söndag 30 maj 2010

2004 Anégia


Mousserande från Portugal är inte ofta jag provar. Portugal har likt Italien ett hav av regionala druvor som är spännande att upptäcka. Just det här vinet består av lika många delar av Arinto och Trajadura. Det är inget dyrt vin på något sätt, 99:-, men ibland räcker det med att det bara är gott helt enkelt.

Den här doften har uttvecklat en mognad. Fruktigt med mycket äpplen och lite rostat bröd. Smaken ät lätt mogen och väldigt stor på brokna äpplen. Rostat bröd, lite nötter och lite citrus.

Ett personligt bubbel med lite mognad, kanske inte det mest komplexa vin men gott nog ändå.

2004 Anégia, Portugal, 99:-

torsdag 27 maj 2010

2001 Château Bouscassé



Min vän Patrik har en ansenlig samling av Bouscassé och Montus. Det ska bli väldigt intressant att få möjligheten att följa dessa viners utveckling. Utvecklas dessa viner med behag eller faller frukten och lämnar kvar ett strävt och uttorkat vin?. Den här gången är det bas-bouscassén som hälls upp blint i mitt glas.


Doften är otroligt häftig. Tydligare toner mot det animaliska var det längesen jag kände. Det animaliska lutar nästan åt rått blod. Som en slaktbänk hos ett charkuteri. För charken finns här också, högar av korv i all mörk frukt.

I munnen upplevs vinet varmt och bär fortfarande på tuffa tanniner som lämnar munnen torr. Frukten är väldigt mörk och har ett lager av vägdamm över sig. Avslutet är långt och tydlig på skalbeska.


Det här är ruskigt gott. Bonnigt och rustigt. Den börjar kännas mogen men klarar säker flera år till. Druvblenden är 50% tannat, 25% cabernet sauvignon och 25% cabernet franc. För 89 spänn 03 måste det anses som ett kap som levererar så här idag. Kan 01 ha varit ett gynnsamt år i Madiran tro? Men trots allt kräver det sin tålmodige ägare. Den här etiketten är bra mycket snyggare än vad dagens flaskor har, tycker jag. Tack Patrik för upplevelsen.



måndag 24 maj 2010

2006 Clos de Rochegrés, Moulin-à-Vent, Jadot



Här slog jag hål på min syn av Beaujolais. Vilken charmör. Vinet kommer från appellationen Moulin-à-Vent och anses väl producera de mest bourgognelika vinerna i Beaujolais, och det är bara att instämma. Att Gamay-druvan kan ge ett så komplext vin med bra ryggrad var för mig en chock.


Redan när jag kör ner näsan i glaset upplevs vinet silkeslent och lite sötaktig, men hur läcker som helst. Vinet har ett djup och en elegans som lockar till att bara få stta och dofta på det hela kvällen. Frukten är mörk med lätt övermogna söta jordgubbar, väldigt Pino. Svårt att sätta ord på doften, den är bara grym. Senare när sista glaset hälls upp så finns ett läckert animaliskt skimmer över doften.


I munnen är vinet silkeslent men här finns också en strävhet. Packad med mogna jordgubbar och till skillnad mot doften finns här en syrlighet som får beskrivas som körsbär i noteringsblocket. Ibland får man uppfattningen av lite kärnigt i smaken också, men den är så god. Det finns ett djup och ett stänk med mineraler också. Avslutet är faktiskt långt och lämnar jordgubbar kvar på tungan. Det här är riktigt bra.




torsdag 20 maj 2010

2007 Chocapalha Reserva



Nya bekantskaper från Portugal. En kvinnlig vinmakare som får stor uppmärksamhet i sitt hemland, Sandra Tavares da Silva. 1987 köpte Sandras föräldrar en egendom bestående av 45 hektar. Allt var förfallet och i väldigt dåligt skick eftersom gården inte brukats på över 30 år. Man var tvungen att plantera om alla vinstockarna. År 2000 blev Sandra färdigutbildad vinmakare och samma år var standarden på druvorna så pass hög att det första vinet kunde produceras. Under veckorna arbetar Sandra som vinmakare hos prestigefyllda Quinta Do Vale Dona Maria, helgerna spenderar hon på Chocapalha.


Druvblenden består av Touriga Nacional, Tinta Roriz och Syrah. Vinet har legat på franska ekfat i 19 månader.


Doften ger igen tvekan på att här har används riktligt med ekfat. Med faten kommer massor smörkola. Trevlig ton av brasa och rök. Fylld med mörk lite sötaktig frukt. Inslag av nötter skänker glädje.


Oj, hade jag provat det här vinet blint hade gissat på Sydafrika. Smaken är gigantisk på stor lägereld med tillhörande rök. Efter hand minskar det rökiga och i de sista glasen är det väldigt likt en högextrakterad grenache, med gräddiga och smöriga hallontoner. Men visst finns eken där, och då också smörkola och vanilj. Mörka bär som drar till en spets av "svarta hallon". Vinet är sötfruktig men med Gamla världen-syra som håller upp vinet. Avslutet är långt och fatigt.




måndag 17 maj 2010

2008 T´ga Za Jug Vranec


Mitt första smakprov av ett vin från Macedonien. Får man en flaska i gåva, så väcks ändå nyfikenheten. Jag är på okänd mark när jag söker information om vinet. All text på buteljen är rena "grekiska" för mig. Det jag tror mig förstå är att vinet är producerat av vinorganisationen Tikves i regionen Povardarski Rajon och i dess distrikt Tikves. Druvsorten är Vranec eller Vranac som jag sett en del stava det. Det är tydligen Macedoniens vanligaste druvsort, som står för hela 80% av landets rödvins produktion.

