Det här är den sista flaskan av denna "rödhåriga flicka från Montmartre". Jag har skrivit om henne förrut och om den genialiske/galna Tim Spear. Vinet är en hyllning till Margot Legrand som fascinerade konstnären Renoir. En detalj från hans målning "la lisuese"av henne från 1875 finns också tryckt i korken. Besök gärna Tims hemsida och glöm inte att ha högtalaren på. Jag kan inte låta bli att lite nyfiken på karln. Många roliga bilder på deras barn som gör att man kommer nära familjen.
Doften är fylld av dov och god frukt. Först och starkast kommer den igenkännande hallonsylten. Eller egentligen en reducerad hallonsås. Den är så tydlig på hallon att den kan användas som referens-ex för just hallon. På toppen av det får jag en känsla av cremé fraiche eller grädde. Ett flyktig ton av kaffe kommer på besök då och då. Ett härligt vin.
Smaken går hand i hand med doften. Hallonsås, hallon och återigen hallon. Den gräddiga känslan i doften är nu en hård gräddkaramell med hallonsmak. I munnen är vinet rätt så visköst. Avslutet är långt och bär på en känsla av ren frukt. Trots lite tveksamma inlägg på cellartracker om detta vin, så gillar jag det jättemycket. Det är väl ändå den egna smaken som i slutänden räknas.
.JPG)
.JPG)
3 kommentarer:
Hej! Kul att du provat Petite Rousse 2004. Jag har en enstaka flaska (inte så smart...) liggande. Vad tror du om lagring?
Hej!
Jag har inte provat att lagra Californisk Syrah mer än ett par år. Jag gillar den härliga "mulliga" känslan när den är ung. Är rädd att frukten försvinner för fort. Det är det svåra med vinlagring. När ska man öppna? Speciellt om man bara har en flaska också!
Take care!
Hej igen Micke,
Ja det där med enstaka flaskor har jag nästan lovat mig själv att sluta med, iaf när det gäller viner som sannolikt blir bättre med lagring. Man vet ju aldrig när det är dags att dra korken. Då är det ju extra trevligt att ngn i vinbloggosfären gjort det så att man får lite beslutsunderlag, Stort tack för det!
På återskrivande - V.
Skicka en kommentar