2004 Châteauneuf-du-Pape Jérome Quiot

Familjen Quiot äger Domaine du Vieux Lazaret där detta vin är gjort. Den här flaskan köpte min fru åt mig under en resa till Tallinn 2006. Hon betalade 180 svenska kronor. Vilken skillnad det är på det här vinet eller det som står på systembolagets hyllor, det vet jag inte. Någon annan som känner till skillnaden? Om det nu är någon skillnad på innehållet eller om det bara är olika etiketter för olika marknader?

Doften är mycket läcker, nästintill sensuell doft. Fylld med söta hallon och andra mörka bär. En kvist blandade örter. Lite mjölkchoklad. Det är inte ett blockbuster vin, utan mer elegant burgundisk. Så där skönt mogen i sin ton.

Smaken är slank och bär på sval frukt. Röda och mörka bär blandas på ett trevligt sätt. På sin topp med mogna undervegetationer som brukligt. Lite brända toner i avslutet. Det enda som drar ner betyget för mig är att det är en aning för eldigt. Alkoholen är för tydlig i smaken. Det är möjligt att den rättat sig i ledet om det ätits en bit mat till, men nu var jag bara sugen på en meditationsvin.

2004 Châteauneuf-du-Pape Jérome Quiot

2002 Rocca Guicciarda Riserva

Plötsligt händer det........ Tillfället då man blir överraskad. Trots usel årgång i Toskana och ett vin som kanske inte är tänkt för lagring, men ändå lyckas det lysa upp en sen vårkväll på lantgården. Det var Lasse som tog med sig den ut när hans familj kom ut på besök. Han hade öppnat den kvällen före men druckit bara ett glas. Kört ner korken igen och låtit den stå.

Doftmässigt bjuds vi på en mogen doft, dock inte uttorkad frukt, utan en skön åldring. Mörka körsbär är självklart. Fatbehandlingen ligger snyggt runt frukten. God mörk choklad blandas med en näve robusta örter.

I munnen känns frukten behagligt mogen. Liksom i doften finns här massor av mörka körsbär och tydliga fatinslag. Mörk choklad och en uns lakrits. Nedslipade tanniner och en bra syra gör vinet gott.

Jag ska nu åka och inhandla magnum butelj av det här vinet och gömma undan ett decenium i jordkällarn.

2002 Rocca Giucciarda Riserva, Barone Ricasoli, Italien, 139:- (2007)

Vinordic 2010

I ett råkallt aprilväder tog jag mig allena upp till Älvsjö, då fyra vänner som planerat följa med hoppade av en efter en. Så i år tog jag det lugnt i min egen takt och lät mig smaka. Gjorde inga anteckningar och tog endast två bilder.

I askmolnets efterdyningar fanns en saknad producentnärvaro. Tidigare har det varit ett trevligt inslag att möta ansiktena bakom vinerna. I år saknade jag några importörer också, däribland Vingruppen. Vad jag förstått har det helt enkelt blivit för dyrt och man känner att man inte får igen pengarna.

Jag fick intrycket att flera av de stora importörerna tyvärr var oengagerade lite för ofta. Vilket är väldigt synd då dom missar en chans att få sälja sitt vin. Med detta sagt så var det många som var hur trevliga som helst och verkligen bjöd till. Några av dom mindre importörerna som gjorde ett fantastiskt jobb och därtill hade många bra viner var bl a Muram där Bradford Schultze gav mycket tid och hjärta i sin presentation. Där bockade jag flera viner som helt klart ska införskaffas. Sen hade vi Wines & More som också tilltalade mig med service och utbud. Största upplevelsen bjöd dock Vinoliv på, med genomgående bra viner och flera toppkvalitativa viner som bjöd på Halleluja-moment för mig.

I stort sett en mycket givande och trevlig dag, men jag minns 2006 och 2008 som bättre. Eller är det för man har blivit van och förväntar sig något nytt?

Jordkällare

Jag har tidigare ursäktat, den allför långa tiden mellan bloggandet, med ett nyinköpt lanställe. Där finns också en jordkällare, passande nog för den vinnörd som jag är. Nu börjar arbetet att städa ur det och fylla den med flaskor på lut. Så just nu känns det som jag köper betydligt mer än jag får dricka, för att på sikt försöka få upp en ansenlig volym, förutom det som jag köper till mitt permanent boende.

