Här slog jag hål på min syn av Beaujolais. Vilken charmör. Vinet kommer från appellationen Moulin-à-Vent och anses väl producera de mest bourgognelika vinerna i Beaujolais, och det är bara att instämma. Att Gamay-druvan kan ge ett så komplext vin med bra ryggrad var för mig en chock.
Redan när jag kör ner näsan i glaset upplevs vinet silkeslent och lite sötaktig, men hur läcker som helst. Vinet har ett djup och en elegans som lockar till att bara få stta och dofta på det hela kvällen. Frukten är mörk med lätt övermogna söta jordgubbar, väldigt Pino. Svårt att sätta ord på doften, den är bara grym. Senare när sista glaset hälls upp så finns ett läckert animaliskt skimmer över doften.
I munnen är vinet silkeslent men här finns också en strävhet. Packad med mogna jordgubbar och till skillnad mot doften finns här en syrlighet som får beskrivas som körsbär i noteringsblocket. Ibland får man uppfattningen av lite kärnigt i smaken också, men den är så god. Det finns ett djup och ett stänk med mineraler också. Avslutet är faktiskt långt och lämnar jordgubbar kvar på tungan. Det här är riktigt bra.
.JPG)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar