha, svartvinbärsnickel och krusbär. Det här är helt klart Sauvignon Blanc. Jättegod fräsch doft. Med lite fläder och vita blommor också. Smaken är frisk och läskande. Syran är hög och fräsch. Tonerna går åt krusbär, blommor och grape. Mmm, gott.

Ok. Sauvignon blanc var ju rätt, men "and friends"?. Jodå, en lustig blandning av 45% sauvignon blanc, 35% grüner veltliner och 20% riesling. jag gillar det. Enkelt och fräscht.

2008 Forstreiter Sauvignon Blanc & Friends, Österrike, SB 95181, 79:-

Efter varmrätten bjuder jag på en efterrätt. Enkelt med Ben & Jerry glass och hallon i likör. Hallonen var vedervärdiga men glassen smakade gott. Jag tog med en flaska Moscato d´Asti för att locka till leende. Den är ju barnsligt gott med det söta, pärlande piggelin vinet. Har även nämnt det förrut.

2008 Moscato d´Asti Prunotto, Italien, SB 95187, 99:-

Kvällen blev som vanligt lite för sen. Men vad gör det när man sitter med goda viner och goda vänner!

2006 Treasures Shiraz

Denna helg blev inte som jag tänkt mig. Vi skulle fått över ett par bekanta med deras barn på middag. Men på lördagsmorgonen vaknade vår dotter med feber och rejält täppt näsa. Det visade sig också att även hos våra förväntade besökare fått sig en slänga av febern med. Det var bara att skjuta upp till en annan gång. Så som de flesta andra svenskar hamnade vi framför Melodifestivalen, och inte nog med det så lyckades jag skruva upp kapsylen på en tråkig aussie-shiraz. Visst var jag den skyldige till detta spontana inköp under fredagslunchen, och på nåt sätt tilltalade mig etiketten!! Åh, visst man kanske inte ska vänta sig stordåd för 89 spänn. Fast jag var sugen på en härlig fruktbomb, så var detta ett sliskigt och syltigt försök till fruktbomb. Den låga syran och den totala avsaknaden av tanniner hjälpte inte upp vinet direkt. Allt är en enda kompott av björnbär, blåbär, lakrits och socker. Detta skulle gärna lika kunna vara en billig BiB. Till råga på det så läser jag avundsjukt om en fantastiskt portugisisk provning hos några andra bloggare.

Nä, nu har jag deppat några dagar för att livet inte alltid går som man vill. Dags att försöka sätta fokus på nåt annat. Jag ringer Patrik och frågar om han inte vill komma över på onsdag, och det vill han. Då ska det bli något bättre än den här kan jag lova iallafall. Tills dess får jag nöja mig att läsa om fantastiska provningar hos likasinnade. Lev väl.

2006 Treasures Shiraz, Barossa Valley, Australien, 89:-

2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Grenache

Jakten på en bra grenache fortsätter. Blev nyfiken när jag fick den här i händerna. Richard Hamilton en plastikkirurg från Adelaide som startade en vinfirma 1972. Grenache druvorna till detta vin kommer från Marion Vineyard i Adelaide som planterades redan 1907. Grenachen utgör 85% i flaskan, resterande 15% är Shiraz från MC Laren Vale. Skalen fick macerera i musten under 2-3 veckor i tank. Ekfatslagringen skedde på franska ekfat i 18 månader.

Direkt ur flaskan är doften otroligt läcker. Det första som slår mig är Bolgheri-frukt. Sen kommer den, den efterlängtade godisaktiga doften. Yes! Det är det här som jag är ute efter. Fina, röda söta bär. Läckra hallon. Men även en mintig ton hänger sig över bären. En udda kombination av minthallon, som jag inte kan låta bli att lockas av blir allt tydligare. Men även den där läckra gräddiga känslan. Hallongräddkarameller med mint överdrag!!? Enda minuset på doften är att den dör av rätt fort vartefter nivån sjunker i glaset. Tillslut är det en mer slank, eldig och röda vinbärs doft som finns kvar.

