2007 Cuvée du Vatican CndP

Cuvée du Vatican har det bloggats om en hel del på sista tiden. Deras standard Côtes-du-Rhone har lovordats och prestige CndP:n "Réserve Sixtine" kammar hem höga poäng. Vi tackar Gabriel på Bristly för hans engagemang och hans närvaro i bloggsfären.

Ikväll provar jag deras standard Châteauneuf-du-Pape. Vinet är gjort på mestadels Grenache. 2007 är årgången som alla pratar om när det gäller södra Rhone. Det här blir mitt första smakprov på årgången.

Först hittar jag ingenting i doften. Den är väldigt tillknäppt och sluten. Efter en lång stund tittar lite röda bär fram och en fin animalisk ton också. Men absolut ingen lättflörtad butelj.
I munnen är vinet fylligt och samtidigt elegant. Frukten känns rejält mogen och tenderar åt det röda hållet. Det ger ifrån sig ett friskt och eldigt bett. Efter den där långa stunden är vinet fortfarande ganska anonymt. Men det finns någonting som kommer underifrån, en fantastisk balans mellan frukt och tanniner som känns väldigt välgjort. Kan det vara så att vinet är så pass ungt att det tar flera år innan den underliggande kraften blommar ut? Just nu ger det mig inte så värst mycket och mina gäster förstår inte mitt tjat om Châteauneuf-du-Pape 2007. Jag väntar några år med kvarvarande flaskor och ser vad som händer.


2007 Cuvée du Vatican Châteauneuf-du-Pape, Frankrike, SB 95264, 239:-

2005 Barrel Monkeys

Förra helgen blev jag överförtjust i det här vinet, läs gärna mer här, så jag kunde inte hålla mig längre än en vecka innan nästa flaska fick sätta livet till.


Extremt fruktig doft som ger en dessertlik känsla. Vaniljglass. Väldigt krämig i sin framtoning. Toner av jordgubb och hallon med en unns svartavinbär och vanilj. I munnen är vinet en rejäl fruktbomb av det fylliga slaget. Frukten är tät och druvsöt med tydliga drag åt hallon och jordgubb. Visst finns en liten hetta, men det känns inte i närheten av de 16% som står på etiketten. I munnen fortsätter känslan av gräddglass och dessert. Långt mycket gott avslut.

Jag fortsätter och imponeras av det här vinet och ångrar att jag inte köpte mer från Adam Hooper och Read Heads Studio.

2005 Barrel Monkeys, Shiraz, McLaren Vale, Australien, 199:-

2005 Amarone Selezione Antonio Castagnedi

Vad är er relation till Amarone? Detta vin som blivit det folkliga lyxet. När jag tittar på hyllorna på mitt närmaste systembolag, så finns det fyra viner på flaska som kostar över 200:-. Två av dem är Chateauneuf-du-Pape och två av dem är just Amarone. Så här har det sett ut de senaste fem åren. Jag har svårt att tro att svenska folket inte skulle köpa någonting annat om det bara fanns att välja på. Jag säger inte att Amarone är ett dåligt vin, men man vill gärna ha lite variation. För flera år sen köpte och drack även jag en hel del Amarone. Nu mera kan jag mer känna ett motstånd mot varumärket Amarone just för att alla dricker det, ungefär som bloggarnas hype till Alain Graillot och Domaine La Barroche. Just Amarone skrivs det väldigt lite om bland oss bloggare. Har de andra bloggarna kanske samma inställning mot vinet som jag tro?

Extra kul blev det då jag fick prova det här vinet blint när mina gäster från Götet kom på besök över helgen. Jag visste att dom har en förkärlek till just Amarone, men jag trodde inte att det här var det. Jag minns även att jag uttryckligen sa -Detta är ingen Amarone! Det här är en bra Chateauneuf-du-Pape eller en bra Aussie-grenache. Det låter sig då veta hur nyttigt det är med blindprovning, så vansinnigt kul och lärorikt. När gamla fördomar får granskas med nya ögon. Så såg mina anteckningar ut.

Stor och maffig doft med drag av jordgubbar, hallon och faktiskt lite smultron. Eldig och mycket fruktig doft. Munkänslan är fyllig och viskös med kraft i hela registret. Fin, frisk och fräsch syra som lovar bra matchning till mat. Eldig smak med drag av jordgubb och körsbär. Långt avslut som lämnar just en läppglans med smak av jordgubb. Mycket gott kraftpaket med välgjord elegans.

2005 Amarone Selezione Antonio Castagnedi, SB 28002, 249:-

Ska det vara så svårt, att gissa rätt?

Det var ett tag sen sist jag och Patrik hade våra mitt-i-veckan provningar, så nu var det äntligen dags. Han hade redan talat om att han ville stå för bägge vinerna ikväll, för han hade ett tema som han tänkte prova. Spännande, tänkte jag.

Så med något för svala viner, pga att de legat lite i en kall bil, tog jag mig ann första glaset.

En trevlig animalisk ton, lite jordig samt lite körsbär. Efter en stund värms vinet upp mot ceder, blyerts och fat. Smaken är läskande och har en frisk syra. Känns polerad och rätt så mogen, med toner åt lingon, röda bär, ceder och blyerts. God!

I andra glaset hittar jag:
Tydligare på svarta vinbär och lite mörkare i doften än första glaset. Annars en rätt så sluten doft. I munnen är det dock betydligt stramare och har mer framträdande tanniner. Syrlig smak med toner åt svartavinbär och ceder.

Ok. Vad kan vi ha i glasen då? Först känns det som Toskana men när vinerna når en varmare temperatur och cedern samt blyertsen kommer fram känns det mer som Bordeaux. Jag påpekar att vinerna påminner om varandra. Att det kanske t.o.m är ett och samma vin, där glas nr 1 är äldre än nr. 2. Men lika snabbt som jag kastar ur mig det, så blir jag osäker och fladdrar åt Toskana igen. Ska det vara så förb... svårt att känna skillnad på det vräker jag ur mig. Så jag gissar på att det är Toskana men kan likväl vara Bordeaux!!?

Svar:

2002 och 2003 Château Bellevue, Bordeaux, Best. sortimentet, 86:-

Jaha, någorlunda rätt. Jag gissade på ett pris på 130-160kr, så jag måste ändå säga att jag blev imponerad av hur goda dom var för sin ringa peng. Min favorit var helt klart 2002. Den var mycket mer läskande och flörtig, medans 03:an t.o.m var lite osammanhängande och spretig. Det varma klimatet 03 hade gjort vinet mörkare och mulligare än sin föregångare.

2002 Ch. Bellevue

2003 Ch. Bellevue

Tack Patrik för att du vidga mina vyer inför vardags-bordeauxer. Det dricker vi alldeles för lite av.

Monster ball

En improviserad vinprovning med Agne som visade sig bli riktigt bra. Han tog med sig två viner och jag stod för två. Som vanligt provade vi den andres viner helt blint. Att kvällens viner skulle gå i det tunga artilleriet tecken blev ett oväntat tema.


VIN NR 1.
Frisk fräsch doft med läckert inslag av rostiga spikar och en tydlig animalisk ton. En blandning av röda och svarta körsbär. Smaken har en frisk syra och följer doften inslag av rostiga spikar och animaliskt. Den fina blandningen av röda och svarta körsbär som senare växlar över till jordgubbar. Väldigt gott.


Det vin var lättast av de fyra. Ett fräscht Ribera del Duero vin som smakar bra och levererar ett personligt och välgjort intryck. Druvan är Tinta del Pais (Tempranillo). Den första årgången av det här vinet var 2005 och den fick 90p av Parker.

2008 Fesconino, Ribera del Duero, Spanien, ca 110:-



VIN NR 2.
Härligt kraftfull och läcker doft. Toner av mogna björnbär och söta katrinplommon. Blåbärspaj med vanilj. Bränt trä. Söt choklad. Nästan Zinfandel-lik. Smaken är koncentrerad och kraftfull. Eldig och med en bra ryggrad av tanniner. Toner av björnbär och blåbär. Frisk syra och mineraler. En knorr på slutet som ger en beska i munnen.


Ett vin från mig. Ojai har varit lite av en favorit tidigare för mig. Jag har skrivit om det här vinet förrut, läs här och här. Visst är det ett gott och väldigt häftigt vin. Jag tycker ändå att doften är bättre än smaken. Jag vet inte om det är de oympade vinstockarna som ger ifrån sig den speciella smaken, och det tror jag inte tilltalar den breda publiken. Sen får man vara beredd på den eldiga stilen också.


2008 Ojai White Hawk Syra, Sanat Barbara County, USA, 319:-

VIN NR 3.

Oj, här var det väldigt personlig doft! Hela registret från bondgården. Stall, ladugårs, höbalar och kogödsel. Väldigt häftigt. Det finns också en liten aning blyerts och eneträ eller eucalyptusträd i doften. Smaken är precis lika personlig som doften. Hela bongården ryms i munnen. Vi låtsas dra ut halmstån ur munnen! Smaken är kraftfull och väldigt smakrik. Det här vinet är moget säger jag. Avslutet är väldigt lång och gott.

Å fan! En Costasera från 1998. Inte en chans att jag gissa på att detta var en amarone. Jag hörde Agne när han hällde upp vinet på karaffen och sa - Det här doftar ju ingenting! Men en stund senare hade det som sagt hänt grejer. Riktigt kul att få prova. Även Agne som visste vad som var i flaskan och verkligen letade efter typiska amarone-toner kunde inte hitta det. Långt senare på kvällen när vi sköljde runt vinet i munnen fick vi iallafall den där känslan av sötma som man annars brukar hitta så lätt i amarone. Dag 2 hällde jag upp det sista i flaskan som blev till ett halvt glas, då var bondgården som bortblåst och kvar var mer klassiska drag av russin, choklad och körsbär.


1998 Costasera Amarone, Masi, (SB 2345, 269:- årgång 2006)


VIN NR 4
Oj oj oj. Extremt förförisk doft. Väldigt läckra toner av jordgubb och hallon. Vaniljgräddglass! Creamy. Lite fudge. En blomsterbukett i en vas. Stråk av cassis. En uns av menthol. Inslag av solbränt Gotlandsgräs!? Vilken doft. Det här var det läckraste jag känt i år. Känslan av dessert är överväldigande. Smaken är väldigt viskös och kraftfull med koncentrerad smak. Väldigt polerad och inte några framträdande tanniner. En liten lätt eldighet som göms i den täta frukten. Fortfarande en känsla av att dricka gräddglass med en känsla av av glassen smälter i munnen. Tonerna är tydligt jordgubb och hallon med en uns cassis. Eftersmaken är fantastisk lång.

Wow. Jag är chockad av det här vinet. Aldrig att jag skulle gissa på en shiraz, och denna gång var det ändå jag som visste vad som var i glaset. För mig påminner det här om välgjorda aussie-grenacher. Dessert-känslan är så stor. Alkoholen ligger på 16%, det känns inte i den koncentrerade frukten.

Vinet är gjort på Red Heads Studio i MCLare Vale. På importörens hemsida går det att läsa att detta fantastiska ställe är lite som en workshop, där traktens vinmakare kan samlas och göra vin utan att ha ett eget vineri. Det hela är inrymt i en före detta indisk curry-restaurang som faktiskt hette Red Head. Här finns "chief winemaker" Adam Hooper som håller ett vakande öga över det hela. Han ser ut som självaste Jack Sparrow och presenterar sig även vid detta namn när man möter honom. Här är det småskaligt och med humorproducerar man fantastiska viner i fräcka buteljer. Varför ska en humoristisk och skruvad förpackning inte kunna rymma ett riktigt högkvalitativt vin?

2005 Barrel Monkeys, McLaren Vale, Australien, 199:-

Jag ringde idag till importören för att få svar på om det finns några fler flaskor att få tag på, men tyvärr så var de slut. Allt från Read Heads Studio var slut, det var bar ett rött och ett vitt runt hundringen som fanns inne. Synd. Det här är definitivt något som jag kommer hålla ögonen efter. Är det någon som provat vinet med det underbara namnet : Return of the living red? Isåfall, hur var det?

2003 le Serre Barbera d´Asti Bosco Bracco

Jag visste att de haft en hel del problem men korken på detta vin. Så när nästan hela korken var rödfärgad blev jag orolig att den här sista flaskan skulle vara körd. Nu kanske det redan ändå skulle vara på väg utför, då Barbera kanske inte är menat att lagras en längre tid och med tanke på den varma årgången 2003 så är det nog ännu mer sanning i det påståendet.

Jag har provat och bloggat om vinet tidigare. Just i det inlägget var det 2005 som var den aktuella årgången. Den tyckte jag var lite mer druvtypiskt än 2003 som är mer bombastisk. Jag minns att vi dekanterade vinet kvällen innan för att få bästa upplevelse.

Nå, hur var det nu med korken.....

Jo, den lever fortfarande. Rejält mogen doft med fin röd frukt. Lite dova toner med en stänk av menthol. Smaken är ordentligt syrlig och väldigt spritsig på tungspetsen, nästan pärlande. Mogen med varm och lite eldig smak. Toner som går åt undervegetation och svamp. Långt avslut som lämnar ett dovt, varmt och moget avtryck.

Jag kan rekommendera vin vänner som har kvar av denna årgång, att det är läge att korka upp, innan det är försent.

Bortbjudna på lite gott.....

Nu tyckte grannarna att det var dags att bjuda igen. Så det var riktigt skönt att direkt efter arbetet knalla dit och bli bortskämd. Med vetskap om min nördighet vad gäller mitt vinintresse, så tycker dom det är extra roligt att köpa vin och låta mig prova blint och jag uppskattar gesten såklart. De är väldigt noga med att påpeka att jag självklart borde gissa rätt också, så här gäller det att skärpa till sig.



Vin nr 1.

Doften är fräsch och schysst kryddig. Inititivt kommer inslag av charkuterier och vitpeppar. Rätt mörk frukt med tyngdpunkt på körsbär. Tydligt fatig. Smaken är stram och skönt sträv. Vinet har en bra syra och levererar mörk frukt. Körsbär och peppar är tydlig, men också de fatiga inslagen. Vinet är gott.



Jaha, så var det dags för en kvaliciferad gissning. Med tanke på de kryddiga inslagen och charken, det strama och peppriga inslagen, så faller min gissning på en Chateauneuf-du-Pape från standarssortimentet.

Svar: 2004 Marques de Riscal Reserva, Rioja, SB 2573, 136:-

Min palett på Rioja är minst sagt otränad. De kunde inte valt ett bättre vin för att se mig misslyckas. Men jag måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Rioja är dill och kräftspad i min erfarenhet, men det här var ju riktigt gott. Tack för den lärdomen.

Vin nr. 2

Frisk doft med en del söta bär. Jordgubbar. Spännande menthol och en fin blommig touch. Smaken är rejält frisk och bär på en riktigt hög syra. Vinet känns lite tunnare och bär på ett mycket kortare avslut än det förra. Syrliga körsbär är riktigt tydliga.

Nja, det här borde vara Italien, och med tanke på det superhöga syran så är det säkert Barberadruvan.

Svar: 2007 Santa Vittoria Langhe Rosso, Piemonte, SB 95386, 99:-

Ja, se där. Lite heder vann jag tillbaka iallafall. Druvmixen är 70% barbera och 30% nebbiolo. Normalt är det här precis vad jag älskar, men faktum är att just ikväll var Rioja storebrorsa och den här lillebror.

Tack Patrik och Susanne för en jättetrevlig kväll och en underbar gryta. Nästa gång är det vår tur.

Det Goda Köket 2009

Under fredagen hade jag nöjet att få prova på och stå på andra sidan bordet under mässan. I Vinunics monter var det högt tryck redan från start. Placeringen av montern var strategiskt lagd i mitten, där stråket av många människor passerade. Långpasset från morgon till kväll kändes som en förmiddag. Under dagen hann jag med att träffa massor med vinentusiaster som brann för sitt intresse och gärna ville dela med sig av sin information om vad som låg och ruvade just i deras källare. Visst var det övervägande majoritet som bara såg Amarone som det absoluta måstet att få prova, men så är ju mässan väldigt folklig. Det kan kännas synd att höja just det vinet till nästan något mytiskt, när det fanns flera andra viner som i mitt tycke smakar mycket bättre och är mer intressant. Jag vet inte vad det är som gjort Amarone till svenska folkets svar på det ultimata lyxet.

Under dagen fick jag möjlighet att lära känna flera mycket trevliga och intressanta kollegor också, och det ska väl sägas att ibland kändes det som jag var lite ute på djupt vatten när jag hör hur extremt kunniga dessa personer är. Jag hoppas ändå att jag lyckades lämna några positiva intryck till en del människor som stannade förbi just mig.