Finewine-provning med Claes på Vingruppen

 Veckan fortsätter och idag fick jag möjligheten att sitta med Claes Lindkvist VD Vinunic Finewine-provning. Jag var oerhört laddad och nyfiken när jag satte mig till bords. Vi fick reda på att vi skulle prova de sex vita vinerna blint och sen köra en öppen provning på de röda. Spännande! Jag hoppar över alla detaljer om vinerna och låter den nyfikne läsaren antingen googla eller lämna en fråga i kommentarsfältet.

 2009 Clos Mireille Blanc de Blanc, Domaine Ott, 249:-  Doften är nästan lite sötfruktig och har inslag av mineraler, är lite rökig, våta sten, tuttifrutti och blommor. I smaken är den viskös och nästan tjock. Här finns en hel del mineraler, och jag tycks hitta lite ylle, persika och blommor. Gott.

 2006 Ermitage Ex Voto Blanc, E Guigal, 1295:-  har en doft som är djup. Här tycker jag mig finna lite brända äppeltoner, men även lite honung och hjotron. I smaken har vinet lite brända toner och inslag av fat, smör, blommor, äpplig, lite sherry-toner. Avslutet är silkeslent och väldigt långt. Gott absolut, men inte riktigt min kopp med te.

 2009 Interkardinal Solaris, Åhus vingård, 295:-  har en doft som är fräsch, svartvinbärsnickel, krusbär och en krispighet, samt en svag pepparkakston. I smaken är vinet friskt med en livlig syra, inslag av svarta vinbär, lite viskös, nötter och lite kryddig.
Chockad när jag får veta att det är ett svenskt vin. En av de godaste vita på provningen. Alkoholhalt på 15,5%, känns inte alls. Galet kul att få prova.

 2009 Chateau Pape Clement Blanc, Bordeaux. 1445:-  har en doft som är personlig och udda. Den sticker ut ur mängden. Djup doft inslag av grå päron och honung. I smaken väldigt viskös och lätt eldig, det känns nästan halvtorrt. Lång eftersmak. Inte riktigt min gränd heller. Jag är inte riktigt där ännu i mitt vitvins drickande. 98 poäng RP.

 2009 Ridge Estate Chardonnay, USA, 295:-  har en doft med finess och elegans. Inslag av lite smör, nötighet, lite fat, päron, aprikos. I smaken är det elegant och lite varmfruktig. Toner av grape och skalbeska och lite ylle. Fint avslut. Gott.

 2009 Hansel North Slope Chardonnay, USA, 329:-  har en svag ekig doft med läckra inslag av päron, vita blommor och lite citrus. I smaken finns en härlig elegans och en ren fin frukt med exotiska toner, päron, mineraler och lätt fatbehandling. Riktigt gott.

 2004 Brunello di Montalcino Riserva, Fuligni, 595:-  har en doft som är komplex och nyanserad, toner av körsbär och fat, djup frukt med lite mognadstoner, sultan russin, små lätta fikon. I smaken dominerar körsbär följt av fat, lite kryddiga toner, svart te, plommon, finkorniga tanniner och ett torrt långt avslut. Jätte gott.

 2007 Chris Dundee Hills Pinot Noir, USA Oregon, 279:-  har en tydlig och stor Pinot doft, med mogna jordgubbar och kaffetoner. I smaken finns en pigg och fräsch syra, inslag av jordgubbar och körsbär, men också lite mango i avslutet. Mycket gott.

 2008 Bergström Vineyard Pinot Noir, USA Oregon, 549:-  har en doft som är sötfruktig och tydlig pinot-toner, röda bär, körsbär, mjölkchoklad, elegant och djup. I smaken är frukten lite sötfruktig men med en fräsch syra och fina sandiga tanniner, jordgubb, hallon, körsbär, och ett långt avslut. Skit gott.

 2008 Walter Hansel North Slope Pinot Noir, USA Russian River, 349:-  har en doft av rött skimmer, vinbär, hallon, körsbär och apelsin. I smaken är det en symfoni av röd frukt och gula exotiska toner av mango och papaya, lite örter och ett härligt långt avslut. Galet god, favvo.

 2009 El Reventon, Bodegas Jiménes-Landi, 569:-   har en doft med flyktiga mint toner, hallon och lite karamell, mörk/röd frukt. I smaken är vinet ungt och tanninrikt, viskös, men fräscha apelsinsyror, inslag av hallon, körsbär, plommon, menthol. Lång eftersmak. 97 poäng RP, ekologiskt.

 2008 St Joseph Vignes de L´Hospice, E Guigal, 495:-  har en doft med klassisk rhonestil, vit peppar, chark, korv och mörk frukt. I smaken finns animaliska toner och vit peppar, korv, moreller, ekfat, tuffa tanniner, fylligt och lite bonnigt. Gott, men ibland kan pepparn ta lite överhand.

 2007 Côte-Rôtie Château D´Ampuis, E Guigal, 849:-  har en doft som är elegant, kraftfull och med djup frukt, små röda bär, svävande menthol, läckra kola-toner. I smaken har vinet en härlig balans med dyr frukt, finkorniga men bestämda tanniner, kryddigt, röda nästan söta bär, snygga fat och ett super gott avslut. Yes now we talking. Shit va bra den här är.

 2006 Catena Malbec Nicasia, Argentina, 395:-  har en doft av plommon och mjölkchoklad, lakrits och körsbär. Smaken är varm och fruktig, plommon och choklad, lite grovhuggen. Näe, jag vill inte förföras av Catena-vinerna, varken förr eller nu.

 2008 Ridge Cabernet Sauvignon Estate ( Santa Cruz Mountains ), 295:-   har en läcker och flörtig doft med toner av svarta vinbär och mint, vanilj och fat. Smaken är fruktigt len, sandiga tanniner, flörtig, plommon, svarta vinbär, lite fat och ett gott avslut. Jätte god och för en liten peng dessutom.

 2004 Gaja Sperss, Langhe, 1395:-  har en doft av djup komplex frukt, målarlåda, tryffel, örter, röda söta bär. Smaken bär på ordentlig kraft men samtidigt en elegans, massor av sandiga tanniner, frisk smak av körsbär, jordgubb, hallon, ren lyxig frukt och ett avslut som imponerar. Satan i gatan va gott. Barolo när det är som bäst.

 2007 Paradise Hills Proprietary Red, Blankiet Estate, ca 1350:-  har en doft av djup och rik frukt, fylld med svarta vinbär, frisk menthol. Smaken är fyllig, stor och rik på frukt, unga markanta tanniner men samtidigt med en fantastisk balans och len frukt som gör det förvånadsvärt drickbart redan nu, viol, choklad, mint, svarta vinbär, och ett läckert långt avslut. Godaste Caben jag druckit, mums.

 2008 Romanée-Conti La Tache Grand Cru, Bourgogne, ca 6500:-   har en helt galen stor och förförisk doft, vilken kraft och balans, eggar sinnet med sexiga mogna jordgubbar, lätta kaffepustar, komplext och helt enkel underbar. En porr av dofter. Smaken är i perfekt balans och med den syggaste frukt jag kännt, ett syrligt bett av körsbär, lätta gröna toner av stjälkarna, mogna jordgubbar, sandelträ, lite söt piptobak, lite läder, fantastiskt koncentration. Ett avslut som aldrig tar slut, även på pendeltåget hem till Södertälje kan jag fortfarande plocka fram smakerna i munnen. Kärlek och respekt.

 2004 Chablis Grenoullies Grand Cru, La Chablisienne, 449:-  har en läcker fruktig doft med massvis av mineraler. Smaken är också fylld med mineraler, flinta, vått ylle och elegans. Svårt att samla intryck efter La Tache.

2009 Kapcsándy State Lane Rosé, Napa USA, 229:-  har en supergod doft med blommor, smultron, hallonbåtar, helt unik stil. Smaken är personlig och frisk med röda bär, blodgrape och blodapelsin. Bästa rosén någonsin.

Tack Johan och Claes för en fantastisk provning.