Med vissa mellanrum har jag mätt av temperaturen i jordkällarn. Den ligger på 7 grader. Det kanske är för kallt? Vad jag förstått bör det väl ligga mellan 11-13 grader för optimal vinförvaring. Vad händer på sikt med vinerna när de ligger i 7 grader?

Jag har köpt en avfuktare också, men har inte mätt fukten ännu. Men vad jag hört så är just fukt ett ganska stort problem i jordkällare.


Nu börjar det spännande och tålamodsprövande arbetet..........

Pino och Port med O.O.

Så blev det äntligen dags för en skara vinfrälsta herrar att träffas igen. Trots att vår inlånade sommerlier som skulle agera provningsledare tyvärr fick lämna återbud, lyckades Lasse rädda upp ett tema på kort tid. Som alltid provar vi vinerna blint. Just i det här fallet var det en relativ enkel match för oss att pricka in pinot noir. När vi sedan skulle ursprungsbeteckna vinerna gick åsikterna isär. Det visade sig vara svårt. Vi hade en del olka åsikter om Bourgogne, Kalifornien och Nya Zeeland. Även efter det att Lasse släppt informationen att det var tre vardera från Bourgogne och Nya Zeeland, så var det inte helt enkelt för oss att träffa rätt. Det man kan säga var att N.Z. blev den här kvällens vinnare.


VIN NR 1

Först en ganska obefintlig doft som sen lämnar ett ungt och bärigt intryck. Smaken är mjuk och har inga tanniner alls. Det räddas upp av en fräsch syra som är väldigt frisk, nästan på gränsen till "sur". Annars är det ungt och bärigt med tonvikt på röda trädgårdsbär.

2008 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy, Domaine Guyon. 129:-

Inkörsnivån på Bourgogne brukar sällan locka till hurra-rop. Det har dock faktiskt hänt att jag väntat ett år innan korken dragits ur och då var det just i den stunden supergott.

VIN NR 2

Här är den en mer uttalad druvkaraktär än förra vinet. Frukten doftar också lite sötare. I det här vinet finns det dock även en trevlig ton åt det animaliska och läder. En enkel men trevlig doft. I smaken går doftens nyanser igenom. Jordgubbar såklart, blandas med läder och kött. Vinet är mjukt och lent i munnen och inte lika syrligt som vin nr 1.

2008 Saint Clair Pinot Noir, Nya Zeeland. 99:-

Trots den låga prislappen ett helt ok vin. Bättre än första vinet.

VIN NR 3

Större doft än de två första. Sälvklart stor på jordgubbar men även här hittar en härlig animalisk ton. En lustig blandning av skog, främst tall och en känsla av parfym. Efter en stund fångar jag upp en doft av rostiga spikar. Intressant och personlig god doft.


I munnen hänger doften med, tall, skog, parfym, jordgubbar och rostiga spikar. En frisk syra håller upp vinet snyggt. Avslutet är långt och har den första tiden en för mig litet obekväm skalbeska. Den försvinner dock när vinet fått öppna upp sig senare.


2007 Gevrey-Chambertin, Chanson, 369:-


Ett väldigt gott vin från Chanson Père & Fils. Lite respekt ger det när man läser att firman grundades för 250 år sedan. Just vinerna från Gevrey-Chambertin har jag fått för mig vara de som är mest traditionella och rustika i Bourgogne.

VIN NR 4

Läcker doft med sötaktig frukt. Inslag av halm och hö. Ett helt jordgubbsland men också en tydligare fathantering än de tidigare vinerna.

I munnen är vinet också lite fylligare än de tidigare vinerna. Härligt och läckert med sötaktig frukt men ändå en fin syra, stor jordgubbston med fatinslag. Fint långt avslut. Riktigt gott!

2008 Felton Road Estate Pinot Noir, Nya Zeeland, 349:-

Ett högt uppskrivet vin som verkligen levererar ett leende på läpparna.

VIN NR 5

Oj, här är det en rejält mogen doft. Nästan på gränsen till passerad peak. Dov frukt med toner av mogna jordgubbar, multna löv och bränt socker. Fina apelsinsyror.

I munnen är vinet moget med mörka jordgubbstoner och litet brända inslag. Fortfarande fräsch syra med ett trevligt och gott avslut. Efter hand öppnar vinet upp sig ännu mera och blir riktigt läckert. Om man nu gillar den mogna stilen, förstås.

2000 Chambolle Musigny Louis Jadot, Bourgogne, 345:-(nov -07)

Klart häftigt att få prova. Otroligt att det hållt i tio år. Visst går det att lagra pinot noir, men det kanske inte faller alla på läppen. Min smakpalett börjar älska dessa toner.



VIN NR 6

Rejält fruktig och mullig ton. Mogna jordgubbar med fattoner och vanilj. Riktig god och sensuell doft. Smaken är mycket fetare än tidigare viner. Toner av mogna jordgubbar och mycket vanilj. Fina apelsinsyror balanserar upp elegansen och gör vinet oemotståndigt sensuellt. Långt och druvtypiskt avslut.

2008 Pinot Noir Te Rehua, Escarpment, Nya Zeeland, 300:- (restaurang sort.)

Helt klart bästa vinet för kvällen, tätt följt av Felton Road. I Te Rehua är det fylligheten tillsammans med elegansen som tilltalar mig oerhört. Den är så oerhört sensuell att det är svårt och inte tycka om den. Samma upplevelse som när jag provade Walter Hansel North Slope, ett minne som består.



Så var själva provningen över. I just den här flighten vann N.Z. överlägset mot Bourgogne. Ligger N.Z. bättre i pris kontra kvalitet jämfört med Bourgogne? Är det för svårt att hitta russinen i det gamla anrika franska distriktet? Frågor som hänger kvar i luften då vi går på kvällens meditationsvin:



Stor doft med russin och dadlar. Otroligt läcker. Även fikon och choklad känns tydligt. När så valnötter skrivs ner i noteringen så är hela julkorgen komplett.

I munnen är vinet förvånadsvärt ungt, med ett antal år till att åldras på. En lustig ton av vägdamm lyfts fram, små finkorniga sandiga tanniner. Härligt torr riktigt mörk choklad blandas med russin, dadlar och fikon. Söt och fylligt med lång, lång eftersmak. Mmmm, så gott det är.

1985 Vintage Port, Graham´s

En fantastisk vinupplevelse och ett av de äldsta vinerna som jag provat. Tyvärr var korken riktig svår att få upp, men det gick bra ändå. Portvin kan vara så himmelskt gott när det är som bäst. Jag ångrar inte att jag köpt på mig litet Vintage 03:or, men måste gå på 07:orna också nu. Sen är det bara att gömma och glömma.

Sedan tog Lasse med sig nya årgången av barberavinet Le Serre från Bosco Bracco. Det har vi provat tidigare, men inte 07:an. Nu med en upphottad etikett, tack o lov. Tidigare problem med korkarna verkar nu också åtgärdat.

Stor doft av körsbär, mörka hallon och en hel del fat. Kraftfull smak med tydlig fatighet. Frisk syra som sig bör med barbera. Italienska körsbär och mörka hallon. Även läckert animalisk. Gott och långt avslut.

2007 Le Serre Barbera d´Asti, Bosco Bracco, ca 165:-

Klart bättre nu än tidigare. Mer ren frukt och snygg stil. Trevligt återseende.

Det var allt för den här gången. Vi hoppas hinna med en träff till med Oenologi Orden innan sommarn.

Blindprovning med Patrik

Så blev det ett tillfälle för Patrik att komma över. Med sig hade han två buteljer som hölls hemliga. Själv hade jag redan hunnit med att dekantera mitt bidrag.

VIN NR 1

Stor mogen doft med tillhörande undervegetation, multna löv och fikon. Doften känns sötfruktig. Allt går i mörka bär som tex björnbär och svarta vinbär. En klockren träff på mörk högkvalitativ choklad, som är bruten i småbitar eller to m riven. Ett läckert intryck av vägdamm, ett avtryck från den karga växtplatsen. Det här är riktigt bra. Doften väcker lust och behag.

Väl i munnen förvånas vi av dess viskositet. Det är nästan trögflytande och tätt. Den varma mogna frukten följer upp doftens uttryck, med stark undervegetation, fikon och choklad. Under kvällen tillkommer även körsbärskärnor. Trots sin mognad finns det kvar små sandiga tanniner som lyckas torka ut munhålan något. Avslutet är väldigt långt och riktigt gott. Mums, det här är ett mycket läckert vin idag.

