2008 Passitivo Primitivo

Det här köpet lockades jag av ett mail jag fick från importören. Ett vin från italienska klacken gjort av Primitivo druvan och där även en del av vinet är gjort enligt appasimento-metoden. Man har alltså till 60% gjort ett konventionellt vin och resterande 40% av druvorna har man torkat i små trälådor. Sedan blandar man in 15% vin från förra årgången som legat 12 månader på amerikanska och franska ekfat.

Jag tyckte det lät intressant och förväntade mig en ripasso med en liten annan smakpalett. Tyvärr ger upplevelsen mig ingenting. Doften är mycket bärig med röd frukt och körsbär. Den doftar ung och enkel. Smaken är varm och rejält eldig (14,5%). Vinet är BiB-mjuk och helt utan tanniner. Väldigt bärig och syltig. Avslutet är eldigt och en känsla av övermogen frukt.

Näe, det här går direkt till frysen för framtida såser.

2008 Passitivo Primitivo, SB 73799, 89:-

Chablis Grand Cru 2008

Idag provade jag 2008 Chablis Grand Cru i Spegelsalen på Grand Hotell. Det var förvånadsvärt lungt där, vilket gjorde att jag kunde prova vinerna i min egen takt och ta god tid på mig att fråga ut vinmakarna om diverse nörda vindetaljer. Jag har tidigare sagt att Chardonnay inte varit något för mig. Jag har provat några Premier Cru men inte Grand Cru. Så jag tog det här tillfället i akt för att ge det ett sista försök att hitta halleluja-moment.

I ärlighetens namn ska jag säga att det fanns fantastiska viner. De bästa var otroligt rena i smaken och så fyllda med mineraler att det var som att tugga flinta. Så jag böjer mig för Chablis Grand Cru och längtar redan efter nästa tillfälle.

Över lag tycker jag 2008 var publikt fruktig och inbjudande. Stor och fyllig kropp med tydligt underliggande mineralitet. De 2007 som fanns att prova hade en mer stramare och kanske mer klassisk stil. 2006 var mer lik 2008 i sin stora fruktighet och stora kropp, men kanske saknade den där sista knivskarpa mineraliteten som 08:an har.

Om jag ska gå in på Grand Cru-lägen så var det kanske lättare för mig som nybörjare på Chablis att älska Vaudésir, Bougros och Blanchot lägena. Les Clos och Les Preuses hade en större komplexitet och tyvärr ofta mer ek i sig. Det var något som jag snabbt konstaterade, att min smakpalett önskar så lite ek som möjligt i Chablis. Å andra sidan så behöver jag kanske mogna i min palett inför Chablis och kommer senare att uppskatta eken mer.

Här var de som smakade bäst i mitt tycke:

2008 Chablis Grand Cru Bougros, Domaine Drouhin Vaudon

2008 Chablis Grand Cru Vaudésir, Domaine Gérard Tremblay

2001 Chablis Grand Cru Vaudésir, Domaine Gérard Tremblay

2008 Chablis Grand Cru Vaudésir, Domaine des Malandes

2002 Chablis Grand Cru Les Clos, Domaine des Malandes

2007 Chablis Grand Cru Blanchots, Château de Viviers

2008 Chablis Grand Cru Preuses, Domaine Simonnet-Febvre

2007 Chablis Grand Cru Preuses, Domaine Simonnet-Febvre

2008 Chablis Grand Cru Les Clos, Domaine Servin

2008 Chablis Crand Cru Les Blanhots Réserve de l´Obédience, Domaine Laroche

Enkel vinprovning

Agne och Eduardo kommer över på en enkel vinprovning. Upplägget var enkelt. Tag med en valfri flaska vin så provar vi blint. Inget pretentiöst, utan helt avslappnat. Grytan hade jag gjort redan dagen innan, likaså så pannacottan. Vi började med att väcka liv i smaklökarna med litet champagne.

Jag valde mellan Bollinger eller Roederer, det blev det sista. Här förde vi inga anteckningar, utan lätt oss väl smaka. Det som ändå stack ut var den otroligt brödiga tonen. Det är nästan så vi tror att det kan vara något defekt över vinet. Visst har denna NV vilat på hyllan i ett par år, men kan det bli en sån skillnad. Det kom upp att vi tyckte den påminnde om en mogen champagne.

NV Louise Roderer Champagne, SB 7602,

Första vinet av trissen är mitt val. Agne och Eduardo provar blint.

Först en tydlig alkonstinn doft. Väldigt tydlig på korintrussin. Mognadstoner varvas med lagerblad, örter, svarta oliver, Cuba-cola och brända fat.

Smaken sjunger av mogen frukt och komplexitet.. Djup och smakrikt. Även här tydliga korintrussin. Den där mystiska undervegetationen som går åt svamp och skog. En hel del mörka plommon, russin och söta mogna frukter. Avslutet är långt och väldigt spännande. Otroligt gott.