Smaken är slank och medelfyllig. Rätt eldig faktiskt och med en fatkaraktär som blir allt mer framträdande. Läckra röda bär fyller gommen. Men en liten besvikelse inträffar sig när smaken inte lever upp till doftens karamellexplosion. Avslutet lämnar kvar en lätt känsla av grönt gräs i munnen, som känns spännande och gott. Senare på kvällen är den kvardröjande smaken mer en god köttbuljong med sälta i, lika gott det.

Sammanfattningsvis börjar jag närma mig den där kärleken jag fått för grenache. Doften är superläcker, smaken tappar lite, men allt som allt är det ett mycket gott vin.


2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Old Vine Grenache, Australien, 139:-

2003 Luddite Shiraz

Neils Verburg och hans fru Penny gör endast ett enda vin, den här shirazen. Niels var tidigare ansvarig vinmakare för Beaumont, men nu läggs all möda på hans Luddite. John Platter har de tre senaste åren gett Luddite högsta betyg, 5-stjärnor.

Den 2,2 hektar stora vingården ligger i Malmesbury och Bottelary på Western Cape. Efter skörd så kyldes druvorna ner över natten innan de dagen efter avstjälkades och sattes i cementtankar. Där genomgick de kallmaceration under tre dygn innan jäsningen sattes igång med odlad Rhônejäst. Vinet är lagrat i 12 månader på fat varav 75% var fransk Allier och 25% amerikansk ek. En tredjedel var ny ek, 50% ett år gammal och 20% fyra år gammal. Vinet är lätt filtrerat innan buteljering.

Doften är direkt ur flaskan jätte tung på Thaiti-vanilj. Därefter får jag associationer av tonkaböna. Den så typiska rökiga doften är påtaglig och faten känns rostade och tongivande. En härlig "murrig" och stallig doft hänger sig fast bland röken. Den lovar gott....

Smaken går åt björnbär och plommon. Den genomträngande röken och de rostade faten kan ingen människa missa. Vinet är koncentrerat utan att vara jolmigt och drar även med sig en hel del tjära eller tjärpastill. På ett mycket tilldragande sätt. En liten aning av viol letar sig fram. Avslutet är varmt, rökigt och koncentrerat långt men läckert gott.

2003 Luddite Shiraz, Sydafrika, 259:-

2005 Kleine Zalze Family Reserve Shiraz

Kleine Zalze är kanske mest kända för deras Foot of Africa-serie och även Cellar Selection-serien. Här är det deras flaggskepp Family Reserve som jag provar.

Doften bär på mörk dov frukt med mogna plommon. Vinet är såklart rökigt, och har en tydlig fatkaraktär. Efter hand tittar lite svarta vinbär fram. I övrigt en ganska endimensionell doft.

Smaken är extremt nästan påträngande fatig. Rejält rökig, men också rätt eldig. Frukten är kompakt och bär på toner av plommon och svarta vinbär. Avslutet är långt, varmt och lämnar kvar en rostad ekplanka i munnen.

Slutsatsen ger ett helt ok vin. Men fat och rök kan jag hitta buteljerat för mindre pengar.

2005 Kleine Zalze Family Reserve Shiraz, Sydafrika, 199:-

2001 Penfold´s Bin 389

Penfold´s kan knappast vara obekant för någon vinintresserad. Bin 389 är en blend på 51% Cabernet Sauvignon och 49% Shiraz.



När min syster med familj kommer ner från Hälsingland och stannar över helgen är det härligt att bara umgås och dela på en flaska vin tillsammans.



Doften bär på djup frukt. En härlig och tydlig ton av svartavinbär lyfter ur glaset. Även en del björnbär och kanske lite plommon ger sig till känna. Läckra inslag av eucalyptus gör mig nyfiken. Jag undrar om inte det finns lite av gröna-marmeladkulor också. Tydligast är dock svartvinbärsgelén. Riktig läcker och inbjudande doft.

Smaken bär också tydliga spår av svartavinbär. Vinet är smakrikt och koncenterat men känns inte åt det syltiga hållet, utan lämnar ett slankt och långt avslut. En viss nyans av mognadstoner finns där, men vinet klarar lätt flera år till i källarn. Tanninerna är polerade av tidens tand. Slutsatsen blir att det här är ett gott och läckert vin där doften bjuder på största överraskningen.

2001 Penfold´s Bin 389, Australien, 281:-

2005 The Footbolt Shiraz

d´Arenberg är en välkänd producent som gör personliga aussie-viner. Historien om hästen Footbolt har jag skrivit om förrut. I årgång 2005 fick ligga i 12 månader bland både ny och gammal amerikanska och franska fat samt tunnor. I 2006 kan man läsa att den årgången fick hela 20 månader. Med den sista flaskan 2005 i skåpet väntar jag på 2006 för att köra en head to head för att jämnföra skillnaderna.

Doften på Footbolt ger direkt mörka bär. Björnbär, körsbär och en del plommon. En liten ton av ek hittar fram bland de mest tydliga körsbären.

I munnen stör mig en känsla av spritsigt direkt på tungspetsen. Därefter kommer alkoholen som gör en varm och alltför tydlig eldighet i munnen. Sen ramlar körsbär, björnbär, tranbär ner på tungan. En liten, liten känsla av mint finns där. Eken fladdrar fram också. Avslutet är förvånadsvärt syrligt och här tittar hettan fram igen.

Nej, jag har provat bättre.

2005 The Footbolt Shiraz, Australien, 119:-

2005 Penfold´s Winemaker´s Selection & Poliziano Rosso di Montepulciano

Första kvällen i Falkenberg hos Jocke och Tine i deras nyinköpta prästgård. Ett fantastiskt hus som de nu lägger ner hela sin själ på. Bl a så finns där i källaren ett embryo till vinkällare. Storleken är dock inte något smått. Jocke och jag räknade lite snabbt bland hyllorna och fick det till att det får plats ca 1600 flaskor. I perfekt temperatur. Det är inte utan att man blir lite avundsjuk. Vi kastar oss in för att direkt prova några i Tyskland nyinköpta vardagsviner.

Penfold´s Winemaker´s Selection Shiraz/Cabernet 13,5% är för mig tidigare okänd. En närmare presentation av Penfold´s tror jag inte är nödvändig. Den här betalada han runt
€ 10 för.

Doften är riktigt sötfruktig, syltig. En hel del mörka bär, framför allt blåbär ploppar upp. En lätt touch av vanilj tittar fram också. Kan det vara från ekfaten tro?

Smaken är även den full med söt mogen frukt. Toner av mörka bär med betoning på blåbärssylt gör sig tydligt. En trevlig pepprighet i avslutet höjer intrycket av vinet. Annars är det ett rätt kort slut. Vi är överrens om att det är lite endimensionellt, men säkert gott som " grillvin".

Poliziano Rosso di Montepulciano 13,5% blir lite av kvällens räddning. Poliziano har levererat stora vinupplevelser tidigare, jag tänker på deras Asinone bl a. Här är det inte det ädla vinet Vino Noble di Montepulciano utan det lägra klassade Rosso di Montepulciano vi nu ska prova. Rosso di M beteckningen kom till 1987 för viner som inte har Vino Nobile-klass. I de här vinerna är det Sangiovese som dominerar, eller som den kallas i Montepulciano Prugnolo Gentile.

Doften på vinet är först näst intill obefintlig. Enbart en lite kemisk eller metallisk doft smyger sig fram. Det här skrämmer oss lite grann. En timme senare har den till slut öppnat upp sig betydligt. Nu finner vi körsbärskärnor ( dock inte kärva ), choklad och lite vägdamm. I bakgrunden finns den där lite metalliska diften kvar. Den vill inte ge sig. Det närmaste vi kan beskriva den är järnoxid. Här kanske Gary Vaynerchuck skulle använda uttrycket rostiga spikar?