Då det här var mitt bidrag fick Patrik djupa veck i pannan. Mognaden maskerar förstås litet av ursprunget, och vår erfarenhet av mogna viner är än så länge begränsade. Han bestämmer sig dock till slut och lägger sin röst på en mogen supertoskanare.

2001 Primitiu de Bellmunt, Priorat, Spanien.

Primitiu de Bellmunt köpte jag nov. 2006. Då gick den på 231:- och fick fin kritik bland vinpressen. Druvblenden är 60% garnacha och 40% cariñena. Köpet är inget jag ångrar idag när resultatet lämnade en sådan här vinupplevelse.

VIN NR 2

Purung frukt med massor av vanilj och plommon. Väldigt godisaktig i doften, Hubba Bubba och Tutti Frutti. På gränsen till artificiell doft pga godiskiosk. Ändå är vinet otroligt läckert och inbjudande, nästan skrattretade god.

I munnen är vinet ungt och först litet vresigt, det lugnar ner sig betydligt flera timmar senare. Om förra vinet var en mogen aristokrat så är det här en tonåring med lätt ADHD. Nyanserna går åt plommon och blåbärspastiller. Till en början har det ingen svans alls, men precis som på samma sätt som den vresigheten stabiliserade sig så växer en lång svans ut på den.

Vinet börjar som en besvikelse och går över till en Feel-good film med ett lyckligt slut.

Då var det min tur att pricka innehållet. Plommonen och den godisaktiga känslan för mig först till malbec från Argentina, men jag lägger min röst på fransk Cahors till slut.

2007 Châteauneuf-du-Pape Les Olivets Roger Sabon, Frankrike.

Toppårgång i CNdP och fin grenachefrukt. Här får jag samma känsla som när jag provade Cuvée du Vatican. Jag hittar inte ännu storheten i dessa viner. Säkerligen behöver de flera år i ryggläge eller också så är det som Patrik säger, att vi föredrar Syrah dominerade CNdP. Just den här flaskan är blenden 80% grenache och 10% syrah samt 10% cinsault. Vinet släpptes som tillfällig vara och hade en prislapp på 270:-.

VIN NR 3



Doften är härligt animalisk och fylld till bredden med vässad blyerts. Tydliga svarta vinbär blandas med en känsla av mineraler. Det här gillar jag.
I munnen blir smaken en kopia på doften. Det är så gott med den där mixen av kött, blod, svarta vinbär och blyerts. Frukten känns läskande och ren. Små fina tanniner ger vinet en ryggrad. Läskande och läckert.

Patriks andra vin. Här säger jag bara rakt ut Bordeaux.

2005 Clos du Roy Cuvée Arthur, Fronsac, Bordeaux, Frankrike

Bordeaux till vardagspris. Jo ja tackar. 05:orna är jätte trevliga även i den här nivån. Det här kan lätt få ligga ett par tre år, men oerhör smaskigt redan nu.

Ännu en fantastisk trevlig kväll till historien. Det blir snart igen.

2007 Lirac Les Chenaies

Efter sista bottennappet vågade jag inte hoppas för mycket på denna vardagsrhonare. Med all hype för årgång 2007 i södra Rhone och i synnerhet Chateauneuf-du-Pape, kan det vara kul och prova från området tvärs över Rhonefloden, Lirac. Här finns i grova drag den jord som gjort Ch9dP känt., med stora vita stenar som täcker nästan alla vingårdar. Les Chesnaies har en druvblend av 60% grenache, 25% syrah och 15% mourvèdre.

Doften är inbjudande fransk i sin stil, med röda vinbär, slånbär, björnbär, nypon och en stor andel örter.

Smaken är litet varmt och eldigt (14,5%). Doftens kännetecken går igen, med röda vinbär, slånbär, nypon, björnbärssylt och så alla dessa örter. Vinet är stramt och medelfylligt. Stilen är syrlig och på gränsen till snipig, men också en känsla av bärsylt. Dag två har vinet rundat av kanterna och är läskande gott att dricka.

Det är var mycket trevligare att dricka än Passitivo. En frisk, stram fransk stil lyfter mitt intryck, det kommer dock inte bli en husfavorit, för det är jag för nyfiken för, för att skaffa mig.

2007 Lirac Les Chenaies, SB 2214, 100:-