fredag 30 juli 2010

2000 Zenato Amarone della Valpoliciella



Mogen amarone skiljer sig rejält från ung. Jag dricker inte alls mycket amarone nuförtiden, och när det blir så har det den sista tiden varit just 10 år eller äldre. Det har väl mycket med att göra att min smakpalett har ändrats och amaronen som jag tidigare köpt har fått ligga kvar på hyllorna helt enkelt. Nu menar jag inte att amarone är ett dåligt vin, tvärtom. Jag tycker det kan vara vansinnigt gott i rätt sammanhang. Nu när vi har gäster här i stugan som är stora älskare av just amarone, så kändes tillfället helt rätt att få dra korken ur den här. Annars kanske inte dom ljumma sommarkvällarna just nu passar sig till amarone, men vi kör ändå.


Doften är rejält mogen. Starka drag av bondgård, ladugård, utedass och gödsel. Det här är en doft som inte tilltalar alla, tror jag. Klart häftig. Doften har också starka drag åt portvinshållet, med massor av dadlar och mörk bitter choklad.


I munnen är det mycket av allt. Vinet täcker varje del av munhålan. Rejält portvinslik med tydliga dadlar, fikon, romrussin och mörk bitter choklad. Frukten är mycket sötmogen och det kan skönjas pulvriserade tanniner. Smaken hänger kvar otroligt länge. Att dricka det kan jämföras med just portvin och därför räcker två glas för mig. Ett meditationsvin att njuta tillsammans med goda vänner.





Inga kommentarer: