2001 Chateau Lafon-Rochet

En enda gång har jag köpt primörviner. Då gällde det årgång 2001. Jag hade semester då det begav sig, den 21 augusti 2002 kl 11. Jag befann mig i Hälsingland och for in till systembolaget i Hudiksvall. Klockan 11 stod jag där och sökte uppmärksamhet hos personalen. Han som hjälpte mig var trevlig men fick läsa igenom rutinerna för händelsen. Det var första gången för honom och jag gissar den enda gången det året.

Sen var det bara och vänta. Och vänta. Och vänta. Så, den 24 mars 2005 fick jag samtalet att det gick bra att komma och hämta vinerna. Som tur är har jag släktingar som bor i Hälsingland som fick rycka in och kvittera ut, annars hade det blivit en resa på 35 mil, enkel.

Nåväl, det här är en av de flaskor jag köpte då. Jag kan inte så mycket om slottet, men läser i min uppslagsbok att slottet är klassat som 4e Cru Classé. Gården köptes av familjen Tesseron 1959, och då var den riktigt nergången. Men med en himla massa pengar satsades på omplantering och restaurering. Så nu kan gården erbjuda mer kraft och modernare viner.

Färgen på vinet är mörk röd. Här syns ingen begynnande mognad.

Doften är direkt knuten. Sen framträder en tydlig jordighet. Under jordlagret kan man förnimma stall och svarta vinbär. Mycket mer är det inte. Den tydliga jorden skymmer allt annat.

Smaken är som att tugga ett stycke jord. När man svalt jorden fylls munnen med läder, hästsadel och svarta vinbär. Vinet har en tydlig strävhet.

Ju mer jag och Agne provar på vinet, desto mer blir vi övertygade om att det är defekt på något sätt. Det blir svårt att njuta av dropparna i glaset, varför vi lämnar halva flaskan för att frysa in till framtida såser. Typiskt. Kan det vara korkskadat tro? Efter sådan väntan. Jag tror att jag blivit en stor förespråkare för skruvkapsyl.

2001 Chateau Lafon-Rochet, Saint-Estephe, ca 320:-

Årsbästa 2008

(Bilden är lånad av Systembolaget)

Jaha, snart är året till ända. Mitt första bloggår. Som vanligt går det fruktansvärt fort. Men det har både vart lärorikt och roligt. I stort sett varje kväll går jag in och följer ett antal vinbloggar och det är fantastiskt spännande att följa era vinupplevelser. Så ett stort tack till er och ett stort tack till ni få som läser denna enkla blogg. Måste även få tacka familjen som står ut med en vinörds alla egenskaper.

Det här få bli en lista på de viner som jag fått sitta med i lugn och ro och avnjutit. Alla viner som provats på mässor är därför inte med. Det är ingen rangordning utan bara en samling på årets största vinupplevelser, för mig. Det är ingen lång lista och den är långt ifrån så fin som liknande listor finns på andra bloggar. Men de var stora för mig.

2003 Guidalberto, Tenuta San Guido, Bolgheri, Italien.

2003 Ojai Vernas Vineyard Syrah, Kalifornien, USA.

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir, Kalifornien, USA.

1998 Vaio Armaron Amarone, Serego Alighieri, Italien.

2002 Fabius, Ciacci Piccolomini, Toscana, Italien.

Nu ser jag fram emot 2009 och nya urgoda viner. Både sånt som jag dricker och sånt som andra skriver om. Tack!

Kluckande julklappar från familjen

2005 The Custodian Grenache

Jakten fortsätter...
Jag har fått smak för grenache. Jag tror det är för dom för mig typiska söta hallonen och den härliga gräddkolan. Det här är från en gammal favorit producent som gör i mitt tycke personliga viner. Just renodlade grenacher är väl inte de mest välrepresenterade i Systembolagets sortiment.


Doften svarar upp mot mina förväntningar. Den är fylld till bredden av söta hallon och jordgubbar. Här finns även dom där hårda gräddkaramellerna med hallonsmak. Det lockar till att få dricka. Det ska finnas nån godispåse med hårda gräddiga karameller med smak av hallon eller jordgubb, Karamellerna är styckpackade i påsen och är vita med röda linjer i. Jag kommer bara inte ihåg vad dom heter. Men för mig är det exakt vad jag hittar i doften hos Grenache. Just i det här glaset finns en liten eldighet också. Vinet ligger på 14,5%.

Smaken är kraftfull med tydliga toner av söta hallon och en del alkohol. Bakom hallon finns även en del jordgubbar och några körsbär. Vinet är lätt att tycka om och slinker skönt ner i strupen. Visst blir smaken kanske lite enkelspårig i längden och visst kanske vinet saknar det där riktiga djupet. Men det är gott ändå!

2005 The Custodian Grenache, d´Arenberg, Australien, 119:-

2006 Les Hauts du Castellas vs 2005 Grande Garrique Jaume

När Patrik, Sussanne och Ebba kom över för att äta lite småplock och titta på finalen av detta års Idol, så passade vi på och köra en head to head. Två stycken viner från det Rhone ditriketet Vacqueyras. Jag är ine så mycket påläst om området, men för mig känns det lite som en fattigmans Châteauneuf-du-Pape. Druvblenden är lik, precis som dom korslagda nycklarna på flaskhalsen. Just dom här två har för mig inte riktigt samma kropp som en Ch.d-Pape. Prisbilden är densamma för båda. Les Hauts ligger i ordinarie sortiment medans Jaume kom som tillfällig nyhet i december förra året. Druvblenden är istort densamma.


Först ut är Les Hauts du Castellas.
Doften ger först ifrån sig härliga toner av choklad, och tydliga fat med medföljd vanilj. Glaskupan är fylld med alla sorters röda bär. Tidigt är doften nästan söt bärig, senare en känsla av syrligare slånbär. Smaken ger ett överraskande friskt bett direkt i munnen. Därefter ramlar alla röda bären in. Sen kommer en ganska tydlig eldighet, för att därefter lämna en jordig och lite torr avslutning.

Vi går på Alain Jaume.

Här är det mer av mörka bär i doften. Även en svag ton av örter. Precis som i förra vinet finns här även choklad och fat. Plommon är någonting som kommer upp i sinnet. Smaken följer med doften snyggt med dess choklad, fat, mörka bär och örter. Avslutet här är snyggt och medellångt. Vinet saknar sin motståndares friska bett och den tydliga eldigheten. Vilket är till dess fördel.

För min del var Alain Jaume en klar segrare i denna kamp. Den har jag ju även provat tidigare. Våra gäster föredrog Les Hauts, vilket visar att smaken är som....... Och det är väl tur det.

2006 Les Hauts du Castellas, Vacqueyras, 119:-

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2006 Bourgogne Rouge

Lucien le Moine är en tio år gammal négociant som köper färdigt vin från olika små producenter. De håller hårt på att bara få den bästa frukten och från varje cru-lägen tas bara 1 till 3 fat. Faten är le Moine´s egna. Som mest klarar de 100 fat, ca 30 000 flaskor. Le Moine har rönt uppmärksamhet för sina hantverksmässiga och småskaliga metoder.

Doften ger i sin första attack ifrån sig tydliga körsbär, nästan åt körsbärskärns hållet. Men efter en stund i glaset backar körsbärena för att ge plats åt de klassiska jordgubbarna. Dekantering rekommenderas.

Även i smaken är första attacken körsbär, som får sällskap av tranbär och slånbär. Vinet är bärigt och slankt, men markerat friskt och aningen kärvt. Men även här händer det saker efter en halv timme i glaset. Då lämnar avslutet kvar en lång, jätteläcker jordgubbston. Nu blev vinet riktigt sexigt och slutet gör att man längtar efter en klunk till.

2006 Bourgogne Rouge, Lucien le Moine, Frankrike, 329:-

2003 Guidalberto

Hemma igen efter ett par underbara veckor i Phuket. Där bestod livet mest av att bada, snorkla och sola. Vin var inget att tala om, men en o annan öl fick släcka den värsta törsten. Väl hemma var det dags att dra korken ur nåt gott och drömskt titta på semesterbilderna och planera för nästa semestertripp.

Guidalberto klev ju rätt in på årsbästalistan sist jag provade den. O visst är det lika gott denna gång. En snygg och elegant klädd italienare.

Doften har en sexig slöja över sig. Härliga söta röda bär med en liten näve körsbär i. Det söta i doften ger associationer till en gräddig dessert. Djup, välbyggd frukt och en urläcker längd.

Smaken ger ifrån sig röda trädgårdsbär och dom klassiska körsbären. Den gräddiga desserten lindas runt tungan. Slipad och polerad i sin framtoning. Avslutet levererar snygga och dyra fat. Det här smakabra!

2003 Guidalberto, Tenuta San Guido, Italien, 295:-