2008 L´Indigéne Mas des Agrunelles

Ännu ett från Viniks Ekovinlåda Höst 2011. I flaskan har vi 60% syrah, 25% grenache och 15% carignan. Här används naturliga jäststammar och syrah och grenachen har fått ligga i ståltank, medans carignanen har fått växa i fat. Det är biodynamiskt och lågsvavlat.

Doften är lockande och stor med sina mosade hallon och blåbär. Det finns en lakritsrot här och även några kvistar med salvia. En liten touch av något animaliskt.  Över hela doftkvasten ligger en grusdammig slöja. Lovande doft.
Smaken är snäppet över medelfylligt och har en frisk syra till en generös frukt som balanserar det hela. Massor med mosade körsbär, hallon och tranbär. Återigen får jag en känsla av dammig grusväg, vilket jag tolkar till mineralitet. Ett rätt så långt och saftigt/läskande avslut.

Andra provade vinet ur lådan från Vinik och två fullträffar redan. Jag måste säga att jag är väldigt överraskad, då jag hade rätt låga förväntningar. Tänkte väl, - jaja, alla verkar tycka om dessa viner från Vinik, så jag får väl se efter vad all ståhej handlar om. Nu återstår fyra flaskor i lådan och nu har mina förväntningar skruvats upp en aning.

SB : 72840-09 (låda om 6 viner för 960:-)
Pris : 125:-

2006 Nittardi Chianti Classico Riserva

Lillebrorsan med familj kommer ner över helgen och vi får en härlig dag i stugan. Jag har länge längtat till en god Chianti med ren 06-frukt. Nu fick det bli läge. Nittardis historia sträcker sig ända tillbaka till 1100-talet, då dess försvarstorn -Nectar Dei omnämns för första gången i historieböckerna. På 1500-talet ägdes egendomen av konstnären och arkitekten Michelangelo Buonarroti. Han förstod även markens potential i att göra vin och lät plantera vinrankor där. Idag består Nittardi av totalt 12ha vinodling och de senaste 25 åren har ägarna renoverat i källaren och i vingårdarna.

Nittardi Chianti Classico Riserva sägs bara göras de år med de bästa väderförhållandena och bara de bästa sangiovesedruvorna från Nittardi Vigna Alte används, samt en liten (5%) andel merlot. Vinet ligger på franska barrique i 24 månader. Här har ägarna till sin hjälp enologen Carlo Ferrini för sin skapelse.

Doften är makalös god med ren, rik och djup frukt. Mörk mogen frukt med snygg fatbehandling som sänder iväg superläckra toner av nougat. Här finns också körsbär och plommon. Det här är precis vad jag hade längtat efter, och jag kommer på mig att näsan tillbringar mer tid i glaset än vad gommen får smaka. När det väl fyller min mun så är det med djup, komplex och dyr mogen frukt. Härlig balans med knäcksöta fat, bigaråer, plommon och mjölkchoklad. Avslutet är ruskigt gott och långt. Yes, mitt-i-prick för min smak.

SB : tyvärr slutsåld
Pris : 349:-

2001 Baron de Ley Gran Reserva

Under första halvan av det här året blev jag nyfiken på att prova Rioja, och då framför allt årgång 2001. Rioja var lite av ett outforskat område för mig och i början av min utforskning blev jag kallad turistjävel och det ena och andra av mina vänner. Jag lät mig inte förskräckas utan var fast besluten att hitta det typiska för Rioja. Resultatet var av blandad kvalitet. Några var rejält träiga och andra helt förtjusande. När jag sedan även hade en herrmiddag med BOWB så skulle det visa sig att vi fick prova två stycken Riojor som blev en ögonöppnare även för mina vänner. Nu senast på provningen med Munskänkarna och Håkan Larsson så fick jag prova 01:an av Baron de Ley´s Gran Reserva och suget var tillbaka. Så pass mycket att jag beställde hem en flaska för att prova själv.

Doften är läckert mogen med hästläder, söta fat och en tjusig skogsmatta. Här finns också torkade kryddor, mörka bär och vanilj. Jag gillar det här och -Ja, det finns lite lätta dillchips här också, men de håller sig i schakt. I munnen är smaken silkeslen med toner av körsbär, vinbär, fat och vanilj, Här kommer skogsmattan igenom igen men nu är den också fylld med svamp. Medelfylligt och med en fräsch syra. Avslutet är läskande gott. Det som jag sa sist stämmer in ännu; det här vinet är förbannat behagligt att dricka.

SB : 87949 ( tillf. slut hos leverantör)
Pris : 180:-

2009 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor

Ett vin som flera bloggare tyckt mycket om är denna lilla juvel. I glaset får jag en helt ofatad druvjuice av mestadels Grenache samt Syrah och Carignan. Biodynamiskt och lågsvavlat.

I doften är vinet kryddigt och mustigt med krossade bär av körsbär och hallon. Lite sötlakrits tittar fram och även en animalisk ton. Jag skriver ner funky i anteckningsboken. I munnen finns massor med krossade hallon och även en del körsbär. Varm lite sötfruktig, men långt ifrån syltig. Här kommer det funkiga igenom som tändsticksvavel. Fräsch och torr frukt med ett gott avslut som åter trycker på hallonen.

Jag gillar också det här vinet. Det var t.o.m bättre dag nr två. Tack för tipset alla bloggare.

SB : Ekolådan höst 72840-09, (6 st olika viner från Vinik.)
Pris : 160:-

2009 Charles & Charles Cabernet/Syrah

Efter mitt möte med den karismatiske Charles Smith på 19 glas förra året, så är det alltid spännande att följa hans viner. Nu har ett nytt vin kommit där han har inlett ett sammarbete med Charles Bieler.
Druvblandningen i vinet är 51% cabernet sauvignon och 49% syrah. Vinet kostar 110:- och kom i beställningssortimentet 1 september, men jag såg nu att det står tillfälligt slut hos leverantör på SB:s hemsida. Jag var nyfiken förstås men samtidigt har jag kanske inte hyllat de billiga röda vinerna från Smith tidigare, så jag skruvade ner mina förväntningar lite.

Doften känns enkel. Lite vanilj och röda bär, kanske en uns anis också. I munnen finns en ren och enkel frukt av små söta röda bär som blandas med lite plommon. Det är medelfylligt med en helt ok syra och den har kanske inte den allra längsta eftersmaken.

Nja, ganska enkel om än rätt god. Det roliga är att jag lämnar ett glas kvar i flaskan om kommer ihåg det dag tre. Då jag smakar har det hänt något, den har växt lite till en större skjortstorlek, inte mycket men tillräckligt. Nu finns igenkännande C. Smith-stil med en röd bärpaj och en fluffig vaniljmousse därtill. Gott. Johan P har också provat.

SB : 70987
Pris : 110:-

2008 Perbacco Nebbiolo

Genom att ha läst en  rekommendation från FV så inhandlades några buteljer av Vietti´s Parbacco. Jag är bekväm av mig och citerar importören Hjo Grosshandels information om vinet;

 Vietti har sitt högsäte mitt i hjärtat av barolodistriktet, i den lilla byn
Castiglione Faletto. Firman har för närvarande 32 hektar vinodlingar i
olika kvalitetsområden i Piemonte. Grundaren Mario Vietti startade
sin karriär som druvodlare och försåg producenter av baroloviner med
råvaror av hög kvalitet. Mot slutet av 1800-talet kände sig Vietti redo
att framställa viner under egen etikett. Vietti var en av de första
producenterna i området som förstod skillnaderna i de olika lägena i
Barolo och började så tidigt som 1952 att vinifiera och buteljera viner
från de olika vingårdarna separat. Detta var något banbrytande på sin
tid. Idag är det tämligen självklart att olika vingårdslägen har olika
karaktär och bör vinfieras och buteljeras som egna viner.
Druvorna till Perbacco kommer bla från vingårdar i Castiglione
Falletto, Barolo och Novello. Det vin som av en eller annan anledning
inte blir till Viettis Barolo blandas i Perbacco. Vinet blir på så vis en
lillebror till Barolo i en mer lättgänglig stil.

Druvorna från de olika vingårdarna är jästa separat. Därefter lagras
vinet i 10 månader på barrique för att sedan lagras ytterligare 16
månader på stora fat av slovensk ek. Efter denna lagring blandas det
slutgiltiga vinet.

