2006 Les Hauts du Castellas vs 2005 Grande Garrique Jaume

När Patrik, Sussanne och Ebba kom över för att äta lite småplock och titta på finalen av detta års Idol, så passade vi på och köra en head to head. Två stycken viner från det Rhone ditriketet Vacqueyras. Jag är ine så mycket påläst om området, men för mig känns det lite som en fattigmans Châteauneuf-du-Pape. Druvblenden är lik, precis som dom korslagda nycklarna på flaskhalsen. Just dom här två har för mig inte riktigt samma kropp som en Ch.d-Pape. Prisbilden är densamma för båda. Les Hauts ligger i ordinarie sortiment medans Jaume kom som tillfällig nyhet i december förra året. Druvblenden är istort densamma.


Först ut är Les Hauts du Castellas.
Doften ger först ifrån sig härliga toner av choklad, och tydliga fat med medföljd vanilj. Glaskupan är fylld med alla sorters röda bär. Tidigt är doften nästan söt bärig, senare en känsla av syrligare slånbär. Smaken ger ett överraskande friskt bett direkt i munnen. Därefter ramlar alla röda bären in. Sen kommer en ganska tydlig eldighet, för att därefter lämna en jordig och lite torr avslutning.

Vi går på Alain Jaume.

Här är det mer av mörka bär i doften. Även en svag ton av örter. Precis som i förra vinet finns här även choklad och fat. Plommon är någonting som kommer upp i sinnet. Smaken följer med doften snyggt med dess choklad, fat, mörka bär och örter. Avslutet här är snyggt och medellångt. Vinet saknar sin motståndares friska bett och den tydliga eldigheten. Vilket är till dess fördel.

För min del var Alain Jaume en klar segrare i denna kamp. Den har jag ju även provat tidigare. Våra gäster föredrog Les Hauts, vilket visar att smaken är som....... Och det är väl tur det.

2006 Les Hauts du Castellas, Vacqueyras, 119:-

2005 Alain Jaume Grande Garrique, Vacqueyras, 120:-

2006 Bourgogne Rouge

Lucien le Moine är en tio år gammal négociant som köper färdigt vin från olika små producenter. De håller hårt på att bara få den bästa frukten och från varje cru-lägen tas bara 1 till 3 fat. Faten är le Moine´s egna. Som mest klarar de 100 fat, ca 30 000 flaskor. Le Moine har rönt uppmärksamhet för sina hantverksmässiga och småskaliga metoder.

Doften ger i sin första attack ifrån sig tydliga körsbär, nästan åt körsbärskärns hållet. Men efter en stund i glaset backar körsbärena för att ge plats åt de klassiska jordgubbarna. Dekantering rekommenderas.

Även i smaken är första attacken körsbär, som får sällskap av tranbär och slånbär. Vinet är bärigt och slankt, men markerat friskt och aningen kärvt. Men även här händer det saker efter en halv timme i glaset. Då lämnar avslutet kvar en lång, jätteläcker jordgubbston. Nu blev vinet riktigt sexigt och slutet gör att man längtar efter en klunk till.

2006 Bourgogne Rouge, Lucien le Moine, Frankrike, 329:-

2003 Guidalberto

Hemma igen efter ett par underbara veckor i Phuket. Där bestod livet mest av att bada, snorkla och sola. Vin var inget att tala om, men en o annan öl fick släcka den värsta törsten. Väl hemma var det dags att dra korken ur nåt gott och drömskt titta på semesterbilderna och planera för nästa semestertripp.

Guidalberto klev ju rätt in på årsbästalistan sist jag provade den. O visst är det lika gott denna gång. En snygg och elegant klädd italienare.

Doften har en sexig slöja över sig. Härliga söta röda bär med en liten näve körsbär i. Det söta i doften ger associationer till en gräddig dessert. Djup, välbyggd frukt och en urläcker längd.

Smaken ger ifrån sig röda trädgårdsbär och dom klassiska körsbären. Den gräddiga desserten lindas runt tungan. Slipad och polerad i sin framtoning. Avslutet levererar snygga och dyra fat. Det här smakabra!

2003 Guidalberto, Tenuta San Guido, Italien, 295:-

Semester

Nu åker hela familjen till Thailand!!! Det är första gången vi åker dit. Det ska bli riktigt skönt. Ha därför förståelse för att det blir lugnt på vin här på ett tag. Sköt om er!

Tre årgångar Ateo och Castello di Brolio

Äntligen blev det dags för en vinafton med gänget. Jag kan inte beskriva hur mycket jag uppskattar dessa kvällar. En handfull skara som lyfter min vardag. Som så ofta börjar kvällen seriöst för att sen följas upp av berättelser, historier och upplevelser som får oss att kikna av skratt.




Denna gång träffades vi hos Patrik som stod för middagen. För själva vinet hade Agne satt ihop ett tema som fick våra små grå att jobba febrilt. Även denna gång var upplägget en två-stegs provning. Vi provade först vinerna helt blint. Därefter fick vi veta vilka viner vi hade framför oss, men inte i vilket glas.

GLAS 1 Vinet har en doft av en hel del fat. Med faten följer vanilj och smörkola. Det känns som en hel del plommon. Kan det vara en merlot? Från Napa? Vinet bjuder även på en del vitpeppar. Smaken är även den tydlig på fat. Frukten är lite syrlig, med drag åt plommon och lite rönnbär. En god kola smak är inbjudande också.

Facit 2004 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Så där jag. Vilken blunder. Ja bättre lycka nästa gång. I druvblenden ingår det faktiskt lite merlot ,till mitt försvar.

GLAS 2 Vinet har en jätte tydlig ton av rostat kaffe. Lite god ceder och svarta vinbär tycker jag mig känna igen. Kan det vara en Cabernet Sauvignon tro? Går det i Kaliforniens tecken kanske? Här är smaken slank och syrlig. Frukten är fylld med vinbär och mörka körsbär. Rätt tufft vin. Tydliga tanniner.

Facit 2004 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jaha! Jo det ska ju vara lite svårt det här. Men den här har jag ju provat flera gånger bara i år. Jag har inget försvar.

GLAS 3 Samma härliga rostade toner. Kaffe. Lite brända inslag. Rätt djup frukt. Mörka bär. Körsbär. Smaken är även här slank och syrlig men rejält sträv. Avslutet lämnar munnen riktigt torr. Eftersom det påminde om vinet i glas 2 är jag fortfarande insnöad på Cali Cab!!

Facit 2003 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Att det ska vara så förbaskat svårt. Jag måste ha en dålig dag. Är inte näsan lite ur balans?

GLAS 4 Aahh här är det en härlig cremé brulé och gräddighet som känns tydligast. Sen kommer hallon och en animalisk doft. Även en hel del hö. Smaken är viskös med toner av hallon och lakrits. Elegant. Aha, det här kan vara en grenache? Kanske en Châteauneuf-du-Pape?


Facit 2003 Ateo SantÁntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Näe. Man kanske skulle sluta prova vin. Ska det vara så j...la svårt. Bäst kanske att bara hålla käften. Måste göra ett inlägg här då doften på vinet några timmar senare doftar starkt av sjötång eller avlopp. Så pass mycket att jag tycker det är besvärande att dricka. Vafalls??

GLAS 5 Här är doften åt ett helt annat håll. En slags medicin eller aceton ton är tydligast. Även lite bittermandel. Sen kommer stora doser av körsbär, russin och julmust. Det här går inte att ta fel på! Definitivt Italien. Smaken är sträv och fylld med körsbär. Tydlig Italienska toner. I avslutet tittar en svag nyans av jordgubbar fram.

Facit 2001 Ateo SantÀntimo Rosso DOC Ciacci Piccolomini

Ja, där satt den. Iallafall ett land rätt.

GLAS 6 Sista vinet på paletten. Tydliga rostade kaffetoner i doften. Här finns stall, ceder och en djup läcker frukt. Det här doftar Bordeaux. Kan det vara det? Smaken är lång och god. Fylld med stall, ceder, fat och körsbärskärnor.

Facit 2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli

Jag kapitulerar. Jag erkänner det är riktigt, riktigt svårt. Men f..n så roligt! Castello di Brolio vinerna har jag provat alla dessa årgångar för inte så längesen. Då tyckte jag att prislappen börjar bli för hög. Det tycker jag fortfarande, men 2001 var min favorit bland de sex nyss provade vinerna.

Den seriösa delen av kvällen är över och Patrik mättar vår aptit med en förrätt som bestod av en getostgratinerad bruschetta med honung och rosmarin. Därefter fick vi en ugnbakad tomat fylld med pecorino, champinjoner och muskotnöt. Sen blev det en underbart god lasagne som fått det lilla extra med rökt sidfläsk i sig. Efter det var vi tokmätta, så vi blev lättade när desserten var en fräsch hallonyoghurt.

Patrik bjöd även på denna lilla sötsak. Vinet har en underbar honungston. Det känns lätt och fräscht. Smaken går i honung. En näve nötter. Lustigt nog hittar jag äpple också. Avslutet är långt och sött. Gott utan att bli simmigt.

2003 Coteaux du Layon, Selection de Grain Nobles.

Inte räckte det med det heller. Patrik öppnar ännu ett vin för att hålla oss på gott humör. Denna gång en Pinot Noir från Sydafrika. Det blir en skön kontrest mot alla Italienare. Här finns lite brända toner och massor med rostade fat. Söt fruktig och sexig doft med ton åt jordgubb. Smaken bärs upp av jorgubbar, fat och örter. Avslutet lämnar ett sötknäckigt avtryck på tungan.

Nu längtar vi till nästa gång. Det blir i februari och då äger det rum i Falkenberg. Men innan dess kommer både jul och nyår med tillhörande goda drycker.

2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Grenache

Jakten på en bra grenache fortsätter. Blev nyfiken när jag fick den här i händerna. Richard Hamilton en plastikkirurg från Adelaide som startade en vinfirma 1972. Grenache druvorna till detta vin kommer från Marion Vineyard i Adelaide som planterades redan 1907. Grenachen utgör 85% i flaskan, resterande 15% är Shiraz från MC Laren Vale. Skalen fick macerera i musten under 2-3 veckor i tank. Ekfatslagringen skedde på franska ekfat i 18 månader.

Direkt ur flaskan är doften otroligt läcker. Det första som slår mig är Bolgheri-frukt. Sen kommer den, den efterlängtade godisaktiga doften. Yes! Det är det här som jag är ute efter. Fina, röda söta bär. Läckra hallon. Men även en mintig ton hänger sig över bären. En udda kombination av minthallon, som jag inte kan låta bli att lockas av blir allt tydligare. Men även den där läckra gräddiga känslan. Hallongräddkarameller med mint överdrag!!? Enda minuset på doften är att den dör av rätt fort vartefter nivån sjunker i glaset. Tillslut är det en mer slank, eldig och röda vinbärs doft som finns kvar.

Smaken är slank och medelfyllig. Rätt eldig faktiskt och med en fatkaraktär som blir allt mer framträdande. Läckra röda bär fyller gommen. Men en liten besvikelse inträffar sig när smaken inte lever upp till doftens karamellexplosion. Avslutet lämnar kvar en lätt känsla av grönt gräs i munnen, som känns spännande och gott. Senare på kvällen är den kvardröjande smaken mer en god köttbuljong med sälta i, lika gott det.

Sammanfattningsvis börjar jag närma mig den där kärleken jag fått för grenache. Doften är superläcker, smaken tappar lite, men allt som allt är det ett mycket gott vin.


2003 Richard Hamilton Marion Vineyard Old Vine Grenache, Australien, 139:-

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir

Det är alldeles för sällan som Agne med familj tittar förbi en kväll. Så när det sker får man bjuda på något gott, och det gör jag så gärna. Varför inte den här som jag blev helt såld på en sommarkväll i Göteborg. Den var så bra att den fick en självklar plats i Årsbästalistan. Skulle den leverera ikväll också? Eller blir det ett liknande syndrom som Grenachen jag provade häromsist?

Doften är från första början väldigt animalisk och bärigt. Den har ännu inte hunnit med någon luftning. En kort stund senare blommar en underbar jordgubb och hallon doft upp ur glaset. Kanske är jag färgad av min upplevelse sist, men jag tycker mig finna lite kokos, mango, papaya, passionsfrukt och även lite kryddnejlika. Agne var inne på "jul", kanske var det nejlikorna och lite pomerans. Hur som helst doftar vinet "snyggt" och gott. Det ändrar toner hela tiden under kvällen, sånt går jag igång på.

Smaken går i klassisk jordgubb och hallon stil. Sånadär torkade och softade jordgubbar. Nya Världen gör sig påmind i varm frukt och en eldighet. I mellanregistret finns schyssta kryddiga toner och en del lakrits. Längre in på kvällen kommer den där känslan av mango, papaya och passionsfrukt. Avslutet är suveränt gott med en härlig ton av te som hänger kvar i munnen.

Slutsats blir att jag är stormförtjust i det här vinet. Det växlar i doft och smak på ett sätt som gör att jag aldrig tröttnar på det. Smakabra!!

2005 Ojai Santa Barbara Pinot Noir, USA, 349:-