Ornellaia på Fotografiska

Idag hölls en väldigt trevlig presentation och provning av Ornellaia's viner på Fotografiska Museet, allt proffsigt genomfört av Carovin. Under en timme fick vi lyssna på exportchefen Giovanni Mazzoni och chefs-agronomen Leonardo Raspini mycket intressanta berättelser om Ornellaia. Provingen var ståeende och vi fick våra glas serverandes genom Giovanni's lilla gest till serveringspersonalen. Kvällen löpte i en avslappnad stil och stämningen var på topp.

2009 Le Volte ( 32472, 159:- ) har en ganska dov doft med toner av mörka körsbär som blandas med lite röda bär också. Just ikväll tycker jag mig finna en ganska så dammig grusväg i doften också. I smaken är vinet läskande med snälla, men närvarande, tanniner. Sval frukt med syrliga körsbär och lite fat kan kännas. Även lite örter. Ett mycket trevligt vin som jag skrivit om förrut.

2009 Le Serre Nouve Dell´Ornellaia ( 90448, 395:- ) har en väldigt läcker, nyanserad och komplex doft med drag av ceder, blyerts, rostade fat, mocca och både mörka körsbär och små röda bär. Törs jag säga lite Bordeaux-lik? I smaken får jag ett vin med stor kropp och bra kraft. Djup god frukt med lite fattoner och rostade kaffebönor. Återigen lite ceder och en mix av mörka och röda bär. Finkorniga tanniner och ett långt och mycket gott avslut. Det här vinet är ruskigt bra och gott. Här blir det att köpa på sig några flaskor i november.

2008 Ornellaia ( 90449, 989:-) har en dov och oförlöst doft. Komplexa toner av cigarr, snygga fat och mörk frukt. En sovande baby. I smaken även det ett alldeles för ungt vin med unga tanniner och stor potential i frukten. Det är en slags kraft i smaken som imponerar och frukten känns silkeslen i alla finkorniga tanniner. Syrlig och finessrik med mörk frukt och rostade fat. Långt avslut som lockar till mer.

Tack Kristoff och Stephan för att jag fick möjlighet att vara med.

2008 Chateau Fourcas Hosten

Styrelsemöte med Munskänkarna och jag tyckte det var på pass med lite blinprovning. Hygglig Bordeaux i lågprisvattnet kan vara knepigt. Den här lyckas ändå bra tycker jag. Doften är först lite dov men öppnar upp sig ganska fort med svarta vinbär, körsbär, lite rostade fat och kaffe. I munnen är vinet stramt och gott, nyanserat med toner av ceder, körsbär, röda vinbär och choklad. Tanninerna är där men rätt snälla. Rätt och gott ett läskande vin som helt enkelt bara är gott att dricka.

59% merlot, 40% cabernet sauvignon och 1% cabernet franc är cuvéen på det här vinet. 70 procent av druvorna skördades manuellt och 30 procent maskinellt, i oktober. Skördeuttaget var 35-55 hektoliter per hektar. Ett år på franska ekfat, varav en tredjedel av dessa var nya. Château Fourcas Hosten har 47 hektar vingårdar och sedan 2008 har man gjort omfattande arbeten och renoveringar ute på fältet och inne i källaren, bl a har ståltankarna bytts ut mot små betong- och trätankar på mellan 50 och 100 hektoliter.

SB : 95585
Pris : 169:-

BYOB till lammsjön

 Vi var fyra gubbar som träffades i stugan för en vin & mat en vacker höstdag. Finns det något roligare än att få prova vin och vräka ur sig gissningar, liknelser och associationer. Vi hade alla tagit med en bra skörd var av flaskor, självklart provade vi allting blint. Spisen gick varm hela dagen när rätterna avlöste varandra och nog var vi proppmätta när ögonen gick igen långt senare på natten.

 För att värma upp munnen inför dagens övningar gick vi loss på lite champagne.Champion-Ouy har en fin och trevlig doft som är lite äpplig och har dom klassiska tonerna av bröd och jäst. I munnen är smaken frisk och återigen väldigt äpplig, rätt elegant. Dock är frukten lite gles och vinet upplevs lite glest, ja faktiskt rentav tunn. Någon eftersmak finns inte att tala om. Näe, absolut inget märkvärdigt och kanske knappt värt sitt ursprungsnamn, men för 169:- finns ingen korkångest med att öppna resten av lådan.

