Gambero Rosso Road Show 2011

Jag lyckades smita ifrån ett par timmar för att få möjlighet att mingla med den italienska eliten. Trots en proppfull Spegelsal var stämningen hög hos alla. För att borden var så välbesökta hann jag bara med en bråkdel. När jag sitter på tåget hem igen summerar jag timmarna, och kommer till insikten att jag är tok-förälskad i Chianti Classico Riserva 2006 och Brunello di Montalcino 2004. Det är klart att det skiljer sig bland producenterna, men dom bra, dom är riktigt bra. Visst är det alltid svårt att seriöst annalysera ett vin på en mässa som man sörplar på och spottar ut för att sen gå på nästa. Det är inte ofta det gör vinet rätt. Ändå lyckas jag inte bli charmad av Siciliens varma, eldiga och brända stil eller dom kraftfulla Amaronen. Nej, för mig finns kärleken i Chianti Classico och Brunello di Montalcino, med sin eleganta näsa och läskande smak. Får inte heller glömma Barolo och Barbaresco, magnifikt.

Några som viner som berörde mig var bland annat La Poderina´s 2004 Poggio Banale Brunello di Montalcino, vinet har en makalös god doft med söta röda bär och ett djup som kräver respekt. Smaken är elegant, komplex och fräsch med röda bär samt piptobak bland annat.

På bordet intill fanns Angelo Gaja och bl a hans 2006 Barbaresco, magisk doft, dyr och elegant med rosor, körsbär och dom finaste orientaliska kryddorna. Smaken är förstås tuff nu i sin ungdom, men har ändå en drickbarhet som överraskar mig. Eftersmaken är supersnygg och räcker i det oändliga. Det var det här vinet som jag också avslutade med för att ha som minne på resan hem, och jag kunde fortfarande plocka fram smaken i munnen när pendeln rullade förbi Rönninge station.

Sen var det Pio Cesares 2006 Barolo också här med en doft fylld med finaste parfym, rosor och torra fina kryddor bl a. Smaken var däremot rejält tuff med sin unga, torra och sträva stil. Lagra så klart. Jag reflekterar över att jag har en hans Barolo 2000 hemma och funderar på om det inte skulle vara läge att snart släppa lös dess kraft.

Ett annat vin som berörde var 2007 Grattamacco Rosso Bolgheri Superiore. Med sina 65& caberbet sauvignon, 15% sangiovese och 20% merlot hade det en otroligt vacker italiensk näsa. Komplex, kryddig, läder, kaffe och så klart körsbär. Även denna alldeles för ung med sträv och oförlöst röd frukt. Smakabra.

Bland ikonerna fanns även 2007 Sassicaia, och visst det är ett sjukt bra vin. Med en dyr doft av elegantaste frukten, röda bär, djup och komplex. Smaken är nästan silkeslen i sin elegans och har ren frukt med lager av smaker. Galet bra. Men även andra vinet 2008 Guidalberto är riktigt bra med liknande drag som storebror, fast till nästan en tredjedel av priset.

Ett vin som fått ny design och som jag fortfarande tycker är väl värd sin prislapp är 2006 Simposio Vino Nobile di Montepulciano. Väldigt snygg och läcker doft och fräsch frukt med lagringspotetial. 199 spänn i B.S.

Dagens upptäckt på vita sidan blev nog 2009 Pecorino Terre di Chieti Bianco IGT. Nytt för mig, druvan Pecorino. Kanske inte den mest aromatiska doften, men en spännande smak i lite viskös stil.


En väldigt lyckad tillställning med massor av bra viner. Det fanns förstås hundratals viner som jag inte hann med, men jag åkte hem otroligt nöjd och då med Gaja i smaken.....