1999 Valpolicella Superiore Giuseppe Quintarelli, N/V, 499:-

Här är det litet svårt att ursprungsbestämma pga mognadstonerna. E var och nämde Rhone men lutade mer åt en mogen Napa Cab. A kände igen sig från en del Aussie men även Napa han med. Nu gjorde jag det inte lätt för dom, med att välja en Quintarelli. I den här flaskan samsas både Corvina, Rondinella, Cabernet Sauvignon, Nebbiolo, Croatina och Sangiovese. Alla var dock överrens om dess kvalitet och väldigt goda smak.

Nästa vin står Eduardo för.

Här lyfts doften fram av mörk frukt med kaffetoner. Jag hittar en sälta i doften. Tydliga mörka körsbär och en uns blyerts. Allra tydligast är dock kaffearomen.

I munnen agerar vinet stramt och strigent. Fortfarande mörk frukt med mörka körsbär och kaffe, men med tydlig fathantering. Avslutet är ok med fat och mörk frukt.

2004 Brunello di Montacino Val di Suga, SB 42302, 255:-

Här är jag insnöad på Bordeaux. Stramheten och blyertsen fick mig att söka dit. Agne kom väl inte fram till ett beslut, men att det var Europa var han övertygad om. Vinet var är ok, inte det mest spännande kanske. Lite överekat tyckte vi alla.

Nästa vin bjuder Agne på.

Här är doften rejält flörtig och inbjudande. Nästan söt bärig, fylld med mogna, söta jordgubbar. Precis som koncentrerad Önos jordgubbssaft. Vanilj blandas med parfymiska inslag. Den är har en förförisk doft.

I smaken är vinet litet knutet och blommar inte ut lika mycket som doften. Friskt och medelfylligt med toner av jordgubb, röda körsbär och en lätt touch av fat. Avslutet är tyvärr i dagsläget alldeles för kort och lämnar en känsla av att blivit snuvad på konfekten.

2003 Brunello di Montalcino Ciacci Piccolomini, N/V, ca 330:-

Här var jag och Eduardo övertygade att den var Napa pinot noir! Allt fanns där. Sötvarm frukt med mogna jordubbar och vanilj. I smaken stämde det inte riktigt, men vi gick ändå på vår instinkt.

Fantastiskt roligt att vi alla tre valde ett italiensk vin, och av dessa tre blir det två Brunellon. Vi hade hela välden att välja på och valde två viner som höll oss inom några kilometer från varandra. Det tredje med några mil. Otroligt roligt och trevligt. Sen att vi alla tre var ute och cyklade gjorde saken bara ännu roligare. Sån´t är livet inom vinprovning.

Till desserten korkade jag ur denna lilla sötnos, från favorit producenten i Ungern; Szepsy! Att han gör landets bästa tokajer är det ingen tvekan om. Här är det en Szamorodni vi provar. Om jag förstått det rätt så blir det en Szamorodni om restsockret ligger under 60 gram per liter.

Vinet har en underbar doft av botrytis och citrus, aprikos, honung samt grapefrukt. Smaken är söt med fantastisk syra och toner av citrus, honung och aprikoser. Avslutet lämnar ett skönt inslag av grapefruktskött. Som att dricka solsken. Tack Stephan för att du gör det möjligt.

2006 Tokaji Szamorodni, István Szepsy, N/V ca 500:-

Det här var riktigt kul. Vi måste göra om det här. När kan ni?

2008 Kungfu Girl Riesling

" It´s just booze - drink it " är ett citat av Charles Smith från vineriets hemsida. Här vill man göra moderna viner som ska drickas unga. Då marknaden till största del består av människor som köper vin för att dricka direkt, är hans Modernist Project ett svar detta faktum. Charles Smith är en gammal rockbands-manager som spenderat ett decennium i Skandinavien, men är ursprungligen från norra Kalifornien.
Svartvita etiketter med tuff design ger en smal publik. Hoppas innehållet leverar kvalitet! Deras 2005 Old Bones Syrah fick trots allt 99 poäng av Parker.

Vinet har en mycket fruktig doft som är druvtypisk för riesling. Fräsch Granny Smith-äpple ton och en dusch av päron kommer upp. En hint av litet gula exotiska frukter också. Ju varmare vinet blir i glaset, ju tydligare känner jag blöta stenar.

I munnen känns vinet fruktigt, inte knaster torr men inte heller söt. Druvsöt brukar man kanske benämna det. Tydliga toner av Granny Smith-äpplen och päron. En förnimmelse av mineraler eller blöta stenar och litet petroleum som svischar förbi i farten. Avslutet saknar litet av den där grapefrukt-knorren, utan den är lite rundare och snällare. Säkert pga av sin druvsötma.

Ett mycket gott vin. Inte stort eller komplext, utan bara rent av gott. Passar säkert ypperligt till asiatisk mat, men jag drack det rakt upp och ner och det gick alldeles utmärkt.

2008 Kungfu Girl Riesling, Washington State, USA, 110:-

2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino

Det har blivit lite för lite vinprovning på sista tiden. Pga av alldeles för mycket jobb och en nyinköpt gård på landet. Därav ett glest bloggande också. I helgen som var fick jag möjlighet att åter stifta bekanskap med ännu en flaska av Brunellon som jag fått av Peter.

