Provning 100% Druva

Då var det äntligen dags för en provning med grabbarna. Trots två bortfall, så hade vi en synnerligen trevlig kväll. Vi höll till hemma hos Lasse, som även var den som hade ansvaret för vintemat. Själv stod jag för maten. Temat denna gång var 100% Druva. Normalt provar vi vinerna helt blint. Nu hade Lasse ordnat en två-stegs-provning som blev mycket uppskattad. I omgång 1 så provade vi vinerna blint och skulle plocka ut vilka druvor det handlade om. Sex druvrena viner. I omgång 2 fick vi reda på vilka sex druvor vi hade framför oss och vad systembolaget hade för omdöme om dem, men inte i vilken ordning. Utan nu var det på det igen med näsa och mun för att "rätta" till alla felen.

För lekmän som oss är det här riktigt svårt. Men visst har vi blivit duktigare än för några år sen. Det tycker jag nog. Jag lyckades träffa rätt druva på tre av vinerna i omgång 1. Det är jag helt nöjd med. I omgång 2 hade jag fel på två viner som jag lyckats kasta om. Nåväl, riktigt kul hade vi iallafall. Massor av skratt, gissningar och framför allt goda viner.

I glas nr.1 Skrev jag så här om doften: jordig, plommon, bränt gummi, asfalt.

Smaken : Sträv, eldig, kärv, kärnig, körsbär, plommon, ihålig i mitten!

Svar: 2003 Montiano Merlot, Italien, 303:-

Lite lurigt av Lasse att välja en merlot från Italien. Den här var absolut inte värt sina 300:-. Den var helt enkelt inte bra tycker jag, och där var vi alla fyra helt överens. Alldeles för tom i mellanregistret.

Glas nr. 2 Doft: Mörka bär, björnbär, fat, fin doft.

Smak: Svarta vinbär, körsbär, jordig källare, stram, ännu ung, djup smak, sträv, lång eftersmak.

Svar: 2004 Castello di Brolio, Italien, 295:-

Ett vin som jag gillar enormt mycket normalt sett. Men i den här provning tycker jag inte den levererar någon "hallelulja-moument". Den kommer från en topp årgång i Toscana och är kanske väl ung till sitt försvar. I ensamt sällskap hade den säkert varit kung, men dock inte i kväll.

Glas nr. 3 Doft: Stor på vanilj och kola, smörkola, sötaktig frukt, chark, salami, god doft.

Smak: Vanilj, söt fruktig, söta röda bär, jordgubbar, rostat kaffe, smörkola, långt avslut, jättegod.

Svar: 2005 Côte Rôtie Les Jumelles Jaboulet, Frankrike, 294:-

Yes!, this is my thing. Jag missade att det här var en Côte Rôtie. Den var så söt kola/vaniljig på doften. Jag har för mig att dessa norra-Rhone-skatter var mer strama och kärva. Men det här var kanske den förföriska unga syrah´n man läst om så ofta. Inga tunnlar här inte. Den hamnar på wanted-listan.

Glas nr. 4 Doft: Kaffe, jordgubbar, lite lingon, druvtypisk, enormt sexig.

Smaken: Jordgubbar, härliga kaffe-toner, söt fruktig, druvtypisk, djup urgod smak, lätt sträv, lång,lång eftersmak.

Svar: 2004 Pommard La Chanière, Maréchal, Frankrike, 292:-

Ååååhhh. Vilken höjdare. Sexigare än så här är svårt att bli. Jag är förförd, förälskad och frälst på en och samma gång. Trots att den här Pinot Noir´en inte kom i första glaset, utan i fjärde glaset, stod den upp och matchade de tuffare vinerna i provningen. Det här var det vinet som jag tyckte tog hem segern.

Glas nr. 5 Doft: Stor doft, björnbär, plommon, fruktig, fat.

Smak: Fyllig, smakrik, kladdig, syltig, kompakt, björnbär, plommon, mörka bär, chokladig.

Svar: 2005 Malleolus, Ribera del Duero, Spanien, 290:-

Kult. Emilio Moro. Det här är en del av det nya Spanien som jag gillar. Tjock av frukt. Jag hade svårt att plocka den här som tempranillo, det hade nog varit lättare med en klassisk Rioja. Visst är det spännande i vinets skiftande värld! Mer av den här varan tack.

Glas nr. 6 Doft: stor, tydlig doft på gräs, grön paprika, kvist-tomater, grönsaker.

Smak: Viskös, parfymerad, grön paprika, tomat, grönsaker.

Svar: 2006 Raats Cabernet Franc, Sydafrika, 260:-

Det här är inte för mig. Det är säkert välgjort och så, men jag har så svårt för allt grönt. Det kanske kommer en dag när jag längtar efter ett sådant här vin.

Det summerar den här provningen. Snabba och raka nerkluddrade anteckningar. Hela kvällen var för övrigt super lyckad. Vi drack och åt gott. Jag längtar redan till nästa gång. Tack Lasse, Agne och Patrik.

1999 Château Gigognan Clos du Roi

Den här Châteauneuf-du-Pape´n köpte jag vid systembolagets nyhetsrelease 7 feb 2005, Jag provade en flaska för 1,5 år sedan. Nu tyckte jag det var dags att dra korken ur den andra. Under en regnig eftermiddag få sitta och smutta på det här, lyssna på lite slow cool jazz och fundera över livets gåtor, kan det bli mer meditation än så.

Hittar inte så mycket om själva producenten, mer än att dom förfogar över 30 hektar vinodling i Châteauneuf-du-Pape. Egendomen drivs av familjen Caillet. Vinet är gjort på Grenache och Syrah. Hur delningen ser ut mellan de två druvorna får jag inte fram.

Vinets färg är ljus röd med röd/orange kant. Väldigt Bourgogne lik i färgen.

Doften är komplex. Här finns klassiska mogna toner som multna löv, höst skog, svamp. Men också en hel del mörka körsbär, lite tranbär kanske, och en hel del jordgubbar. Mums, jag går igång på det här. Efter en tid i glaskupan ändrar den karaktär och går åt kaffe, cigarr och rosor.

Satan va gott det här doftar!

Smaken är medelfyllig och elegant. Först slås jag av en eldighet (endast 13,5%) som bekymrar mig. Men efter ett stund försvinner den, tack och lov. Smaken fylls av solvarm frukt. Toner av lakrits och mörka körsbär träder fram. Munkänslan är fräsch och elegant. Avslutet är lite torrt men hyvsat långt. Inslag av jordgubbar skrivs ner i anteckningsblocket. Sammanfattningsvis är det här ett vin som levererar bäst doftmässigt, med den eleganta smaken hack i häl. För första gången bedömmer jag ett vin med poäng, och jag sätter 90 poäng för denna Påvens-nya-slott.

1999 Château Gigognan Clos du Roi, CndP, 209:- (pris 2005)

2006 Concannon Pinot Grigio Limited Release

Höst i luften. Med nya numret av Livets Goda i min hand tågar jag över till "mitt" bolag och har en pratstund med butikschef Anders. Han har precis haft en liten provning med sin personal och tyckte den här var riktigt bra. Jag slår till på en butelj och längtar till barnen har gått och lagt sig, då jag läsandes min nya tidning kan sippra på ett glas vin. Nyfiken som jag är, kollar jag vad kritikerna har tyckt om vinet. Till min förskräckelse har både Livets Goda och Allt om vin gett vinet dåligt betyg. Varan kändes bra. För 89 spänn får man en riktigt tung butelj som är snyggt etiketterat. Flaskan känns som en Amarone eller Châteauneuf-du-Pape i handen. Ska man bli orolig? Har producenten lagt mer tid på förpackningen än själva innehållet? Det finns bara ett sätt att tar reda på det....



Doften går åt en trevlig melon ton. Lite honung finns där också, men tydligast för mig är ändå en känsla av konservetrad coctailfrukt. En liten touch av grape hittar jag också. Jag har bara provat ett fåtal Pinot Gris tidigare, så om det här är typiskt eller inte vet jag inte. För mig påminner det här i doften som en Vioginer, fast utan dess typiska blommighet.


Smaken hänger samman med doftens nyanser. Melon. Konserverad coctailfrukt. Avslutet har en känsla av grapefruktskött, inte tok bitter, som blandas med ett litet inslag av nötter. Ett enkelt vin som ändå är hyvsat gott, trots en liten hetta i smaken (12,5%!??).


Livets Goda är helt klart det bästa svenska vintidningen på marknaden.


2006 Concannon Pinot Grigio Limited Release, USA, 89:-

2006 Côtes-du-Rhône Saint Cosme

Efter en artikel i Livets Goda blev jag nyfiken på den här producenten. Det är väl mest för deras vingårds betecknade Gigodas viner som de är kända för, men jag börjar på deras bas vin från Côtes-du-Rhône. I artikeln står att läsa att Château de Saint Cosme grundades 1490. I 14 generationer har Louis Barruol och hans förfäder varit vinodlare, men det är först sedan 1997 som egna viner har producerats. Tidigare sålde de sina skördar till bland annat Guigal, men sedan Louis tog över verksamheten ville han göra något eget. Så här säger Louis också: - Vi är terroirorienterade och jobbar inte med att ta fram kloner utan använder de gamla traditionella stockarna. Jag vill fortsätta vara en liten producent och använda gammal teknik. Inte för att min farfar gjorde det, utan för att jag har provat allt och kommit fram till vad som funkar bäst!
Det här vinet är gjort på 100% Syrah som avstjälkats och vinifierats.


Färgen på vinet är väldigt tät och mörk. Doften i glaset går åt mörka bär, blåa plommon, choklad. Men även lite örter och en del kryddor. Jag tycker doften är riktigt trevlig.


Vinets smak visar på slank och syrlig frukt. Väldigt syrlig. Vinet känns lite "bonnigt". Men jag hittar lite plommon och förstås de mörka bären. Avslutet är tydligt strävt och torrt. Näe, för att bara sitta att sippra på en kväll, så blir det en besvikelse för mig. Doften går jag igång på, men den väldigt syrliga smaken gör att jag längtar efter en bit mat att matcha vinet med.


Dag 2. Nu är vinet något mer dämpat och syrligheten har även den tonats ner. Avslutet är fortfarande strävt och torrt. Längtar återigen efter mat. Dock upplever jag vinet något bättre idag.




2006 Côtes-du-Rhône Saint Cosme, Frankrike, 99:-

1994 Riesling Auslese vs. 2002 Tokaji Aszu 5 p.

Flight 3

Två sötsaker.

Dessa båda godsaker provade vi inte samtidigt mot varandra. Utan de kom fram vid olika tidpunket under kvällen. Den första vi smakade på var rieslingen. Det är vansinnigt kul när dessa gömda skatter släpps på systembolaget. För endast en spottstyvel. Den här köpte jag förra sommaren för 99:-!!! Ett 14 år gammalt vin. Som med dess kvalitet fortfarande skulle klara flera år till. Fantastiskt. Hur kommer det sig att det är möjligt att kunna köpa dessa? Är det otrendigt? Är det för att det är sött? Svårt att uttala? Vad tror ni?

1994 Erdener Herrenberg Riesling Auslese, 99:-

Doften är klockren för mogen riesling. Inte en chans att vi skulle kunna missa det här i en blindprovning. Eller? Det är så stark förknippat med petroleum. En gammal läckande moppetank. Eller en sur och rostig gammal merca. När man berättar det för "oinvigda" rynkar dom på näsan. Det låter inget gott. Men det är inte på ett negativt sett. Utan för mig är det fantastiskt gott. Doften bär också med sig litet honung. Kanske en liten ton av aprikoser eller är det persikor. Gott.

I munnen är vinet halvsött och friskt. Moget med inslag av den tydliga petroleumen. Härliga nyanser av acaciahonung och aprikoser. Långt och balanserat avslut. Smakabra!