Vinets doft ger ifrån sig klassiska körsbär, lite tjära, målarfärg och flyktiga menthola drag som ger en frisk pust till det hela. I munnen är uppträder vinet piggt och friskt med läskade munkänsla. Lite alkoholvarm frukt med finkorniga tanniner och drag av körsbär, körsbärskärnor,  choklad, lite fattoner och en del jordiga toner. Det lämnar ett fräscht avslut i munnen och är riktigt gott.
För den som får ett glas över till dag 3 (fråga inte hur det är möjligt ;-) ), så tycker jag att vinet är om möjligt ännu bättre. Nu har det syrligt friska lugnat ner sig en aning, utan att det blir trött, och frukten har växt in i sin kostym. Riktigt gott. Det får mig att tro att resterande flaskor får ligga och ruva i sisådär 2-3 år till, innan nästa flaska får sätta livet till.

SB : 73952
Pris : 199:-

Håkan Larsson hos Munskänkarna Södertälje

 I fredags hade vi en provning genom Munskänkarna med Håkan Larsson som provningsledare. Håkan är ett välkänt namn och ansikte som säkerligen inte behöver en närmare presentation. Han guidade oss genom vinerna under temat: Trender & Tendenser i Vinvärlden. Det gjorde han på ett synnerligen underhållande sett och många gick nog hem den kvällen med ett leende på läpparna.
Här kommer några anteckningar på vinerna vi provade.

 2010 A Christmann Königsbacher Ölberg Riesling Trocken ( 71592, 199:- ), har en lockande och inbjudande doft, fylld med citrus, färska aprikoser, gröna äpplen och lite exotiska frukter. I munnen en synnerligen frisk och fräsch smak, men en något söt ton. Återigen citrus och aprikos, men även en del mineraler i form av ostronskal. Jättegott, det är svårt att värja sig mot den här tycken av riesling.

 2009 Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen ( 74905, 159:- ), har en mycket stramare näsa än sin föregångare. Som så ofta hittar jag lite rök, havsvatten-stänkta stenar och mycket mineraler i Österrikiska viner, så också i den här. Den känns ändå fetare i tonen är tysken tidigare. Även smaken är stram och mineralig, toner av vit grape, citrus och rök. Fräscht och väldigt gott.

 2010 Oak Valley Chardonnay, ( 2047, 149:- ), har en doft av smöriga popcorn, rostade fat och gul frukt. I smaken hittar jag brynt smör, ananas och grape. Det här är inget för mig, men jag måste ändå säga att till varmrättens kyckling, svartrötter, primörer, ugnstekt potatis och en sås med en liten ankfetts-touch, gick det alldeles förträffligt att dricka till.

 2008 Kahurangi Pinot Noir ( 84934, 155:- ), har en insmickrande pinotfrukt, med toner av mogna jordgubbar, vanilj, svaga örter och lite fat. Upplevs fräscht. I smaken återigen väldigt druvtypisk med fräscha jordgubbar, lite lätt av både örter och kryddor. Väldigt gott, inte stort men befriande rent att dricka.

 2001 Baron de Ley Gran Reserva ( 87949, 180:- ), har en komplex och mogen doft med klassiska Riojadrag, läder, torra kryddor, fat, lite vanilj och små dillchips (som inte tippar över till kräftspad). I smaken är vinet läckert moget med toner av läder, svamp, fat, vanilj, te, skafferi-kryddor och körsbär. Kvällen bästa enligt mig. Väldigt gott. Behagligt att dricka. Balaserad. Skön alkohol. Ja, det här är förbannat gott helt enkelt.  

2009 Xavier Chateauneuf-du-Pape ( 6267, 219:- ), har en doft av rik, fyllig och kryddig frukt, med drag av blåbär, björnbär och örter. I smaken får jag en eldig, ja faktiskt smått spritig mörk frukt, med toner åt björnbär, blåbär och plommon. Även vanilj, örter och lite viol. Det är grovt och maffigt med inriktning på kraft. Jag har fått svårt att dricka dessa viner. Ett glas absolut men sen tar det stopp. Det blir lite för grovt och too much för mig just nu. Sorry.

Tack Håkan Larsson för all matnyttig information och tack Jan för en bra genomförd provning.