 Herren häller upp ett vitt i glaset. Här finns ingen tvekan om att vi har riesling i glaset. 2002 Zilliken Forstmeister Geltz har en superläcker doft av petroleum, moppe och oljegrop. Massor av mineraler och en del krispiga äpplen tittar fram bland soppan. I munnen återigen den där härliga fotogen och petroleum stilen. Oljig känsla i munnen med lite söt honungsmelon och snygga mineraltoner. Avslutet är långt, vi ställer undan resten av flaskan till anklevern med stekt pancetta och balsamico.  

 Hummer innan den kokades och gratinerades

 Patrik häller upp rött i glasen. Doften bär på mörk röd frukt med en hel del fat, rom-russin, tomatpuré och lite gröna själkiga toner. I munnen finns körsbär, svartvinbär och lakrits. En hel del fat lyser igenom. De gröna tonerna kommer loss långt senare. Syran är pigg och tanninerna är torra.

Våra gissningar börjar bland de modernare slaget av Toscana, när inte det stämde haglade gissningar från alla håll. Men att det var en 2006 Cabernet/Agiorgitiko från Grekland. En ögonöppnare för ett helt outforskat land.

 Älgkött från vår gode vän jägaren. Köttet blir till en Älg Boeuf Bourguignon med höstkantareller och en härlig potatismos med jordärtskocka och en rejäl smörklick i. Samtidigt kokar vi oxsvanssoppa också på spisen.

 Agne fyller på nästa glas. 2003 The Observatory har en häftig och personlig doft av pelargon, äppelmust, krut, buljong och kokta grönsaker. Det här delar lägret, några av oss gillar det skarpt och en annan dissar hårt. I smaken finns det där skitiga som är så häftigt. Mörk frukt med lingonsyrlig syra. Svavel och rök. Jag gillar den mer och mer. Vi var och naggade i Sydfrankrike innan vi landade i Sydafrika till slut.

 Jag häller upp nästa röda från karaffen. 1995 Gran Reserva Remires de Ganuza har superläckra och komplexa toner. Här sniffar vi fram torkat läder, tobak, något floralt, flyktiga menthola toner, fikon, choklad och lite vanilj. Det svävar en skön mognad över allt ihop. Smaken är varmfruktig och rätt eldig men bär på läcker frukt som för tankarna till något torkat. Sen hittar vi läder, svart te, buljong och torra skafferi kryddor. Här blandas både röda och mörka bär i en schysst bärkompott. Syran är läskande frisk och avslutet långt och komplext.

Grabbarna är och snurrar i Ch9dP innan Herren ringar in Iberiska halvön.

 Riporna ligger för styckning. Det blev smörstekta ripbröst i grädd/konjaksås till KarlJohan-risotto. Att en sån liten fågel kan smaka så mycket vilt är bortom all förstånd.

                                                      

 Herren fyller på våra glas med 2008 Chemin de Moscou, Domain Gayda och ur glasen strömmar purung frukt, fylld med toner av viol, kött, blåbär, plommon, kaffe, vitpeppar och vanilj. Koncentrerat, modernt och lyxigt. Smaken är maffig och boostad. Blåbär, vanilj och örter i en supergod varmjordig frukt. Avslutet är långt och fylld med blåbärspaj med vaniljsås.  

Riktigt gott, men man bör gilla den maxade stilen som erbjuds. För mer utförlig info om vinet läs gärna Herrens tidigar inlägg här.  

Nästa vin som också Herren bjuder på saknar jag bild på, men det var en 2009 Cuveé du Vatican Réserve Sixtine Blanc. Första gången jag provar en vit Chateauneuf-du-Pape och vi hade inte en susning när vi gissade. Doften är läckert blommig med drag åt syrén, gula frukter och citron. I munnen är vinet fet och oljigt. Syran är låg och alkoholen är lagom varm. Inslag av sten och flinta, men också en hel del ylle och smörblomma. 

Gott och udda, det är inte varje dag jag dricker 100% Rousanne.  

 Patrik bryter av och häller upp ett vitt vin i våra glas. 2009 Würzburger Stein Riesling Kabinett från Juliusspital har en doft som är packad med mineraler, flinta, krita och rök. Här hittar vi också lite svag petroleum, innerslang och melon. Smaken är rejält krispig och är galet god med sina mineraler och grapefruktbitterhet. Långt och uppfriskande avslut.

