söndag 29 juni 2008

2000 Marimar Don Miquel Vineyard Pinot Noir

Äntligen är min förkylning helt borta. Det här måste firas! För att ställa riktigt stora krav på doft och smak organen, så blir väl en smått mogen "Pino" perfekt. Jag köpte några flaskor av 2002 för ett par år sedan och blev hänförd över dess sensuella muskelkraft. Jag blev som alla andra medryckt i Sidewayes-effekten. Men inge ont i det, det har öppnat mina ögon för hur mycket gott det finns i staterna, om man letar lite och öppnar plånboken lite extra. Den sista 2002 drack jag i januari i år. Då bedömde jag den några poäng sämre än när den var ung. Så jag var lite orolig för den här 2000. Skulle det vara försent? Den här slank med av bara farten på Taxfree´n på VikingLine för ett par månader sedan. Där kostade den 195:-, vilket kan jämföras med 2002 som jag betalade 242:- för på bolaget. Det var först när jag kom hem och la in mina inköp i vinskåpet som jag märkte årgången, 2000. Nåväl, inget att spara länge på alltså.



1985 grundade Marimar Torres, syster till Miquel Torres (Spanien), vingården i Kalifornien. Sex kloner av Pinot Noir är planterade i den 30ha stora vingården, och den färdiga blenden är olika från år till år. Namnet på vingården kommer från patriarken och pappa Miquel Torres som dog 1991. Vingården är planterad med 2000 plantor/ha och skördeuttaget ligger omkring 3 ton/ha.
Vinets färg är vackert mogen rödbrun.
Doften i glaset är stor på söta, mogna nästan torkade jordgubbar. Det går inte att missa jordgubbar. Efter en tid i glaset öppnar det faktiskt upp sig ännu mer, och då då hittar lite smultron fram. Även lite vanilj gör sig hörd. En svag dos av lätt cigarr är riktigt trevlig likaså. För första gången finner jag även hallonbåtar!, i ett vin. Sammantaget kan sägas att doften är sjukt god. En riktig godisaffär, fylld med söta jordgubb, smultron och hallonkarameller.
Smaken är vid första stund i munnen nästan kraftfull och fylligt, och fylld med koncentrerade jordgubbar. Vid andra stunden, när vinet sväljs vänder det och blir mer syrligt och går åt rönnbärshållet. Det som lämnars kvar i munnen är tyvärr en eldighet. Kan det vara så att frukten är på väg att torka ut, och orkar inte bära alla 14% hela vägen?
Slutsatsen blir att doften var klart bäst. Det är nästan värt att köpa för 200:-. Första träffen i munnen är sagolik, men resten en liten besvikelse. Ska försöka köpa någon ny årgång och prova den ung för att känna skillnaden.
Cecilia och Lasse kom förbi på kaffe, och Lasse fick prova ett glas och blev mycket förtjust han med. Det kan löna sig att komma förbi på fika hos oss.

Inga kommentarer: