lördag 28 februari 2009

2003 Guidalberto

Ett vin från förra årets vinbästalista, får förhöja det lilla som finns kvar av denna arbetar-helg. Jag kan inte sluta att förundras över hur gott det här vinet är.


Här finns dom röda nästan söta bären i doften. Snygg, fräsch och djup frukt. Den där gräddiga tonen finns här igen, med en släng av nougat. Doften är riktigt inbjudande och lovar gott.

Smaken går i de rödas tecken. Hallon, röda körsbär och lite jordgubbar. Bären är mogna och frukten är fräsch och god. Vinet är elegant i munnen och välbyggt. Det har en lång snyggt avslut. Jag kommer ihåg att jag tyckte det hade ett burgundiskt skimmer över sig, och det finns här igen. Mmmm, det här smakabra.

2003 Gudalberto, Tenuta San Guido, Bolgheri, Italien, 295:-

torsdag 26 februari 2009

2000 Mas La Plana & 2004 Ch Mont-Redon


Äntligen onsdag och dags för att ta igen helgens bottennapp. Med min vanliga tur så är inte min snok i toppform, pg a en förkylning. Men det ska inte hindra mig. Patrik tar med sig en 2004 Château Mont-Redon och ett glatt humör. Jag har hällt upp Torres Mas La Plana i karaffen och dukat upp med en hel Napoli salami att karva på, samt ett kilo Sovrano ost och en Epoisses. Vi startar med spanjoren.


Torres är väl knappast okänt för någon, och hans cabernet sauvignon-vin Mas La Plana blev världsberömt då årgång 1970 vann som världens bästa cabernetvin i en nu legendarisk blindprovning i Paris 1979.


Färgen är mörk röd och doften fruktig och god. Till en början är doften stor på svartavinbär, men 3 timmar senare är den skrattretande övertydlig på svartvinbärsgelé. Så till den milda grad att jag sliter fram en svartvinbärsgelé-burk ur kylskåpet och vi jämför direkt ur burk och vinglas. Jodå, exakt på pricken fullträff. Patrik hittar också spännande toner med rotfrukter och viol. Min trasiga näsa lyckas få det till blod. Helheten ger oss ett intryck av Nya Världen.


Smaken är old school, med en europeisk stramhet. Tanninerna är avslipade och märks inte alls. Frukten är varm och lite eldig. Mitten är bred och avslutet långt och gott. Vinet känns modernt, snyggt, elegant och balanserat. Tonerna lutar tungt åt svarta vinbär.




Denna fransman finns i systembolaget ordinarie sortiment och har för mig alltid varit ett tryggt val. Har dock inte provat 2004. Så här tyckte vi om den.
En fin doft av röda bär, gärna lite sockrade bär gör sig först hörd. Den övergår ett par timmar senare i en ljuvlig jordgubbskompott. Det blir en rolig och stark kontrast mot det andra glaset i handen med Mas La Plana och svartvinbärsgelén. Om den gick i mörka bärs tecken så har vi här den ljusa sidan. Mont-Redonens doft känns fräsch och sötfruktig. En bild vi fick upp var mosade mogna jordgubbar i sockrad mjölk. Kan det vara Grenachen som ger oss det goda? Hur stor andel Grenache är det i denna ChdP?
Smaken går förstås åt jordgubbar den med, men även oxfond eller buljong och en fin kryddighet. Vinet är finlemmad och en hög syra. Avslutet ger en liten ton av jord. Som att äta den där jordgubben som har legat mot backen och fått lite åkerjord på sig.
Båda vinerna är fantastiskt goda. Men jag ger ändå min röst på Mas La Plana, då denna hade i mitt tycke en större kropp. Både jag och Patrik var extremt nöjda med kvällen och jag tackar för vinet och en fantastiskt intressant samtalspartner inom vinets goda värld. Oss vinnördar emellan.

söndag 22 februari 2009

2006 Treasures Shiraz

Denna helg blev inte som jag tänkt mig. Vi skulle fått över ett par bekanta med deras barn på middag. Men på lördagsmorgonen vaknade vår dotter med feber och rejält täppt näsa. Det visade sig också att även hos våra förväntade besökare fått sig en slänga av febern med. Det var bara att skjuta upp till en annan gång. Så som de flesta andra svenskar hamnade vi framför Melodifestivalen, och inte nog med det så lyckades jag skruva upp kapsylen på en tråkig aussie-shiraz. Visst var jag den skyldige till detta spontana inköp under fredagslunchen, och på nåt sätt tilltalade mig etiketten!! Åh, visst man kanske inte ska vänta sig stordåd för 89 spänn. Fast jag var sugen på en härlig fruktbomb, så var detta ett sliskigt och syltigt försök till fruktbomb. Den låga syran och den totala avsaknaden av tanniner hjälpte inte upp vinet direkt. Allt är en enda kompott av björnbär, blåbär, lakrits och socker. Detta skulle gärna lika kunna vara en billig BiB. Till råga på det så läser jag avundsjukt om en fantastiskt portugisisk provning hos några andra bloggare.
Nä, nu har jag deppat några dagar för att livet inte alltid går som man vill. Dags att försöka sätta fokus på nåt annat. Jag ringer Patrik och frågar om han inte vill komma över på onsdag, och det vill han. Då ska det bli något bättre än den här kan jag lova iallafall. Tills dess får jag nöja mig att läsa om fantastiska provningar hos likasinnade. Lev väl.

måndag 16 februari 2009

2005 Gotin del Risc Essencia

Efter en lång dag i Lidingö under dotterns volleybolls turnering, som hennes lag även vann i finalen, så känns det skönt att få dra korken ur en flaska och slå upp senaste nummret av Livets Goda samtidigt som Bruce Springsteen´s Devils & Dust fyller mina öron.

Jag lovade ju att prova denna Spanjor igen. I förra helgens drabbning stack den ut. Jag charmades av dess sötfruktiga doft med smörkola och vanilj samt hallon. Av erfarenhet upplevs det ánnorlunda i sin ensamhet. Det har blivit en trevlig bekanskap denna Mencia-druva dessa båda gånger. Jag kan höra Gary Vaynerchuk´s mantra eka i huvudet Try different things!.


Doften är även denna gång sötfruktig, men direkt i glaset är det en tydlig ton av jord som är störst. Efter en stund öppnar det upp sig och en rejäl dos hallon gör sig till känna. Doften känns modern. Visst är det lite eldigt men inte för mycket. En hel del lakrits känns igen också. Efter ytterligare en stund i glaset kommer jag lite närmare förra helgens doft, med en söt knäckighet. Inte så mycket smörkola som sist, men visst förs tankarna till grenache.


Smaken är direkt kraftfull och varm. Vinet är väldigt fruktigt, dock old school, med en tydlig stramhet och en härlih animalisk smak. Även i smaken finns en rejäl dos hallon och lakrits. Smaken är nästan tuff i munnen och det släpar på lite sandiga tanniner. Eftersmaken är lång och varm med en god fatton i avslutet.

Jag tycker om vinet. Det skilde sig en hel del i upplevelse från sist, som väntat. För sina pengar ett vin jag defenetivt kan rekommendera. Smakabra!

2005 Gotin del Risc Essencia, Bierzo, Spanien, 139:-

måndag 9 februari 2009

Triss i Bierzo och Montsant

Så var det äntligen dags att träffa grabbarna igen i vingänget. Då Joakim köpt hus utanför Falkenberg var vi inte sämre än att vi tog oss dit för att husera och dinera. Efter husesyn och lite laxsnittar med källarkall pilsner gjorde vi oss iordning inför kvällens drabbning. Stephan som hade vinansvaret denna kväll hade dekanterat vinerna en dryga timme. Agne och jag var fulla med självförtroende och sa skrytsamt att det här kommer vi plocka. Stephan har ett skevt flin i ansiktet som skulle kunna tolkas som ett hånflin. Vi sätter oss till bords med sex glas var framför oss, som är till en tredjedel uppfyllda av en röd dryck.



I glas nummer ett hittar jag en doft med grön paprika och en blandad skogsbärslåda. Vinet har en tydlig fruktig ton i doften och vi nämner lakrits också. Smaken är eldig och bär på samma toner som doften. Grön paprika, skogsbär och lakrits. Smaken känns något vattnig och lite tunn kanske.



Svaret är 2006 Luna Beberide. Vinet är från Bierzo i nordvästra Spanien. Druvan är Mencia. Vinet kostar endast 79:- och ligger i ordinarie sortiment. Första gången som jag provar Mencia och just i det här fallet inget som jag springer benen av mig för.

I andra glaset fångar vi upp en tydlig fatkaraktär. Frukten doftar mörk och lite mer mullig än i det förra glaset. En lätt blommighet lägger sig under eken. Smaken är fylld med fat och mörk frukt. Känns kryddigare än första glaset. Här är även smaken bättre utfylld och mer pang på. Avslutet är silkigt och gott. Jag tycker mig hitta likheter med La Spinettas Ca di Pian Barbera. Den här var god.


Svaret är en 2006 Losada, också från Bierzo och med druvan Mencia. Priset 128:-. Den här gillade jag betydligt mer än glas nr. 1. Tyvärr tappade den under kvällen. Den där första charmsmällen försvannefter ett par timmar.


I glas nr. 3 möts jag av ett härligt charmtroll. Sötfruktig doft knökfylld med gräddkola och vanilj. En hel del hallon och en viss elegans flörtar med mig. Smaken är något sträv men bjuder på sin godispåse från doften. Här är allt, gräddkola, vanilj, hallon, örter, lakrits och lite fat. Mums, det här smakabra.


Svaret: 2005 Gotin del Risc Essencia, den tredje och sista från Bierzo och druvan Mencia. Att priset bara ligger på 139:- och finns i ordinarie sortiment gör inte saken sämre. Jag var helt säker på att det här var en fransk grenache. Men det var ju fel, som vanligt. Stephan hade svårt att charmas av allt det söta, jag ska försöka få tag i en flaska ganska snart för att se om min uppfattning håller.

Nu på den fjärde. Här doftar det mer bordeauxlikt. Fin cederton och lite svartvinbär, men doften går även åt en mer röd och söt fruktiga hållet. Här är smaken mer åt det strama hållet. Frukten känns sval och eldig. Ceder och svarta vinbär sitter gott i gommen. Tanninerna är tydliga och avslutet eldigt.
Svar: 2005 Ètim Old Vines Grenache, från Montsant runt Priorat i Spanien. Som det står i namnet innehåller flaskan Grenache och priset ligger på 111:-. Jag charmas inte av dess grenache som jag annars så lätt blir förförd av. Men bortsett från en liten för stark eldighet så är den god.
I nummer 5 slås jag av en grönsaksdoft, men den tappar jag ganska omgående. I anteckningarna står det också mörk frukt, lakrits och fat. Smaken är kraftig och stram. Fylld med lakrits, mörk frukt, körsbärskärnor och fat. Strävheten är väl avhängd. Avslutet lämnar ett riktigt gott avtryck. Mmm, det här smakabra.
Facit: 2005 Castell de Falset, Montsant, 149:-. En blend på Grenache, Carignan och Cabernet Sauvignon. Det här blev snabbt en av favoriterna den här kvällen.
I sista och det sjätte glaset finner vi en svag aceton doft. Inget negativt utan bara god. En hel del körsbär och annan röd frukt trängs i glaset. Det här känns härligt nyanserat. Smaken bär på en stram frukt. Finfin ceder och kanske en hel del mineraler. Körsbär och så klart en hel del lakrits. Vinet är fruktigt och riktigt gott. Det vin som håller allra längst i glaset under kvällen. Eftersmaken är lång och väldigt god.
Svaret blir, 2003 Cabrida, ifrån Montsant och är helt uppbyggd på Garnacha ( Grenache ). 290:- flaskan. Ett välbyggt vin. Mer kraft än elegans, men ändå balanserad. Vinet växte i glaset under hela kvällen. Riktigt gott.


När så alla sex är provade är det bara och konstatera att jag var lost som vanligt. Min erfarenhet på Spanska viner är knapphändig, så det efter det här har jag fått upp ögonen för Spanien. Spännande med dessa "nya" distrikt och dess lokala druvsorter. Härmed lovar jag mig själv att prova mer av dessa.
Nu blir vi serverad en underbar tre rätters meny, som lägger sig perfekt i alla hörn av magen. Under resten av kvällen öppnas det fler goda viner, men samtalen är så roande och givande att få anteckningar förs. Det är sannerligen en skara underbara killar som jag har förmånen att känna. Tack för denna helg. Jag längtar redan till i maj.

2006 Maison Johanés Boubeé Sauternes



2005 Cá di Pian, La Spinetta


2005 Château Du Cournean, Margaux


Kvällens uppställning.


Jockes källare börjar ta form.



onsdag 4 februari 2009

2007 Lomond Syrah

Hittade den här sydafrikanen i hyllan på bolaget. Ingen jag känner igen. För nittio spänn kan det vara värt att pröva, en kväll så här mitt i veckan. Inget seriöst, utan bara rätt ner i glaset och framför TV:n när de små äntligen somnat.


Doften är så där gott rökigt, som sydafrika gör så bra. Annars mest björnbärssylt och svarta vinbär. Någon slags kåda lurar där bak. När jag läser om vinet på bolagets hemsida har dom noterat tallbarr i doften. Jag förstår vad dom menar.

Smaken följer upp i en syltig stil med drag åt björnbär och svarta vinbär. Här återkommer även den rökiga delen och kådan. Lite vanilj kommer upp i tankarna. Vinet är gott, om än opersonligt. T.o.m förs tankarna åt en oäkta smak och industriell stil som inte lockar till fler köp.

2007 Lomond Syrah, Sydafrika, 90:-