Semester

Nu åker hela familjen till Thailand!!! Det är första gången vi åker dit. Det ska bli riktigt skönt. Ha därför förståelse för att det blir lugnt på vin här på ett tag. Sköt om er!

Tre årgångar Ateo och Castello di Brolio

Äntligen blev det dags för en vinafton med gänget. Jag kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar dessa kvällar. En handfull skara som lyfter min vardag. Som så ofta börjar kvällen seriöst för att sen följas upp av berättelser, historier och upplevelser som får oss att kikna av skratt.




Denna gång träffades vi hos Patrik som stod för middagen. För själva vinet hade Agne satt ihop ett tema som fick våra små grå att jobba febrilt. Även denna gång var upplägget en två-stegs provning. Vi provade först vinerna helt blint. Därefter fick vi veta vilka viner vi hade framför oss, men inte i vilket glas.

GLAS 1 Vinet har en doft av en hel del fat. Med faten följer vanilj och smörkola. Det känns som en hel del plommon. Kan det vara en merlot? Från Napa? Vinet bjuder även på en del vitpeppar. Smaken är även den tydlig på fat. Frukten är lite syrlig, med drag åt plommon och lite rönnbär. En god kola smak är inbjudande också.

Facit 2004 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Så där jag. Vilken blunder. Ja bättre lycka nästa gång. I druvblenden ingår det faktiskt lite merlot ,till mitt försvar.

GLAS 2 Vinet har en jätte tydlig ton av rostat kaffe. Lite god ceder och svarta vinbär tycker jag mig känna igen. Kan det vara en Cabernet Sauvignon tro? Går det i Kaliforniens tecken kanske? Här är smaken slank och syrlig. Frukten är fylld med vinbär och mörka körsbär. Rätt tufft vin. Tydliga tanniner.

Facit 2004 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jaha! Jo det ska ju vara lite svårt det här. Men den här har jag ju provat flera gånger bara i år. Jag har inget försvar.

GLAS 3 Samma härliga rostade toner. Kaffe. Lite brända inslag. Rätt djup frukt. Mörka bär. Körsbär. Smaken är även här slank och syrlig men rejält sträv. Avslutet lämnar munnen riktigt torr. Eftersom det påminde om vinet i glas 2 är jag fortfarande insnöad på Cali Cab!!

Facit 2003 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Att det ska vara så förbaskat svårt. Jag måste ha en dålig dag. Är inte näsan lite ur balans?

GLAS 4 Aahh här är det en härlig cremé brulé och gräddighet som känns tydligast. Sen kommer hallon och en animalisk doft. Även en hel del hö. Smaken är viskös med toner av hallon och lakrits. Elegant. Aha, det här kan vara en grenache? Kanske en Châteauneuf-du-Pape?


Facit 2003 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Näe. Man kanske skulle sluta prova vin. Ska det vara så j...la svårt. Bäst kanske att bara hålla käften. Måste göra ett inlägg här då doften på vinet några timmar senare doftar starkt av sjötång eller avlopp. Så pass mycket att jag tycker det är besvärande att dricka. Vafalls??

GLAS 5 Här är doften åt ett helt annat håll. En slags medicin eller aceton ton är tydligast. Även lite bittermandel. Sen kommer stora doser av körsbär, russin och julmust. Det här går inte att ta fel på! Definitivt Italien. Smaken är sträv och fylld med körsbär. Tydlig Italienska toner. I avslutet tittar en svag nyans av jordgubbar fram.

Facit 2001 Ateo SantÀntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Ja, där satt den. Iallafall ett land rätt.

GLAS 6 Sista vinet på paletten. Tydliga rostade kaffetoner i doften. Här finns stall, ceder och en djup läcker frukt. Det här doftar Bordeaux. Kan det vara det? Smaken är lång och god. Fylld med stall, ceder, fat och körsbärskärnor.

Facit 2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jag kapitulerar. Jag erkänner det är riktigt, riktigt svårt. Men f..n så roligt! Castello di Brolio vinerna har jag provat alla dessa årgångar för inte så längesen. Då tyckte jag att prislappen börjar bli för hög. Det tycker jag fortfarande, men 2001 var min favorit bland de sex nyss provade vinerna.

Den seriösa delen av kvällen är över och Patrik mättar vår aptit med en förrätt som bestod av en getostgratinerad bruschetta med honung och rosmarin. Därefter fick vi en ugnbakad tomat fylld med pecorino, champinjoner och muskotnöt. Sen blev det en underbart god lasagne som fått det lilla extra med rökt sidfläsk i sig. Efter det var vi tokmätta, så vi blev lättade när desserten var en fräsch hallonyoghurt.

Patrik bjöd även på denna lilla sötsak. Vinet har en underbar honungston. Det känns lätt och fräscht. Smaken går i honung. En näve nötter. Lustigt nog hittar jag äpple också. Avslutet är långt och sött. Gott utan att bli simmigt.

2003 Coteaux du Layon, Selection de Grain Nobles.

Inte räckte det med det heller. Patrik öppnar ännu ett vin för att hålla oss på gott humör. Denna gång en Pinot Noir från Sydafrika. Det blir en skön kontrest mot alla Italienare. Här finns lite brända toner och massor med rostade fat. Söt fruktig och sexig doft med ton åt jordgubb. Smaken bärs upp av jorgubbar, fat och örter. Avslutet lämnar ett sötknäckigt avtryck på tungan.

Nu längtar vi till nästa gång. Det blir i februari och då äger det rum i Falkenberg. Men innan dess kommer både jul och nyår med tillhörande goda drycker.

2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Grenache

Jakten på en bra grenache fortsätter. Blev nyfiken när jag fick den här i händerna. Richard Hamilton en plastikkirurg från Adelaide som startade en vinfirma 1972. Grenache druvorna till detta vin kommer från Marion Vineyard i Adelaide som planterades redan 1907. Grenachen utgör 85% i flaskan, resterande 15% är Shiraz från MC Laren Vale. Skalen fick macerera i musten under 2-3 veckor i tank. Ekfatslagringen skedde på franska ekfat i 18 månader.

Direkt ur flaskan är doften otroligt läcker. Det första som slår mig är Bolgheri-frukt. Sen kommer den, den efterlängtade godisaktiga doften. Yes! Det är det här som jag är ute efter. Fina, röda söta bär. Läckra hallon. Men även en mintig ton hänger sig över bären. En udda kombination av minthallon, som jag inte kan låta bli att lockas av blir allt tydligare. Men även den där läckra gräddiga känslan. Hallongräddkarameller med mint överdrag!!? Enda minuset på doften är att den dör av rätt fort vartefter nivån sjunker i glaset. Tillslut är det en mer slank, eldig och röda vinbärs doft som finns kvar.

Smaken är slank och medelfyllig. Rätt eldig faktiskt och med en fatkaraktär som blir allt mer framträdande. Läckra röda bär fyller gommen. Men en liten besvikelse inträffar sig när smaken inte lever upp till doftens karamellexplosion. Avslutet lämnar kvar en lätt känsla av grönt gräs i munnen, som känns spännande och gott. Senare på kvällen är den kvardröjande smaken mer en god köttbuljong med sälta i, lika gott det.

Sammanfattningsvis börjar jag närma mig den där kärleken jag fått för grenache. Doften är superläcker, smaken tappar lite, men allt som allt är det ett mycket gott vin.


2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Old Vine Grenache, Australien, 139:-

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir

Det är alldeles för sällan som Agne med familj tittar förbi en kväll. Så när det sker får man bjuda på något gott, och det gör jag så gärna. Varför inte den här som jag blev helt såld på en sommarkväll i Göteborg. Den var så bra att den fick en självklar plats i Årsbästalistan. Skulle den leverera ikväll också? Eller blir det ett liknande syndrom som Grenachen jag provade häromsist?

Doften är från första början väldigt animalisk och bärigt. Den har ännu inte hunnit med någon luftning. En kort stund senare blommar en underbar jordgubb och hallon doft upp ur glaset. Kanske är jag färgad av min upplevelse sist, men jag tycker mig finna lite kokos, mango, papaya, passionsfrukt och även lite kryddnejlika. Agne var inne på "jul", kanske var det nejlikorna och lite pomerans. Hur som helst doftar vinet "snyggt" och gott. Det ändrar toner hela tiden under kvällen, sånt går jag igång på.

Smaken går i klassisk jordgubb och hallon stil. Sånadär torkade och softade jordgubbar. Nya Världen gör sig påmind i varm frukt och en eldighet. I mellanregistret finns schyssta kryddiga toner och en del lakrits. Längre in på kvällen kommer den där känslan av mango, papaya och passionsfrukt. Avslutet är suveränt gott med en härlig ton av te som hänger kvar i munnen.

Slutsats blir att jag är stormförtjust i det här vinet. Det växlar i doft och smak på ett sätt som gör att jag aldrig tröttnar på det. Smakabra!!

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir, USA, 349:-

2003 Luddite Shiraz

Neils Verburg och hans fru Penny gör endast ett enda vin, den här shirazen. Niels var tidigare ansvarig vinmakare för Beaumont, men nu läggs all möda på hans Luddite. John Platter har de tre senaste åren gett Luddite högsta betyg, 5-stjärnor.