Franken när det är som bäst, mineraler och grape.

 Hummern är färdiggratinerad med fänkålssmör. Jag poppar upp en champagne för att skölja ner det hela med.

André Clouet standard NV är faktiskt riktigt god, och till hummer sitter det som en smäck.

 Agne häller upp en ljust rött vin i våra glas. 2008 Maranges Le Croix Moines från Camille Giroud har en hel del volatila drag i doften av terpentin och målarfärg. Den röda frukten går åt lingon och nypon. Smaken är läskande syrlig med inslag av lingon, röda vinbär och tranbär. Tanninerna är småkorniga och tydliga.

Riktigt gott och vi lutar vår tro åt Piemonte, med tanke på det volatila och tanninerna. Ack så fel man kan ha. Kanon bra Bourgogne.

Herren gör nästa framryckning med karaffen och häller upp 2001 Chateauneuf-du-Pape från Domaine de la Janasse. Superläcker doft med härlig mognad i sig. Här hittar vi fikon, viltfond, piptobak, örter, ett skimmer av röd frukt och flyktig menthol. Smaken är fyllig med kompakt frukt och en viss mognad. Läckra hallon, körsbär och russin som får vem som helst att börja skratta av glädje. Varm och eldig, absolut, men med en otrolig längd som bara växer under kvällen. Glasen blir fort tömda.

 

 Agne fyller snabbt på med nästa vin. 2004 Dagromis från Gaja. Underbar doft fylld med körsbär, höstlöv och målarfärg. Det doftar ren skär frukt med sublima drag av rosor och Greve Hamilton-tobak. Smaken är härligt god med söta bär, körsbär och rosor. Komplexa drag av svart te och piptobak. Massor med pulvriserade tanniner, men absolut drickbar redan nu. Avslutet är riktigt snyggt och långt.

Det här är definitivt min kopp med te. Satan i gatan va gott.

 

 Jag tycker att vi borde avsluta med en trevlig port och öppnar 1998 Quinta do Vesuvio. Doften är fyllig och söt med kompakta toner av russin, valnötter, viol, bittermandel och björnklister. I munnen är vinet tjockt, kompakt och alldeles på tok för söt. Vinet är helt i obalans och får stämpeln: används medicinskt för knäont.

En lång dag är slut och jag tackar alla som gjorde den här helgen till ett minne för livet. Vi kör något liknande i vår igen.

2009 Montirius Vaqueyras "Garrique"

Jag var mäkta imponerad över Montirius "Le Clos" som jag provade här. Nu finns bara några ströflaskor kvar här och där i landet. Den säljs också i 6-pack i best. sortimentet. Däremot finns deras "lillebror" Garriques på många fler butikshyllor. Spännande och se hur den står sig.

Doften är först fylld med blåbär och plommon, men också en hel del lakrits och stänk av vanilj. Att det är sydfranskt råder inget tvivel om. Väldigt lockade och tilltalande doft. Efter ett tag tycker jag att doften övergår mer åt det röda hållet, hallon. I munnen är det lakritsremmarna som känns allra tydligast. Alla de klassiska bären är samlade, blåbär, jordgubbar och hallon. Frukten känns sval och ger ifrån sig örtiga inslag. Syran är skönt närvarande. Avslutet lämnar kvar rena hallonjuicen.

Visst är det här gott. Så mycket bra vin för den slanten. Kroppen var absolut lite större på Le Clos men Garrigue är likväl försvinnande god. Varför lägga undan och vänta, här smakar det nog bäst med ung Syrah-frukt.

SB : 99137
Pris : 167:-

2007 Il Bosco Syrah

Efter några dagars strid mot en förkylning, behövdes en belöning. Det här vinet släpptes den 14 feb i år och var tänkt att få ligga på rygg ett antal år innan den skulle få sätta livet till. Ibland tar nyfikenheten över helt enkelt.