Till doften känns vinet bärigt och lite blommigt. En dusch med vägdamm, men i övrigt en ganska blygsam doft.

I munnen är vinet saftigt och lite tunt. Inga tanniner att tala om, men tack o lov en frisk syra som håller upp vinet. Anspelningar på bär, körsbär och en bukett med ängsblommor känns igen. Annars väldigt lättdrucket med måttliga 12,5% och inget avslut att tala om heller.

Näe, det här gav inte ett bra första intryck av Macedonien. Framtiden får utvisa om jag får omvärdera vinlandet Macedonien/FYROM.

2008 T´ga za Jug, Vranec, Macedonien/FYROM.

söndag 9 maj 2010

2005 Solanes (Priorat)


Efter en blöt och kall helg med focus på barnens idrottsaktiviteter, så kan man äntligen landa med ett basvin från Priorat. Vinet produceras av Cims de Porrera, ordet Cims lär betyda bergstopp och det är från dessa bergstoppar runt byn Porrera som man hämtar de hårt kämpande druvorna. Firman grundades 1996 av familjen Peréz som är en av pionjärerna i området. Druvmixen är 40% carinyena, 30% garnatxa, 15% cabernet sauvignon och 15% merlot och syrah.

Doften är fruktig med tydligt jordiga inslag. Här finns de där mineralerna som jag tycker mig alltid finna i Priorat. En hel del vägdamm blandas med körsbärskärnor, jordgubbar och torr, mörk choklad
.
I munnen är vinet stramt och smakrikt. Här känns faten igenom, men allra tydligast är körsbärskärnor, något som jag också vanligtvis alltid hittar i Priorat. Känslan av att ha andas in vägdamm hänger med från doften. Lite tobak blandas med torr, mörk choklad. Tanninerna är inte övertydliga men närvarande och är små och finkorniga . Alkoholen säger 14´5% och det känns tydligt. Avslutet är ok med ett torrt och kärnigt avtryck.

Vinet är inte en smekning utan kräver lite av sin provare, men det gör å andra sidan alla Prioratviner. Att vinet uppvisar mineraler gör att det får en personlighet och ursprungskänsla, vilket är till fördel. Det är inte på något vis ett stort vin, men helt klart välgjort och ett bra exempel på hur en Priorat kan smaka som, utan att behöva hosta upp allt för mycket pengar.

2005 Solanes, Priorat, Spanien, SB 2716, 179:-

tisdag 4 maj 2010

A tour through Italy´s vineyards

Idag var det en väldigt trevlig tillställning på Grand Hotell. Jag och Patrik gjorde en resa genom Italiens vingårdar representerat av tjugo producenter. Vi förde inga anteckningar utan här kommer ett sammandrag av det som vi upplevde som intressantast.

Tenimenti Angelini


Här provade vi 2006 San Leonino Chianti Classico och 2004 Val de Suga Brunello di Montalcino. Helt ok men lite för mycket ek för att vi ska förföras av dem. Deras 2004 Vigna Spuntali Brunello di Montalcino däremot var som en vårförälskelse. Ett mycket trevligt vin, där deras ek maskeras av kraften men saknar ändå inte elegansen.


Tenuta Oliveto

Eftermiddagens mest prisvärda vin, om man får använda uttrycket, var helt klart Oliveto´s 2005 Il Roccolo Rosso di Montalcino. För runt 130 kr fick man ett elegant och förvånadsvärt komplext vin, som var bättre än några andras Brunelloviner. Snyggt.

Villa Cafaggio - Gruppo La-Vis

Visst är 2007 Villa Cafaggio Chianti Classico god, även om prislappen är en aning hög, men deras 2006 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva var riktigt bra. Med en prislapp på 229:- är det ett klart köp för mig. Kan vara den uppskrivna årgången 06 som ger vinet den där lille extra knuffen också. Cabernetvinet Cortaccio föll inte mig i smaken.


Il Molino de Grace

Rikt amerikanskt par lutar sig tillbaka på ålderns höst, köper vingård och gör fantastiska viner. Alla tre var riktigt bra, men kvalitet följer prisstegen i trion. 2006 Chianti Classico, 2004 Il Margone Chianti Classico Riserva och så 2004 Gratius Toscana IGT.

Castello Banfi

Av den här trion blev jag förvånad då jag tyckte bäst om deras billigaste vin 2007 Belnero Toscana IGT. De andra två vinerna hade en för tydlig skalbeska för att vi ska kunna känna välbehag. 2007 Chianti Classico och 2005 Brunello di Montalcino. Eller kanske det var den unga mannen som var mer intresserad av att sms:a på sin mobil än lägga lite tid på två vintokiga svenskar om sänkte betyget.


Castello di Ama

Dagens absluta höjdpunkt. Det är första gången jag provar deras viner, men jag har varit sugen många gånger att köpa några flaskor vid ett nyhetssläpp. Nu vet jag att det här är precis vad min palett uppskattar. 2006 Castello di Ama Chianti Classico bär på en italiensk elegans och kraft som gör det oerhört gott. Sist men långt ifrån minst, det bästa vinet idag. 2006 Vigneto La Casuccia Chianti Classico. Endast 5000 flaskor gjorda. Ett vin för meditation och eftertanke. Makalös kraft och elegans, och ett avslut som aldrig vill ta slut. Extra roligt att vi blev ombädda att komma tillbaka innan vi gick hem och får avsluta med detta vin igen.

Tack Börje för en eftermiddag att minnas.