söndag 30 maj 2010
2004 Anégia
Mousserande från Portugal är inte ofta jag provar. Portugal har likt Italien ett hav av regionala druvor som är spännande att upptäcka. Just det här vinet består av lika många delar av Arinto och Trajadura. Det är inget dyrt vin på något sätt, 99:-, men ibland räcker det med att det bara är gott helt enkelt.
Den här doften har uttvecklat en mognad. Fruktigt med mycket äpplen och lite rostat bröd. Smaken ät lätt mogen och väldigt stor på brokna äpplen. Rostat bröd, lite nötter och lite citrus.
Ett personligt bubbel med lite mognad, kanske inte det mest komplexa vin men gott nog ändå.
2004 Anégia, Portugal, 99:-
torsdag 27 maj 2010
2001 Château Bouscassé
måndag 24 maj 2010
2006 Clos de Rochegrés, Moulin-à-Vent, Jadot
torsdag 20 maj 2010
2007 Chocapalha Reserva
måndag 17 maj 2010
2008 T´ga Za Jug Vranec
Mitt första smakprov av ett vin från Macedonien. Får man en flaska i gåva, så väcks ändå nyfikenheten. Jag är på okänd mark när jag söker information om vinet. All text på buteljen är rena "grekiska" för mig. Det jag tror mig förstå är att vinet är producerat av vinorganisationen Tikves i regionen Povardarski Rajon och i dess distrikt Tikves. Druvsorten är Vranec eller Vranac som jag sett en del stava det. Det är tydligen Macedoniens vanligaste druvsort, som står för hela 80% av landets rödvins produktion.
Till doften känns vinet bärigt och lite blommigt. En dusch med vägdamm, men i övrigt en ganska blygsam doft.
I munnen är vinet saftigt och lite tunt. Inga tanniner att tala om, men tack o lov en frisk syra som håller upp vinet. Anspelningar på bär, körsbär och en bukett med ängsblommor känns igen. Annars väldigt lättdrucket med måttliga 12,5% och inget avslut att tala om heller.
Näe, det här gav inte ett bra första intryck av Macedonien. Framtiden får utvisa om jag får omvärdera vinlandet Macedonien/FYROM.
2008 T´ga za Jug, Vranec, Macedonien/FYROM.
söndag 9 maj 2010
2005 Solanes (Priorat)
Efter en blöt och kall helg med focus på barnens idrottsaktiviteter, så kan man äntligen landa med ett basvin från Priorat. Vinet produceras av Cims de Porrera, ordet Cims lär betyda bergstopp och det är från dessa bergstoppar runt byn Porrera som man hämtar de hårt kämpande druvorna. Firman grundades 1996 av familjen Peréz som är en av pionjärerna i området. Druvmixen är 40% carinyena, 30% garnatxa, 15% cabernet sauvignon och 15% merlot och syrah.
Doften är fruktig med tydligt jordiga inslag. Här finns de där mineralerna som jag tycker mig alltid finna i Priorat. En hel del vägdamm blandas med körsbärskärnor, jordgubbar och torr, mörk choklad
.
I munnen är vinet stramt och smakrikt. Här känns faten igenom, men allra tydligast är körsbärskärnor, något som jag också vanligtvis alltid hittar i Priorat. Känslan av att ha andas in vägdamm hänger med från doften. Lite tobak blandas med torr, mörk choklad. Tanninerna är inte övertydliga men närvarande och är små och finkorniga . Alkoholen säger 14´5% och det känns tydligt. Avslutet är ok med ett torrt och kärnigt avtryck.
Vinet är inte en smekning utan kräver lite av sin provare, men det gör å andra sidan alla Prioratviner. Att vinet uppvisar mineraler gör att det får en personlighet och ursprungskänsla, vilket är till fördel. Det är inte på något vis ett stort vin, men helt klart välgjort och ett bra exempel på hur en Priorat kan smaka som, utan att behöva hosta upp allt för mycket pengar.
2005 Solanes, Priorat, Spanien, SB 2716, 179:-
tisdag 4 maj 2010
A tour through Italy´s vineyards
Här provade vi 2006 San Leonino Chianti Classico och 2004 Val de Suga Brunello di Montalcino. Helt ok men lite för mycket ek för att vi ska förföras av dem. Deras 2004 Vigna Spuntali Brunello di Montalcino däremot var som en vårförälskelse. Ett mycket trevligt vin, där deras ek maskeras av kraften men saknar ändå inte elegansen.
Tenuta Oliveto
Eftermiddagens mest prisvärda vin, om man får använda uttrycket, var helt klart Oliveto´s 2005 Il Roccolo Rosso di Montalcino. För runt 130 kr fick man ett elegant och förvånadsvärt komplext vin, som var bättre än några andras Brunelloviner. Snyggt.
Villa Cafaggio - Gruppo La-VisVisst är 2007 Villa Cafaggio Chianti Classico god, även om prislappen är en aning hög, men deras 2006 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva var riktigt bra. Med en prislapp på 229:- är det ett klart köp för mig. Kan vara den uppskrivna årgången 06 som ger vinet den där lille extra knuffen också. Cabernetvinet Cortaccio föll inte mig i smaken.
Rikt amerikanskt par lutar sig tillbaka på ålderns höst, köper vingård och gör fantastiska viner. Alla tre var riktigt bra, men kvalitet följer prisstegen i trion. 2006 Chianti Classico, 2004 Il Margone Chianti Classico Riserva och så 2004 Gratius Toscana IGT.
Castello Banfi
Av den här trion blev jag förvånad då jag tyckte bäst om deras billigaste vin 2007 Belnero Toscana IGT. De andra två vinerna hade en för tydlig skalbeska för att vi ska kunna känna välbehag. 2007 Chianti Classico och 2005 Brunello di Montalcino. Eller kanske det var den unga mannen som var mer intresserad av att sms:a på sin mobil än lägga lite tid på två vintokiga svenskar om sänkte betyget.
Castello di Ama
Dagens absluta höjdpunkt. Det är första gången jag provar deras viner, men jag har varit sugen många gånger att köpa några flaskor vid ett nyhetssläpp. Nu vet jag att det här är precis vad min palett uppskattar. 2006 Castello di Ama Chianti Classico bär på en italiensk elegans och kraft som gör det oerhört gott. Sist men långt ifrån minst, det bästa vinet idag. 2006 Vigneto La Casuccia Chianti Classico. Endast 5000 flaskor gjorda. Ett vin för meditation och eftertanke. Makalös kraft och elegans, och ett avslut som aldrig vill ta slut. Extra roligt att vi blev ombädda att komma tillbaka innan vi gick hem och får avsluta med detta vin igen.
Tack Börje för en eftermiddag att minnas.