Cortona, platsen för D'Alessandro familjs vingård, var en bulk vinregionen på 1980-talet när Massimo D'Alessandro bestämde han ville göra allvarliga viner. Massimo har erkänt att klimat och jordar var annorlunda här än andra områden i Toscana och planterade en 12 hektar stor vingård med en rad olika druvsorter och kloner. Resultaten av denna forskning pekade på Syrah. Egenskaperna hos terrängen, torra somrar, och höga temperaturer har skapat en Syrah av distinkt kvalitet och karaktär. 90% av gården är planterad med  Syrah, som producerar två viner - Il Bosco och Cortona Syrah. Il Bosco är ett vin gjort på de bästa druvorna från de äldsta stockarna, som ger små skördar och vinet får ligga 12 månader på nya ekfat. Luca Currado, vinmakare på Vietti inte en helt okänd producent av Barolo, är ansvarig för vinframställning. Han får hjälp av Christine Vernay, en berömd vinmakare från Rhône-dalen i Frankrike. D'Alessandro viner tillverkas av hållbara jordbruksmetoder.
Druvorna till Il Bosco skördas för hand ur egendomens bästa vingårdar. De ligger på ca 300 meters höjd över havet, är kraftigt sluttande och är planterade med tre utvalda kloner av Syrah. Vinet jäses och maccereras på koniskt formade fat under da 20 dagar. Därefter pumpas vinet över på barriquer, ca en tredjedel nya och resterande gamla, där malolaktisk jäsning genomförs och vinet lagras sedan i samma fat mellan 18 - 20 månader på jästfällningen. Batonnage genomförs inledningsvis.
94 poäng i Robert Parkers Wine Advocate.

Extremt mörk i doften, eller som G.V. skulle sagt; it´s dark, dark, dark. Blandningen av mörka körsbär och en hel hög med choklad, toppat med lite örter, för mina tankar åt starkvinshållet. I munnen får jag en tydlig starkvinston som påminner om Amarone. Här finns dom svartaste körsbärna jag någonsin smakat. Hittar även en del mörka plommon, fat och lite valnötter. Stilen är eldig, varm och mycket fruktig. Det här är ett monster! Eftersmaken är lång och eldig.

Det här var inte lätt att dricka. Dag 2 är stilen densamma, men dag 3 har eldigheten försvunnit lite och det har lyckats blivit lite slankare i stilen. Nej det här var inget för mig. För er som älskar massiva viner är det här säkert en fullträff. Intressant och höra från någon som provat en mogen variant. Jag är inte helt säker på om den skulle bli så mycket bättre, starkvinsstilen kanske bara skulle vara ännu tydligare.


SB : 90108
Pris : 299:-

2010 Stoneleigh Pinot Noir

Ska jag bara skriva om viner som jag älskar? Den frågan har diskuterats tidigare i bloggsfären. För min del är svaret att jag bloggar om dom vinerna jag dricker och provar helt enkelt. Jag är ingen vinjournalist och kommer aldrig så vara. Mitt stora intresse ligger helt på en hobbynivå. Därför kommer jag även att skriva om viner som jag tycker är dåliga, opersonliga eller liknande. Jag skriver även i min profil att för mig är själva vinupplevelsen viktig. Upplevelsen kan vara olika stor beroende på yttre och inre omständigheter. Som exempel kan en billig och blaskig rosé vara en hemsk upplevelse en kall och mörk vinterdag när t.o.m. sinnet är mörkt. Däremot kan den vara helt magiskt bra en varm och solig sommarkväll med brunbrända ben och fräknar i ansiktet. Av erfarehet är mina störta vinupplevelser komna av överraskning. När jag minst anar det, när jag inte har byggt någon förväntning, då, kan upplevelsen bli ett minne för livet.

Tyvärr är det här vinet inte en sådan upplevelse. För just ikväll så ger det mig kanska lite. Det känns slätstruket och mainstream. Visst finns här en inbjudande doft av mogna jordgubbar, lite vanilj och läder, men även en hel del kolatoner. I munnen är vinet slankt med en sötfruktig pinotkänsla. Frukten är silkeslen och sval. Bären är små, röda och söta, och dom simmar i vanilj.
Det är inget större fel på vinet, men heller ingen större upplevelse för mig. Å andra sidan är det kanske svårt att få något stort av en pino för 129:-.

SB : 16394
Pris : 129:-