Smaken är läskande medelfyllig. Tydlig på körsbärskärnor, rönnbär och vägdamm. Järnoxiden fladdrar snabbt förbi i mittsmaken. Eftersmaken är rejält uttorkande. Det stör kanske lite i början, men när vi vant oss känns det som en befrielse i jämförelse till det tidigare vinets syltburk. Det här vinet vinner kvällens batalj. Tack Jocke för upplevelsen.

2005 Penfold´s Winemaker´s Selection, Australien

2006 Poliziano Rosso di Montepulciano, Italien

2005 Roodeberg

Yes, I´m back. Efter en viss tids data krångel har nu nya modemet installerats och allt fungerar igen. Skönt. Ligger efter med en del inlägg, så nu kan dom komma rätt tätt. Var därför inte orolig över mina alkoholvanor.....ännu!

Den här Sydafrikanen har jag druckit många gånger och är ett bra vin för dom pengarna tycker jag. Inget att rabbla en masssa superlativ över. Utan ett väldigt typiskt South African wine. Finns även i BIB men jag föredrar flaskan. Ska jag vara riktigt petig tyckte jag nog förra årgången var ett snäpp bättre.

Vad doftade det då? Jo, en massa rök, rostade ekfat, ceder och mörka bär.

Och smaken är fruktig, eldig, rökig, massor av fat och en hel del mörka bär.

Vinet har en "hemlig" blend av Cabernet Sauvignon, Merlot och Shiraz.

2005 Roodeberg

2003 Waterford Shiraz

Valborgsmässoafton och vi är bjudna över till Cilla och Lasse för att grilla och dricka gott. Förra året när vi grilla hos dom så bjöd Lasse på det här vinet. Vi blev helt sålda på det. Därför tyckte Lasse att det kunde vara kul att se om ett års lagring hade påverkat vinet något.
Rugby- och vinmakaren Kevin Arnold var tidigare på Rust en Vrede ( en annan syafrikansk favvo ) men bröt upp och skapade Waterford tillsammans med paret Ord 1998. De har siktet inställt på att göra världsklass-viner.



Doften är stor och härligt fruktig. Här finns en del rostade ekfat men också en skön grönsaksjuice. Efter ett par timmar i glaset byts juicen ut mot köttbuljong och en svag kaffe arom. Smaken är fyllig och rejält fruktig. Bara svaga nyanser av rök, men goda ekfat och grön paprika. Eftersmaken hänger länge kvar i munnen. Helheten blir att borta är ungdomens bryska karaktärer och fram har kommit en slipad gentleman. Som skulle kunna vara från Bordeaux. Snyggt. Tack Lasse för upplevelsen.



2003 (2004) Waterford Shiraz

Vårens första grillning

I lördags var det så dags för Agne och mig att bege oss ut till Stephan. Han skulle bjuda på gillat och vi skulle plocka med oss lite goda viner. Vädret var lite kyligt men vänskapen varm.

Vi började med en förrätt av anklever, mix sallad, nygrillade brödkrutonger, grillad pancetta och fikonmarmelad. Enkelt men himmelskt gott. Sen en mellan rätt med nygrillad salsiccia och grova bitar parmesan. Ska man grilla korv så är det salsiccia som gäller. Mums. Därefter grillad Selö-hjort, fälld av Stephan, och grillade grönsaker, bl a champinjoner, zucchini, paprika och lök. Marinaden till hjorten var upphottad med lite chili. Bara för att runda av mättnadskänslan avslutatde vi med en ostbricka, som bestod av Skärvångens Blå-ädel från Östersund, Langres Germain AOC, Parmigiano-Reggiano 36mån och jordgubbskompott i balsamvinäger. Naturligtvis slutade kvällen med en kopp kaffe och en god cigarr. Livet ser lite ljusare ut efter en sån här kväll, var en ofta återkommande kommentar.