Doften är stor och läckert inbjudande. Charmen ligger i dom röda trädgårdsbären och ett pust av torra kryddor. En förnimmelse av tobak och en viss mognadston förstärker viljan att få vinet i munnen.

När så vinet äntligen landar i munnen fylls gommen med underbara toner av röda, söta trädgårdsbär, en näve körsbär, tobak, läder, torra kryddor, snygga fat, svamp och undervegetation. Det här vinet sjunger det verkligen om nu. Det är defentivt på sin topp och får mina läppar att le.

Sen kommer frågan: Varför köper jag så lite Brunello när det kan smaka så här gott? Men så kommer jag ihåg att jag faktiskt köpte i måndags, när Ugolforte släpptes. Denna var riktigt läcker på vinmässan Italiensk vindag förra månaden.


2001 Vigna Piaggia Brunello di Montalcino, Abbadia Ardenga, ca 50 euro.

2007 Ravenswood Vintner´s Blend Zinfandel

Jag får tips om att testa nya årgången, 2007, av trotjänarn Ravenswood´s bas-zin. Han talade med en sån entusiasm att jag tog och köpte med mig en flaska på en gång. Min erfarenhet säger mig annars, att amerikanska viner under hundringen är sällan bra.

Direkt ur flaskan är doften till en början litet blygsam. Den är till och med ganska alkoholstinn. Jag känner igen de typiska zin-tonerna så som plommon och blåbär. Efter en stund öppnar den upp sig och växer i doften med inslag av örter, choklad och sötlakrits.

När vinet är i munnen blir jag förvånad över dess lätthet. Jag hade förväntat mig en mer syltig smak, men här är frukten fräsch och syrlig. Många kanske skulle uppfatta den som tunn, men jag tycker den lutar mer åt det slanka hållet. Klassiska zin-toner även här. Plommon, blåbär, björnbär och en alldeles underbar chokladnyans. Alkoholen lämnar ett skönt varmt avslut.

Jag måste säga att jag är glatt positiv till vinet. Det är förstås inget stort vin, utan bara ett mycket gott vardagsvin helt enkelt.

2007 Ravenswood Vintner´s Blend Zinfandel, SB 26001, 99:-

Hooper & Conterno

Ännu en miniprovning i veckan tillsammans med Patrik. Temat är: ta med en valfri butelj. Först ut var mitt val. Mitt första möte med Adam Hooper var i höstas när jag provade vin från Readhead Studio. Då föll jag pladask för vinet. Så man kan säga att förväntningarna var höga på denna grenache.

Här har vinstockarna en snittålder på 80 år. Vingårdarna är " dry farmed ", dvs man bevattnar ingenting utan det får bli det som rankan orkar att producera. 2007 var ett extremt torrt år i McLaren Vale. Vinet lagras på fransk Allier ek och man har ca 15% hela klasar med vid jäsningen.

Eftersom australiensare verkar vara fascinerade av utbrytarkungar så har Adam valt att på etiketten avbilda ett unikt par av Harry Houndinis bojor. Namnet på vinet, La Curio, betyder; ett ovanligt objekt, konstverk, eller bara prisat för sin sällsynthet eller skönhet.

Doften är först slående alkoholstinn. Nästan litet stickit t.o.m. tyvärr. Jag vet av erfarenhet att grenache blir väldigt eldigt, och det stämmer in på det här vinet. Visst finns här också det så typiska och härliga vanilj och söta hallon. Nästan som en ren hallonsås toppat med litet sötlakrits. Ett par timmar senare har visst spritighet försvunnit eller också så har vi vant oss helt enkelt. Nu finns även en god doft av godispåsen Engelsk konfekt.

Smaken är läckert god med hallon och gräddkola. Här finns också ett stråk av grön paprika. Avslutet är rejält varmt och eldigt i munnen. Ett par timmar senare växer avslutet och blir längre samtidigt som det fylls ut av mogna hallon.

2007 La Curio Bush Vine Grenache, Australien, SB 75939, 229:-

Nästa vin bjuder Patrik på. Nu får vi prova min nya favorit producent i Piemonte Poderi Aldo Conterno. Efter att fått prova hans Barolo och Barbera är jag helt såld. Tidigare favoriter La Spinetta och Scavino får ursäkta, men det här landar precis rätt i min smak.

Nu provar vi hans Dolcetto " den lilla söta ". Druvan som är för "everyday drinking". Vinet har inte nuddat någon ek överhuvudtaget.

Doften är ung och bärig med en touch av viol. En läcker blommighet svävar över den. Men det finns också lite ceder i doften och vi hittar lustigt nog rejält med stalltoner. I bakgrunden finns en känsla av kärnor.

I munnen är frukten ung och bärig. Vinet är rejält läskande och salivbildande. Frukten känns otroligt ren. Stall, blåbär, viol och körsbär nämns också.

Vi gillar vinet väldigt mycket. Det är lätt att dricka och har en fräsch syra.

2008 Masante Dolcetto, Conterno, Italien, SB 74726, 149:-