2006 Treasures Shiraz

Denna helg blev inte som jag tänkt mig. Vi skulle fått över ett par bekanta med deras barn på middag. Men på lördagsmorgonen vaknade vår dotter med feber och rejält täppt näsa. Det visade sig också att även hos våra förväntade besökare fått sig en slänga av febern med. Det var bara att skjuta upp till en annan gång. Så som de flesta andra svenskar hamnade vi framför Melodifestivalen, och inte nog med det så lyckades jag skruva upp kapsylen på en tråkig aussie-shiraz. Visst var jag den skyldige till detta spontana inköp under fredagslunchen, och på nåt sätt tilltalade mig etiketten!! Åh, visst man kanske inte ska vänta sig stordåd för 89 spänn. Fast jag var sugen på en härlig fruktbomb, så var detta ett sliskigt och syltigt försök till fruktbomb. Den låga syran och den totala avsaknaden av tanniner hjälpte inte upp vinet direkt. Allt är en enda kompott av björnbär, blåbär, lakrits och socker. Detta skulle gärna lika kunna vara en billig BiB. Till råga på det så läser jag avundsjukt om en fantastiskt portugisisk provning hos några andra bloggare.

Nä, nu har jag deppat några dagar för att livet inte alltid går som man vill. Dags att försöka sätta fokus på nåt annat. Jag ringer Patrik och frågar om han inte vill komma över på onsdag, och det vill han. Då ska det bli något bättre än den här kan jag lova iallafall. Tills dess får jag nöja mig att läsa om fantastiska provningar hos likasinnade. Lev väl.

2006 Treasures Shiraz, Barossa Valley, Australien, 89:-

2005 Gotin del Risc Essencia

Efter en lång dag i Lidingö under dotterns volleybolls turnering, som hennes lag även vann i finalen, så känns det skönt att få dra korken ur en flaska och slå upp senaste nummret av Livets Goda samtidigt som Bruce Springsteen´s Devils & Dust fyller mina öron.

Jag lovade ju att prova denna Spanjor igen. I förra helgens drabbning stack den ut. Jag charmades av dess sötfruktiga doft med smörkola och vanilj samt hallon. Av erfarenhet upplevs det ánnorlunda i sin ensamhet. Det har blivit en trevlig bekanskap denna Mencia-druva dessa båda gånger. Jag kan höra Gary Vaynerchuk´s mantra eka i huvudet Try different things!.


Doften är även denna gång sötfruktig, men direkt i glaset är det en tydlig ton av jord som är störst. Efter en stund öppnar det upp sig och en rejäl dos hallon gör sig till känna. Doften känns modern. Visst är det lite eldigt men inte för mycket. En hel del lakrits känns igen också. Efter ytterligare en stund i glaset kommer jag lite närmare förra helgens doft, med en söt knäckighet. Inte så mycket smörkola som sist, men visst förs tankarna till grenache.


Smaken är direkt kraftfull och varm. Vinet är väldigt fruktigt, dock old school, med en tydlig stramhet och en härlih animalisk smak. Även i smaken finns en rejäl dos hallon och lakrits. Smaken är nästan tuff i munnen och det släpar på lite sandiga tanniner. Eftersmaken är lång och varm med en god fatton i avslutet.

Jag tycker om vinet. Det skilde sig en hel del i upplevelse från sist, som väntat. För sina pengar ett vin jag defenetivt kan rekommendera. Smakabra!

2005 Gotin del Risc Essencia, Bierzo, Spanien, 139:-

Triss i Bierzo och Montsant

Så var det äntligen dags att träffa grabbarna igen i vingänget. Då Joakim köpt hus utanför Falkenberg var vi inte sämre än att vi tog oss dit för att husera och dinera. Efter husesyn och lite laxsnittar med källarkall pilsner gjorde vi oss iordning inför kvällens drabbning. Stephan som hade vinansvaret denna kväll hade dekanterat vinerna en dryga timme. Agne och jag var fulla med självförtroende och sa skrytsamt att det här kommer vi plocka. Stephan har ett skevt flin i ansiktet som skulle kunna tolkas som ett hånflin. Vi sätter oss till bords med sex glas var framför oss, som är till en tredjedel uppfyllda av en röd dryck.



I glas nummer ett hittar jag en doft med grön paprika och en blandad skogsbärslåda. Vinet har en tydlig fruktig ton i doften och vi nämner lakrits också. Smaken är eldig och bär på samma toner som doften. Grön paprika, skogsbär och lakrits. Smaken känns något vattnig och lite tunn kanske.



Svaret är 2006 Luna Beberide. Vinet är från Bierzo i nordvästra Spanien. Druvan är Mencia. Vinet kostar endast 79:- och ligger i ordinarie sortiment. Första gången som jag provar Mencia och just i det här fallet inget som jag springer benen av mig för.

I andra glaset fångar vi upp en tydlig fatkaraktär. Frukten doftar mörk och lite mer mullig än i det förra glaset. En lätt blommighet lägger sig under eken. Smaken är fylld med fat och mörk frukt. Känns kryddigare än första glaset. Här är även smaken bättre utfylld och mer pang på. Avslutet är silkigt och gott. Jag tycker mig hitta likheter med La Spinettas Ca di Pian Barbera. Den här var god.

Svaret är en 2006 Losada, också från Bierzo och med druvan Mencia. Priset 128:-. Den här gillade jag betydligt mer än glas nr. 1. Tyvärr tappade den under kvällen. Den där första charmsmällen försvannefter ett par timmar.

I glas nr. 3 möts jag av ett härligt charmtroll. Sötfruktig doft knökfylld med gräddkola och vanilj. En hel del hallon och en viss elegans flörtar med mig. Smaken är något sträv men bjuder på sin godispåse från doften. Här är allt, gräddkola, vanilj, hallon, örter, lakrits och lite fat. Mums, det här smakabra.

Svaret: 2005 Gotin del Risc Essencia, den tredje och sista från Bierzo och druvan Mencia. Att priset bara ligger på 139:- och finns i ordinarie sortiment gör inte saken sämre. Jag var helt säker på att det här var en fransk grenache. Men det var ju fel, som vanligt. Stephan hade svårt att charmas av allt det söta, jag ska försöka få tag i en flaska ganska snart för att se om min uppfattning håller.

Nu på den fjärde. Här doftar det mer bordeauxlikt. Fin cederton och lite svartvinbär, men doften går även åt en mer röd och söt fruktiga hållet. Här är smaken mer åt det strama hållet. Frukten känns sval och eldig. Ceder och svarta vinbär sitter gott i gommen. Tanninerna är tydliga och avslutet eldigt.

Svar: 2005 Ètim Old Vines Grenache, från Montsant runt Priorat i Spanien. Som det står i namnet innehåller flaskan Grenache och priset ligger på 111:-. Jag charmas inte av dess grenache som jag annars så lätt blir förförd av. Men bortsett från en liten för stark eldighet så är den god.

I nummer 5 slås jag av en grönsaksdoft, men den tappar jag ganska omgående. I anteckningarna står det också mörk frukt, lakrits och fat. Smaken är kraftig och stram. Fylld med lakrits, mörk frukt, körsbärskärnor och fat. Strävheten är väl avhängd. Avslutet lämnar ett riktigt gott avtryck. Mmm, det här smakabra.

Facit: 2005 Castell de Falset, Montsant, 149:-. En blend på Grenache, Carignan och Cabernet Sauvignon. Det här blev snabbt en av favoriterna den här kvällen.

I sista och det sjätte glaset finner vi en svag aceton doft. Inget negativt utan bara god. En hel del körsbär och annan röd frukt trängs i glaset. Det här känns härligt nyanserat. Smaken bär på en stram frukt. Finfin ceder och kanske en hel del mineraler. Körsbär och så klart en hel del lakrits. Vinet är fruktigt och riktigt gott. Det vin som håller allra längst i glaset under kvällen. Eftersmaken är lång och väldigt god.

Svaret blir, 2003 Cabrida, ifrån Montsant och är helt uppbyggd på Garnacha ( Grenache ). 290:- flaskan. Ett välbyggt vin. Mer kraft än elegans, men ändå balanserad. Vinet växte i glaset under hela kvällen. Riktigt gott.

När så alla sex är provade är det bara och konstatera att jag var lost som vanligt. Min erfarenhet på Spanska viner är knapphändig, så det efter det här har jag fått upp ögonen för Spanien. Spännande med dessa "nya" distrikt och dess lokala druvsorter. Härmed lovar jag mig själv att prova mer av dessa.

Nu blir vi serverad en underbar tre rätters meny, som lägger sig perfekt i alla hörn av magen. Under resten av kvällen öppnas det fler goda viner, men samtalen är så roande och givande att få anteckningar förs. Det är sannerligen en skara underbara killar som jag har förmånen att känna. Tack för denna helg. Jag längtar redan till i maj.

2006 Maison Johanés Boubeé Sauternes

2005 Cá di Pian, La Spinetta

2005 Château Du Cournean, Margaux

Kvällens uppställning.

Jockes källare börjar ta form.

2007 Lomond Syrah

Hittade den här sydafrikanen i hyllan på bolaget. Ingen jag känner igen. För nittio spänn kan det vara värt att pröva, en kväll så här mitt i veckan. Inget seriöst, utan bara rätt ner i glaset och framför TV:n när de små äntligen somnat.


Doften är så där gott rökigt, som sydafrika gör så bra. Annars mest björnbärssylt och svarta vinbär. Någon slags kåda lurar där bak. När jag läser om vinet på bolagets hemsida har dom noterat tallbarr i doften. Jag förstår vad dom menar.

Smaken följer upp i en syltig stil med drag åt björnbär och svarta vinbär. Här återkommer även den rökiga delen och kådan. Lite vanilj kommer upp i tankarna. Vinet är gott, om än opersonligt. T.o.m förs tankarna åt en oäkta smak och industriell stil som inte lockar till fler köp.

2007 Lomond Syrah, Sydafrika, 90:-

2005 Alain Jaume Grande Garrigue

Den sista flaskan från skåpet av denna bonniga fransman. Jag har skrivit om den flera gånger förrut, läs mer här. Just i den här sista flaskan så upplevde jag att namnet på vinet var helt rätt., Grande Garrique. Fick känslan att jag kunde se och känna landskapet där vinrakorna växer. Dess terroir. Dess olika vegetation som bidragit till vinets karaktär. En upplyftande känsla.

Doften sjunger av toner från härliga röda bär med starka drag åt jordgubbspaj, och massor med blandade örter. Det är timjan, rosmarin och dragon. En viss pepprighet spetsar till doften.

Smaken är förvånadsvärd bred. Den håller hela vägen i munnen och smakerna drar förstås åt röda bär. Bären ackompanjeras med vildvuxna örter, timjan och rosmarin. Avslutet är kryddigt och snyggt. Fina tanniner som vävs in i frukten. Visst, det är inget STORT vin, men det får en att slappna av efter en tok-stressig dag på jobbet. Oh, vips så har man nästan druckit upp hela flaskan själv.

Langotto al Barolo Chinato

Förödande goda choklad praliner från italienska Alba. Väl balanserad vinsmak i dess krämiga mitt som möter upp den höga kvalitén i chokladen. Rekommenderas starkt!!

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2005 Seghesio Cortina

För ett par år sedan blev jag tok förälskad. Ruset tok snabbt slut och jag sprang efter mer. Förälskelsen bestod av Seghesio Old Vine Zinfandel. I väntan på att nåa årgångar skulle släppas av denna kärlek, så fick denna Cortina kliva in som älskarinna.


Här har vi 100% zindandel från Dry Creek Valley i Sonoma. Den dominerande jordtypen i vingården kallas Cortina, därav namnet. Skördeuttaget ligger på 2 ton/hektar. Vinet är lagrat i elva månader på 75% franska och 25% amerikanska ekfat, varav 33% var helt nya.



I glaset finns en klart överlägsen eldighet. Alkoholen ligger på 15,2%. Doften är riktigt stor, åt det murriga hållet. Mörka bär, plommon och en hel del svarta vinbär gör sig till känna. Såklart finns en hel del vanilj runt alla bären. Doften växlar mycket under kvällen, vilket gör det spännande och nästintill omöjligt att låta bli och sticka ner snoken i glaset var femte minut. Plötsligt finns där kvisttomater. Lite senare dominerar ett sorts artificiell jordgubbsdoft. Efter det fylls doften med tobak. Och till slut lite björnbär och massor av choklad. Doften är en riktig höjdare.

I munnen känns tyvärr vinet som eld, därefter lägger sig en aska runt munhålan. Alkoholen gömmer mycket av dom goda svarta vinbären, plommonen, björnbären, vaniljen, tobaken och chokladen. Vinet är koncentrerat och bär med sig starka intryck av fat. Även avslutet är långt men förstärkt av alkoholen.

Doften kan göra mig knäsvag igen. Men den tydliga alkoholen i munnen drar ner mina känslor för denna älskarinna. Nu längtar jag till den stora kärleken Old Vine, som ligger och väntar i skåpet.

( Cortina Vingård, bilden är lånad från Seghesio´s hemsida )

2005 Seghesio Cortina, USA, 294:-

2005 Cá di Pian

Ett vin med en noshörnings kraft och styrka? Familjen Rivetti kan knappast vara okänt av någon vinintresserad. Cá di Pian är en av deras Barbera d´Asti-viner i den lägre prisnivån. Lagring sker i nya,mediumrostade franska ekfat i ett år. Ingen klarning eller filtrering. Det var ett tag sen jag sist provade Cá di Pian. Redan i handen känns flaskan tyngre än tidigare årgångar. Kan det stämma?

Doften är riktigt tydlig på fatkaraktär. Vinet ger ifrån sig en stor och inbjudande doft. Förödande goda choklad och mörka körsbärstoner retar min aptit. En fin nyans av svamp lockar mig ut i skogen, där imponerande ekar växer.

I smaken har vinet en ännu tydligare ekfatskaraktär. Runt träden växer mörka, stora bigaråer. Från de nya dyra eken kommer toner av vanilj med på köpet. En god chokladsmak ger mig välbehag. Den varma mörka frukten lämnar ett långt avslut i munnen. Ett litet minus blir det när dom sista sekunderna i avslutet lämnar ett alltför träigt avtryck i munnen.

Visst är det här ett riktigt gott vin och jag kommer att följa den i flera årgångar. Hoppas bara den kraftiga eken var tillfällig.

2005 Cá di Pian, La Spinetta, Italien, 179:-