Här kommer lite vinbilder med beskrivning på det som vi drack. Alla fantastiskt goda.

Vi startade med en champagne. Ett perfekt sätt att få upp aptiten och festkänslan. Jag har blivit helt såld på skumpa på sista tiden. Nån gång måste vi prova en vintage av typ Krug eller Cristal. Men den här var precis så där sexig god som flaskformen signalerar.

Vinet har en vacker färg med livliga bubblor. Doften är stor på bröd. Bakom brödtonerna hittar jag lite persikor och kanske aprikoser. Smaken är torr och fulladdad med grapefrukt. Nånstans där i all grape hoppar lite gula frukter fram. Aptitretande och helt enkelt jävligt gott!

Champagne Launois Blanc de Blancs Cuvée

Nästa vin plockar Stephan fram och Agne och jag provar blint. Doften är fruktig och fräsch. Den är väldigt tydlig på smörkola, och det gillar vi. Vi hittar också lite viol toner. Smörkola och viol ihop blir till en riktig godispåse. Mums. Smaken är mycket fruktig och här känns det som om någon mosat en massa bär och tryckt ner i flaskan, för att sen toppa med lite viol. Väldigt charmig och god. Visst känns den igen, men vi var nog mest inne på Chile och Carméneré innan vi till slut också nämde Aussie-shiraz. Penfolds levererar precis det man vill ha i alla sina viner tycker jag.

2004 Penfold´s Bin 28 Kalimna Shiraz

Nästa vin är Agnes och Stephan och jag provar blint. Vinets färg är vackert mörk med nyans åt orange. Antingen är det mognadstoner eller också en modern Barolo var min första tanke. Doften, herrejävlar, vilken doft. Mycket stor och komplex med tydlig tjära. Smaken exploderar i munnen, söt och fyllig med övertydliga tjärpastillstoner. Det är precis som att ta en hel näve med dom där tjärpastillerna man köper på Finlandsbåtarna och fylla munnen med. Wow! Men va f..n är det? Vi konstaterade nog att det måste vara Nya Världen. Troligtvis Sydafrika! Kanske en Pinotage, men vi var långt från säkra. Tack Agne för kvällens bästa vin. Min 2000 drack vi för 2år sen, och jag minns den inte så här. Vinet släpptes på bolaget den 2/5 2002 och kostade då 179:-. Den har lagrats i en mörk, rumstempererad garderob. Klart häftigt.

2000 (2005) Kanonkop Pinotage

Här är vinet som jag tog med mig. Det här känner dom här rutinerade killarna igen direkt. Pinot Noir. Ett vin som får mycket bra kritik och klassas som en av morgondagens stjärnor. Bäst att passa på att prova medans man har råd att köpa dom. Doften är såklart druvtypisk med massor av jordgubbar och hallon men även en del örter. Smaken är sensuell, sexig och förförisk. Solmogna jordgubbar och vildhallon. Smaken är som det brukar från Napa, kraftig och nästan fyllig. Vinet har en lång eftersmak. Ett vin som är svårt att inte förälska sig i.

2005 Melville Pinot Noir

Nu när vi fått i oss massor gott plockar Stephan fram en 2005 Vergelegen Mill Race. Tyvärr fungerar inte tekniken som jag vill för den här bilden. Men vinets doft är extremt jordig. Först tror vi att det är något fel på den , men det lägger vi ner. Vinets smak är också jordig men här finns även en hel del mörka körsbär inlagda i choklad. Prisvärd för sina 105:-.

Som avslutning plockar Stephan fram en Tokaji. Den som gör några av dom absolut bästa Tokajier är István Szepsy. Det här är hans nya projekt tillsammans med en amerikansk finansman, Anthony Hwang. Gården drivs av deras barn och målet är att göra lättare Tokajier med mindre koncentration och inte så söta. 2002 är deras första årgång och det producerades totalt 15 000 flaskor.

