2001 Simonsig Tiara / 2006 Pago de Los Capellanes

Oftast är det enkla det bästa. Just det enkla upplägget att var och en tar med sig en flaska vin och vi provar det tillsammans, är bland det roligaste jag vet. Inget tema eller avancerad matlagning, utan ikväll var det Agne och jag, två flaskor vin och varsin välfylld tallrik lammracks.

2001 Simonsig Tiara har en doft fylld med röda och mörka körsbär. Här finns sekundära mognadstoner så som stall, blöt undervegetation och svamp. Europeisk i sin doft och för mig drag åt dt italienska hållet med mandelmassa och körsbär.

Smaken är rund och mogen. Trots den mjuka frukten biter syran i ordentligt och håller vinet rak i ryggen. Mörka körsbär och choklad blandas med en rejäl dos ekfat. Avslutet är långt och mörkt fatigt.

Skönt med ett Sydafrikavin som inte domineras av rök. Visst är det väldigt fatigt, men mognadstonerna och det friska bettet gör att vi njuter av det här vinet. Blenden är 70% Cabernet Sauvignon, 26% Merlot och 4% Cabernet Franc. Tiara gjordes första gången 1990. 2001 var en sval årgång med kalla nätter.

2006 Pago de Los Capellanes Tinto Crianza har en kraftig doft av vanilj. Här mixas hallon och jordgubbar till en läcker juice. När jag doftar får jag en känsla av den friska citrusdoft man får när man skalar en apelsin. Annars känns doften väldigt grenache-lik och även litet parymerad.

I munnen känns vinet välbyggt och påkostat. Den har en bra syra och små fina korn av tanniner. Vinet domineras av mörk frukt i smaken, men den har något godisaktigt och parfymerat över sig också. Avslutet är långt och fyllt med lakrits och viol.

Vi njuter av det här vinet också. Dock känns det som om det är litet för mycket make-up över vinet. Vi kan inte finna någon känsla av varifrån det kommer ifrån. Skulle jag få det blint skulle lätt ha gissat på Australien. Men vad gör det just ikväll när det smakar så bra.

Vinet är gjort av 90% Tempranillo och 10% Cabernet Sauvignon.
De två druvsorterna skördas och vinifieras separat. Spontan alkoholjäsning i rostfria tankar under 30 dagar, följt av likaså naturlig malolaktisk jäsning vid 20° i 22 dagar, varefter viner dras om, utan filtrering, klarning eller kylstabilisering, på mellanrostade nya franska ekfat för lagring i 12 månader. Slutligen blandas de två vinerna i tank, buteljeras efter varsam filtrering och lagras i ytterligare 12 månader på flaska.

Två bra viner som var väldigt olika varandra. Det enkla upplägget kan överraska med vad som helst. Svårare än så här behöver det inte vara......

2007 Ballarin Langhe Bianco

Det är första gången jag provar ett vitt vin från Piemonte och jag är nyfiken som f... . Vinet fick jag av Tryggve och Mia som bilat runt i vin-europa i somras och köpt på sig godsaker från sina smultronställen. Producenten heter Azienda Agricola Cascina Ballarin och ligger i La Morra.
Druvblenden är chardonnay, favorita och pinot nero. Chardonnay känner alla till, men Favotita var ny för mig. Den ger välstrukturerade viner med bra syra, men doften är svag utom i vissa fall då den får en lätt ton av päron. Pinot Nero är som bekant en synonym för Pinot Noir.

Det första som slår mig när jag doftar på vinet är vit burk sparris. Det fortsätter med burk champinjoner och vidare med gråpäron. Det finns något Chablis-likt över vinet men med en läcker exotisk touch av mango på det.

I munnen återkommer känslan av vit sparris och gråpäron, men på det lite skönt bittra drag av grapefrukt. Fortfarande finns Chablis-känslan i vinet med sina mineral toner och våta stenar. Men det finns det där exotiska med mango runt det hela. Avslutet är gott med inslag av champinjoner.

Jag gillar det vinet. Det är läskande, gott och har ett personligt uttryck. Tack Tryggve och Mia för en rolig upplevelse.

2007 Ballarin Langhe Bianco, Italien.

2005 Seghesio Old Vine Zinfandel

I en tid när nästan halva svenska vinbloggsfären provar Bourgogne, drar jag korken ur en mullig Zin. Inte för att jag inte gärna njuter av ett glas Pinot Noir från de franska distrikten med alla de underbara namnen, utan för att jag helt enkelt inte har fyllt garderoben med det. Det kommer det med i framtiden. Nu tillbaka till Napa och Seghesio, som i Old Vine har hämtat in ett urval druvor från egendomarna i Alexander Valley och Dry Creek Valley. De väljer ut druvor som kommer från stockar som är över 60 år gamla och vinifierar dem separat. Vinet får mogna på 75% franska ekfat och 25% amerikanska ekfat, varav 30% var nya. Allt enligt info från importören Johan Lidby.

Doften är stor, kraftfull och mörk. Packad med plommon, björnbär, choklad och tydlig fatkaraktär. Dock inget ekmonster, utan en vän med eken. Jag hittar också en liten läcker animalisk ton. Efter en stund i glaset får jag starka minnen av en brasa, lägereld.

I munnen är vinet tjockt och koncentrerat. Men tyvärr biter alkoholen i rejält. 15,5%. Bakom eldigheten finns en känsla av röda bär mitt bland den mörka plommon frukten. Kan det vara "svarta hallon" ?? Vinet blir absolut inte syltigt utan bärs upp av en skön syra. Avslutet är riktigt långt och väldigt gott.

Jag älskade 04:an av det här vinet, men tyvärr är denna årgång inte lika bra. Det är alldeles för tydlig på alkoholen. Det är fortfarande väldigt gott, men 04:an var nåt speciellt. Jag har provat det här vinet förrut, läs gärna om det här.

2005 Seghesio Old Vine Zinfandel, Sonoma County, USA, 279:-

Min lillebror som var med och provade hade även köpt med sig en flaska. Se där, ett av de allra första vinet som jag bloggade om. Då provade jag 01:an, nu var det 04:an. Tyvärr var det så som jag befarade, som att dricka dillchips. Nej, 01:an minns jag som lite bättre än så här. Visst, långt in på kvällen så finns där en läcker elegans med röda körsbär och jordgubbar bakom dillspadet.
Jag ger inte upp om att få prova bättre Riojor.

En kanon och sju stolar.

Patrik och Carina kommer över på en liten vinprovning och jag har lovat att plocka något ur garderoben. Efter lite sökande hittade jag ett tema som vi inte provat på länge, Sydafrika.

Jag köpte en hel del viner från det landet tidigare, men till slut blev den där rökiga karaktären för jobbig för mig. Hur skulle jag reagera ikväll?

Men först började Patrik med att hälla upp lite bubbel i glasen medans vi jobbade runt spisen. Vinet har det enkla namnet J. Just denna cuvée jubilerar 20 års vinmakande, J Cuvée 20 Brut. Vinet kommer från fälten i Russian River Valley och det är en Non Vintage.

Vinet har en frisk och fräsch doft. Väldigt tydlig på päron och på det en lätt rökig karaktär.
I munnen är vinet friskt och fräscht med livliga bubblor. Vinet är lite sötare än förväntat, men väldigt gott. Päron är tydligast men visst finns det lite äpple där också. Avslutet känns lyxigt gott med en ton av blodgrape.
Jag blir förtjust i vinet.



J Cuvée 20, Russian River Valley, Kalifornien, ca 340:-

Så var det dags för den lilla miniprovningen. Först ut ett vineri som jag följt mycket under åren. Framför allt deras Pinotage, som jag är såld på. Jag pratar förstås om Kanonkop. Nu var det inte deras Pinotage vi provade utan Bordeaux-blenden Paul Sauer. I flaskan samsas 63% Cabernet Sauvignon, 31% Cabernet Franc och 6% Merlot.

Doften är fruktig med toner av grön paprika, vanilj och lite tomatpuré. Frukten går åt det mörka och jag hittar också lite kålrot. Efter en stund känns animaliska drag av blod och rått kött igen. Men även lite mognadstoner med fikon och tobak, och visst, visst finns det där, rök!

I munnen känns vinet kraftfullt och fruktigt. Bra ryggrad men silkesmjuk. Väldigt rökig med tydliga toner av rostade ekfat. Tobak så stark så att det känns som om vi tuggar en cigarr. Boysenbär eller gotländska salmbär. Vi får en känsla av söta vinbär också, om det låter rimligt. Även en hel del sötlakrits. Långt avslut som mynnar ut i tobak.

Vinet är mycket gott. Men efter ett tag blir det lite för mycket av all tobak och rök. Vi blir lätt mätta på stilen, och då ska man veta att vi gärna uppskattar en god cigarr i munnen.

2003 Kanonkop Paul Sauer,Simonsberg-Stellenbosch, Sydafrika, 232:- vid köp nov-06.

Sista vinet i miniprovningen kommer från Boekenhoutskloof. Jag har tidigare provat deras Syrah och blivit förälskad i den. Idag ska vi prova deras Cabernet Sauvignon. Det underbara namnet är hämtat från ordet Boekenhouts som är namnet på ett träslag som är vanligt vid tillverkning av möbler. Så som te x stolar. De sju stolarna på etiketten sägs också symbolisera vineriets sju ägare.

Kraftfull och fruktig doft. Väldigt läcker doft av vitpeppar, pepparbiff och grön paprika. Man skulle kunna tro att det är deras Syrah vi doftar på när jag skriver ner ord som korv, charkuterier, och blod. Vi hittar också en udda doft av gammalt rosenvatten och tvål. Inget negativt utan tvärtom. Men såklart finns det även här också, nu pratar vi tobak. I ännu högre dos än i första vinet.

I munnen är vinet fylligt och kraftfullt. Tyvärr helt packad med tobak som gör det svårt att se vad som finns bakom all rök. Vi lyckas iallafall spåra grön paprika, ekfat och röda syrliga bär som tex rönnbär mitt i den annars så mörka frukten. Avslutet är långt och lämnar kvar en cigarrstump i munnen.

2004 Boekenhoutskloof Cabernet Sauvignon, Franschhoek, Sydafrika, 299:- vid köp aug -07

Det är abslout inget dåligt vin. Det är faktiskt riktigt gott, men det blir precis som sin konkurrent Kanonkop för mycket i längden. Och får vi välja så tyckte vi mer om Kanonkopen just ikväll. Boekenhoutskloof var lite råare, tuffare och vresigare i stilen. Jag lämnar en flaska kvar av den i garderoben och ser vad som händer i framtiden. Min gissning är att den aldrig blir den där gentlemannen utan är som guvernören i Kalifornien.

Tack Patrik och Carina för en mycket trevlig kväll. Det gör vi väl om snart?

2006 Fort Ross Pinot Noir Symposium

Ett av förra årets bästa Pinot Noir som jag provade var 2005 Fort Ross Reserve. Den bjöd Agne mig på blint, läs gärna mer här. Jag blev så tagen av vinet, men också bestört då det inte fanns några kvar att köpa. Däremot fanns den här Symposium i beställnings sortimentet. Här är det inte helt och hållet Pino heller, utan det är även med 4% Pinotage också. En variant som åtminstone jag inte sett tidigare.

Tidigare har även Finare Vinare provat och de lämnar även en utmärkt kort beskrivning om producenten, läs om det här.

Doften lovar gott med spännande inslag av tång, skogsbär och järn. Lite senare kliver även apelsin in i ledet. Frukten doftar lite söt och varm med en lätt kryddig ton ovanpå.
I munnen känns doftens inslag igen. Tång och skogsbär. Syran är frisk och fräsch, det hjälper vinet från att bli jolmigt. Frukten är lätt söt men på tok för eldig. Etiketten säger 14,1%. Inte nog med att avslutet är brännande, det är väldigt kort också. Det som kändes så lovande i doften försvann i munnen och lämnade kvar ett : nej tack.

Vilken otrolig skillnad på de två vinerna. Lägg upp 70 kr till och du får Reserven som är flera klasser bättre. Men det är enligt mitt tycke. Jag håller Fort Ross Pinot Noir Reserve, Walter Hansel Pinot Noir North Slope och Marimar Don Miquel Pinot Noir väldigt varmt om hjärtat.

2006 Fort Ross Pinot Noir Symposium, USA, SB 75203, 246:-

Saint André

2004 Vina Robles Signature

Viner med hög andel Petit Verdot provar jag alldeles för sällan. Därför blev jag extra nyfiken på det här vinet som Agne drog korken ur. Druvblenden är 72% petit verdot och 28% syrah. Jag har själv övervägt att köpa vinet, då den reas ut på bolaget. Priset idag är 199:- mot tidigare 263:-. När också Café Rotsunda gillar vinet höjs förväntningarna.

Doften är bra kryddigt och ger ifrån sig mörk frukt. En mix av björnbär och choklad ligger över dom tydliga fatinslagen.

I munnen känns den mörka dova frukten syrlig och inte kladdig. Faten är tydliga och björnbär, choklad och timjan känns igen. Vinet känns tyvärr lite för eldigt (14%), vilket också känns i slutet på den långa eftersmaken.

Vinet är gott, men saknar lite av den där sista lilla extra för att jag ska falla för den. Jag tackar Agne för det trevliga initiativet.

2004 Vina Robles Signature, Paso Robles, USA, SB 98967, 199:-

2007 Tendral

Först ut i år blir en Priorat i systembolagets fasta sortiment. Det moderata priset är långt ifrån vanligt med viner från denna del av Spanien. Den alltid så generöse Agne har tagit med sig ett par viner som vi provar öppet.


Här har vi den för mig så typiska Priorat doften, körsbärskärnor och jord. Tydligt är också en hel del bittermandel. Trevliga animaliska undertoner blandas med röda bär.

I munnen är vinet rejält strävt och fylld med röd syrlig frukt. Frukten känns fräsch och ursprungstypisk med kvarhängande körsbärskärnor. Avslutet är långt lite eldigt och kärnigt.

Jag gillar vinet, men kan förstå om många kan uppleva den för tuff och kärnig. Sett till priset är vinet mycket bra. Undrar om vi inte ska dra ihop en Priorat provning igen, Agne?

2007 Tendral, Priorat, Spanien, SB 2721, 115:-