Den 2,2 hektar stora vingården ligger i Malmesbury och Bottelary på Western Cape. Efter skörd så kyldes druvorna ner över natten innan de dagen efter avstjälkades och sattes i cementtankar. Där genomgick de kallmaceration under tre dygn innan jäsningen sattes igång med odlad Rhônejäst. Vinet är lagrat i 12 månader på fat varav 75% var fransk Allier och 25% amerikansk ek. En tredjedel var ny ek, 50% ett år gammal och 20% fyra år gammal. Vinet är lätt filtrerat innan buteljering.

Doften är direkt ur flaskan jätte tung på Thaiti-vanilj. Därefter får jag associationer av tonkaböna. Den så typiska rökiga doften är påtaglig och faten känns rostade och tongivande. En härlig "murrig" och stallig doft hänger sig fast bland röken. Den lovar gott....

Smaken går åt björnbär och plommon. Den genomträngande röken och de rostade faten kan ingen människa missa. Vinet är koncentrerat utan att vara jolmigt och drar även med sig en hel del tjära eller tjärpastill. På ett mycket tilldragande sätt. En liten aning av viol letar sig fram. Avslutet är varmt, rökigt och koncentrerat långt men läckert gott.

2003 Luddite Shiraz, Sydafrika, 259:-

2005 Kleine Zalze Family Reserve Shiraz

Kleine Zalze är kanske mest kända för deras Foot of Africa-serie och även Cellar Selection-serien. Här är det deras flaggskepp Family Reserve som jag provar.

Doften bär på mörk dov frukt med mogna plommon. Vinet är såklart rökigt, och har en tydlig fatkaraktär. Efter hand tittar lite svarta vinbär fram. I övrigt en ganska endimensionell doft.

Smaken är extremt nästan påträngande fatig. Rejält rökig, men också rätt eldig. Frukten är kompakt och bär på toner av plommon och svarta vinbär. Avslutet är långt, varmt och lämnar kvar en rostad ekplanka i munnen.

Slutsatsen ger ett helt ok vin. Men fat och rök kan jag hitta buteljerat för mindre pengar.

2005 Kleine Zalze Family Reserve Shiraz, Sydafrika, 199:-

2004 Petite Rousse

Det här är den sista flaskan av denna "rödhåriga flicka från Montmartre". Jag har skrivit om henne förrut och om den genialiske/galna Tim Spear. Vinet är en hyllning till Margot Legrand som fascinerade konstnären Renoir. En detalj från hans målning "la lisuese"av henne från 1875 finns också tryckt i korken. Besök gärna Tims hemsida och glöm inte att ha högtalaren på. Jag kan inte låta bli att lite nyfiken på karln. Många roliga bilder på deras barn som gör att man kommer nära familjen.

Doften är fylld av dov och god frukt. Först och starkast kommer den igenkännande hallonsylten. Eller egentligen en reducerad hallonsås. Den är så tydlig på hallon att den kan användas som referens-ex för just hallon. På toppen av det får jag en känsla av cremé fraiche eller grädde. Ett flyktig ton av kaffe kommer på besök då och då. Ett härligt vin.

Smaken går hand i hand med doften. Hallonsås, hallon och återigen hallon. Den gräddiga känslan i doften är nu en hård gräddkaramell med hallonsmak. I munnen är vinet rätt så visköst. Avslutet är långt och bär på en känsla av ren frukt. Trots lite tveksamma inlägg på cellartracker om detta vin, så gillar jag det jättemycket. Det är väl ändå den egna smaken som i slutänden räknas.

2004 Petite Rousse, Clos Mimi, USA, 219:-

1999 Allegrini Amarone

Efter en tids uppehåll, lyckades vi äntligen ordna till en middag tillsammans med min förra chef och hennes familj. Oj vad deras barn har blivit stor. Växer mina lika snabbt? Får man fint sällskap så är det extra kul att öppna upp något gott. Det är väl det som är tjusningen med att ha en vinkällare? Extra roligt blir det också då det var just den här flaskan som jag fick av henne när jag slutade januari 2005. Jättetrevligt att ni kom, Anna och Roberth.

Allegrini lär inte behöva någon närmare presentation för den vinfrälste. Kul att ha i minnet att Allegrini inte använder några botrytisangripna druvor i produktionen.

Doften på Amaronen är eldig som sig bör. Härliga toner av russin förstärker intrycket av en amarone. En bit av ett läderbälte ger också sig till känna. Aptitretande toner av mörk choklad gör vinet nästan oemotståndligt. En riktigt snygg, elegant och läcker doft på denna moderna Amarone.

I munnen exploderar vinet i nåt som liknar en chokladbakelse fylld med russin och körsbär. Vinet har en lätt antydan till portvin. Kanske, kanske hittar lite mognadstoner, men lika fort som jag förnimmer det så försvinner dom. Det här vinet måste vara extremt långlivat. För att säga det kort: det här smakabra!

1999 Allegrini Amarone, Italien, 459:-