Doften är förförisk inbjudande med massor av aprikoser och honung. Smaken är söt, dock inte tung och simmig utan fräsch söt med härlig syra. Och precis som i doften domineras smaken av aprikoser och honung. Det här är ett livselixir som fler skulle behöva uppleva. Sanslöst gott. Man kan inte annat än bli lycklig.

Allt som allt var det här en oförglömlig kväll. Jag är oerhört tacksam att ha dessa två herrar som vänner. Thank you, gentlemens!

2005 The Footbolt Shiraz

Jag tycker att d´Arenbergs viner ofta är personliga. Skiljer sig en aning ur den breda Aussie-floden. Chester Osborn hör till de mer aktade vinmakarna i Australien. Jag har ännu inte fått möjligheten att prova deras prestigevin Dead Arm Shiraz. Namnet på det här vinet Footbolt ska enligt etiketten komma från grundaren Joseph Rowe Osborn´s häst -Footbolt. Som genom att vinna 6 lopp i rad bidrog till att hjälpa Joseph att starta företaget d´Arenberg.
Vinet kommer från McLaren Vale som ligger söder om Barossa Valley i South Australia. Här mellan havet och Mount Lofty-bergen är klimatet varmt och emellanåt torrt. Jordmånen består mest av kalk och järnrik lera.


Hur var det då? Jo, doften är tydlig på mint, eucalyptus. Härligt murrig på söt frukt. Stor doft. Jag hittar också katrinplommon och svarta vinbär. Smaken är lättillgänglig, lättflörtad men ändå rätt enkelspårig. 14,5% är snyggt inbakad i frukten och det söta frukten i doften är tacksamt utbytt till ett litet syrligt slut. Komponenterna: katrinplommon. mint och till viss del choklad kommer fram i smaken. Jag måste ändå tycka att doften är mer spännande än smaken.


2005 The Footbolt Shiraz

Sortimentsprovning Vingruppen 18/3

Tema: Nya Världen

Fick möjligheten att besöka Vingruppens (Vinunic,Wineworld,Wineagency,Vinovum) eftermiddags provning idag. M visade mig runt på det fräscha och ljusa kontoret. I ett av de stora rummen var det uppdukat på tre stora bord. Totalt ca 75 viner. Vita och röda från mestadels Australien, USA, Chile, Argentina, och Nya Zeeland. Jag fick själv gå runt i min egna takt och hälla upp i mitt glas, för att prova i lugn och ro. Som mest tror jag vi var 15 personer samtidigt. Otroligt skönt. Kul också att se Hans Artberg och chefredaktören för Livets Goda Anders Enquist botaniserade även där.

Jag provade 38 st viner. Här kommer ett urval av de som jag tyckte mest om just då. Ingen speciell ordning. Dyra som billiga.

2002 The Octavius Shiraz, Yalumba

Fyllig, rik, koncentrerad, mycket god,lång eftersmak, stort vin.

2004 McRae Wood Shiraz, Jim Barry

Svart, eucalyptus, godis, lakrits, ek, mycket god.

2004 The Coppermine Road Cabernet Sauvignon, d´Arenberg
Viskös, stor, mint, mörka bär, fyllig, lång eftersmak.

2003 Swanson Merlot, Swansson Vineyards

Sträv, extremt fuktig, vanilj, fyllig, något eldig, lång god eftersmak.

2004 Santa Cruz Mountains Cab/Merlot, Ridge Vineyards

Fyllig, fräsch, modern, riktig god frukt, plommon, björnbär, underbar eftersmak.

2003 Tandem Sangiacomo Pinot Noir, Tandem Winery

Underbar jordgubbe, hallon, nymalet kaffe, lång eftersmak.

Det är alltid svårt tycker jag att på stora provningar få ner några djupgående analyser av vinerna. Därav dessa korta stöd ord.

Dessa var bara några favoriter, listan kan göras lång. Men det får kanske bli en annan gång.....

Det här var inte sista gången jag var där hoppas jag. Tack M och alla andra på Vingruppen.