2002 Tokaji Aszu 5 pyttonyos, ca 300:-

Den här godsaken hade Stephan med sig. Den hade varit öppnad ett tag, men det märktes ingenting på vinets fräschör. Det här är långlivat. Jag har en till flaska, plus en som jag delar med Agne, frågan är hur länge man orkar vänta. Det är ju så förbannat gott. Jag har skrivit om vinet förrut, så jag gör inga långa utlägg nu.

Doften är fräsch söt och har tydliga toner av acaciahonung. Även en hel del torkade aprikoser.

I munnen är vinet skönt sött. Lätt och balanserat. Tonerna från doften går igen. Acaciahonung. Torkade aprikoser. Det här är så gott så gott.

Livet är för kort för dåliga viner!!

2004 Petite Rousse vs. 2003 Ojai Vernas Vineyard

Då var det dags för.....


Flight 2

Två Syrah viner från Kalifornien.

Glas 1

2004 Petite Rousse Clos Mimi, 219:-

Det här vinet var en favorit som Agne och jag hittade på Divines sortimentprovning för ett år sedan. Det finns lite rolig läsning som Gunnar spaltat upp på Divines hemsida. Bl a står det där att Tim och Mimi Spear startade sitt vineri 1996. Tim är helt hängiven druvan Syrah och gör viner från olika små vingårdar i Paso Robles och Santa Ynes. Hela vineriet är målat i olika nyanser av grönt enligt Feng Shui. Tim anser att detta gör att jästen arbetar maximalt. Tim kallmasserar sina druvor länge eftersom det ger tanniner som går längst ut på tungan. Han spelar klassisk musik för druvorna när de jäser. Chopin fungerar bäst tycker Tim. Tim Spears som är vinmakare följer "the witches almanac ( the lunar calender )", för att bestämma när han ska plocka druvorna. Han pressar alltid sina viner när månen blir större och aldrig när den blir mindre. Och med årgång 2004 har han tagit ytterligare ett steg och pressar vid fullmåne.

Ok....?? Låt oss se vad vi tycker om det.

Redan i doften är den tung på koncentrerad frukt som går åt hallon. Det är mycket starka drag åt reducerad hallonsås. Å jag gillar hallon. Det finns en lätt eldighet (14,5%) som hittar fram genom den kompakta frukten. Efter en tid i glaskupan kommer en stor blombukett fram i doften, med betoning på rosor. En lätt parfymerad ton hänger över vinet. Agne nämner en animalisk doft.

I munnen är det en väldigt koncentrerad frukt, tillsammans med starka inslag av reducerade hallon. Alkoholen försvinner bort i den massiva frukten. Eftersmaken är lång, tjock och kompakt eftersmak.

Det här är ett maxat och lite over-the-topp vin fyllt med hallon, och jag gillar det. Jag blev förälskad för ett år sen och kärleken håller i sig. Men... skulle det visa sig, nästa vin var så mycket bättre att det lutar åt skilsmässa och en ny kärlek som stavas Ojai har uppstått.

Glas 2

2003 Ojai Vernas Vineyard, 299:-

Jag provade Ojai Pinot Noir, iallafall en av dom, för inte så längesen. Den var storartad. Kan hans Syrah nå samma climax?

Doften har liknande assiosationer som förra vinet. Hallon, men här är det inte reducerat. Utan här är det mer förfinad vildhallon som gäller. Visst är doften massiv och kompakt. Förförisk är det bästa jag kommer på. En och annan jordgubbe hoppar upp också. Efter sin tid i glaset, letar sig lite underbara gula frukter fram och härlig smörkola. En svag nyans av tobak finns där i bakgrunden. This is magic. Underbart med ett vin som växlar och bara ger mer och mer under resten av kvällen.

Smaken är hög koncentrerad. Väldigt fruktigt. Förföriskt. Mättad. Extremt läcker. Generös. Wow, wow. Här samsas alla vildhallon, körsbär, torkade frukter och tobak i en sinnerlig symfoni.
Tanninerna är tydliga men snygga. Finishen är väldigt lång och kräver en klunk till. Visst är även det här en fruktbomb, men en väldigt snygg sådan. Det finns en lätt eldighet som inte alls stör vinet, men då har det en nivå på 15,5%. Vi pratar Amarone-nivå. Men det är så kompakt frukt att det nästan inte känns.

Återigen ett vin till Årstbästalistan och det är 2:a vinet från Ojai. Här är en producent som jag defenetivt ska köpa mer av. Är väldigt nyfiken på hans Grenache. Men snart har man väl inte råd att köpa dessa viner som ständigt får högre och högre poäng i pressen. Det här vinet var förövrigt kvällens favorit hos alla.

De söta vinerna vi provade kommer snart....

2000 Barolo vs. 2004 Volnay 1-er Cru

Äntligen dags för en liten provning av seriösa viner. Jag bjuder hem Agne, Stephan och Patrik. Tanken har jag haft rätt länge. Prova två viner mot varandra, head-to-head, och däremellan äta gott. Det blev två flighter plus ett par söta viner. Hela kvällen var otroligt trevlig. En succé i mina ögon. Jag hoppas vi kan göra något liknande igen, kanske i vår?

Maten blev mycket uppskattad. Det är så sjukt kul att planera och genomför nåt sånt här. Till första rätt bjöd jag på en ost-assiette. Ja, jag vet, kanske lite konstigt att börja med ost, men jag kände för det. Tallriken bestod av Brillant-Savarin, Brie de Meaux, Gruyere, Tryffelpecorino, Cecina de Leon, Spansk fikontårta och tre sorters marmelader. Allt smakabra!

Nästa rätt bjöd Stephan på. Han hade bakat en egen anklevermousse som han serverade med en äppel/cider-kompott samt rostade nötter. En klase egen odlad vindruvor fick följa med som en sista touch. Det här var en riktig fullträff i smakkombination!

Varmrätten bestod av hängmörad entrecôte med rödvinssås och wokade grönsaker tillsammans med de Puy-linser. Till slut blev det en efterrätt av tonkaböns-pannacotta med passionsfruktssås. Hoppas alla var mer än nöjda, det var iallafall jag.

Flight 1

Mogen barolo, smakar det som bourgogne?

Glas 1


2004 Volnay 1 er Cru Monopole Clos des 60 Ouvrèes, 469:-




En bourgogne som jag köpte 15/1 2007. Producenten Domaine de la Pousse kan jag inte så mycket om. Men distriktet Volnay ska enligt Mikael Mölstad kalls för Bourgognes drottning. Härifrån kommer "feminina" viner med typisk doft av röda frukter. 2004 var inte heller ett lätt år, men så här tyckte jag:



Doften är klockren druvtypisk för Pinot Noir. Den mest underbara doft av jordgubbar. En näve nötter och en mjölchoklad. Blir det en Marabou Schweizernöt? Doften är helt klart makalös. Tillockmed Agne som annars gillar "macho"-viner lät lite salig över vinets doft.





I munnen har vinet en bra kropp. Fransk frisk syra. Riktigt snygga tanniner. Strawberries!Strawberries! For days, skulle nog Gary V. ha sagt. Här finns dom där underbara jordgubbarna. Avslutet är långt och gott. Visst är vinet gott, men 469 spänn? Nja, jag köper det nog inte igen.







Glas 2




2000 Barolo Arione, 254:-




Ett vin som jag köpte för fyra år sedan. En ganska snabbmognande barolo som visade upp en mycket vacker färg. Årgång 2000 beskrivs som outstanding.



Doften är mogen och har en liten ton av nagellack tycker jag. Annars är det mest körsbär som kommer fram. En ganska eldig ton ligger över doften.


I munnen har vinet kvar sin frukt trots sin mognad. Smaken har en begynnande mognad. Rätt tuffa tanniner finns kvar. Mitten är tyvärr litet tunn eller vattnig. Finishen är torr och lång med inslag av körsbärskärnor.





Att jämföra dessa gjorde att vi hittade tydliga olikheter. Barolon var den största besvikelsen. Kanske en för klen producent. Den är ju ganska billig för att vara en Barolo.









Flight 2 kommer senare..........