söndag 29 juni 2008

2000 Marimar Don Miquel Vineyard Pinot Noir

Äntligen är min förkylning helt borta. Det här måste firas! För att ställa riktigt stora krav på doft och smak organen, så blir väl en smått mogen "Pino" perfekt. Jag köpte några flaskor av 2002 för ett par år sedan och blev hänförd över dess sensuella muskelkraft. Jag blev som alla andra medryckt i Sidewayes-effekten. Men inge ont i det, det har öppnat mina ögon för hur mycket gott det finns i staterna, om man letar lite och öppnar plånboken lite extra. Den sista 2002 drack jag i januari i år. Då bedömde jag den några poäng sämre än när den var ung. Så jag var lite orolig för den här 2000. Skulle det vara försent? Den här slank med av bara farten på Taxfree´n på VikingLine för ett par månader sedan. Där kostade den 195:-, vilket kan jämföras med 2002 som jag betalade 242:- för på bolaget. Det var först när jag kom hem och la in mina inköp i vinskåpet som jag märkte årgången, 2000. Nåväl, inget att spara länge på alltså.



1985 grundade Marimar Torres, syster till Miquel Torres (Spanien), vingården i Kalifornien. Sex kloner av Pinot Noir är planterade i den 30ha stora vingården, och den färdiga blenden är olika från år till år. Namnet på vingården kommer från patriarken och pappa Miquel Torres som dog 1991. Vingården är planterad med 2000 plantor/ha och skördeuttaget ligger omkring 3 ton/ha.
Vinets färg är vackert mogen rödbrun.
Doften i glaset är stor på söta, mogna nästan torkade jordgubbar. Det går inte att missa jordgubbar. Efter en tid i glaset öppnar det faktiskt upp sig ännu mer, och då då hittar lite smultron fram. Även lite vanilj gör sig hörd. En svag dos av lätt cigarr är riktigt trevlig likaså. För första gången finner jag även hallonbåtar!, i ett vin. Sammantaget kan sägas att doften är sjukt god. En riktig godisaffär, fylld med söta jordgubb, smultron och hallonkarameller.
Smaken är vid första stund i munnen nästan kraftfull och fylligt, och fylld med koncentrerade jordgubbar. Vid andra stunden, när vinet sväljs vänder det och blir mer syrligt och går åt rönnbärshållet. Det som lämnars kvar i munnen är tyvärr en eldighet. Kan det vara så att frukten är på väg att torka ut, och orkar inte bära alla 14% hela vägen?
Slutsatsen blir att doften var klart bäst. Det är nästan värt att köpa för 200:-. Första träffen i munnen är sagolik, men resten en liten besvikelse. Ska försöka köpa någon ny årgång och prova den ung för att känna skillnaden.
Cecilia och Lasse kom förbi på kaffe, och Lasse fick prova ett glas och blev mycket förtjust han med. Det kan löna sig att komma förbi på fika hos oss.

måndag 23 juni 2008

Pokerkväll hos Birger

Efter två veckors kraftig förkylning och det är inte över än, längtar jag enormt efter ett gott glas vin. Men näsan och gommen är absolut inte i topp ännu, tyvärr. Så mina nerklottrade anteckningar är en sorglig läsning. Mer trevligt var umgänget denna kyliga, blöta och soliga midsommardags-kväll.

Tar med mig ett par flaskor vin ut till Birgers sommarstuga, som ligger vackert undanskymt på en bergshäll. Härifrån har man en bedårande utsikt över Mälaren. Jag hade förstått att Birgers fru Tarja var en duktig pokerspelare, så jag hade inga större förhoppningar på att vinna. Men jag måste erkänna att ett tag gick det riktigt bra för mig. Tills dom kom på att ändra reglerna. ;-).


Jag hade enormt roligt och maten var suverän. Det blev väl en liten skvätt för mycket whiskey för min del. Tack Birger och Tarja för den här kvällen.








Som ett "pratvin" i väntan på maten, passade det här vinet ypperligt. Viognier är riktigt trevligt. Jag som är riesling fantast annars, men ny nyligen upptäckt denna sommriga druva. Det var även uppskattat hos värdparet, och det känns ju skönt.
Nu var det det där med doften, vad jag uppfattade så var doften det här vinets starka sida. Här fanns de typiska blommiga inslagen av kaprifol och jasmin.

Smaken var väldigt lätt. Fräsch med en något lägre syra mot vad jag brukar prova. Rätt kort eftersmak. Inget vin att sitta och analysera, utan drick det för vad det är. Gott.




Till den väldigt goda middagen serverade Birger det här vinet. Det gjorde sig väl mot det vinmarinerade grillköttet. Portugal känns helt rätt just nu. Överlag bra viner med personlighet och spännande lokala druvor. Till ofta låga priser. Det känns nästan som ett hemligt land för oss vinnördar. Ska man dela med sig hemligheten eller behålla den för sig själv?
Tyvärr fungerade inte mina doft o smak organ alls till det här vinet. Nu var det rätt kyligt ute och jag har svårare att hitta nyanser när rödviner blir lite svala. Jag kan bara summera och säga att jag tyckte om det.



Efter maten sipprar vi på denna Amarone. Ingen topp producent, deras Capitel de´Roari Amarone ligger i bassortimentet på bolaget. Men sen den 2 juni finns även den här i ordinarie sortiment, dock 2004. Den årgång vi provar nu, 2003, var ju en värmebölja som gjorde vinerna lite mer nya världen lik och med högre alkoholhalt. Inga viner att kanske lång spara.



Det här vinet överraskar mig. Det enda som bokstavligen boxar mig i nyllet, är körsbär i choklad. Lustigt nog har Tarja ställt fram en ask körsbärs-choklad praliner på bordet. Doften har inga syrliga körsbär som jag så ofta hittar, utan mera söta, mogna och just precis chokladdoppade. Godis gott. Ett stort plus för den upplevelsen. Smaken går i samma anda och är snyggt balanserat mellan frukt och alkohol.





lördag 7 juni 2008

2005 Alain Jaume Grande Garrique


Till sommarens sena kvälls middagar, bestående av ett par lätt grillade köttbitar på salladsbädd med balsamico och hyvlad parmesan. Enkelt och så j..a gott. Det här vinet har jag skrivit om förrut. Det var minst lika bra denna gång också. Fräscht och friskt. Inge syltbomb här inte. Old school wine. Det uppskattar jag just nu.
Doften är generös och fylld med mörka körsbär, jordgubbar, hallon och en hel drös med andra röda bär. Det är dock söta röda bär, inte rönnbär eller liknande. En knippe blandade örter är också nerkörda i vinet. Ovanpå detta en god choklad, inte en mörk bitter choklad, utan en bra ljus choklad från Valrhona. Ju längre vinet far runt i glaset, ju mer doftar det som en härlig dessert!!? Ja en god fruktkaka med alla röda söta trädgårdsbär i och en chokladsås stelnad ovanpå. Mums.
I munnen ger vinet ifrån sig en hög syra, bra matvin alltså. Mörka körsbär, reducerade hallon och jordgubbar samt choklad slåss om största platsen i min mun. På ett skönt och balanserat sätt. Avslutet är eldigt och gott.

torsdag 5 juni 2008

2007 Stoneleigh Riesling



Den härliga värmen fortsätter och det jag är mest sugen på, är sval riesling. Titta i hyllorna efter en druvren Viogner men hittade ingen på mitt lokala bolag. Så det blev den här. Så med den suveräna plattan Rockferry med Duffy på hög volym tar jag stora klunkar av detta trevliga vin.

Doften är inte stor på mineral, så som den är i Rheingau Tyskland. Utan här är doften mer exotisk. Som i litchie, melon, lite ananas och lite persika, men visst hittar man även en skvätt pressad citron över dessa frukter.

Smaken ger en hög syra direkt i munnen, sen tycker jag den tonas ner ordentligt mot eftersmaken. Även här är det en skål men bitar av litchie, melon, ananas, persika och över det ett par pressade citroner. Lätt, fräscht och så gott så.

2007 Stoneleigh Riesling

måndag 2 juni 2008

Pappa och Kristoffer på besök



Efter ett vackert dop hos brorsan i Gävle så stannade farsan och Kristoffer kvar över natten hos oss. Vi passade förstås på att prova lite goda viner och äta nåt gott. Dom hade tagit med en flaska MontGras Reserva Merlot från Chile. Jag måste i ärlighetens namn säga att jag var lite skeptisk att den skulle vara så bra som de sa. Chile är inget vinland som bringar åska för så värst ofta. Men efter att fått stoppat ner näsan i glaset och sen inmundigat det så förstod jag vad dom menade. Vinet är riktigt gott och till ett pris som gör det till ett förträffligt "husvin".


Hernán Gras, med rötter i Katalonien i Spanien, var vinmakare i Canada och drömde om att starta vinfirma i sitt nya hemland Chile. 1994 stod en toppmodern anläggning klar och hans MontGras Cabernet Sauvignon Reserva 1994 blev utsett till årets vin av Chiles vinjournalister.






Vinet har en stor doft som är fylld med härliga plommon och en hel del vanilj samt en snygg touch med ceder. Smaken är fyllig med lika tydliga plommon som fanns i doften, men här hittas också en hel del mörka bigaråer, plus en fin söt, mogen frukt. Avslutet är gott och har ett inslag av övermogna jorsgubbar.




Tack ska ni ha för den upplevelsen. Till vinet åt vi en riktigt fint marmorerad entrecôte som fick vila på en bädd av rucola, frisé, rose och isberg sallad som fått en skvätt olivolja och en god balsamvinäger på sig. På toppen av det, rikligt med hyvlad parmesan.











Till desserten som är en Tahiti-vanilj och tonkaböns pannacotta med passionsfruktssås dricker vi vinet med det underbara namnet 2001 Heinz Schmitt Longuicher Maximiner Herrenberg Spätlese Riesling! Tyskarna kan verkligen det här med namn. Men vad gör det när riesling är så sjukt gott. Det verkar mest som det är vi vinnördar som upptäckt denna skatt. Att kunna köpa en sån här juvel för blott 93 riksdaler är sagolikt.




Doften är exrtemt tydlig på petrolium. Det här ska man utan svårigheter plocka som riesling vid blindprovning. Vinet har också en härlig fruktsöt doft.

Smaken är halvsöt och är som att kyssa solstrålar. Tydlig på petrolium. Den höga syran och vinets sötma balanserar varandra perfekt. Med sina 9% är vinet väldigt lättdrucket. Här tar man det i stora klunkar.









Den här sydafrikanen provade vi, jag tror det var sommaren 2006 hos pappa i Göteborg, och tyckte väldigt mycket om det. Jag minns det som ett av den sommarens bästa vinminne. Förra månaden kom nya årgången och den fick blandad kritik av våra vinjournalister. Många tyckte den var too much. Men Kronstam sa så här: själv föll jag pladask, Pelle i botten, hela registret av blodig syrahfläsk och närmast hysteriskt drag i syror och tanniner. Sånt gillar vi som vuxit upp på vischan!

Doften är STOR, druvtypisk med häftiga inslag av rått kött, kalvfond, svartpeppar, rök, ceder, tobak och lite eldig.

Smaken är fyllig och koncentrerad med tunga inslag av fat, rök, gräs och mörka, mörka, mörka bär. Tyvärr blir det här just ikväll för mig too much. Det funkar några glas, men sen blir det nästan jobbigt att dricka. Kan också vara att vi är tokmätta och trötta efter en lång dag. Tack pappa och Kristoffer för ännu en härlig kväll.

2005 Newton-Johnson Syrah Mourvèdré

söndag 1 juni 2008

2002 Rotari Brut Riserva

Det här måste vara det mest prisvärda bubbel på bolaget? Slår en del standard champagner tycker jag. Produceras av Mezzacorona som är ett jättekooperativ i sydtyrolen, närmare bestämt i Trentino-Alto Adige i nordöstra delen av Italien. Mezzacorona äger bland annat Amarone-producenten Righetti och Chianti-producenten Fattoria di Querciabella. Rotari görs av 90% Chardonnay och 10% Pinot Noir och kan faktiskt enligt vissa vinböcker lagras i 4-5 år. Med prisbilden på vinet måste det betraktas som ett rent och skärt fynd.




Vinet har snygga små bubblor och doftar svagt med jäst och fina äppeltoner. Smaken går åt äppel och är torr och härligt friskt och uppiggande. Det här vinet är mycket välgjort och mycket gott. Ett måste vin att ha hemma för alla slags stunder när man känner för att bara bli glad. Jag ska definitivt köpa ett gäng och stoppa undan, och följa åldrandet.




2002 Rotari Brut Riserva